Väntar på att det sker istället för att inte låte det ske.

LillaNymos favoritgrej – Leka med husse 🙂

Som du säkert inte har missat så går nu min hundpodd för fullt. Och framöver ska vi bland annat spela in två program som kommer att handla om ”Vardagsproblem”, och om ”Sommarbesvär/sommartips”.

Har du en fråga du vill att jag tar upp i podden gällande detta? Mejla mig i så fall på info@fredriksteen.se och märk ditt mejl ”podd”.

 

”Min hund sätter sig ner på promenaden, helt plötsligt. Och vägrar sedan att gå framåt. Det kan ta många minuter innan vi kan gå vidare…”

Mitt svar på denna frågeställning är som vanligt när det gäller såna här saker, att hunden är helt frisk.

Frågan är relativt vanlig, och problemet likaså. Speciellt då det gäller vissa raser. Det första jag tycker man ska göra är att försöka se när detta sker. Är det på ett speciellt ställe under promenaden? Hur uppträder hunden precis innan det sker? osv…
Då kommer du se signaler och ett mönster. Antingen att det är ett och samma ställe, eller att hunden uppträder på ett speciellt sätt precis innan ”vägran” sker….
Där har du lösningen!
När du närmar dig stället, eller när du märker på hunden är på gång att hamna i ”vägran”, innan det sker – Agera!
Gör något oväntat! släng dig ner på marken, börja springa, släng en godis framför hunden, eller något annat du kommer på… Gör du detta, förekommer du hunden och hunden ”kommer av sig” och kommer att strunta i att ”vägra” denna gång.
Härifrån arbetar du vidare….

Vanliga fel hundägare gör då detta sker –

  • ”Svarar hunden” på vägran. Stannar själv upp, lockar, vädjar. Då lär sig hunden att det ger fördel i att ”vägra”.
  • Tar fram godis och får på så sätt hunden att gå. På så sätt har hunden lärt sig att den kan dressera dig. ”jag stannar, då får jag godis”
  • Väntar på att det sker, istället för att förekomma som jag beskrivit ovan.

 

I morgon drar jag till Italien en sväng. Ordnar jag internetuppkoppling där så blir det nog ett blogginlägg även därifrån 🙂

 

 

7 svar på ”Väntar på att det sker istället för att inte låte det ske.”

  1. Hej Fredrik! Jag har världens gulligaste chihuahua kille som är 2år. Jag har haft honom sedan han var valp och problemen har eskalerat mer och mer. Jag kan inte vara ute med honom utan att han skäller och gör utfall mot de som går/cyklar förbi. Möter vi en hund skäller han och gör allt för att få hälsa, han viftar på svansen men det dröjer inte mer än ngn sekund så gör han utfall och det blir bråk. Mina söner 7 och 9år kan inte ha kompisar hemma för han morrar, skäller och biter dem i fötterna. Ingen kan klappa honom, inte ens de av mina vänner som han träffat många gånger förut. Försöker de klappa så biter han. Mot mig och mina pojkar kan han vara gosig, sitta i soffan och bli klappad.. ibland. Men liksom på en halv sekund blir han obekväm, stel, stirrig och morrar och visar tänderna tills han till slut springer iväg. Detta gör han även till mig. Jag kan ha honom i famnen men lägger jag handen och försöker klappa honom morrar han och visar tänderna. Om han nu inte själv söker kontakt och vill bli klappad. Ibland tillåter han min 9åriga son sätta koppel på honom när vi ska ut, men när vi kommer in igen och ska koppla av honom så visar han tänderna och morrar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Får jag inte ordning på honom så måste vi sätta bort honom. Jag skulle bli väldigt glad och tacksam om du hade något råd eller tips till mig så vi kan ha honom kvar. Mvh Evelina

  2. Hej Fredrik! SNÄLLA kan du inte skriva om hur man får en hund att sluta bita i kopplet!!! Jag har en blandras hund på nyss fyllda 1år som går hur fint som helst i kopplet, är världens lugnaste men då och då på promenaderna så ”attackerar” han både mig och kopplet. Han hoppar på mig och hugger på mina händer. Jag tror att han blir uppspelt och vill ha uppmärksamhet men jag orkar inte med detta längre. Han skäller o morrar när det sker o verkar helt galen. Vad gör jag???

  3. Det kan säkert vara ett problem för hundägare… Men jag kan inte hjälpa att le mot det. Förlåt alla ni drabbade. Men hemma har vi en bullterrier på gatan som ibland stannat både sig o sin otåliga stackars husse på promenaden. Jag brukar se detta från mitt fönster och som sagt, det må vara ett problem för hussen, men satan vad härlig hans hund ser ut. Jag måste le varje gång jag ser dom på gatan, hunden sittandes o husse lite vädjandes stampande en bit framför. Bullterriern tycks fastkilad i backen…så egen och så söt att jag måste le. Lovar att det inte är skadeglädje, o ngn gång drabbas jag säkert av karma o står kanske själv med en hund som vägrar att gå, men tills vidare tänker jag fortsätta le mot den charmiga bullterriern 🙂

  4. Hej Fredrik, tak for en god blog, og fedt med podcasten! Det kunne være fedt, hvis du kunne tale lidt om en klassiker: hundemøder. Min hanhund knurrer fx nogle gange (altså bliver ’aggressiv’), når den møder andre hanhunde på gåturen. Og han lægger sig altid ned, når han ser en anden hund, selv på fx 20 meters afstand, og så skal man slæbe ham hen ad gaden. Tja Hilsner fra en dansk lytter

  5. Har ett lite annorlunda problem…
    Mina 2 killar vill inte leka m leksaker eller varandra…skiter totalt i bollar,pinnar mm.
    Har varit så sen de var små,o nu är de 6år
    Chihuahua o Dvärgpinscher…
    Det är bara Jag som är intressant särskilt för pinnnen…eller att söka/jaga. Är jaktintresserad o tog med dom som små på pyrsch o spaning,han vill att jag ska hålla hans tuggben o pratar mkt m mig och vill ha min uppmärksamhet.
    Dom älskar att söka…vilket vi gör ofta här hemma och går mkt 3-4 timmar/ dag
    Är sjukpensionär, o bor litet..och har dom nära dygnet runt.
    Har aldrig träffat hundar som inte vill leka, förutom m mig!
    Har tidigare ägt en fin Dobermanntik och en Amstaffkille..som är i hundhimmlen nu.
    Men har blivit uppmärksam på att de alla
    varit/är så beroende av mig…o ibland är det jobbig… annars är de ovanligt goa och glada..får jag höra ofta.
    Nilla

Kommentarer inaktiverade.