Man ska passa sig för att hjälpa olyckan på traven.

Skärmavbild 2016-07-13 kl. 13.17.40

Idag var jag och ordnade med mitt visum till Ryssland dit jag åker om någon månad i hundärenden. Jag ska till St Petersburg, och det ska bli oerhört roligt.

Efter mitt inlägg igår så har jag fått en del reaktioner. Inlägget gällde att – man måste försvara sig och sin hund – även om hunden faktiskt har gjort något som inte är så bra. Man måste försvara sig i första hand mot polis, sedan förvaltningsrätt, och kanske i kammarrätten.

Detta har jag fått lite frågor på, och lite synpunkter på.

Och det jag menade var INTE att man ska ljuga, utan helt enkelt försvara sig med all kraft. Det som är gjort är gjort, men jag anser alltid att man ska försvara sig så gott det går, givetvis hålla sig till sanningen, men ändå försvara sig.
Alltså – inte ljuga, men ändå försvara sig om det som har hänt. Och göra det så bra man kan redan då det ligger hos polisen. Inte vänta och tro på “någon rättvisa”, det är alldeles för riskabelt.

 

När vi ändå är inne på den här diskussionen, så kan vi alla säkert vara helt överens om att det är oerhört otäckt då en hund attackerar en annan hund, hårt och hänsynslöst.
När en sån sak sker har vi många gånger svårt att se saker som man kanske borde se saker.
Många menar ju att en hund som angriper en annan hund, tillsynes utan anledning är en sjuk hund. Och kanske kan det vara så, men min uppfattning är att det sällan är så.

Hundar är hundar, det vill säga djur, och man måste passa sig för att göra eller i alla fall sätta mänskliga känslor och värderingar i hundarna.
Vissa hundar, fast de är helt friska, har mer “djurinstinkt” i sig än andra.
LillaNymo skulle ALDRIG angripa en annan hund för att göra den illa, det kan jag garantera. Men någon utav mina schäfrar skulle garanterat kunna göra det. Det är lika säkert det.

Sjukt eller inte, naturligt eller inte……. men om vi ändå gör så att vi jämför vargar och hundar, vilket jag anser att man kan göra ibland, så är det trots allt naturligt.
En varg som ger sig in i en annan flocks revir, den jagas bort eller dödas. Så enkelt är det.
Och det är sannolikt så att ju mer “urhundsinstinkter” det finns i en hundindivid, desto troligare är det att detta kan ske.

Men jag vill med bestämdhet, med stöd av kunskap och erfarenhet säga följande – Det finns inget självklart samband, eller ett likhetstecken med, att om en hund biter en annan hund, eller en människa, så är det fel på hunden. Det är inte alls så.
Självklart kan det vara så, men som sagt – Det finns inget likhetstecken mellan en attack och att hunden är “dum i huvudet”.

En hund som attackerat en annan hund, en hund som bitit en människa, är det då så att den kommer att göra det igen?

Så kan man inte riktigt säga. Men är det så att hunden har fått en erfarenhet av något, och dessutom fått fördel i att göra detta, då har denna hunds “spärrar/tröskel” för att göra detta igen givetvis blivit lägre.

Ett exempel på det kan vara polishunden som biter för första gången i tjänsten. Det är inte alls ovanligt att polishunden vid sitt första bett knappt biter (spärren finns där), men redan andra gången är “spärren” som bortblåst och hunden går in med all kraft.
Det är faktiskt ingen skillnad.

Kan man då behålla en hund som gjort på det här sättet?
Det måste du själv avgöra, inte jag eller någon annan.

Jag skulle utan tvekan kunna göra det. Och förklaringen är enkel.
Mina hundar får som regel aldrig hälsa på främmande hundar – Så då spelar det ju ingen roll. Jag kontrollerar ju detta.
Mina hundar får inte fritt, och som de vill eller andra människor vill, hälsa på människor. Jag kontrollerar även detta.

Jag själv är fullt medveten om vad hundar kan ställa till med, även mina söta och fina hundar, och jag har stor respekt för det.
Hundägare måste sluta romantisera omkring sin hund och verkligen förstå att det är ett djur. Skulle alla göra just detta, då skulle dessa tragiska händelser uppstå betydligt mindre.

Sen kan, även om lagtexten säger annorlunda, olyckan vara framme. Så är det tyvärr och det kan hända både dig och mig. Men man behöver ju inte hjälpa olyckan på traven.

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

21 Inlägg för Man ska passa sig för att hjälpa olyckan på traven.

  1. Susanne W skriver:

    Håller med. En hund som hoppar på hundar eller människor behöver inte ens vara aggressiv utan rädd och osäker. Detta vet jag som ägare och min får aldrig hälsa utan min tillåtelse o jag har superkoll. Han har aldrig visat tänderna men raggen far upp, så visst skrämmer han folk. En osäker människa skäller han på hela tiden, för att det gör honom osäker. Om det kommer en lös hund fram till min utan att vi ser det, vems är ansvaret om min nyper till? Jag har ju min i koppel. Och om jag går på rätt sida på en gata och möter en hund på samma sida, varför är det alltid jag som får flytta både mig och hunden så han nästan går ute på gatan? För mig är det att ge fel signal till min hund, men ett möte nos mot nos vore bäddat för rejält hundbråk

  2. Anna skriver:

    “Hundägare måste sluta romantisera omkring sin hund och verkligen förstå att det är ett djur. ”

    Ett av de mest sannaste påståenden som skrivits.

    Våra hundar är djur, de är till och med rovdjur och ingen skulle väl med vett och sans i behåll lite till 100% på ett “tamt” lejon eller en “tam” panter eller en “tam” varg? Visst är våra hundar väldigt mycket mer “tama” än något av de andra rovdjuren men i grund och botten så finns det gamla instinkter som kan komma till ytan.

    Några instinkter som vi ofta ser är

    * jakt – många hundar vill gärna springa efter den där haren
    * vakt/varnande – skäller när det kommer någon
    * valp som ligger på rygg och kissar på sig
    * och många många fler

    Det är instinkter som finns sedan urminnes tider. Varför skulle inte andra gamla instinkter också kunna komma i dagen när något triggar rätt retningar? Även om det är sådana instinkter som inte vi vill ska komma fram.

  3. Thea skriver:

    “LillaNymo skulle ALDRIG angripa en annan hund för att göra den illa, det kan jag garantera”

    Du har vid tidigare blogginlägg påstått att man ALDRIG kan garantera hundens reaktioner/ageranden,så lite lustigt att du kan skriva så(?)

    Även om jag håller.med.dig ang Nymo: )

  4. Du är dålig på att lära dig något nytt, Fredrik Steen. Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Socialisering i tidig ålder via lek och umgänge med kloka, språksäkra, toleranta hundar är vad som gäller om man vill ha en god och säker bithämning på den vuxna hunden gentemot andra hundar. Hur tidigt och hur mycket socialisering som behövs beror på valpens reaktion mot t ex andra hundar. Vissa valpar är mer bitska eller mer misstänksamma eller försvarsbenägna. Pratar vi ras så ska schäfrar vara mer försvarsbenägna än t ex labrador. Men alla hundar kan socialiseras till att bli pålitliga i umgänget med andra hundar. Det är upp till ägaren. Du socialiserar inte dina hundar tillräckligt. Jag skulle därför aldrig släppa en av mina hundar med någon av dina. En dåligt socialiserad hund är inte säker, där tar instinkterna över om den blir stressad.
    De vargar i naturen som du skriver om är väldigt osocialiserade. De har aldrig fått några positiva möten med någon utanför sin flock. Men om du köper en mycket ung vargvalp (tillåtet i vissa delstater i USA t ex, vad jag vet) och börjar ta med den till hundrastgårdar och låter den träffa snälla hundar och människor, kanske till och med går valpkurs, så kommer socialiseringen göra sin verkan till och med på ett vilt djur. Denna varg kommer bli mer pålitlig att ha att göra med än många osocialiserade hundar.
    Många ägare till s k “kamphundar” brukar tidigt ta med sina hundar ut på stan. De blir därför socialiserade. Medan många ägare till schäfrar håller sina hundar hemma i hundgård när de inte är på hundklubben eller i skogen. Lite som vargflocken som lever för sig själv i naturen. Så om olyckan är framme, då kan det gå illa.

    Socialisering + ledarskap är ett utmärkt recept för en trygg och tolerant hund.
    (Samma koncept gäller för små barn, katter, höns eller vad hunden nu ska läras att umgås med)

    • LillaNymo är nog väldigt socialiserad. Ja, risken för att hon biter någon “blodig” är säkert nära obefintlig. Men du menar alltså att det beror på att hon är född till snäll och trygg labrador med lågt försvar? Eller vad är skillnaden mellan henne och dina schäfrar? Jag menar att uppväxten i valpåldern avgör. Menar DU att generna avgör?

      • Thea skriver:

        Ja,Gunilla,jag undrar ungefär detsamma. Hur menar han?

        Skulle vara intressant om du kunde svara,Fredrik.

    • Annie skriver:

      Läskig läsning.

    • Pess skriver:

      Hur menar du med att hunden kan bli socialiserad på en valpkurs, som i exemplet med vargvalp, men inte att de skulle bli tillräckligt socialiserade på en hundklubb, som i exemplet med schäfrar?

      • Bra tänkt, Pess! Det beror ju på hur föraren gör. Jag tänkte mig som schablonexempel dels en valpkurs där kursledaren känner till vikten av socialisering och tillåter hälsande mellan valparna, och för den delen även mellan valpar och andra hundägare, dvs människorna. Som motsats tänkte jag mig den hundägare som älskar att träna med sin hund och har en ras som är väldigt mottaglig för det, t ex en brukshund. Denne kommer till hundklubben och tränar först med sin hund, enskilt, och sätter den sedan i bilen och går till klubbstugan och är social över lite kaffe med klubbkompisarna (på många klubbar får hundarna inte vara med inomhus). I ett sådant fall blir det förstås mycket mer socialisering i exemplet med valpkursen.

    • Johan skriver:

      Gunilla,
      Jag tror också att bristande socialisering kan skapa en del problem vid hundmöten, men det du skriver om visar i min värld på en oerhörd övertro på socialisering. Det finns inga som helst garantier för att en välsocialiserad hund aldrig kommer angripa en annan individ, det minskar bara sannolikheten.

      Att blanda in vilda (i.e icke-domectiserade) och tro att socialisering får dem att tappa alla instinkter är däremot helt uppåt väggarna och personligen hade jag aldrig ställt upp på det experimentet med min hund!!

      Mvh,
      Johan

      • Ett PS till Johan. Socialiseringen förhindrar inte angrepp, eller ens slagsmål, även om risken minskar mycket. Det man – enligt min erfarenhet – kan lita på, är att en socialiserad hund inte orsakar skador. Uppstår skada mera än smärre revor mm, så beror det på att den bitande hunden inte i valpåldern fått de där positiva erfarenheterna jag talar om.

    • Patrik Berggren skriver:

      Hänger inte med, när det gäller varg …

      Har du sett de där “varghybriderna”, som även “socialiserats”? Var ju något program/några program med Cesar Millan, där man TYDLIGT såg skyggheten, som vilka vargar har, du kan socialisera hur mycket du vill, det blir “bättre”, men aldrig helt bra.

      Ungefär som för “riktigt rädda” hundar. Du kan “göra mycket” för att “underlätta” och det “blir bättre”, men det blir aldrig helt bra.

      Det där “skygga”/”rädslan”, ligger alltid under ytan och lurar … och kan tyvärr, i många fall, skapa vad jag kallar “falsk säkerhet”

  5. Johan och Patrik, ni har skrivit liknande inlägg, så jag svarar båda i samma inlägg. Jag håller med om att det blir mycket knepigare när man blandar in varg i diskussionen. Min poäng var att till och med ett vilt djur kan bli relativt säkert. Vad gäller varg så finns det flera forskare som har fött upp vargar som hundar och de ser många likheter. Det finns inga klara, skarpa gränser mellan vargar och hundar. Men socialiseringen måste sättas in mycket tidigare på varg. Vargvalpen tas bort från vargtiken senast vid fem veckors ålder, mycket hellre vid två veckors ålder och kanske ännu tidigare.

    Och så vill jag påminna om min definition av socialisering. Det handlar inte bara om att exponera valpen för “X”. Man måste också se till att valpen känner trygga och/eller positiva känslor (dock inte positiva jakt/bytes-känslor, förstås, utan positiva sociala känslor). Lyckas man etablera detta hos valpen, så finns det kvar väldigt starkt i den vuxna hunden. Dock behöver valpsocialiseringen underhållas genom att den unga hunden lite då och då får positiva möten med “X”. Efter sådan träning är min erfarenhet att man har etablerat fenomenet “bithämning”, som finns där även när hunden blir arg eller rädd. Och tvärtom – blir någon (människa, hund, katt etc) rejält biten av en rädd eller arg eller kanske även resursförsvarande hund, då menar jag att det garanterat är så att denna hund inte som valp tränats i positivt umgänge med det som den som vuxen bet. Det undantag jag främst kan tänka mig är infekterade konflikter inom en etablerad flock, där den ene vill stöta ut den andre. Utan fenomenet jag pratar om, dvs inlärd bithämning via socialisering i valpåldern, märks tydligast vid möte med främst då människa och/eller hund utanför den etablerade flocken. Jag kan nog säga att jag aldrig har stött på ett enda undantag från detta. Om en hund biter en annan hund t ex i den kommunala rastgården så är den garanterat inte socialiserad, vilket man konstaterar om man frågar ut ägaren (som förutsätts tala sanning). Den kanske har utsatts för andra hundar, men den har då varit rädd, och då sker ingen socialisering!

    Förstår ni skillnaden? I korthet alltså ungefär “Det som etableras i valpåldern, det sitter för livet.”

  6. Thea skriver:

    Fredrik,hur menar du med att Nymo ALDRIG skulle angripa för att skada,men nån av dina schäfrar skulle kunna det?

    Jag frågar för sånt är intressant att diskutera. Jag håller till viss del med Gunilla,att socialiseing från valptiden är oerhört viktig,även om den inte avgör helt.
    Andra faktorer spelar också in-arv,miljö,och inte minst ägarens “energi”.

    Men hur tänker du,Fredrik? Är dina schäfrar inte socialiserade (räknar inte med lydnadsträning på klubben) eller menar du att rasen schäfer är mer “vass”? Att labradorer är “glada och snälla”?

    Kan du fortsätta detta intressanta ämne?

    • Guldstjärna till dig Thea om du lyckas få Fredrik att utveckla detta intressanta ämne, men jag tvivlar! Han har ju ett mönster sedan många år. Han skriver ett inlägg om sina åsikter i någon fråga “så här tycker jag”.
      Ibland startar då en debatt där det han skriver blir ifrågasatt…
      Då skriver han bara ett nytt inlägg om ett annat ämne.

      Sedan ska han väl ha lite semester också…

      • Thea skriver:

        Ja,jag har märkt det.
        Blir det en intressant diskussion med många inlägg,många åsikter och erfarenheter,så blir det nytt “enkelt” ämne nästa dag.

        Synd,för ibland är det både intressant och lärorikt att läsa allas inlägg. Skulle bli ännu mer intressant om Fredrik var med i diskussionen.

        Han må ha semester,men isf har han semester året runt,om hans frånvarande svar beror på det 😉

        • Jag tror att Fredrik har samlat mycket kunskap och erfarenhet. Detta delar han med sig av på bloggen och hjälper då många hundägare. Och därmed verkar han vara nöjd. Man vet vid det här laget vad han tycker. Men hundträning är oerhört komplext och det finns alltid utrymme för utveckling. Har Fredrik nyfikenhet kvar?

          Min rädsla är att hans råd leder till att folk med “vassa” brukshundar redan från den dyrbara valpåldern väljer att undvika andra hundar. Koppel kan brista, hundägare kan dyka upp i skogen… Om en gammal människa får sin älskade lilla hund klippt itu framför sina ögon så kan det leda till hens egen död!
          Jag begriper inte varför man inte gör det som faktiskt går att göra för att ens hund ska kunna gå ihop med andra hundar! Hundar vill faktiskt inte bråka med andra hundar, om de bara får lite hjälp på traven av oss – eller om vi låter dem sköta sig själva utan koppel, från början.

          Jag har sett många olika hundflockar umgås i ca tusen timmar eller mer… Och jag har känt till valptiden vad gäller många av dessa hundar. Jag har format en teori om säkrare hundar som jag ännu inte fått motbevisad. Och jag vill sprida den, för den värsta tragedin jag kan tänka mig är att en hund skadar ett barn eller dödar en annan hund. Då får vi bara mer koppeltvång, munkorgstvång med mera! Vem vill ha det så?

          Sedan håller jag med dig Thea om att ägarens energi och ledarskap och fostran också är enormt viktig för att hunden ska vara balanserad och uppföra sig väl bland andra osv!! Jag tvekar dock vad gäller hur stor betydelse det har specifikt vad gäller bithämning (bettets hårdhet) vid t ex ett slagsmål.

          • Annie skriver:

            Hej Gunilla!
            Jag är nyfiken på hur du kommit fram till din teori angående bithämning?
            Att det inte händer något speciellt i en lös flock ger ju inget svar på att OM 2 hundar börjar bråka så kommer det inte bli svåra bett.
            För att få den teorin bekräftad måste du ha varit med om x antal slagsmål(bråk) där det har gått att bryta lätt och utan att en hund blivit skadad. Eller?

            Är det egna hundar som du “testat” det på eller är det flera vana hundägare som gemensamt beslutat att testa flocksläpp(med risk att det blir slagsmål men “test” av att ingen blir skadad). (är någon så dum??)
            Eller har du hundkurs där du är instruktör för oerfarna hundägare och garanterar säkerheten samtidigt som du gör en undersökning?
            Det låter i så fall otroligt illa att intala hundägare att detta kommer gå bra, det kan bli smågruff men det kommer inte bli rejäla slagsmål där en hund skadas.
            Hur har du gjort för att få underlag för din teori?

          • Hej Annie! Tack så mycket för intresset och frågan! Jag kan bara svara kort här. Jag började försiktigt med frisläpp på mina kurser för valpar och unga hundar, och på arrangerade hundpromenader, det här höll sedan på i många år. Jag fick stöd och kunskap ang hundars sociala kompetens från många håll, framför allt Ingrid Lingmark, men även Turid Rugaas från Norge, delvis Lasse Fält, Ian Dunbar i Kalifornien och många fler. Med åren tyckte jag att jag fick min teori bekräftad många gånger. Ja, jag har sett ganska många “småbråk” utan några skador och som vi bröt med vattensprut från en flaska, detta är ju det normala för hundar som vuxit upp under bra förhållanden. Jag hade också hunddagis och hundpensionat i mitt eget hem. Du kan ju kolla min hemsida och min blogg om du vill ha mer info.

          • Annie skriver:

            Jag håller med om att valpen/ hunden ska ha ett bra hundspråk osv. Jag är nog inte lika säker på att vi delar uppfattning om vad “socialisering” är.
            Det verkar inte som du har bevis för din teori angående bithämning. Det låter mer som att romantisera runt hundar och det kan vara farligt.
            Det du skriver om vargar får mej att gå i taket fullständigt men jag släpper det ämnet.