Kan vi inte bli överens? – Vi slänger det i soptunnan!

Du missar väl inte det nya avsnittet!?…. eller nåt annat avsnitt för den delen.
Jag är faktiskt väldigt glad över min podd – “Hundcoachen Fredrik Steen”

 

De senaste dagarna har jag fått flera mejl med frågor i samma ämne….

“jag går på kurs med min valp, och vi får inte säga nej till valpen….”
“min instruktör säger att vi bara ska nonchalera när hunden gör fel, och bara belöna då den gör rätt….”

osv…

 

Jag vet inte om frågeställarna missuppfattat sin instruktör, eller om dessa instruktörer missuppfattat detta om en sund uppfostran, eller var felet ligger…..

Men så här anser jag att det ligger till –

Om jag ska lära min valp/hund något som inte är naturligt för en hund att göra, då nonchalerar jag felbeteenden, men belönar rätt beteende!
ex- jag ska lära min hund att sitta på kommando “sitt”. Då nonchalerar jag om hunden gör fel, men belönar när hunden gör rätt.
Om jag ska lära min hund att gå på lina, då nonchalerar jag om hunden gör fel, men belönar då hunden gör rätt!
Alltså, i dessa fall och många fler exempel, då arbetar jag uteslutet med belöningar och positiv förstärkning.

Om min valp/hund gör något som är naturligt för en hund att göra, men jag vill inte att hunden gör detta, då kan jag mycket väl säga “nej” till min hund.
ex –  Min hund har ett väldigt starkt engagemang i andra hundar och gör utfall. Min hund vill bita grannen. Min hund vill jaga bilar…..
och så vidare…
Här har jag alltså inga som helt problem med att sätta gränser – “så gör vi inte i vår flock!”

Det här är enligt mig viktigt, och det är fel och orättvist att göra annorlunda.
Jag anser att det är ditt ansvar som hundägare att hjälpa hunden att passa in i flocken och samhället i stort.
Jag anser att man gör hunden en björntjänst, att man som hundägare är oansvarig, om man inte hjälper sin vovve att lära sig hur man uppför sig.

Så, kan vi inte vara överens om detta, och slänga “det andra” i soptunnan?

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

7 Inlägg för Kan vi inte bli överens? – Vi slänger det i soptunnan!

  1. Anna skriver:

    Tyvärr är det ganska vanligt att vissa instruktörer använder detta mantra “Man får inte säga NEJ till hunden”.

    Jag har hört det och jag är inte nybörjare med hund. Jag gick en valpkurs med min åttonde hund – bara för att jag kunde och att jag ville se hur kurser gick till nu för tiden. Instruktören sa rent ut att man inte skulle säga nej. Dock, måste jag erkänna, sa hon att det fanns undantag i hennes värld. Det var när det var “förbud” och “fara för hunden”. Exempel: giftig korv framför hunden och den fick inte ta den. Då fick man säga NEJ. Så det var inte ett konsekvent nejförbud.

  2. Marianne Johansson skriver:

    Om handlingen i det icke önskvärda beteendet är självbelönade, blir det ett inlärt felbeteende, så jag förstår inte hur det kan fungera att nonchalera sådana beteenden. Tex om hunden tycker om att jag harar så är det belönande för hunden att göra detta. Om det då är mer belönande för hunden att få jaga haren än att få en godis, skiter hunden i godisen, jagar haren och kommer så småningom tillbaka för att fortsätta godisträningen. Att jaga haren blir ett inlärt beteende.
    Om jag däremot ska lära hunden tex sitt är det mer belönande att få en godis än att inte få den, om hunden tycker om godis vill säga.
    Alltså godis fungerar när det är prio ett, men om en annan belöning är mer värd tex att få jaga, skiter hunden i godiset och att jaga haren blir ett inlärt beteende eftersom hunden får belöning av att göra det.

    • Åsa Carlsson skriver:

      Men om jag, innan hunden har fått “smak” på att jaga harar tränar den till att istället för att jaga harar vända sig mot mig som förare och bjuds på kampbelöning, eller rolig trasjakts belöning, då blir ju jag som förare värd mer än haren.

      Hunden går ju inte och tänker -Varför får inte jag jaga hare, det som är så kul. Den tänker istället, wow hare nu kommer jag att ha skitkul med min ägare.

  3. Sanna skriver:

    Hej Fredrik! Jag har en fråga till sig som jag hopps att du kan svara på. Jag och min sambo har en schäfer/border collie valp på snart fyra månader som precis tappat och får nya tänder. Han är därför väldigt bitig men problemet är att han oftast bara går efter mig, inte min sambo. Han spenderar mer tid med min sambo eftersom jag jobbar längre dagar. Men jag använder exakt samma metoder som honom för att säga åt honom eller avleda, men det är bara mig han går på och tycker är kul att Nafsa och bita i, och lyssnar sällan när jag säger till. Vad tycker du att jag ska göra åt detta? Har du något tips? Tacksam för svar.

  4. Susanne W skriver:

    klart man måste säga nej ibland, men kanske inte för ofta. Då gör hunden som barn, de skiter i det. Jag kan säga ett Aa lite fort och det funkar rätt bra, om det behövs. (Man vill ju inte att en valp ska bita i sladdar osv t ex ).

  5. Anna skriver:

    Hej, vilken mejladress kan man skicka fråga till…

  6. Marita skriver:

    Vi har ett litet problem med vår 7 mån hund. Det är en jättefin hund på alla sätt förutom när hon har något i munnen hon inte väl släppa. Det kan vara vad som helst exempelvis papper, strumpor eller något hon hittat ute. När vi ska ta det från henne morrar hon väldigt argt och biter krampaktigt ihop. Lyckas man gå upp gapet och ta det hon har i munnen så hugger/nafsar efter handen och är arg. Vi har provat med att få byta med något annat eller extragott godis men det är väldigt sällan det fungerar. Hur bör vi gå vidare?