Ryssland, ett speciellt land. Men mycket lärorikt för mig, då det gäller hund.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.09.47

Nyligen hemkommen från Ryssland efter ett besök i hundens tecken.
Ryssland är ett speciellt land på många sätt. Och på många sätt har de säkert en del att lära av oss i Sverige, men samtidigt även det motsatta.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.09.37

Som här till exempel – En schäfer inför skyddsarbetet som bär stackel/tagghalsband.
Något som tyvärr förekommer hemma i Sverige också, även om det är förbjudet. Men framför allt något som är plågsamt för hunden och totalt onödigt och gammalmodigt.

Som svensk i Ryssland kan man inte bara skrika rätt ut när man ser detta. Det man däremot kan göra är att ifrågasätta, försöka påverka, och faktiskt visa att resultatet i dressyren till och med går bättre utan detta tortyrredskap. Och också fråga ägaren hur man kan göra detta mot sin hund som man påstår sig älska.

Just i det här fallet hade vi problem att kommunicera pga språket, men jag hoppas ändå att några av mina synpunkter gick fram och att ägaren kanske tar sitt förnuft till fånga.

Det som tilltalade mig med Ryssland som hundland (nu har jag långt ifrån sett hela eller ens en liten del av Ryssland), det var att i Ryssland krånglade man inte till det. Man “curlade” liksom inte hunden. Man pratade mycket om Sovjetunionen och försvarsmaktshundar och avel, och man såg brukshunden som just en brukshund. Det är svårt att beskriva hur jag menar men en sak kanske kan ge en hint om vad jag menar.
Skyddsarbetet gjordes på en ojämn äng. med ojämn mark och ganska långt gräs. Alltså en plan vi i Sverige sannolikt aldrig skulle träna på av olika anledningar. Här, i Ryssland, funderade man inte ens över det och bara körde på. Det fanns flera saker men det kanske jag kan återkomma till i ett senare blogginlägg.

En annan sak som var annorlunda i Ryssland (där jag var), det var att de allra flesta som höll på med hund var kvinnor. Hemma vill jag kanske påstå att det är 50/50. Men här verkade det vara 90/10 till kvinnornas favör.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.21.01

Fördelningen kvinnor/män i hundsporten lägger jag inga värderingar i. Utan det är mer ett konstaterande.

På bilden ovan – En svart schäfervalp efter en helsvart rysk polishund som arbetar i St Petersburg, och en av alla kvinnor. (polishundföraren, ägaren till valpens far, är för övrigt också kvinna)

 

Det blev en hel del hundprat och framförallt prat om tjänstehundar både inom polis och militär. En man jag blev sittandes med länge in på småtimmarna berättade bland annat om Sovjetunionens försvarsmakthundar i Afghanistan och det långa utdragna kriget mellan Sovjet och Afghanistan. Oerhört intressant och lärorikt.
Vi pratade en hel del om specialsökhundar inom både polis och militär och fick mig en hel del tankeställare och bra diskussioner.
Även i detta prat måste jag säga att jag gillar Ryssarnas inställning till hund.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.27.46

Då det gäller skyddsutbildningen (av det jag såg), finns mer att önska. Här tror jag Sverige är betydligt längre fram än Ryssarna generellt sätt. Även om små detaljer i deras träning och syn på skyddshundar var givande och intressant.

Men så dömde jag också en schäferutställning. Och vinnande, Best in Show, på den utställningen blev också den svarta polishunden. Pappan till valpen ovan.
Känns underbart skönt för en schäferälskare som mig själv att faktiskt kunna sätta en helsvart schäfer som bästa hund, som dessutom är en arbetande polishund, det är riktigt tillfredsställande.

Skärmavbild 2016-08-22 kl. 21.09.12

Best in show, IPO1, aktiv polishund – Margman Yan. (OBS – inte samma svarta schäfer som på bilden med stackel/tagghalsband på sig)
Margman Yan är en hund jag dessutom just nu har fyra veckor gamla valpar efter 🙂

Nu är det dusch och natti natti som gäller för mig. Hörs i morgon igen.

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

4 Inlägg för Ryssland, ett speciellt land. Men mycket lärorikt för mig, då det gäller hund.

  1. Thea skriver:

    Smart att döma pappan till BIS då du har en kull från honom. En xtra merit både i deras stamtavla och till dig som uppfödare 😉 🙂

    • Barbro Lindquist skriver:

      Varför skulle det vara en merit? Valparna blir väl inte bättre för dom har en BIS i stamtavlan!!

      • Thea skriver:

        Hur menar du? Klart valparna blir mer eftertraktade och ev dyrare med föräldrar med såna meriter.

        “Bättre” vet jag inte,men klart en merit.

        Det “vinner” uppfödare på. Både ekonomiskt och bra rykte bland schäferfolket (dvs utställare)

  2. A skriver:

    Hej,

    Intressant läsning! Gillar verkligen din blogg.

    Jag är lite nyfiken på din åsikt kring det här med utställningsavel, och hur det påverkar våra hundars hälsa. Du är ju insatt i rasen schäfer (en ras som ju har fått en hel del kritik på grund av de lågt ställda bakdelarna), och föder upp schäfer själv. Dessutom dömer du på utställningar. Jag förstår ju såklart att man som domare har vissa riktlinjer att följa, och att bästa hund i någon mån utses efter de riktlinjerna, så jag är väl mest nyfiken på din egen inställning till det hela. Jag kunde nämligen inte låta bli att kika på bilder på Margman Yan, en hund som enligt min mening ser ut att ha en väldigt lågt ställd bakdel. Hur tänker du kring det? Om du hade fått välja själv, hade du velat att schäfern fick återgå mer till sitt ursprungliga bruksutseende, med en mer proportionerlig bakdel?

    Det är som sagt ingen kritik, bara nyfikenhet kring dina åsikter om det här med “utställningsavel” och hur det påverkar våra hundars välmående!