Ignorera felbeteenden, och belöna när hunden gör rätt – Det är inte alltid rätt!

Ignorera då hunden gör fel, och belöna då hunden gör rätt – Det är i allra högsta grad rätt och gällande då du ska lära din hund saker som inte är naturligt för din hund att göra i den här situationen.
Ex vis – lära hunden gå på lina, vacker tass, rulla på kommando, gå “fot”……. ja, du fattar vad jag menar.
Så är det. Det är det som fungerar allra bäst, utan tvekan om det. Alla framgångsrika dressörer arbetar på det sättet.

Men i situationer som inte handlar om inlärning av saker som icke är naturligt för hunden att göra i denna situation – alltså saker som är naturliga för hunden att göra – där stämmer det inte alls på samma säkra sätt.

Naturliga saker en hund gör (kan göra) utan att du lär den –

  • Vakta bostaden
  • Jaga efter vilt
  • Engagera sig i andra hundar på promenader
  • Äta
  • Bajsa/Kissa
  • Para sig
  • Yla/skälla då den blir lämnad ensam
  • Bitas
  • Jaga sin egen svans
  • med mera, med mera……

Detta ovan är några saker en hund kan göra utan att du lär den. Och sannolikt så är i alla fall en del saker på listan ovan något som vi hundägare skulle kunna tänka oss att kalla för felbeteenden.

Om vi då utgår ifrån att vi ignorerar hunden då den gör något av detta ovan, eftersom vi vill att hunden ska sluta med detta, menar då någon att sakerna hunden gör skulle upphöra?

Att ignorera ett felbeteende, eller något hunden gör fel, i hopp om att hunden ska sluta med detta, gäller i princip bara då du ska lära hunden något som inte är naturligt för hunden att göra.
Att ignorera en hund som jagar, som bajsar, engagerar sig i andra hundar, jagar sin egen svans, med mera…. skulle sannolikt inte hjälpa hunden ett dugg. Samtliga saker skulle troligtvis fortsätta och förmodligen också förstärkas. Detta eftersom det ofta är självförstärkande.

När vi pratar belöningar, så menar vi att vi ger hunden något för att ett visst beteende ska förstärkas.
Alltså – jag säger “sitt”, hunden sätter sig, jag belönar!
Hunden kommer då veta att den får en belöning då den gör som jag säger, och jag har med min belöning förhoppningsvis förstärkt beteendet kopplat till mitt kommando.

Alltså – belöningar är till för att förstärka ett beteende!

Men kommer hunden att bajsa mer bara för att jag belönar hunden varje gång den bajsar?
Men kommer hunden att sova mer bara för att jag belönar hunden varje gång den sover?
Men kommer hunden att vara ännu lugnare vid hundmöten bara för att jag belönar en lugn hund vid ett hundmöte?
Men kommer hunden följa dig lugnt och fint, ännu mer,  på promenaden/vandringen om du belönar den då den gör detta?

Börjar vi maniskt att belöna en hund så fort den bajsar, finns nog risk för att hunden antingen “kommer av” sig i sitt bajsande (alltså motsatt effekt) eller får en stress i samband med att den gör sina behov – Bra eller dåligt, du avgör?

Börjar vi belöna hunden varje gång den varvar ner och håller på att somna, då får vi garanterat en hund som kommer att ha det svårt att slappna av och somna – Bra eller dåligt, du avgör?

Börjar vi belöna en hund som är lugn vid hundmöten, då kommer vi få en hund som är stressad vid hundmöten. Låt vara att den stressen är riktad mot dig som ägare och kan vara positiv bara därför, men en lugn hund får vi inte – Bra eller dåligt, du avgör?

Börjar vi belöna en lugn och naturligt följsam hund, när den följer sin ägare, då har man snart en stressad hund som förväntansfullt väntar på sin belöning – Bra eller dåligt, du avgör?

Dit jag vill komma är att man ska passa sig för att tro att felbeteenden försvinner om jag nonchalerar dem. Så enkelt är det inte!
Och man ska passa sig för att belöna då hunden gör rätt, om det hunden gör är naturligt för hunden att göra.

Låt oss ta – hunden som jagar sin egen svans – som ett exempel.

Hunden börjar jaga runt efter sin egen svans. Den håller på i minuter och jag står lugnt och tittar på.
Plötsligt upphör hunden med jakten, och jag belönar då omedelbart att hunden slutar, genom att slänga en boll som hunden älskar.

Fråga 1 -Vad har mitt ignorerande gett?
Fråga 2 – Vad har jag med hjälp av min belöning förstärkt?

På fråga 1 – Ingenting!
På fråga 2 – Ingenting!

Det enda sätt man kan hjälpa hunden på, det är att “förbjuda” hunden att jaga sin egen svans! Punkt!
Glöm belöningar, glöm positiv förstärkning, glöm ignorera felbeteenden…… Tyvärr!

Samma sak gäller med hunden som är jobbig och besvärlig vid hundmöten. Det är ju samma sak.
Jag ignorerar min hund medan den gör aggressiva utfall mot en mötande hund, och belönar den då den slutar av sig självt.

Fråga 1 – Vad har mitt ignorerande gett? (Här behöver hunden inte mig. Det hunden gör är självförstärkande)
Fråga 2 – Vad har jag med hjälp av min belöning förstärkt?

På fråga 1 – Ingenting!
På fråga 2 – Ingenting!

Nu är besvärliga hundmöten lite mer komplicerat eftersom det kan bero på en mängd olika saker, och därför man som hundägare kan ha olika målbild för sin hund vid hundmöten. Men principiellt är det samma sak.

Missförstå mig nu rätt – Jag är för att ignorera felbeteenden och belöna rätt beteenden, men det är inte alltid så enkelt (tyvärr).

Ett litet klurigt exempel till –

Fråga – Min hund morrar åt mig, och menar allvar med morrandet – Om jag då ger hunden en godisbit varje gång hunden morrar – kommer jag då göra morrandet värre?

Svar – Nä, inte alls. Sannolikt tvärtom. En godisbit kan aldrig förstärka osäkerhet, dominans, eller aggression.

Detta är sååååå intressant, och det går att resonera över på tusen olika sätt. Älskar det här temat 🙂

 

 

 

 

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

19 Inlägg för Ignorera felbeteenden, och belöna när hunden gör rätt – Det är inte alltid rätt!

  1. Hanna skriver:

    Jag ignorerar en hund som inte kan vara ensam. Jag kommer och går och gör det jag ska. Det har gjort att separationen försvunnit.
    Jag ignorerar också min hund om den går igång på hundmöten. Jag jobbar tyst och stegvis och tar ansvar för mötet. Så hunden känner den inte måste agera ut utan kan slappna av. Jag ignorerar nog ganska mycket och jobbar istället tyst jag gör nog mer tysta signaler i mitt handlingssätt samtidigt som jag inte bekräftar hunden. Jag belönar nog ofta det Som Är Bra genom Min bekräftelse till hundarna 🙂

    • Fredrik Steen skriver:

      Men det du beskriver om hundmötet – att du tar “ansvar” för hundmötet – det menar jag är att agera, inte ignorera. Tycker det är rätt i och för sig 🙂

      • Marielle skriver:

        Är nog lite trög;) men jag ska alltså lugnt gå vidare som inget hänt när vi möter en hund och min valp skäller? Inga tillsägelser?

  2. Elin skriver:

    En undran,
    Om jag nu har en hund som i vissa fall kan vara besvärlig, skälla osv vid hundmöten…Hunden ser en mötande hund, men går fortfarande lungt utan att ännu ha jagat upp sig. Kan jag då inte förstärka det beteendet och tala om för hunden att den ska fortsätta med det?

    Är inte säker att jag förstått detta rätt. Intressant men krångligt 🙂

  3. Emmy skriver:

    Men hur gör man då vid hundmöten för att det ska bli så bra som möjligt för både hund och ägare? På bruks säger de att man ska ösa på med godis…

  4. Marielle Ejdfalk skriver:

    Jag må vara trög men förstår ändå inte vad jag ska göra när min valp skäller vid hundmöten;) Ska jag alltså ignorera, låtsats som inget hänt och bara ta tag i kopplet och tyst gå vidare trots att hon skäller som en galning?

  5. Anna skriver:

    Det här inlägget var underbart! Jag gillar också att belöna min hund när han gör rätt, och avleder gärna om det går… men tyvärr så är hundmöten mer intressant än både mat och leksak (och jag har ändå en väldigt matglad och lekdriven rottis). Det enda jag kan göra är att korrigera honom men jag får alltid snea blickar från “pure positive” folket… men liksom, är det inte bättre att jag korrigerar min hund än att bara stå där och låta honom bete sig hej vilt vid hundmöten? Jag försöker se det som en balans.. precis som med barnuppfostran.

    Men Fredrik, hur hade du korrigerat den här situationen: Min hund går avslappnad bredvid mig med öronen bakåt och svansen neutral. Det dyker upp en hund och min hunds öron blir spetsade och alerta. Hade du korrigerat redan där (och hur isf?) eller hade du inväntat och se ifall hunden gör “fel” i form av utfall?

    Tack för en bra blogg!

    • Josefin skriver:

      Jag skulle nog ha försökt ha längre avstånd till de mötande hundarna så att du skapar förutsättningar för att hunden ska kunna göra rätt. Då blir det enklare för hunden att kunna koncentrara sig på dig och då kan du belöna det. Istället för att skapa förutsättningarna (för kort avstånd) där du vet att hunden kommer göra fel och sen korrigera det.

  6. Emmelie skriver:

    Åh där fick jag svar på nästan alla mina funderingar kring min 12 veckors lilla tjej! Tack du är husguden här hemma sen jag fick hem lilla Bianca.

  7. Sara skriver:

    Hej Fredrik! Jag har ett litet problem som jag mer än gärna vill ha hjälp med, mina svärföräldrar har en hund (chihuahua) som morrar och bits/hugger och har även gjort utfall och försökt hugga mitt barn på ca 1 år flertal gånger när barnet gått/krypit runt. Men har precis hunnit bära upp mitt barn innan hunden huggit. Hunden hoppar då efter och försöker fortfarande bita efter barnet. Vad ska jag göra för att få det att fungera att hälsa på hos dom? Är livrädd att mitt barn ska bli bitet. Vad kan jag som förälder göra?

  8. Emma skriver:

    Tips på hur jag då ska få min valp rumsren? Har försökt köra på konceptet att ignorera när han bajsat inne å belöna ute men detta verkar ju då vara fel. Hur ska jag bära mig åt?

    • Josefin skriver:

      Fortsätt som du gör men börja ta ut valpen oftare. Ta ut valpen så fort den ätit, sovit eller lekt var ute ända tills den gjort sina behov. Då belönar du och går in igen. Straffar man hunden när den gör sina behov inne så kan det bli ännu svårare att få den rumsren då det leder till att den vill gömma sig när den ska bajsa/kissa (för att inte bli straffad) och det är lättare för den att gömma sig inne än ute i ett koppel. Hoppas de går bra :))

  9. Annika skriver:

    Jag har en mycket social knappt ett år gammal labradortik som ofta går upp i varv vid hundmöten och vill fram till den mötande hunden snabbast möjligt. Instruktörer jag frågat hur jag ska agera säger distrahera hunden med godis eller leksak. Det funkar oftast men är inte alltid möjligt pga av olika situationer mm. Vill mkt gärna ha handfasta tips hur jag konkret bör agera för att uppnå målet med lugna möten dvs passera utan hälsa och kasta sig i kopplet om jag inte använder distraktion med min hyperaktiva och extroverta unghund? Samma fråga gäller “fågel- och kattmöten”, som är ännu svårare.

  10. Josefin skriver:

    Håller inte med om det du skriver att “Det enda sätt man kan hjälpa hunden på, det är att “förbjuda” hunden att jaga sin egen svans. Glöm belöningar, glöm positiv förstärkning…”

    I dina exempel på hur du ignorerar felbeteendet och belönar när hunden gör rätt är det klart att det inte fungerar när du belönar efter hunden gjort “felbeteendet”. Det viktiga (och som jag vet att du själv har pratat mycket om) i det här fallet är att förekomma! INNAN hunden börjar jaga svansen, då lockar du på den och belönar. På så sätt försvinner vanan av att göra det beteendet och hunden kommer med mindre sannolikhet göra det i framtiden. Tillslut är beteendet “glömt”. Samma med hundmöten, börjar man bara på ett avstånd hunden känner sig trygg på så kan man lära även en hund som gör aggressiva utfall att det lönar sig att gå fint vid mattes sida istället. Sen minskar man bara stegvis avståndet. Har gjort det själv och det funkar! Det finns inte ett sätt att lösa problemen på, det finns flera, även om det kanske tar lite längre tid.

    • Maria Evensen skriver:

      Hej Josefin, Jag skulle gärna få lite tips om hur man som hundägare kan få sin hund att sluta med aggressiva utfall vid hundmöten. Min hund agerar olika vid olika tillfällen, vid olika hundar vi möter, etc. Jag kan inte hitta en “röd tråd” så jag vet inte vad jag ska göra och hur.

  11. Hamid skriver:

    Min 5 månaders valp hoppar och bits efter lek eller när man springer. Det är riktigt jobbigt. Om man säger till lyssnar hon inte alltid. Så ska man ignorera?

  12. Lotta skriver:

    JAG HAR EN VALP PÅ 7 MÅN SOM ÄLSKAR ATT JAGA O BITA I SKOSNÖREN. IBLAND MISSAR HON SNÖRET O FÅR TAG I BENET MED SINA SMÅ GADDAR. ANDRA BLIR IRRITERADE PÅ BETEENDET OCH JAG VET INTE HUR JAG SKA FÅ HENNE ATT SLUTA. MEST AV ALLT GÖR HON DET MOT MIG.

  13. Eva skriver:

    Jag håller fullständigt med dig i ditt tänk. Jag skulle aldrig i mitt liv belöna ett dåligt medfött beteende. Tex. Hugger hunden fast i min arm eller grannens hund så inte väntar jag på att hunden släpper armen eller grannens hund och belönar att den släppte eller att hunden står mitt på bordet i söndagsmiddagen inte belönar jag det uppförandet.
    Kan jag avbryta ett visst beteende innan det startat kan jag naturligtvis belöna att hunden avbröt sitt dåliga uppförande.

  14. Simon Dahlberg skriver:

    Hej Fredrik! Hur gör man för att avhjälpa ett besvärligt beteende när man inte ens är på plats (lämnat hemmet)? Jag behöver din hjälp för att hjälpa min kära svärmor och hennes hund (hon blev nyligen änka). Jag kan inte mycket om hundar. Hon ska nu flytta till en lägenhet efter att ha sålt huset. Hon har en pudel (Mamselle, börjar bli gammal) som är jättebra sällskap och kompis för svärmor speciellt nu när det blivit tyst i huset. MEN… nu när Mamselle lämnas ensam i huset så verkar hon nästan få panik och ylar hjärtskärande och högt. Oron nu gäller vad grannarna ska säga i hyreshuset hon ska flytta till? Svärmor är rädd och sorgsen över att hon kanske inte kan ha hunden där. Vad kan man göra? Väldigt tacksam för alla tips vi kan få!