Detta har jag hört hela livet… varje gång någon ser mig arbeta med en hund!

“Hej, det här är en väldigt intressant fråga. Den är dessutom vanlig. Hur vet hunden vem som bestämmer?
Jag måste svara med en motfråga. I er familj, där bestämmer X. Hur vet alla andra i er familj att X bestämmer allt?

Nu vet jag vad du tänker. X bestämmer inte alls allt. Sannolikt är ni en relativt jämlik familj. Alltså, ni alla i familjen bestämmer lite över olika saker……

En hund tillhör er flock. Det är din flock, det är barnens flock, det är också din hunds flock. 
Precis som dina barn, som din partner, som du själv, så handlar det inte om att bestämma. Utan det handlar mer om harmoni i flocken. Samma sak gäller din hund. Ibland bestämmer du, ibland någon annan, och ibland din hund…. det är inte alls konstigare än så / Fredrik Steen”

 

På min instagram la jag idag i en kort film där jag “tillrättavisar” Leif när han visar lite för högt intresse för en för oss okänd hund. Något som vi inte vill att vi gör i vår flock.
Reaktionerna har varit många (på olika sätt – mejl, sms, samtal med mera)

  • Det där var väl ingen tillrättavisning
  • Leif gjorde ju knappt något
  • Det där skulle aldrig funka på min hund
  • och så vidare………

Och detta är något jag hört nästan hela livet…. Varje gång någon ser mig arbeta. Det är sant, varje gång!

På filmklippet passerar en hund mig och Leif. Min Leif gör ingenting innan den andra hunden kom, men när hunden passerar går han ut försiktigt i kopplets längd mot hunden. Jag pekar då till honom kort i sidan. Leif kommer av sig, tittar på mig, och återgår till att “göra ingenting”. Jag belönar inte, jag berömmer inte.

Det jag gjorde var just en tillrättavisning – “Leif, nu gör du något vi inte ska göra” – Han tog åt sig av tillrättavisningen och slutade.
Ingen dramatik, inget våld, inget dumt – Bara visade lilla Leif våra regler.

Att Leif knappt gjorde något, det håller jag med om. Men skulle jag släppa det där idag, då har det ökat i morgon, och om ytterligare några dagar har jag en Leif med stort engagemang för mötande hundar. Så fungerar det!

Att denna lilla, mycket enkla, finger i sidan på hunden fungerar beror på flera saker. Att det inte fungerar på din hund hund beror också på fler saker.

1/ jag måste ha en bra relation med min hund.

2/ jag måste träna på detta – kommunikation. Det gör man bäst genom att leka med hunden (brottas med mera), samt genom att undvika så mycket verbala kommandon som möjligt i vardagen.
Jag har sagt det tusen gånger förut – Tysta dagar! Där du har dagarna som vanligt men utan att prata med hunden. Ska du sätta ner hunden, rör vid hunden. Ska du belöna hunden, ta i hunden…. osv.

3/ Håll din målsättning! Har jag bestämt mig för noll engagemang mot främmande hundar, då gäller det!

4/ låt det ta lite tid (det innebär inte att jag inte är konsekvent).
Jag började med Leif för två veckor sedan. Innan dess fick han göra vad han ville. Och det gjorde han!
En mycket kunnig hundkille, och en mentor för mig, sa för tre veckor sedan då han fick bevittna en hundmöte med Leif – “hörru, du är inte rädd för att du släppt det där för långt” – och det sa han just därför att Leif levde rövare då vi passerade en annan hund.

Och just besvärliga hundmöten – Det kan jag!
Jag har förmodligen arbetat med tusen hundar med den problematiken. Och jag kan stolt säga – jag har aldrig misslyckats.
Med andra saker har jag säkert misslyckats, men aldrig med detta.

Om jag tillrättavisar min hund, men hunden ignorerar detta, då beror det sannolikt på två saker, en för sig, och ofta båda tillsammans –
1/ Jag har inte en bra relation med min hund. Den vill inte kommunicera med mig. Den ser mig inte som värdefull.
2/ Jag kommunicerar på fel sätt, eller så har jag och hunden inte lärt oss kommunicera.

Det handlar inte om kraft, våld eller annat. Det handlar endast om relation och kommunikation.

Jag håller faktiskt på just nu att rodda en relativt stor föreläsning i ämnet. Hoppas du kommer och lyssnar på mig då det blir dags 🙂

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

3 Inlägg för Detta har jag hört hela livet… varje gång någon ser mig arbeta med en hund!

  1. Caroline skriver:

    Klockrent.

  2. Emma skriver:

    Det är precis så jag känner med min hund. Hon är nu 5 månader och känner fortfarande inget behov av att kommunicera med mig.
    Vi leker, vi brottas (alltid jag som startar/ avslutar) vi busgosar. Jag är noga med den kroppsliga kontakten. Jag vet inte hur jag ska få henne att se mig som en “tillgång”

  3. Josephine skriver:

    När kan man ställa dessa “krav” på en valp? Vi har en valp på 10 veckor som vi försöker koppelträna i små doser. Samtidigt som vi vill att hon ska få upptäcka världen så vill vi inte att hon lär sig t ex dra i kopplet eller att hälsa på allt och alla som går förbi.

    Vi brottas, busar och gosar men ute på koppelträning är hon i sin egen lilla värld.

    När hon drar så stannar jag tills hon lägger fokus på mig och kopplet är slakt, då fortsätter vi gå, men då rusar hon iväg igen och så kan vi hålla på i evgiheter.

    Innan vi ger oss ut har jag busat med henne för att hon ska få göra av med lite energi.. Hon älskar att busa så jag har även försökt med detta när hon gör rätt på koppelträning men det eggar henne bara ännu mer :S