Ha inte bråttom, ta det lugnt, känn ingen stress!

Idag har det varit en lång och ganska kall dag. Men samtidigt väldigt inspirerande och intressant.
Vi har spelat in lite teve. För vad, och varför kan jag inte tala om än så länge, men det var intressant….

Jag har arbetat med totalt 5 hundar idag. Ett gemensamt problem var besvärliga hundmöten.

Och generellt kan jag säga att ett av de största misstagen hundägaren gör är “att komma undan hundmöten så fort det bara går”…
Och det är så fel.
Ska man lösa problematik vid hundmöten, då måste man lära sig älska dessa stunder och faktiskt passa på att träna just där och då.

Även fast jag var med idag, även fast jag sa – ta din tid, det är inte bråttom – så verkar det vara prio1 att bara komma därifrån och gå vidare.

Och det här har jag tänkt på vid andra problem hundägare kan ha – Du har så bråttom!

Skäller hunden vid besök – Då stressar hundägaren ut i hallen.
Är hunden besvärlig vid hundmöten – Då stressar hundägaren ifrån hundmöten.

Var kommer den här stressen ifrån? Eller är det bara någon slags panik man har inom sig?

Det finns ingen anledning till stress. Om hunden skäller tio sekunder i hallen då det kommer besök, då gör det inget om den skäller tio sekunder till innan du börjar träna.
Om hunden är besvärlig vid hundmöten, och har varit det en tid. Då gör det väl inget om den är besvärlig i någon minut till.

Det här inneboende stressen de allra flesta hundägare verkar ha eller få i dessa situationer, det omöjliggör en lösning på problemet.
För det första kan det till och med vara bra att “hunden får tömma sig lite” innan du börjar träna. För det andra så påverkar ditt stressiga sätt att ta dig in i situationen hunden negativt. För det tredje måste hunden få lite tid. Få lite tid att observera att du är där, att du försöker kommunicera. För det fjärde, och kanske det viktigaste – Du tänker inte helt klart när du stressar, och gör sannolikt saker du inte skulle göra. Eller gör inte saker du borde göra.

När man ska arbete med ett problem, ett beteende man vill ha bort, då ska man i första hand arbeta genom att förekomma. Det vill säga – agera innan hunden gjort fel.
Alternativt försöka nå hunden då den gör fel. Och i båda fallen finns ingen anledning till stress.
Förekommer du – Då är du före!
Ska du “gå in” i felbeteendet – Då spelar det ingen roll om det tar några sekunder till innan du agerar!

Så, ett allmänt tips – Ha inte så bråttom, var inte stressad, ta det lugnt! 🙂

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

7 Inlägg för Ha inte bråttom, ta det lugnt, känn ingen stress!

  1. Lisbeth Lindblom skriver:

    Hej Fredrik! Det låter så lätt det du säger att man skall göra! Men med våran Elvis som blir 8 år i oktober har vi prövat det mesta men han blir fortfarande skogstokig när vi möter andra hundar! Han är inte aggressiv men folk blir ju livrädda när han far ut och skäller och drar ! Därför har det tyvärr blivit just som du säger, att man försöker undvika hundmöten!
    Han gick på hunddagis i flera år och det var aldrig något problem. Tvärtom, han skötte sig exemplariskt! Han hälsar också på flera småhundar i grannskapet dock efter att han skällt på dem också! Antar att han är för gammal för att bryta detta mönstret , eller?
    (Elvis är en blandning av Schäfer, Labrador och Rottis och är världens snällaste.)

  2. Susanne W skriver:

    Jag blev stressad mycket på grund av folks sneda blickar. Både från de med och utan hund. Det svåra är att låta bli att bry sig om det…..

  3. Erika skriver:

    Jag känner ofta stress när jag vet att vi hamnar i en situation när min hund blir stressad.
    Vår hund utagerar när människor han inte känner klappar på honom eller om han blir stressad av att det är “nya” människor hemma hos oss.
    Han är en tibetansk spaniel och har alltid varit väldigt försiktig och rädd för det mesta från skott till klappar.
    Det går bättre och bättre men långsamt framåt.
    Vill så gärna att du tar upp mer om detta ämne.
    Tack för en toppen blogg

    • Marielle skriver:

      Min tycker inte heller om när främmande människor ska klappa.
      En enkel lösning är att inte låta främmande människor klappa.
      Jag tvingar aldrig min hund till såna situationer hon inte vill och är osäker inför.
      Jag vill att hon ska känna sig trygg och känna sig säker att ingen kommer att tvinga sig in i hennes space.
      Folk får helt enkelt respektera det eller gå därifrån.

  4. Ida Davidsson skriver:

    Hej Fredrik! 🙂

    En fråga om nått helt annat nu, dina böcker är slutsålda typ överallt och jag vill verkligen köpa dom, kommer du släppa flera böcker eller finns dom på någon speciell sida?

    Med Vänliga Hälsingar Ida.

  5. Carina Stork skriver:

    Hej Fredrik
    Läser dina inlägg och fastnar då det är så intressant. Så KLOK så KLOK!
    Vet inte vad jag gjort för fel. Min valp 3 månader har blivit lite rädd och vill inte gå nya stigar och skall gå samma väg tillbaka. Blivit rädd för ljud som gräsklipparen. Har fungerat bra tills för en vecka sedan. Vet inte vad jag gjort eller hur jag skall göra? Min önskan är att han skall kunna vistas där jag är. Har jag gjort honom otrygg? Han är av rasen tibetansk terrier. Himla sprallig och glad i område han känner till. Han är ju en liten spanare och han behöver tid på sig att kolla ny miljö och sen går det bra men inte alltid längre. Har det med hans 3 månadsers ålder att göra. Vet att spöken kan komma runt 1 årsålder. Tacksam för dina tankar, tips och råd!Tack på förhand. Carina

  6. Frida skriver:

    Hej!
    Har en labradorvalp som är 16 veckor. Han är framåt, pigg och lättlärd på alla sätt utan när det kommer till att sluta bitas. Det är heeeeelt hopplöst!! Han har börjat hoppa på mig och bitas hårt, morrar och sliter i kläderna (på ett lekfullt sätt) får oftas “labberycket” i samma veva. Nu kan jag inte längre ignorera eller avleda honom för det börjar göra riktigt ont. Min familj och jag får med blodiga händer nästintill varje dag. Var hos en hundpsykolog som sa att jag skulle fortsätta “pipa som en valp, och ignorera”, hon nämnde att detta är ett normalt beteende men jag verkar vara den enda i valpkursen som har en valp som verkligen “hugger efter mig”. Han blir bara mer taggad på att bita mig när jag piper, slänger jag godis till honom när han slutat bita blir han crazy och vill ha mer. Valpkurs ledaren säger att jag ska bli förbannad, vilket inte känns relevant för han fattar inget om jag skäller på honom. Jag vill så gärna ha tips på hur jag bryter hans beteende (hoppandet & huggandet) tack på förhand:))))