”Luta dig aldrig över en hund” – Det är hotfullt och skrämmer hunden!
”Titta aldrig en hund i ögonen” – Det är utmanande, det kan göra hunden arg, eller göra den osäker!
Ovanstående är sant, och det är totalt falskt!
Man ska givetvis aldrig luta sig över en okänd hund, men gör du det på en hund som känner dig väl, och litar på dig, så kan det till och med vara mysigt och kul för hunden.
Man ska givetvis aldrig stirra en hund i ögonen som du inte känner. Men ser du din egen hund i ögonen så handlar det om kommunikation och kan betyda bland annat – ”jag älskar dig”.
Man kan givetvis inte bara springa fram och kyssa en okänd person. Men smyger jag upp bakom min inget ont anande partner på stan, och ger henne en oväntad kyss – Då är det bara romantiskt.
Det finns alldeles för många ”pekpinnar” inom detta med hund, som kan vara helt sant i ett skede, men totalt falskt i ett annat.
Hundar är individer precis som du och jag – Krångla inte till det!
Samma sak då det gäller min käpphäst – Kroppsspråk!
Det är viktigt, det är inte alls svårt, och åter igen – krångla inte till det!
”Nu kommer jag och tar dig!”
Om jag beter mig som på bilden ovan då jag plötsligt möter en grupp barn en kväll på en gångväg genom skogen, så är det troligt att jag skrämmer slag på dessa barn. De lär skrika och springa för sina liv. Lägger jag också till ett högt ljud tillsammans med den här rörelsen – ”WRRROOOOOOOOR” – så får jag sannolikt än bättre effekt.
Men gör jag samma sak en kväll hemma för mina barn då de sitter i soffan och tittar på teve så händer annat.
Som jag ser det kan två saker ske beroende på deras humör just då.
1/ pappa, sluta! Jag vill se på teve!
Vilket innebär att jag lite besviket just lägger ner och gör något annat.
2/ pappa är en mördare…. spring – och så är leken igång!
Det som är lite intressant i sammanhanget är att mitt ljud – WRRROOOOOOOOOR – inte har någon betydelse om barnen vill se på teve, men har sannolikt stor betydelse om barnen är på lekhumör.
Notera – att om jag bara gjorde ljudet – WRRRROOOOOOOOOR – men inget kroppsspråk så skulle sannolikt allt falla. Inte ens barnen på gångvägen skulle kanske bry sig nämnvärt mer än att undra vad det var för fel på mig.
Precis som med hundar så betyder sällan just ljudet människan/hunden gör någonting. Ljudet vi gör är bara effektivt om det används som en förstärkare till vårt kroppsspråk och mimik.
Här kan man fundera på vad ordet – bra! – eller ordet – ”nej! – betyder för hunden om ditt kroppsspråk signalerar annat.
Intressant och viktigt!
Mitt kroppsspråk på bilden signalerar – ”Jag är stor, farlig, och jag kommer och tar dig!”
Hur allvarligt detta är, eller hur hotfullt detta är, det avgör mottagaren. Och framförallt kommer din och mottagarens relation vara det mest avgörande.
Lite förenklat kan jag säga att jag använder den här typen av kroppsspråk mot hundar vid två tillfällen.
1/ När jag vill leka med mina egna hundar.
2/ När jag gör någon typ av mentaltest/kontroll på en för mig okänd hund.
När jag leker med mina egna hundar vill jag bara busa, men när jag kontrollerar en okänd hund vill jag kanske se hur stor hundens skärpa och försvarslust är, hur hunden nerver är med mera. Här får jag enormt mycket svar.
Det här ämnet kommer jag att återkomma till i fler blogginlägg.
Nu ska jag gå ner till strandkanten och slänga mig i ett ljummet medelhav 🙂
Så underbart väl skrivet med lysande exempel!!
Du ser då inte speciellt farlig ut med det smilet.
För hunden är det ett stort hot tandvisning betyder ji nu ska jag bita dej
Men hur går det ihop med dina tidigare blogginlägg att lägga ner en hund,ex programmet med Moltas, (fel namn kanske) en golden som var sk jobbig med samband med hundmöten.
Jag tyckte det var fel,då du inte kände hunden.
Ibland tycker jag du säger en sak och gör ngt annat och ändrar dig sen igen. Text och handling går ibland inte ihop.
Skriv gärna mer om hundmöten,att dina hundar får lära sig att strunta i andra hundar,vilket jag iof kan förstå,men glöm inte det Gunilla skrivit-Socialisering!
Många förstahundsägare som kan behöva råd av dig där.
För övrigt så skrev jag ett inlägg för drygt ett år sen när jag var på semester och blev genast hånad med orden ”kul semester du verkar ha som kommenterar här”.
Ett typiskt exempel på hur folk ser på dig vs mig.
Sen,trots allt,så önskar jag dig en fortsatt trevlig avkopplande semester i ett varmt land!
Avundsjuk? Svar Ja.
Just det,krångla inte till det,som GW säger.
Har en vovva som vi tagit hand om. Vi bor i en liten by. Alla vet att hon är rädd för människor. Då ska alltid några idioter provocera. Går rakt emot henne trots att vi undviker. Om något skulle hända innebär det att de blir bitna. Varför utsätta sig för den risken? Nu kan jag lova att mina hundar bara biter i mycket extrema fall och då har de säkert markerings bitit innan. Blir så trött på folk. De hjälper inte min rädda hund snarare tvärt om. Bara ignorera oss. Är det så svårt?
Hej Fredrik, jag skriver i hopp om att få lite tips och råd över de problem jag stöter på hos min långhåriga collie-valp på sju månader.
Han är fantastisk på många sätt och jag lägger oerhört mycket tid med honom på lydnadsträningar av olika slag. Målet är att börja rallylydnad och agility när han har ålder inne.
Problemet med min hund är dels hans hoppande men framförallt hans ”paddlande tassar” som vi brukar säga. När han söker uppmärksamhet av någon så börjar han ta upp tassen mot den personen. Det händer mestadels min sambo, att han kräver uppmärksamhet och därför paddlar med tassen, det kan vara krafsande mot ansiktet, benet eller händerna. Är det ett problem man bör ignorera eller ska man vara konsekvent och säga ifrån? Mota bort hunden? Vi försöker uppmuntra hunden spontant flera gånger per dag, som att spontant busa och gosa med vovven när man möts i hallen. Men det är ju på vårt initiativ, och det känns som att hans sätt att paddla med tassen är ett sätt för honom att försöka få vår uppmärksamhet på hans initiativ? Jag känner mig lite vilsen, hur ska vi göra?
Han hoppar också upp i människors famn när han ska hälsa på människor. Han blir exalterad och stressad, och han hoppar upp på människorna. Hur ska jag få kontroll på det, jag har två små syskon på 4 och 7 år, jag vill känna mig trygg med att hunden inte hoppar mot dom.
Hörredu Fredrik. Skulle du kunna göra ett hjälpsamt inlägg om hur sjutton jag ska kunna motivera min valp till att vilja leka med mig? Och att vilja träna?
Jag älskar att använda lek som belöning, det är ju så enkelt att ta till när man är ute . Jag har alltid haft aktiva och busiga hundar som älskat dragkamp, springa efter saker, brottning mm.
Skulle nog anse mig själv som lite ”burdust hårdhänt” något som triggat mina hundar på ett positivt sätt.
Men så nu har jag en valp hemma som är mysigt feg och försiktig. Han är 5 månader och nästintill ointresserad av att leka med mig. Han leker med mina andra hundar, rätt våldsamt och har dragkamp med dem, jag kan få honom efter mycket övervägande att jaga ett kaninskinn någon meter. Kanske rent av springa efter det, lukta och gå därifrån. Det är inte alls i närheten av någon fin belöning så det går helt enkelt inte att använda som belöning. Han tycks tycka att jag är helt dum i huvudet.
Silkesvantar är på annars slutar han direkt och vill heller ligga och sova.
Godisbelöning funkar sisådär med, ingen direkt mathund. Inte ens blodpudding eller den finaste skinkan går hem! Åh mina andra hundar av samma ras slänger sig över knäckebröd lixom.
Hundmaten funkar. Främst för att annars får han svälta, jag tar de enda jag har av resurser och använder för att kunna träna honom. Men han saknar hela träningssuget, det känns verkligen att han bara ställer upp. Börjar jag tönta, berömma överdrivet, ligga och snurra på golvet etc etc lägger han av tvärt.
Belönar med mat när han visar minsta intresse till lek, vilket hjälpt lite.
Har med honom till jobbet ihop om att om hans vänner inte finns tillgängliga ska han vilja leka med mig. Men icke han finner sig i att ha en cool slappardag helt enkelt.
I övrigt en fin vovve som direkt fallit för mig och följer mig överallt oavsett vad övriga familjemedlemmar gör. Trygg i sig själv, otroligt lätt för att koppla av, finner sig i allt både hantering och miljöer.
Går undan för främlingar däremot. Alla andra har äääälskat folk. Han älskar dem han känner inte okända.
Gillar att bli klappad och att få ligga nära, men lämnar man honom går han bara och lägger sig någonstans o sover.
Va fasiken gör man? Låter hunden leva lyckligt som sällskapshund eller har du några bra motiveringshöjande råd?
De är en riktigt arbetsmyra till ras annars. Här släktingar till hunden som är kalas! Men denna.. Han kanske får lov att vänstervarva och besöka pensionärer.
Har exakt samma problem med en tillfällig inackordering vi har hemma för en längre period pga husses sjukdom. En väldigt lättsam och väluppfostrad hund i de flesta avseenden. Men bekymmer vid hundmöten. Vill gärna leka med alla hundar han ser så det börjar med glädje. Sedan kommer frustrationen när han inte får hälsa eller leka och då blir han mer eller mindre rabiat. Har aldrig haft svårigheter att träna bort sådant med andra hundar. Men det här är en självständig Tibbe med total avsaknad av föremålsintresse och leklust. Godisbelöningar går helt bort. Han äter när han blir hungrig och det kan ibland gå 2-3 dagar utan att han rör det som erbjuds oavsett om det är foder eller leverpastej, korv, köttben osv. Dvs svårbelönad och fruktansvärt svårmotiverad.
Har fått en massa tips på klubben (där hunden hatar att vara btw).
* Stryp fodergivan till noll tills hunden visar tecken på hunger och söker kontakt. Belöna då med mat.
– Provade. Med mindre lyckat resultat. Han vägrar äta någon annan stans än hemma ur sin matskål. Och hemma har vi inget problem. Det är ute bland andra hundar.
* Bygg upp ett föremålsintresse genom att enbart leka med hunden på en plats där hunden visar rätt typ av energi. Och belöna med vad hunden accepterar.
– Hmm… Han blir väldigt glad och kontaktsökande vid kaninerna hemma. Så vi provade. Och visst leker han och kan svälja en liten bit korv någon enstaka gång. Men på alla andra platser och i alla andra sammanhang är korv eller lek totalt ointressant för honom.
* Korrigera honom på samma sätt som ägaren.
– Ägaren har aldrig korrigerat det beteendet eftersom han alltid fått leka med alla hundar i deras område. Därför har de heller aldrig upplevt det som ett problem. Nu råkar även den här hunden ha en överrörlig höft som hoppar ur led vid lek med andra hundar så han ska inte leka. Andra saker har de korrigerat med en knäpp på nosen med resultat att han bitit dem. Känns inte som ett alternativ.
Det går liksom att bryta allt annat med ett enkelt NEJ, eller STANNA men i dessa situationer köper han inte det.
Så jag undrar precis som du hur i hela friden man lyckas när hunden är så svårbelönad och därtill nästan omöjlig att motivera.
Roligt inlägg! Jag tror att det är viktigt det du säger i början om att hundar är intelligenta och individer precis som oss, och borde behandlas som det. Jag känner att folk ofta drar alla hundar över en kant när de gör sådana påståenden och tror att det är viktigt att informera dem om att hundar förtjänar lika mycket respekt som människor. 🙂