….inte mot katten, inte mot hästen, och inte heller mot dig!

Måndag och ny vecka…..
Hela helgen har varit i hundens tecken. Bedömning av Schäferhundar på lördag dag. “Hundsnack” på amstaffklubben under lördag kväll. Ett mycket bra möte med SBK på söndag……. hund, hund, hund. Och jag älskar det!

 

Jag känner att jag än en gång vill ta upp detta med hunden “som är högre i rang än ägaren”….

Jag tror man tänker fel om man tänker i dessa banor. Man ser en “fiende” i sin hund helt felaktigt.
Min uppfattning är att hundar överhuvudtaget inte konkurrerar om “rang” mot en annan art. Inte mot katten, inte mot hästen, inte heller mot dig.
Det jag är övertygad om att det handlar om är snarare bristande kommunikation, respekt (i positiv bemärkelse) mellan er båda, familjekänsla, och relation.

Att man börjar fundera i “rang”-tankar är förmodligen just ett stort problem i allt ovan nämnda.

Börjar man se sin hund som en motståndare bara för att – Den stjäl din mat, hoppar på dig, morrar åt dig, går upp i soffan fast den inte får och så vidare – då har man fått allt om bakfoten.
Och lösningen är inte att försöka bli mer “ranghög” själv.
Tvärtom är lösningen på detta att förbättra sin relation, att bjuda mer på sig så att hunden tycker du är en rolig individ, skapa förtroende mellan dig och hund, acceptera den individ hunden är, och inte minst TRÄNA på kommunikation.
En hund som litar på dig i alla lägen, den morrar inte åt dig i något läge – Så är det!
En hunds morrande får du inte bort med krav eller bestraffningar. Det får du bort med förekommande åtgärder, och övningar som skapar förtroende. Inget annat.

#fredrikälskarhundar

Avslutar med en bild på mitt “bloggkontor” idag 🙂
#hockeyfarsa  🙂

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

3 Inlägg för ….inte mot katten, inte mot hästen, och inte heller mot dig!

  1. Susanne skriver:

    Min hund är 7 år, för ca en vecka sen morrade hon åt mig första gången någonsin!
    Hon hade hittar en bit färsk päls ute,hon kom och visade mig att hon hade ngt i munnen.
    Hon var verkligen jättestolt!
    Först trodde jag det var en vante men såg snart att det var det inte! När jag skulle ta den och titta vad det var,morrade hon och ville verkligen inte lämna den ifrån sig
    Jag fick världens skrattanfall och frågade skrattandes
    -vad gör du morrar du till mig?
    Hon släppte pälsbiten efter ett tag och då såg jag att det var ngt djur av nåt slag. Inget hon dödat eller så utan hittat i skogen.

  2. Helene olsson skriver:

    Snälla Fredrik.
    Vad är/ hur gör jag övningar som skapar förtroende och vad menar du med förekommande åtgärder och hur träna kommunikation?
    Jag vill verkligen vara en matte som min Golden retriever Ozzie kan känna att han kan lita på i alla lägen. ”Att hoppa o skutta o proppa in köttbullar i mun” har jag provat men det funkar inte på honom och när vi kommer utanför tomten – då är bilar, gärden och lukter av diverse djur mycket mer intressant.
    Tack på förhand. Hoppas hoppas du har tid/lust att svara.
    Från tacksam Helene

  3. Susanne W skriver:

    Min hund morrar och skäller på sig själv i spegelbilden hemma. Enda gången, inte mot mig, inte andra hundar ute eller människor. Trots att jag ligger efter med träningen. 🙂