Tyst och trygg…. eller tyst och osäker?

Jag har inte läst boken, eller någon bok av Cesar, men jag svarar gärna på innehållet och texten ovan… 🙂

Jag vet inte om jag skrivit att man ska hålla en hand hos valpen natten igenom, även om det vore möjligt skulle vara en bra grej.

En valp som flyttar ifrån sin flock, sin mamma, sina syskon, kommer till en helt främmande värld. Ensam dessutom. Detta påverkar valpen i hög grad.

Om en valp är orolig exempelvis nattetid, den första tiden, så beror det på att den känner sig ensam och är osäker. Detta är ju inte alls märkligt om man tänker efter lite grann. Och även om vi i Sverige har åtta veckor som tidigast då man får ta valpen från sin familj, så är det väldigt tidigt. Min inställning är att valpen helst ska vara med mamman så långt det bara är praktiskt möjligt.

I din text skriver du “röra hunden lätt” samt “ge ifrån sig ljud” som någon typ av tillrättavisning. I det sammanhanget utgår jag ifrån att “röra vid valpen” också är i tillrättavisande syfte.
Detta är jag helt emot, av alla anledningar och på alla sätt.

Man måste ställa sig frågan – Varför?

Och i det här fallet, varför ska man behandla en liten osäker valp på det här sättet?

Min uppgift, som hundägare, är enligt mig att ge valpen den tryggaste och bästa uppväxten jag bara kan. Min uppgift är inte att få sova tre nätter utan att bli störd av ett hundskrälle.

Jag är som du vet inte på något sätt emot rättvisa tillrättavisningar, tvärtom. Det är något jag är för i en hunduppfostran. Men just den här frågan handlar om en valp som känner sig osäker och otrygg. Då är min prio att göra den valpen säker. Då kommer den också att bli tyst och trygg.

Att tillrättavisa en liten valp på 8 till 10 veckor, som är orolig den första tiden hemma i sin nya flock och bostad, det är i alla fall inget jag skulle rekommendera eller göra.

Sen kommer nästa fråga – Fungerar det? (alltså det som är exemplet i boken du har läst)
Där är svaret – Säkert! Och skulle det fungera dåligt är det bara att öka på styrkan i tillrättavisningen. En liten valp på 8 – 10 veckor vinner man relativt lätt över.
Men vill jag ha en trygg och säker hund, som mår bra?
Eller vill jag ha en hund som är tyst på natten, oavsett hur den mår?

Sen till sist…. jag antar att alla vill ha en lugn och sovande valp på natten. Och när valpen är det, eller på gång att somna – Hur belönar man det?

Framförallt detta sistnämnda är jag oerhört nyfiken på att veta 🙂

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

13 Inlägg för Tyst och trygg…. eller tyst och osäker?

  1. Josephine skriver:

    Superbra skrivet!! Är trött på Caesars sätt att lösa problem, där han sätter hunden under förutsättningar där han vet att den kommer göra fel – för att sen straffa den. Istället för att sätta förutsättningar där det är lätt för hunden att göra rätt – och belöna det! Men det gör väl inte lika bra tv… :/

  2. Lotta Halling skriver:

    Självklart vill man hjälpa sin valp att känna trygghet i sin nya miljö, vad kan vara viktigare undrar jag?!
    När vår Valle kom till oss för två år sedan var han åtta veckor, liten, bedårande söt och lite osäker, men ändå så kavat ❤
    Vi hade köpt en transportbur med öppningsbar framsida och tak. Den hade jag bredvid min säng i flera månader tills han blev större och tryggare och kunde sova i vår säng, vilket var vår plan hela tiden. Jag hade min arm i buren hela tiden tills han somnade tryggt och jag fanns där precis hela natten! Blev några månaders skitsömn för mig och maken men det visste vi att det skulle bli. ❤
    Nu är Valle dryga 2 år och sover gott i vår säng med oss hela nätterna och är tryggheten själv, så go och mysig hund, den bästa i världen, skäller inte och är så snäll mot allt och alla!
    Kram från Lotta och Robert och Valle

  3. Frida skriver:

    När vi fick hem en hund va den smått orolig, varje gång vi hade klappat å lugna henne så vart hon ännu värre varje gång vi slutade klappa. Vi provade ha en hand på henne men när vi somnade så råka vi ta bort handen å då satte hon igång. ( detta pågick under en månad ) Tack vare att vi ignorera henne kom hon själv till ro. Den natten sov hon hela natten när vi inte försökte lugna henne. Ceasars metoder ha hjälpt mig mycke med hundarna här hemma. Men en sak som inte ha funka och de är att vi kan inte kan öppna kylskåpet utan hundarna försöker ta sig in i kylskåpet.

  4. Hanna skriver:

    Lustiga med CM och hans filosofi att det alltid ska bottna i dominans och makt. Helt vansinne att tillrättavisa en liten valp som är orolig gör mig riktigt arg att läsa om det nu är sant.
    Jag har alltid funnits där för valpar jag haft och det har skapat en trygghet istället.

  5. My skriver:

    Man belönar det inte på så vis. När valpen är lugn och trygg så är den det, man måste hjälpa den.
    Jag är det absolut viktigaste i valpens liv på alla sätt och det är min skyldighet att se till att valpen har det tryggt. Ge man inte valpen förutsättningar till att lyckas så gör den sällan det.

  6. Susanne W skriver:

    Vår förra hund nosade bara runt och la sig ner och sov. Från första natten sov han i sin säng bredvid min säng utan att gny eller gnälla, han sov. Vi väntade oss en tid av sökande och gnyende, men icke.
    Jag hoppas på,samma tur även denna gång, fast jag haft många katter som sökt sin mamma och låtit ett par dagar max. Det är mitt jobb att få dom att känna sig trygga och hemma hos mig. Kan hyssja som man gör med ett barn med valp/kattungen i famnen men det kanske är fel då, man klappar ju och pussar samtidigt??

    • Josephine skriver:

      Det är ju inte fel att hyscha sålänge det inte betyder nåt negativt för valpen. Det är ju såklart fel om man lär hunden att “när jag hyschar är du tyst, annars..” Men inte om det bara är ett ljud man gör medans man får valpen att känna sig trygg. Då kan ju hyschningarna istället få effekten att hunden blir lugn av dem och därmed tystnar.

  7. Olga skriver:

    Hej Fredrik!
    Jag vill först bara säga att jag och min familj älskar dina metoder.
    Vi går väldigt mycket i hundköpar tankar, men vi har en fråga.
    Vi undrar vem som ska bli “den som bestämmer”?
    Givetvis kan ju alla i familjen (eller….?) hjälpa till att uppfostra en hund, men tror du att det är viktigt att ha en alfahona/hane? Min pappa vill gärna bli den som bestämmer och uppfostrar allra mest, men vi vet inte ens om det behövs…?
    Jag hoppas att du förstår vad jag menar haha, skulle bli så glad om du svarade!
    Mvh, Olga Niemandius

    • Josefin skriver:

      Det behövs inte! 🙂 Hela teorin om att hundar är flockdjur som har en “alfahane” som bestämmer är bevisad att det inte stämmer. Mitt tips är att inte fundera så mycker på vem som “bestämmer” över hunden utan se hunden som en familjemedlem och bästa kompis bara. Hunden kommer inte försöka “ta över” eller “dominera” över er på något sätt så var inte oroliga för det.

  8. Carina Fernandez skriver:

    Jag har sovit i både hundkorg plus haft valpen i korg första tiden i min säng. Kan inte minnas att någon varit orolig nattetid. Gnälla har mest varit första tiden dagtid. Sen att jag inte velat ha vuxna hundar sovandes i min säng på natten är ju mitt val.

  9. Carina Fernandez skriver:

    Ps, jag belönar aldrig en sovande vuxen hund eller valp.

  10. Carina Fernandez skriver:

    En annan fråga, hundar tas vid 8 veckor. Katter förr i tiden samma ålder. Nu ändrat till 12v. Finns det något liknande förslag när det gäller hundar och varför är det viktigare en katt stannar längre hos sin mamma än valpen hos sin?