Lite tankar om schäferhunden.

Skärmavbild 2016-08-28 kl. 11.47.07

En av mina små fyraveckors schäfervalpar, en av de helsvarta 🙂

Skärmavbild 2016-08-28 kl. 11.47.29

En annan valp i samma kull 🙂

 

Som schäferuppfödare får man i dessa dagar ta emot en hel del kritiska frågor. Med alla rätt i vissa fall, men långt ifrån alltid.
Som ”officiell hundexpert, och schäferuppfödare” så känns det ibland ännu värre.

Frågor som jag får kan vara –
”hur kan du som hundexpert vara en del av att förstöra schäferrasen”
”Schäferhunden är en sjuk ras, vad gör du för att göra något åt det”
”Avlar du på ”räkryggar” eller på friska djur”

Och så vidare……

Schäferrasen har i huvudsak fyra problem. Höftleder, armbågar, samt ryggar. Dessa problem är ständigt återkommande och det kommer i aveln även om vi aldrig avlar på föräldradjur som har dessa problem. Tyvärr!

Det fjärde problemet är schäferhundens mentalitet!

De första tre problemen – höfter, armbågar, rygg – är problem som inte på något sätt är kopplat till schäferhundens utseende. Den extrema utställningsaveln, eller exempelvis försvarsmaktens avel, det verkar det inte finnas någon skillnad på dessa problem. Att en hund ”går bra” på utställning, eller att en hund avlas endast på funktion, det har alltså inte med detta att göra.
Oavsett utseende på hund, så är inte dessa tre problem mer eller mindre vanligt. Detta är fakta, och allt annat är alltså inte sant.
Det är på sätt och vis synd, för hade det varit så då hade dessa tre problem varit lätta att få bort. Men så är det alltså inte, tyvärr.

Höft, armbågs, rygg problem finns alltså lika mycket inom avel där man avlar på ”fyrkantiga och gammaldags typer”, samt där man avlar på rena exteriörlinjer.

Den som säger annat vet alltså inte vad den pratar om, eller helt enkelt ljuger.
Och här anser jag att det är en skam för rasen och bara gör rasen illa genom att inte vara ärlig med detta och istället samarbete gemensamt mot problemet.

När det gäller problemet – mentalitet – där anser jag att vi har ett gemensamt stort problem. Ett problem som borde diskuteras mer än vad det gör, ett problem där man måste tänka betydligt större än något ynka bruksprov.

Ta ett IPO3 prov som ett exempel – Vad säger det?
Det säger att hunden orkar arbeta i lydnad (i förväntan av belöning) i cirka 8 minuter. Det säger att hunden orkar spåra ett 600 meter långt spår, samt orkar göra ett skyddsprov på cirka 5 minuter. Detta fördelat under en hel dag, eller kanske till och med på ett mästerskap fördelat på flera dagar.

Jämför dessa minuter av arbete med vad en schäferhund egentligen borde klara av.
Ett spår på 600 meter, jämför det med milslånga spår som en schäferhund med lätthet borde klara av, och som tjänstehund tvingas klara av. Ofta helt utan belöningar eller annat motivationshöjande.

Här vill jag påstå att bruksproven som de är utformade idag, hur imponerande det än är att se dessa prov och hundar i arbete, är direkt negativa för schäferhundens framtid.
Man avlar trots allt på de hundar som är framgångsrika på prov och tävling, men den ärliga frågan borde vara – Vad säger ett spår på 600 meter om schäferhundens arbetslust och kapacitet?

Det diskuteras rejält på sociala medier om schäferhunden. Man diskuterar bakbensvinklar och rygglinjer, och det är där man i dessa diskussioner försöker ”rädda rasen”.
Och som schäferexpert – För det är jag i allra högsta grad – vill jag påstå att dessa diskussioner inte gör något gott. Snarare tvärtom.
När man tittar på en schäferhund – om den är bra att arbeta eller inte – så är hundens bakbensvinklar och rygglinjer totalt ointressant. Totalt!!!

Under alla mina år inom tjänstehundar, polis, väktare eller annat, så har jag aldrig varit med om att man som testledare kommit fram till att en hund är bra mentalt, men att det inte går att ha den i tjänst pga för mycket eller för lite bakbensvinklar, för slutande eller inte sluttande rygglinjer. Detta är rent utav trams i en diskussion om schäferhundens framtid.

Det som borde diskuteras, det som man borde försöka få till, det är schäferhundens hälsa och schäferhundens mentalitet. Inget annat!

Mina valpar är efter en rysk polishund som arbetar aktivt i St Petersburg- området. Det är en helsvart schäfer, och det är en schäfer jag umgåtts med korta perioder. En schäfer jag har provat i skyddsarbetet, och en schäfer jag anser och hoppas kan tillföra schäferrasen något bra.
Alla hans kullsyskon har extremt fina storlekar, extremt fina byggnadsförhållanden och proportioner, och det jag kan se i mina efterforskningar så är hela hans kull bra på höftleder och armbågar.
Att han är helsvart är kanske inte helt optimalt då det gäller utställning. Även om det inte ”ska vara” några problem med det, så kan det ändå vara svårt med ”svart” om man vill nå ända fram i utställningssammanhang. Men å andra sidan är konkurrensen på utställning bara en rolig bonus om man har en bra hund. Hälsa och friskhet, arbetslust, är ändå det som är viktigast.

 

 

13 svar på ”Lite tankar om schäferhunden.”

  1. Jag som icke schäferägare ser ju även andra hälsoproblem bland en hel del schäfrar som jag träffar på som helt vanlig hundägare (annan ras) och ute på brukshundklubbar när man pratar med schäferägare, som eksem, klåda, öronproblem, krånglade bukspottkörtel, förmodligen är allt kopplat till problem med immunförsvaret, och då finns även här en ärftlighet att ta hänsyn till precis som när det gäller problem med höfter, armbågar och ryggar. Det ser nog jag som ett större problem än höftledsfel tex. Och det är betydligt mer problem med detta och vanligare på schäfer än min egen ras som också ligger högt på 10-i-topplistan bland registrerade raser.

    1. Hej!

      Jag som schäferägare kan inte mer än hålla med dig, tyvärr! Detta är ett hopplöst problem. Har en liten tik på 2 1/2 år som vi hela hennes liv fått smörja, duscha och torka/behandla öronen i oändlighet. Håller nu på med en omfattande utredning som både kostar i tid och pengar. Nu äntligen får hon behandling som faktiskt hjälper och vi har äntligen fått den där pigga och alerta hunden som tidigare bara haft tid till att klia sig. Detta är ett otroligt vidrigt tillstånd som man nästan inte förstår hur mycket det påverkar hunden innan den faktiskt fått hjälp. Det är ju det här aveln borde lägga lite mer krut på, då tror jag att mentaliteten kommer på köpet, om man tycker att det är det som är problemet.

  2. Visst är det som så att mentaliteten inte sitter i en bakbensvinkel. Men en hund som är jätte bra mentalt men som sedan inte kan röra på sig, inte kan hoppa, inte klarar av att ”springa” ett spår på 5-6 km på grund av för vobbliga bakben är inte en funktionell hund. Men en fyrkantig sågbock som inte klarar av att trava ”hur länge som helst” är inte heller en bra och funktionell hund. Det är heller ingen garanti att en ”sågbock” har en bra mentalitet – som vissa verkar tro.

    Det går vissa önskemål bland hundsökarna ”jag vill ha en schäfer av den gamla stammen, en sån där som är bra mentalt”.

    Att se dagens extrema utställningshundar är inte speciellt kul. Det verkar som om VISSA domare i VISSA länder har en tendens att totalt glömma rasstandarden när det kommer till att utnämna utställningsvinnarna. De verkar bli förblindade av extrema extremiteter. Nu säger jag inte att det är så över lag och speciellt inte i Sverige, men det finns nog kvar lite av det tänket även här. Dock tror jag det är på väg mot ett mer måttfullt bedömande och frångående från det extrema. Allt eftersom.

    När man tittar på den tecknade hunden som finns i rasstandarden, den som visar hur vinklar, förhållanden och storlek ska vara, så ser jag en vacker hund. En måttfull och lagom hund. Varken för mycket eller för lite. Så vill jag att en schäfer ska vara byggd. Hur svårt kan det vara för utställningsdomarna att ha den bilden framför sig (i verkliga livet eller i minnet) när de dömer på en utställning?

    Sjukdomar däremot är svårt eftersom många har en tendens att ”mörka” om deras avelshund har problem eller har lämnat problem med hud, mage eller dylikt. Det är ju inget som syns utåt i några databaser utan här är det ägarnas ärlighet som är A och O för framtida avel. Sedan är det kunskap som behövs. När en uppfödare svarar ”Ja men hunden är ju frisk nu” på frågan varför de avlat på en hund som hade Demodex är det skrämmande.

    Just allergier och magproblem är ett litet helvete för valpköparna. Uppfödarna lider inte av det – om de blundar. Men valpköparna. De älskar sin hund och lider med den när den kliar sig halvt fördärvad. De lider med sin hund som har diarré 3-4 dagar per vecka. De åker till veterinär gång på gång, de gör utredningar, de ger specialkost och allt detta gräver djupa hål i plånböckerna. I valpköparnas plånböcker – inte uppfödarens.

    Skulle uppfödare avla på hundar med hud och magproblem om det drabbade deras egna plånböcker? Jag tror inte det.

    Nu ska vi absolut inte dra alla uppfödare över en kam. Det finns mängder av bra, ärliga och seriösa uppfödare som gör allt vad de kan för att använda friska hundar. Tyvärr händer det att dessa bra uppfödare blir ”blåsta” på information. Att en hanhundsägare underlåter att tala om saker om sin hund – den har haft demodex, den fick plockas bort ur tävlandet på grund av ryggen, den har ofta diarré … Sånt händer det att man ”glömmer bort” att berätta. Varför? ….

    Jag skulle vilja se en frisk, stabil och sund schäfer med lagom vinklar och lagom sluttande rygg och lagom … ja en som uppfyller rasstandarden (inte åt det extrema utan mitt i). En schäfer MITT I och inte extrem varken åt det ena eller det andra hållet.

  3. Hej!
    Jag följer dig på Instagram och gillar hur du hanterar hundar.

    Jag behöver lite hjälp.
    Jag har en Jack Russel på 6 år. Jag fick honom när han var två år. Tidigare hade min pappa honom. Hunden, Nemo, har alltid gillat att åka bil. Aldrig gnällt, aldrig varit åksjuk eller liknande.
    Sista året har han dessutom haft bälte på sig i bilen när vi kört och då har han alltid lagt sig fint ner och njutit av resan.

    Senaste månaden har detta beteende ändrat på sig. Han har ett kort bälte i bilen och legat på filt.
    Nu ska han gå runt i bilen under färd. Inte sitta still eller så. Han verkar orolig.
    Dessutom har han tidigare glatt hoppat in i bilen när det varit dags för avfärd.
    Nu måste jag nästan lyfta in honom i bilen.
    Inget ovanligt har hänt när vi har kört bil som annars kunde skrämt honom.
    Vad kan detta bero på? Jag behöver verkligen hjälp då vi ofta kör mellan Malmö och Köpenhamn och han tidigare varit en lugn och fin hund i bilen…

  4. Jag har sett bilder på schäfrar med extremt låg bakdel och det tycker jag är hemskt. Det är inte deras naturliga utseende, fel att avla fram något oavsett ras. Sedan vet jag sedan mycket länge att schäfrar kan få fel på höfter och leder oavsett, att det är deras Akilles häl så att säga.
    Däremot, även om vår hund inte får kallas schäfer eftersom han är vit, var det intressant att öronproblem, magen, klåda o allergier är vanligt för vår har alla dessa problem. Medfödda mentala svårigheter som ett plus i det hela. Jag behandlar och jobbar med honom konstant, får väl erkänna att det var inte riktigt så jag tänkte livet som hundägare. Trots åratals tänkande innan, så stöp jag för ledset barn när det gällde att välja valp. Det är nog en annan blogg iofs.
    Men man bör nog vara väldigt noga i val av uppfödare. Jag sågar inte vår, de andra valparna ser ut att klara sig bra.

    1. IPO är vare sig du eller jag vill, det bruksprov som ”gäller” i världen. Så är det, punkt!

  5. Sjukdomar eller inte, vinklar, räkstjärt mm…
    Personligen tycker jag att schäfer ska se ut som den var ursprungligen. Samma gäller kortnos raser osv.
    Är emot att förändra utseendet så drastiskt på rashundar. Domarna har stort ansvar i det här !!

  6. Hur ska vi komma till rätta med HD och ED när man nu i övriga världen samt våra grannländer går över till Index. ? Och hur komma till rätta med ED när t o m våra grannländer här i norden avlar på 1:or? Sen har man även hört att det ska bli tillåtet att avla på C höfter med vissa förehavanden givetvis, men ändå? Tycker du har rätt i detta med mentalitet och bruksprov. Sen finns även anrdra raser med lika många sjukdomar och fel men just vi schäferägare ska alltid få bära hundhuvet, om hur mycket fel dem har. Och gillar man utställning och det går bra där ja då får man höra det också hur fel det är.. Har en kanonfin schäfer med ypperlig bra mentalitet och spåra kan hon med… Oxh i skyddet tror jag hon kunde gått långt om jag varit intresserad. . Jag håller med dig Fredrik man ska alltid försöka hitta fel på våra schäfrar. Det var inte alltid bättre förr som många tror. Men det gäller alla raser Inte bara schäfer.

    1. Varför är index sämre? Har du en jäkligt bra brukshund som har c höfter men med bra index så kan den användas i aveln.
      Jag tror inte risken för sämre höfter på valparna minskar( så mycket hundar som röntgats under årtionden så borde vi enbart ha Ahöfter men så är det ju inte..) men chansen för en god arbetande hund ökar. Det är positivt tycker jag…

Kommentarer inaktiverade.