Var inte rädd för konflikter. Lär dig hantera konflikter och dra nytta av dem istället.

En kort film jag la upp på min instagram igår @hundcoachen

Här visar jag två exempel på hur man kan “äga” matskålen. Det ena exemplet, där är jag ganska fysisk, ganska hård, och jag lyckas inte. Det andra exemplet där är jag lugn, tydlig, men rör knappt vid hunden…..
Klippet skulle illustrera hur viktigt det är med fysisk kontakt och kroppsspråk, och vilken enorm skillnad det blir på resultatet.

Är då övningen – “Äga matskålen” – en bra övning?

Jag tycker det är en kanon övning. Men den funkar bara att göra då och då. Gör man den för ofta så blir denna kommunikationsövning mer till en lydnadsövning, vilket inte är mitt syfte.
Tilläggas kanske ska att mina hundar aldrig behöver sitta ner före de får maten, de behöver aldrig vänta på ett varsågod, de får bokstavligen stjäla maten från mig. Jag ser inget syfte i annat, även om jag har respekt för hundägare som vill ha det på annat sätt 🙂

I en situation där hunden “verkligen vill ha” något, men jag hindrar den – Här uppstår en konflikt mellan mig och min hund. Man måste dock komma ihåg att konflikter finns på alla nivåer.
I denna konflikt är det utmärkt att träna kommunikation. För när är det du behöver ha en bra kommunikation med din hund?
Jo, i konfliktsituationer. Ex vis besvärliga hundmöten, eller andra besvärliga situationer. När solen skiner, fåglarna kvittrar, och inget stör dig och din hund – Då funkar öven dålig kommunikation.
Att då aldrig träna kommunikation i konfliktsituationer, det vore som att träna ishockey utan motståndare. Då går bra så länge ingen vill något annat, för då skiter det sig. 🙂

Tänk er följande – Jag tar hem min valp vid 8 veckor. När den biter mig avleder jag. När jag vill att den ska sitta ner, tar jag fram en godis, när jag vill att den ska komma visar jag en stor röd boll. När jag vill att den ska gå in i bostaden lockar jag med matskålen. När jag ska torka av hunden med en handduk matar jag den samtidigt med godis, och så vidare….
Så här håller jag på med min hund tills den är flera år gammal, och plötsligt hamnar vi i en konfliktsituation ute på stan. Min hund uppträder som den aldrig uppträtt förut, och allt godis eller bollar i världen hjälper inte.
Då kommer jag ihåg att hundcaochen sagt att man ska röra vid hunden, vilket jag gör. Det hjälper inte heller……
Min hund är tokig och bör avlivas, hundcoachen ger dåliga råd, och livet är allmänt hemskt………

Nä, så är det inte!

Du får skylla dig själv. Faktiskt och tyvärr.
Du har ju undvikit konflikter i alla år. Du har ju inte lärt dig lösa dem tillsammans med din hund, du har ju inte tränat på detta, och ni har ju aldrig tvingat er att kommunicera i situationer som förr eller senare – lika sant som att solen går upp i morgon – kommer att dyka upp.

Mamma, pappa, och två barn lever tillsammans i en lycklig och harmonisk familj. Har de aldrig några konflikter???
Klart de har, men de löser dem. Och de respekterar varandra!
Ena gången menar mamma på att hennes matlåda i kylen är hennes, och det måste övriga i familjen respektera. Andra gången vill pappa ha sina skiftnycklar i garaget ifred, och de måste andra i familjen respektera. De båda barnen sätter helt plötsligt upp lappar på sina rum – knacka innan du går in – och det måste föräldrarna respektera…. osv.
De blir oense om saker. Vissa saker kommer de överens om, andra inte….. det gör väl inget?

Samma sak i en flock hundar. Dagligen finns där konflikter av varierande storlek som hundarna måste lösa. Varje dag “säger en hund ifrån” och de andra måste respektera osv…..

Plötsligt när du går förbi hundens matskål, så morrar hunden åt dig – En situation du inte är beredd på.
Plötsligt på en promenad kommer en lös hund springande emot dig och din hund, det blir hundslagsmål – En situation du inte är beredd på.

Här kan du inte träna – kommunikation under stress och i konflikt. Då misslyckas du!

Men du kan träna detta när du “håller i taktpinnen”. Då ger det ett enormt fint resultat.

Besvärliga hundmöten är svårt att träna då det plötsligt bara händer. Men om du istället söker upp dessa situationer och har en handlingsplan, då kommer du göra enorma framsteg och problemet är snart borta.

Man ska inte söka konflikter!!!
Sant, absolut sant….. när det gäller vardagen.
Men när det gäller träning – Då ska du försöka hamna i väl avvägda konflikter. Konflikter du är beredd på, konflikter du har en handlingsplan över…… Då är ju detta oerhört givande för dig, för hunden, för er relation och kommunikation.

“Min son sköter sig inte i skolan. Jag måste ta ett prat med honom, alltså kommer det bli en konflikt. Jag väljer tillfälle då jag tar upp detta, och jag förbereder mig. Vi kommer bli osams, vi kommer tycka olika, men när detta är över har vi en lösning och vi kommer sannolikt respektera varandra ännu mer..”

Var inte rädd för konflikter mellan dig och din hund. Utan bli istället världens bästa på att lösa konflikter 🙂

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

6 Inlägg för Var inte rädd för konflikter. Lär dig hantera konflikter och dra nytta av dem istället.

  1. Thina Söderkvist skriver:

    Hej! Vi har nyligen fått hem vår andra hund, en mellan pinscher som nu är 14 veckor. Vi har sedan tidigare en dansk svensk gårdshund på 4 år. Det går relativt bra men vår “äldre” hund är inte så dominant men visst han säger till ibland och klarar sig bra för det mesta i leken. Han har aldrig varit mycket för mat utan tvärtom så vi har aldrig funderat på det och alltid låtit maten stå framme och det har gått bra (vet inte vad din åsikt är om det men för oss har det gått bra och det viktiga har varit att han åt, mår bra och han har alltid legat rätt i vikten). Men nu har vi fått ett matvrak, vår pinscher vräker i sig maten och vaktar den enormt mycket. Jag gör dina övningar och äger maten och jobbar med att han inte ska morra om jag tar mat ifrån honom och inte bita när jag tar den och det går bra. men när det gäller vår andra hund så går det inte så bra, ger vi dem mat samtidigt så ryker de ihop rejält och vi får bryta. Men vår gamla hund ger sig direkt nu och låter pinschern ta maten. Så vi ger dem mat på olika håll nu. Det är okej för vår del men jag undrar om det går att göra något åt detta? Sedan är det ett problem vid tex promenader då jag kanske vill belöna båda vid något tillfälle. Jag får hela tiden hålla bort valpen och kan inte få honom att sitta kvar så båda kan få godis i lugn och ro. Sedan är han så ivrig så han hugger även fingrarna om man inte är försiktig när man ger godis. Har du något förslag på hur vi jobbar med detta? Han är valp så förstår att det till viss del kanske försvinner men är lite orolig att det kan bli värre om vi inte gör något nu. Vår pinscher är en envis och bestämde kille redan nu men också så härlig och mysig. Vänliga hälsningar Thina

  2. Henrik Karlsson skriver:

    Hej!
    Jag hade en Weimaraner/Dobberman och min fru en Leonberger när vi träffades för snart tre år sedan. Båda hanar och nästan exakt lika gamla, då ca ett år gamla.
    Det funkade bra mellan dessa två. Vi levde i harmoni.
    Dock började de slåss för ca ett år sedan. Handlade oftast om maten, men även att båda ville ha uppmärksamhet av mig med avundsjuka som följd. Det blir fruktansvärda slagsmål mellan så stora och starka hundar. Näst intill omöjliga att sära, helt blockerade. Kulmen var när de slogs så blodet skvätte ner hela köket hemma för ett halvår sedan. Det såg verkligen ut som ett slakthus. Båda klarade sig mirakulöst utan svårare skador. Dagen efter åkte vi och kastrerade Weimaranen/Dobbermannen.
    Jag har dock sett en beteendeförändring på denna hund. Han har börjat bli aggressiv mot främmande människor. Han reser ragg, skäller och smånafsar på dem. Otrevligt så klart och jag är orolig att han ska hugga på riktigt.
    Vi har sedan ett år tillbaka en grind mellan köket och vardagsrummet, så de inte kommer åt varandra. Ute går det bra. De är i hundgården tillsammans och vi går i skogen dagligen där de får springa lösa så mycket som möjligt. Inga slagsmål!
    Vi har även flyttat upp vår sängkammare till andra våning. Tidigare sov vi alla fyra i samma rum. Weimaranen/Dobbermannen får sova själv, vilket jag antar att han inte gillar alls då han är extremt sällskapssjuk och tillgiven.
    Han är för mig en helt underbar hund. Så snäll och go mot mig. Min fru hatar tyvärr honom sedan det där stora slagsmålet och vill helst inte ta i honom. Han är snäll mot henne också men märker kanske av hennes kyliga beteende.
    Kan jag göra nånting åt hans ändring av beteende mot främmande människor?
    Min fru vill inte alls ha honom kvar, men jag älskar hunden och vill göra allt för att rädda kvar honom.
    Jag är övertygad att han vore något lugnare om vi bara haft honom i huset.
    Vad tror du, Fredrik?

  3. Alexandra skriver:

    Men hur tränar man konflikter som man har “kontroll” över? Tillexempelvis när hunden verkligen vill ha något och jag hindrar den, som du nämnde. Ursäkta min okunnighet! Vill bara få det extra klart för mig. Mvh.

  4. Therese Johansson skriver:

    Hej!
    Vi har en Engels staff på1 år.
    Vi har en konflikt som vi inte löser med honom. Vi bor på slutet av en gata med skogen bakom knuten som vi hägnat in.
    På ett ställe kom han igenom och när vi märkte det stängde vi till “hålet”
    Där sitter han nu och skäller varje gång han går dit.
    Han går liksom igång lite upp i stress eller i någon typ av “lek”?? I liknande situationer som han går in i den typen av stressbeteende tex inne/ute struntar vi i honom och vänder ryggen till och går då kommer han efter med undrande blick.
    Men här i skogen funkar inget ( för oss)utan skäller …Till slut kommer han lunkandes tillbaka…Här funderar vi på hur vi ska jobba? ska vi ignorera honom eller belöna att han kom? Vi har testat båda tyvärr så vi har inte varit konsekventa gissar jag!
    Vi är lite oense så här har VI en konflikt …ha ha ha. + att jag vill inte ha en konflikt med grannarna.
    Sorry för lång undran.
    Tack på förhand och tusen tack för allt du gör för oss hundägare och hundar.

    mvh
    Therese

  5. Martina skriver:

    Hej Fredrik!
    Jag har en Volpino italiano tik på 1 år, Sally. Sally är perfekt på alla vis, lydig, snäll, rolig, mysig och trygg. Men, hon skäller. På allt. Vi bor i lägenhet med två barn, en son på 5 år som är mycket livlig och en dotter på 3 månader. Sally stör lill tjejens sömn, grannarna och nu har hon även börjat skälla på nätterna om en granne tillexempel spolar, eller går. Om vi säger till henne så gömmer hon sig i mitten under sängen så att vi inte mår henne och där ligger hon och moffar. Hon har perioder, ofta efter att hon löpt som det blir värre och jag vet inte vad jag ska göra! Vi provar allt, säga till på skarpen, lugna henne, vi har provat citron halsband på nätterna eller när dottern sover men det blir värre när vi tar av henne. Har provat lära henne skall så hon ska lära sig tyst, ingenting funkar.
    Hon är ju en skälig ras, och självklart ska hon få vakta dörren eller skälla om någon kommer, ‘en när detta sker är det som hon är på helspänn och moffar i timmar efteråt. Hur ska jag göra?
    Snälla snälla Fredrik, hjälp mig!!!!

  6. Alexandra skriver:

    Hejsan!
    Jag har en Basset Hound på ett år och nu har han, för andra gången, bitit en person som fått åka in till sjukhuset…Anledningen är att min hund, snott någon form av mat, personen har försökt ta tillbaka det och han hugger. Han hugger när man försöker ta tillbaka något som han snott. Hur ska jag öva bort detta???? Är det ens normalt att ha en hund som hugger så folk får åka in till sjukhuset? Jag vågar inte ha hundvakt pga detta. Jag rädd att hamna i en situation där jag måste avliva honom. Vi övar byteshandel varje dag men jag ser ingen förbättring. Han är super duktig på andra plan men just detta är vårt enda stora problem…

    Vänliga hälsningar
    Alexandra