Svårt att nonchalera en bitande hund – Men det går!

Jag tror det vore bra om varje unge växte upp med en hund. Den närvaron och kärleken en välmående hund ger till ett barn tror jag betyder så oerhört mycket. En hund kan få ett barn att stressa ner, lära sig mer om empati och ansvarskänslor. Samt vara en riktigt bra kompis.
En hund tillsammans med ett barn där föräldrarna har det stora ansvaret – Det kan inte vara bättre!

Flera hundar i ännu fler familjer, det är en önskan jag har 🙂
En familj utan hund, de anar inte hur mycket de går miste om…..

 

Jag har ju tidigare pratat en hel del om hunden som morrar. Och att jag anser att man helt enkelt ska nonchalera hunden om den morrar.
Frågan är ju kanske hur man ska hantera hunden som morrar under exempelvis kloklippning eller borstning, eller då man ska torka av hunden om tassarna?

Samma sak gäller här anser jag – Nonchalera hunden!
Men det är inte alltid det fungerar eftersom hundens morrande kan övergå till regelrätta bett.
Även hundens angrepp eller bett ska man teoretiskt helt nonchalera, men det kan vara svårt eftersom det gör ont när hunden bits.
Men man ska komma ihåg att “svarar” man inte hunden som biter, så kommer bitandet att avta.
Här rekommenderar jag att man sätter på munkorg på hunden. På så sätt kan man faktiskt nonchalera hunden. En munkorg tillsammans med lite godis brukar göra susen. Det som är viktigt att tänka på här är att man lär hunden “vid sidan om” att det är kul att bära munkorg. Alltså att man inte bara sätter på hunden då det blir ett obehag.

Att bråka med en hund som morrar eller bits är sällan en bra lösning på problemet. Ofta förvärrar man bara problemet.

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

4 Inlägg för Svårt att nonchalera en bitande hund – Men det går!

  1. Ingela skriver:

    Så rätt du har!
    Har en Bordercollie som från första dag bet mig. Jo jag vet, valpar bits och ja, jag avledde med att själv skrika till med gäll röst, ge tuggpinne, kasta leksaker m m. Till och med vattenstråle och petflaska med grus i ( inte mina favoriter, föredrar mjukare metoder) men efter en gång av förvåning tyckte hon att det bara var kul. Hon bet i lek hemma och i mina byxben när vi var ute på promenad
    Skrev till o med till Fredrik och bad om ytterligare råd fast det fick jag inga…
    Då jag är utrustad med ett tålamod utöver det vanliga när det gäller djur och i synnerhet hundar fick jag efter ca 1,5 år världens finaste, underbaraste, snällaste och fantastiskt sociala hund till slut. Hon bits aldrig, älskar barn och bollar, lek och att simma
    Vår relation är den bästa man kan tänka sig och vår kommunikation funkar kalasfint
    Med andra ord: Ge inte upp, det löser sig till slut och det är värt all tid och alla trasiga byxor i världen

    • NO skriver:

      Vad fint Ingela! Jätteskönt att höra också för den galna pirayan (yorkie) på fyra månader här hemma lämnar föga hopp om att sluta bitas just nu! Just nu är allting ”inget för henne”! Kloklippning? GLÖM! (bit) Borstning? GLÖM! (bit) Ta på selen? GLÖM! (bit) Anfalla din arm när jag vill och bitas jättehårt? GLÖM INTE! (bit gärna hål, hårt och länge) Ungefär så! Men – som Fredrik skrev någon gång – ”ta loss valpen” och ”nonchalera den” hjälper ibland även om hon är himla svår att ta loss! Skönt att veta att det kommer att lugna ner sig! Tålamod och tålamod och ännu mera tålamod, vilket dock är svårt ibland! Men vad gör man inte. Hon är ju så sjukt gullig också! ❤️

  2. Chatarina Genell skriver:

    Jag blev rejält attackerad av en hund (boxer) som jag passade hemma hos mig med mina två egna boxrar. Dessa tre har känt varann sen valptiden och de lejer ofta här hemma hos mig. Förta veckan var hanarna ute i en del av trädgården och tiken i en annan det. Jag befann mig i killarnas hage och plockade bajs. Så med bajspåsar i näver gick jag hukad och gjorde det jag skulle. Den yngre hanen (1,5 år, 34,5 kg, inte min) börjar med att nafsa i min jackärm och siktar också in sig på mina anklar. Jag blev mest irriterad och viftade bort honom med ett ganska barskt “sluta”,det har funkat innan. Men den gick allt fel… har attackerade om och om igen, med full kraft. Jag började känna smarta och försökte lugna honom. Raggen var rest över hela ryggen! Han bet mig i båda handlederna samt fick ett ordentligt tag till sist och slet det mig på gräset. Med tänderna djupt inne i min handled drog han mig en bit. Det gjorde vansinnigt och och vid detta laget skrek jag för allt jag var värd! Min hane försökte mota bort den andre, men det gick inte. Blödde ni kraftig och var tvungen att ta mig 20 meter bort till närmsta grind. De 20 metrarna kändes som tagna ur en skräckfilm! Han attackerade oavbrutet mina händer och armar. Min fråga är, hur kan till synes lugn, lekfull och gosig hund göra så här? Såren blev mycket djupa, så det blev ngr stygn, penicillin och stelkrampspruta. Jag var fullkomligt chockad efteråt och satt på köksgolvet och bara skrek/grät tills ngn kom hem.Vet inte om jag vågar träffa denna hund igen…
    Tacksam för synpunker!

  3. Lotta Törnsten skriver:

    Vi har en strävhårig dvärgtax på ca 2 år som vaktar mig mot husse och även mot
    lillmatte. Är han hos mig och någon av dem kommer morrar han och försöker
    anfalla. Tar jag tag i honom då så hugger han.
    Har nonchalerat detta beteende i över 10 månader men det fortsätter.
    Husse har alzheimer och betraktas nog som väldigt svag som ledare och taxen
    tar över och kan attackera honom helt oprovocerat.
    Hur ska man bete sig?
    Har också väldigt svårt att gå på promenad med mig och lillmatte tillsammans.
    Skriker och biter henne i skor och byxor, vi har försökt avleda med godis, gosedjuret mm. men han slutar inte. Vad gör vi?
    Tacksam för hjälp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *