Schäferrasen bör delas i två – Ett vansinnigt förslag!

Schäferrasen – Den bör delas upp i två olika raser, samt i två olika klubbar.

Just detta är något några har nämnt tidigare. Förmodligen utan att dessa personer egentligen funderat över hur det skulle bli. Eller nämnt av personer utan större kompetens.

Nu, sen några dagar tillbaka har det kommit på agendan igen. Nu är det allvarligare eftersom centralstyrelsen i schäferhundklubben själva lagt ett förslag i den riktningen.

Låt mig först berätta lite om mina erfarenheter om schäferhunden. Jag har inte levt en enda dag i mitt liv utan en schäfer vid min sida. Mitt rejäla schäferintresse tog fart på riktigt då jag som tioåring fick följa med mamma upp till flygflottiljen där hon arbetade. Där fanns en hundgård och en mängd olika försvarsmaktshundar. I de äldre tonåren köpte jag min egna första schäfer, och intresset tog än mer fart.
Jag har sedan dess utbildat och tävlat ungefär 25 schäferhundar i olika klasser och på olika nivåer. Bland annat deltog jag på VM för schäferhundar 1999, samt tog en plats i vårt landslag år 2000, men avböjde att åka på grund av en skada på min hund.
Under cirka 6 års tid arbetade jag professionellt med utbildning av polishundar, samt skrev en relativt stor del av polisens utbildningsmaterial.
Jag är utbildad besiktningsman hos polisen (tror att jag är unik som civilist).
Redan 1995 utbildades jag till IPO figurant, och 1998 blev jag IPO domare.
Jag är också utställningsdomare (endast schäfer), jag blev det 2005.
Förmodligen tillhör jag den grupp domare som dömt flest mästerskap i landet och utomlands.

Jag har uppfödning av schäfer sedan 1993, och även om det är i liten skala så har jag haft fina framgångar. Några dubbelchampions, årets polishund, universalsegrare, olika typer av tjänstehundar med mera. Jag har som en del andra schäferuppfödare brottats med en del ledproblematik, problem med annat, och det hoppas jag ska bli bättre.
Min kunskap får andra bedöma, men då det gäller min erfarenhet av schäfer, då vågar jag påstå att den är bred och djup.

Inom Svenska kennelklubbens organisation finns en schäferhundklubb, en ras som kallas schäfer.
Vem som helst kan starta en organisation eller klubb som konkurrerar med kennelklubben, vem som helst kan starta en klubb som konkurrerar med svenska schäferhundklubben, men om man väljer att göra det – Då kan man inte ta del av den verksamhet som finns inom de redan befintliga klubbarna.
Det är inte skrivet i svensk lag att det bara får finnas en klubb, men väljer man att engagera sig i en annan klubb, så får man helt enkelt engagera sig där.

Det är inte mer konstigt än att du arbetar på Telia, och samtidigt arbetar med att räkna hem kontrakt för Telenor. Det går liksom inte!

Så, när vissa pratar om att dela en klubb så menar man egentligen att man ska starta en konkurrerande klubb.
Schäferklubben finns, och kommer aldrig att delas. Däremot kan någon starta en ny klubb. Självklart kan du göra det. Det händer mest hela tiden, och just detta är inget nytt.
Men det som är nytt och häpnadsväckande, det är att förtroendevalda i svenska schäferhundklubben själva mer eller mindre indirekt stöttar uppstart av en ny klubb.

Även om jag i text eller i sociala medier valt att vara tyst om detta fram till nu, så innebär det inte att jag lugnt avvaktar. Tvärtom.
Jag har pratat med flera i centralstyrelsen om detta (samt andra), och påtalat det olämpliga i att man gör på det här sättet. Som tur är har alla de ”tunga namnen” i centralstyrelsen sagt att de INTE vill dela upp klubben eller rasen, men att detta är ett sätt att provocera fram ett nytt tänk i klubben. Deras taktik att skapa engagemang vill jag inte kommentera här och nu, men du förstår säkert vad jag anser om det dem gjort.

En kommentar jag fick av en ledamot i klubben var – ”Men Fredde, om du tar de fem första hundarna på SSM utställning, och ställer dessa bredvid de fem första på SSM IPO, då ser du ju att det inte är samma ras”

Och här måste jag säga att jag blev ledsen och arg, och inte minst besviken. Jag tröstade mig med personens enorma okunnighet. Även om den – okunnigheten – är skrämmande i dennes position.

Tar du dessa totalt tio hundar och ställer dem bredvid varandra, då ser du tio schäferhundar som varierar något i typ. Om du frågade en lekman om vilka raser dessa tio hundar var, så skulle du sannolikt få svaret – Schäfer.
Frågar du en bruksprovsdomare, skulle svaret bli detsamma – Schäfer.
Och frågar du en utställningsdomare, så svarar denne också – Schäfer.
Dessutom kommer sannolikt alla vara överens om att det är riktigt härliga schäferhundar vi har framför oss.

Det är dessutom så att samtliga tio hundar som nu står där bredvid varandra, skulle få betyget God, Mycket god, eller Utmärkt. Alltså, det är mycket osannolikt att någon med kompetens om schäfer skulle ge någon av dessa hundar ett sämre betyg.
God kan inte vara något annat än ”god”. Och ”god” i detta sammanhang kan inte betyda något annat än att hunden är en ”god representant” för rasen schäfer.

Vänder vi på steken och ser på dessa fem utställningshundars bruksmeriter, och jämför dem med de fem andras bruksmeriter, så ser vi ungefär samma sak. Alltså en betygsättning på hundarnas arbete från betyget ”God” till ”Utmärkt”.

Så vad denne ledamot får sina idéer ifrån, det förstår jag faktiskt inte.

Om jag pressar 140 kg i bänkpress, och i mitt område där jag bor, där klassas jag som stark. Ställer jag upp på VM i styrkelyft, kommer jag förmodligen inte ens till kvalet. För i dessa sammanhang är jag helt enkelt för svag.
Gör det mig då till en person med dålig fysik?

I dessa diskussioner måste man komma ihåg att lägga konkurrensen ”på hyllan”, och istället fokusera på domarens kvalitetsbedömning.
Jag vill repetera detta – skilj på konkurrensbedömning, och på kvalitetsbedömning!

Om vinnaren på IPO SSM ställer upp på utställnings SSM, men där kommer på sista plats, men med betyget ”God”. Så betyder det bara att denna individ är en god representant för sin ras då det gäller uppbyggnad och anatomi. Men i konkurrens med andra bättre hundar så hamnar hunden på sista plats.

Samma sak gäller om vinnaren på utställnings SSM ställer upp på IPO SSM. Kanske hamnar hunden sist med totalbetyget ”god”. Fortfarande har denna hund, som placerats sist, gjort en god tävling, är en god representant för rasen schäfer, men i jämförelse med andra bättre hundar kommer den sist.

Dit jag vill komma är att de allra flesta hundar på IPO SSM, utställnings SSM är just goda representanter för rasen schäfer.
Är det inte bra?

Om jag nu leker med tanken att vi får två accepterade klubbar i Sverige, alltså två schäferhundklubbar. Då kommer båda klubbarna ha bruksprov, och båda klubbarna utställning. För enkelhetens skull kallar vi ena klubben för schäferklubben, den andra klubben för Arbetande schäferhundklubben.
I klubben – Arbetande schäferklubben – så kommer vinnaren på utställningarna de första tio åren kanske vara en hund med framgång på IPO SSM (fortfarande med betyget ”G”. Men snart börjar en glidning även i denna klubb. Och snart har vi en arbetande schäferhundklubb där IPO SSM vinnaren ändå kommer sist. Eftersom det finns andra hundar som inte arbetar lika bra, men som är snyggare.

I gamla schäferklubben rullar verksamheten på som vanligt. Men den skillnaden att vi sannolikt de första tio åren sänder ett sämre landslag till WUSV VM än vad vi skickar idag. Men om tio år har även denna klubb ett lag till VM som gör bra ifrån sig, och dessa hundar kanske kommer sist på våra utställningar.

Detta med att dela klubben kommer aldrig bli verklighet, men jag tycker det är allvarligt att man inte ser in i framtiden, att man inte förstår att det man har avsikt att göra inte kommer förändra ett jäkla dugg till det bättre.

Jag skulle vilja påstå att denna tanke är en rejäl tankevurpa, eller i bästa fall ett grepp som centralstyrelsen bara tog för att skapa debatt (?)

Vad vill vi då?

Vi vill ha en friskare schäfer – ja tack!
Vi vill ha en schäfer som arbetar bättre – ja tack!
Vi vill ha en schäferhundklubb som lägger ner lika mycket tid och vikt på bruksegenskaper som på utseende och utställning – ja tack!

Här är vi alla överens, men då måste man ärligt fråga sig en sak – Samma centralstyrelse som nu stöttar ett förslag att dela vår klubb, samma centralstyrelse införde 2016 en klass på SSM utan bruksmeriter.
Alltså, samma styrelse som nu säger att det måste läggas mer vikt på mentala egenskaper, samt på schäferhundens bruksegenskaper, samma centralstyrelse tog ett beslut förra året att det inte var så viktigt med bruksmeriter (?)

I svenska schäferhundklubbens olika verksamheter, varför ligger det inte mer tyngd på hälsa och bruksegenskaper?
Dels beror det ju på att centralstyrelsen 2016 indirekt sa att bruksegenskaper inte är så viktiga. Eftersom man öppnade upp SSM utställning för vuxna hundar utan bruksmeriter.
Det man istället skulle ha gjort, det är tvärtom. Man skulle ha infört bruksmeriter även i de yngre klasserna. Det hade varit ett grepp som jag hade förstått.

Men det beror också på att de personer som brinner och är duktiga på hälsa och bruks väljer att inte engagera sig i klubben. Man står hellre vid sidan om och gnäller, eller kommer med förslag som är direkt föreningsfientliga, eller tar beslut om att ta bort bruksmeriter istället för tvärtom.
Om ordförande i klubben, och om de allra flesta ledamöter i klubbens styrelse varit just utpräglade bruksmänniskor, eller i alla fall varit engagerade, då hade ju så klart fokus legat där. Det är inte konstigare än så.

Om jag i denna text själv ska göra uppdelningen bruksschäfer och utställningsschäfer, och dessutom generalisera lite, då är min uppfattning att bruksschäfern är en bättre brukshund. Och att utställningsschäfrarna måste förbättra sin mentalitet. Så är det!
Men glöm då inte bort att det beror på den kravställning klubben ställer.
Alla utställningsschäfrar med framgång, de klarar de krav man ställer på hundarna. De tar sina bruksmeriter. Gnäll då inte på hundarna, utan var då istället självkritisk och gnäll på kravet, på meriten i sig.
Höj då istället kraven, istället för att ta bort krav som sittande centralstyrelse gjort.
Säg då inte att man är stark om man pressar 140 kg i bänkpress, kräv då istället att jag ska pressa 200 kg innan jag kan kalla mig stark.

Som jag sa inledningsvis säger ledamöter i styrelsen till mig att detta inte är ett allvarligt förslag, utan ett förslag som ska väcka debatt och engagemang. Tanken kanske är god, men jag vill nog påstå att det är häpnadsväckande.

Om jag får gissa, och hoppas, kommer ett tillbakadragande av centralstyrelsens eget förslag alldeles snart. Och jag kan någonstans glädjas över att man äntligen uppmärksammat det jag själv sagt många gånger – Schäferhunden måste bli bättre – men jag personligen hade nog satsat mer på att se över våra krav och engagemang istället för att försöka splittra en gammal fin förening. Dessutom splittra på ett sätt som med liten fantasi kan ses som direkt föreningsfientlig, och/ eller som ”myteri”.

Schäferhunden är just den schäferhund vi älskar på grund av dess mångsidighet. Den är inte världens mest populära ras på grund av en prövningsordning som kallas IPO.

Till sist – om du lämnar svenska schäferhundklubben för en annan klubb, så tycker jag inte illa om dig för det. Jag är inte din ovän eller fiende. Tvärtom. Däremot tycker jag det är tråkigt att din kompetens försvinner så att jag inte får ta del av den längre.
För svenska schäferhundklubben kommer aldrig att delas. Möjligtvis får den konkurrens, men det är en annan sak.

Fredrik Steen, SV richter (tysk domare IPO), FCI domare, utställningsdomare, avelskorningsdomare.

15 svar på ”Schäferrasen bör delas i två – Ett vansinnigt förslag!”

  1. Men Fredrik , du måste hålla med om att dessa sk utställnings schäfrar har försämrats, de ser ut som räkor. Hasorna går dom på och jag kan nästan säga att medelvärdet för deras livstid är runt 5-6 år tyvärr. Varför har man förstört en sån ras på det sättet ? . Tyvärr är det flera raser man förstört 🙁 Trubbnos där de blir mer och mer intryckta i ansiktet, mer hudåkommor , shar pei med fler rynkor och hudåkommor, Terriern (tex bullterrier,amstaff) blir större och tyngre ,osmidigare med sämre mentalitet i många fall, schäfern som går på knäna, engelska bulldogen som ja gud vet vad de gjort med (tyngre mindre slappare m.m) detta är bara några raser . Kan du förklara hur man ska göra för att försöka få tillbaka de gamla raserna , hur man ska förbättra och få friskare hundar när folk mer eller mindre bara verkar tänka på pengar ! MvH Li E

  2. Jadu Fredde du har verkligen en gåva som kan printa ner det man tänker ! Så bra skrivet !

  3. Bra skrivit,hoppas nu alla fattar att schäfern är en arbetande hund som har en rasstandard som ska följas så nära som möjligt

  4. Vansinnigt om det skulle bli så . Det enda önskvärda förändring skulle vara att man exteriörbeskriver bruksschäfern för sig och utställningsschäfern för sig . Varför säger jag så jo vi var o gjorde Mt på vår tik o för att få korad på papper så måste man då göra exteriör beskrivningen. Ja vi står där med vår lilla tik o en till från samma kull. Då säger domaren ja han bedömer bara schäfrar o de två var inte snygga tycker han , o sa att han hoppades att det skulle införas olika bedömningar på bruks o utställning . Ja visst vi hade kunnat prova ställa henne snyggt o trixa på men varför vi ska inte på utställning , hon ser ut så . Ja rätt eller fel men ja jag håller med om just den biten , annars är schäfer en schäfer bad den än gör .tack

  5. Jag är tudelad. Kan tycka att det vore bra med en delning, då kan ju var och en syssla med sitt. Det är ju ändå 2 raser redan, finns ingen vettig uppfödare som korsparar bruks- resp utställningshundar.
    Utställningsvarianten av rasen skulle ju kunna heta t ex Tysk Utställningshund e d?

    Samtidigt är klubben starkare om båda ”raserna” är i samma klubb. Så jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker!

  6. Hej Fredde!
    Schäferavel är brukshundsavel. Har slagits fast av Tyska Schäferhundklubbens grundare och tillämpats i aveln. Tyska klubben hade på 60-talet doktor Funk som ordf mycket duktig genetiker som styrde upp aveln. Vi även haft en del duktiga genetiker i den svenska schäferklubben, men det är några år sedan.

    Vad finns nu ge ett exempel på någon i den styrelse som är verksam. Några sitter i styrelsen för att det är fint och gagnar dem själva. Jag hoppas att nästa årsmöte rättar till detta och väljer in driftigt folk som har någon kunskap om avel och genetik.

    Det finns fortfarande hopp om en bra avel om styrelsen verkar för att rasen består av schäferhundar av en ras. Schäferavel är brukshundsavel.

    Medlemmarna får den styrelse man förtjänar på klubbens årsmöten och nu är det väl dags att sätta ned foten

  7. En fråga bara, undrar varför vit schäfer ej får regga sig i sv-kennelklubben…? Är det tyskarna som bestämmer det…?? Historiskt sett så fans det ju vita schäfra. Bara undrar

  8. Om man tittar på tex Bruksmalle och Bruks Holländare så är det ju precis så det fungerar i praktiken… man har inte officiellt delat på raserna ( och det kanske inte behövs m schäfer heller) men man blandar inte heller exteriörlinjer med funktionsavlade hundar, och de skiljer sig markant i utseende även om det finns många individer som visats med gott resultat. Jag tror bara att man ska sluta hymla med att man kan få allt i en individ, det säger sig självt att man inte kan prioritera allt,NÅGOT måste jag ju välja att blunda för när jag väljer avelsdjur eftersom den perfekta hunden inte existerar… de uppfödare som älskar utställning och prioriterar, ögonfärg, öronställning, bett, teckning, huvudform, päls etc stå för det!! Och försök inte låtsas
    som att ni har hundar som skulle duga till tjänst, Svenskskydd eller Ringsport, erkänn att ni har trevliga familjehundar som med bra träning räcker en bit i de flesta vanliga bruksklasserna , rally, agility eller annat skoj.Det är ju inte FEL… Och de uppfödare som prioriterar funktion stå för det, ” mina” hundar förväntas få max good på utställning, allt annat är bonus..mina hundar kräver lite mer och kanske inte passar i alla hem…rasen är ju så grymt stor så det kommer nog alltid att finnas ytterligheter mot vilket intresse man har, alltifrån show till tjänst och allt där remellan inkl ”aktiva sällskapshundar” som inte vare sig ställs ut eller tävlas men som funkar finfint ändå

  9. Hej!
    En fråga helt utöver detta inlägg. Sitter i valet och kvalet på att omplacera våra hundar och vet varken ut eller in. Vi skaffade två tibetansk spaniel hanar för drygt ett år sedan, så dom är nu 1,5 år. Tidigt visade ena att han hade mer nervöst anlag och var rädd av sig. Han har vi hela tiden fått jobba med för att han reser ragg och morrar åt folk, såväl vuxna som barn. Han har blivit mycket bättre sedan vi satte honom och brorsan avgränsat tills dom lugnar sig, sedan får dom komma. Då beter dom sig alltid bra. Han kan även nafsa till om vi inte är beredda ex när det kommer besök. Vi har satt lapp på dörren att man måste knacka innan, då sätter vi dem alltid i köket och sedan får dom komma fram på kommando och hälsa när dom lugnat sig och vi okejat. Vi provade en kemisk kastrering kring könsmognaden då han då började bli argsint på sin bror. Detta upplevde vi förbättra det hela. Till saken hör att vi fick trillingar för 7 månader sedan, vi fick detta besked när vi redan hämtat hundarna. Men det hela resulterade i att den miljöträning och valpträning vi skulle ha till hundarna uteblev då min graviditet hindrade mig. Så väldigt begränsat kunde vi ta dom i stadsmiljö osv. Men när vi gjorde det blev det alltid framsteg. Likaså är han väldigt villig att träna och blir superglad vid beröm och när han klarar övningar, nästan mer lättlärd än den mer ”välfungerande” brodern.
    Sen vi fick barnen har dom blivit mer vaktiga vid promenader och skäller mer. Har alltid dom på vänster sida och motar med vagnen om situation uppstår, blir bättre och bättre, men svårt vid hundmöte. Andra situationer ex cyklist går att avleda med godis eller vagn och beröm om jag uppmärksammar cyklisten i tidigt skede och fångar deras intresse. Ibland är dom helt oberörda av cyklister. I familjen fungerar han oerhört bra, älskar barnen och jag är lugn när han är kring dom.Vi kan ha han lös på gården, då lyssnar han alltid och kommer på kommando.
    Men, igår skedde det som gjort att jag nu funderar på omplacering. Jag var stressad iväg med barnen och missar att altandörren är på glänt. Hundarna har smitit ut när vi var borta. Grannen fick in dom utan problem, men dom hade hunnit vara ute ca 1 h. Idag ringer en kvinna som gått förbi vår gård med barnvagn, då har hundarna skällt och ”problemhunden” hade bitit henne i benet. Jag blir helt förtvivlad när jag hör detta, dels för kvinna skull men dels för att jag känner mig skyldig då jag utsatt dom för denna situation. Jag är helt säker på att ”problemhunden” var livrädd och agera därefter, för jag (vill inte?) tror inte han är aggressiv egentligen. Men jag kanske har fel?
    Såå. det är så många saker i detta som gått fel. Så nu är min sammanfattade fråga, tror du man kan få ordning på honom om vi försöker? Vi är beredda att lägga tiden det behövs, men jag blir osäker om det finns hopp? Känslan har alltid varit att han är en snäll hund, men som kräver tydlig ledare och stabilitet. Men jag vet inte längre.. är jag ute och cyklar.

  10. Fredrik, det finns en avgrundsjup klyfta mellan bruksfolket (som jag tillhör) och utställningsfolket. Det finns så väldigt många inom den gruppering som jag själv tillhör som tycker att 90% av det som den andra gruppen gör och representanter är så gravt fel. När vi ser vilka svaga, rädda, sjuka och fysiskt inkapabla individer som utställningaveln ibland producerar så blir jag och många med mig så djupt ledsna. Vi delar lokalklubbar med dessa och ser skillnaderna varje dag. Du har säkert en jättefin avel, men så ser det inte ut ute i det stora landet Sverige. Vi är så många som inte orkar stå bakom detta längre. Tyvärr är det inte så enkelt att göra ”karriär” inom SShK som det låter, skulle man yppa minsta lilla om att man inte stödjer denna felavel som pågår så är man ute.

Kommentarer inaktiverade.