Valpen väljer att gå ifrån dig, du tvingar den inte.

Jag får en mängd frågor från valpägare angående sina bitande valpar… Vad kan man göra åt det?

Den som inte haft en riktig ”piraya” hemma har nog svårt att förstå hur ont det kan göra. Men en sak är säkert, en valp kan bita så att det blöder och till och med måste sys. Tänderna hos en liten valp kan vara rakbladsvassa.

Valpar bits, så är det bara, och det får man leva med fram tills dess att valpen bytt sina tänder. Då lugnar det ned sig normalt sätt.

Det första och bästa rådet jag ger oroliga valpägare är – Avled valpen. Erbjud den en godis på marken istället för att bitas, undvik konflikter.
Konflikter och tjat på en liten valp under den tid som man ska bli så fin kompis som möjligt med sin hund är inte bra.

Det andra rådet jag ger oroliga valpägare är – När valpen är på ”bithumör” passa då på att träna valpen på olika sätt. Lär den saker som att sitta, att ligga, vacker tass med mera. När valpen är på det här humöret, då finns också en härlig energi hos valpen och inlärning kan bli riktigt bra. Dessutom är det också ett sätt att avleda.

Jag säger också så mycket jag bara förmår – Tjata inte på valpen. Låt inte valpen börja tro att den heter fy eller nej.

Men vad gör man då när valpen biter sig fast? Den går inte att avleda, blodet rinner, valpen morrar (även om det är lek), och attackerar gång på gång på gång vad du än gör.

Då hamnar du kanske – trots mina råd och tips – i en situation där du måste freda dig eller dina barn, där du helt enkelt måste tala om för valpen att nu får det vara nog.

Då måste du komma ihåg en sak, en viktig sak – Att valpen måste få avgöra, få välja, att låta dig vara!
Du får alltså inte brotta ner valpen, och på så sätt visa ditt ”ledarskap”. För det är inte alls vad det här handlar om. Det här är – oavsett vad du tror – fråga om det vi kallar lek. Det ÄR lek även om valpen morrar och attackerar dig. Glöm aldrig det, det har inte med ”ledarskap” eller bristen av densamma att göra.

Det finns två tekniker jag själv använder mig av, och lär ut. Och dessa två tekniker gör också tiken (mamman till valparna) mot valpen innan de flyttar från henne och hem till dig.
Den ena tekniken är – ”Stöta till”. Det vill säga markera tydligt så att valpen förstår. Jag gör så att jag använder mig av pekfingret. Använder jag pekfingret blir min stöt inte kraftig nog för att kunna göra illa valpen, inte heller kraftig nog för att valpen ska fara iväg bort från mig pga min kraft.
Peta till valpen distinkt och bestämt samtidigt som du med resten av kroppen och din mimik visar att det valpen gör inte är okej. Det är så tiken gör med sin nos och käke mot sina valpar när de busar med henne och hon inte vill.
Förmodligen kommer valpen efter första stöten inte förstå och kanske inleda en ny attack. Då gör du samma sak igen, och igen, och igen….. Snart inser valpen att ditt lekhumör inte är det bästa och VÄLJER SJÄLV ATT GÅ IFRÅN DIG. Detta behöver du (ska inte) berömma eller belöna, utan låt det bara vara. Du har tydligt visat valpen – Jag vill inte!

Skulle detta inte gå, då gör jag som tiken gör mot sina valpar när det hon gör inte räcker. Då tar jag tag i valpen (där jag får tag) Det får inte bli en brottningsmatch, och det är därför jag säger – Där jag får tag!
Jag nyper inte valpen, jag gör inte illa valpen, men jag håller i, och bara håller där vad än valpen gör.
Först kommer valpen tro – Yes, min ägare vill brottas – men inser snart att det inte är en brottningsmatch, du svarar inte på valpen lek, du bara håller i, och håller i, och håller i……
Snart vill valpen därifrån, och då håller du fortfarande i. Sedan håller du i en liten stund till…. sen släpper du valpen och totalt nonchalerar valpen. Då kommer den ATT GÅ IFRÅN DIG. När valpen lämnar dig efter den för valpen väldigt ”tråkiga brottningsmatchen” berömmer du inte, belönar du inte. Du har tydligt visat valpen – Jag vill inte!

I dessa två teknikerna tycker jag inte att du behöver använda några kommandon eller annat. Jag vill nog påstå att en total tystnad från dig med tydliga signaler från din kropp ger absolut mer.
Dessutom vill jag att mina valpar ska förknippa min röst med positiva saker.

Att en valp bits, det är trots allt ett friskhetstecken. Min erfarenhet säger mig att de hundar som i vuxen ålder blivit ”dåliga hundar mentalt” och faktiskt biter människor på riktigt, det är hundar som valpar inte ens visat detta.
Alla valpar bits, det är jobbigt, men det går över 🙂

 

 

4 svar på ”Valpen väljer att gå ifrån dig, du tvingar den inte.”

  1. Jag hade gamla tofflor och annat jag gav vår hund när han började bitas. För att ge honom annat att tugga på iofs men tyvärr fick jag rådet att hålla fast honom till vilket pris som helst i famnen och det fungerade inte på honom. Efter det litade han inte på mig alls när det gällde att bli hållen eller gosa i famnen. Det tog flera år att bygga upp det igen. Jag bytte metod iofs, peta med fingret eller nonchalera, men byte med annat funkade faktiskt.
    Tyvärr finns han inte längre och just valptänderna är väl det jag inte ser fram emot med nästa hund. Mammas hund bets inte och tuggade inte sönder saker heller, hon hade samma tofflor. Vår bet inte sönder saker heller. Och bets inte som vuxen.

  2. Har en fråga jag inte vet var jag skall ställa, har varken facebook eller twitter så inte möjligt därvia.
    Men jag hoppas du har råd.
    Jag har en schäfertik på 3år, som fungerar bra förutom att hon jagar allt hon ser. Stark bytesdrift.
    Jag har också katter, av dessa har hon bitit ihjäl 5st (stallskatter, hon har tagit dem trots att de är skygga och otroligt snabba) under senaste året. Problemet började vid julen 2015, före det hade hon accepterat katterna och inte jagat dem.
    Jag har gått till olika hundtränare utan att få bukt med problemet. Nu är hon alltid inlåst i sovrummet/ute i hagen då jag inte kan vara närvarande. Är jag hemma funkar det inomhus utan kattjakt, men hon blir som paralyserad om hon ser katterna och reagerar varken på ljud, beröring eller mat (hon gillar dock inte att äta överlag).
    Jag vill ju få detta att fungera här utan att behöva vara rädd att hon käkar någon katt så fort hon får chansen.
    De gånger hon tagit katter har hon sprungit iväg med dem och kommit tillbaka efter någon timme. Numera får hon självklart inte vara lös och har alltid munkorg utomhus ifall hon smiter.
    Har du något bra idéer hur vi kan lösa detta?
    Tacksam för svar.

  3. Hej Fredrik,
    Denna frågan angår inte just ditt inlägg men ville höra om du kan veta vad man kan göra åt mitt problem. Har en hund som är 5 år en jackrussel som alltid har varit otroligt snäll och lugn. För ca 8 månader sedan köpte vi en liten pomeran valp och de trivdes jättebra ihop och hängde alltid med varandra och lekte och jackrussel tog han om den lilla valpen och uppfostrade henne och var otroligt snäll nästa för snäll. Nu har den gamla hunden börja att attackera denna 8 månader gamla valpen och vi är helt förtvivlade och kan inte veta varför det är så. Förstår att det säkert kan vara något som vi gör fel men vi kan inte komma på vad.
    Hoppas att du har tid för att svara på min fråga
    Hälsningar Jonna

Kommentarer inaktiverade.