Kan inlärd lydnad begränsa våra hundar?

I “vardagen” ser jag inlärd lydnad som ett komplement, eller som en nödlösning i vissa situationer.
Det är på inget sätt dåligt, för mig är det bara ett konstaterande.

Några exempel –

Jag kliver in hos en veterinär med min hund och ska sätta mig i väntrummet bland andra hundar och katter. Min hund engagerar sig i andra djur, och därför använder jag mig av inlärd lydnad för att kontrollera situationen – “ligg”.
Även om det ser ut så här för många hundägare, kanske de flesta, så kan man ändå vara en gnutta självkritisk. För visst vore det trevligare om man slapp göra detta?

Jag går en promenad med min hund och möter två andra hundar. Dessa två mötande hundar gör utfall mot min hund, och min hund börjar engagera sig. Jag löser då detta genom att använda mig av inlärd lydnad – “fot”.
Även om detta är en bra och smidig lösning så vore det väl bättre och skönare om jag slapp detta?

Då finns många liknande exempel, och egentligen gör det väl inte så mycket. Men jag tycker det är intressant att fundera på varför det är så här, och hur man hamnade här, och om vi var tvungna att använda samma teknik på exempelvis sina barn. (Även om vi gör det ibland)

Jag menar inte att inlärd lydnad är något som är dåligt eller negativt, tvärtom. Men jag kan inte låta bli att fundera lite på varför man behöver använda sig av det så ofta som vi ändå gör. På något sätt får jag känsla av att det kanske kan begränsa våra hundar en del.

Hur tänker du omkring detta? Berätta!

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

8 Inlägg för Kan inlärd lydnad begränsa våra hundar?

  1. Erika Öhman skriver:

    Tänker att det är väl som med barn, Gränser behövs, sen om man kallar det lydnad eller gränser är upp till var och en. Tror det kan vara en trygghet för hunden att veta att husse och matten inte ändrar ståndpunkt, fick jag inte igår så får jag inte idag även om jag kan testa.

  2. Susanne W skriver:

    Jag gör saker lite bakvänt nu, mer kontakt och försök till kommunikation. Sitt blir mest på spårvägen än som är en träning fortfarande för att han inte ska vara i vägen. På rastgården gör vi följa John om vi är ensamma och inkallning, där går det jättebra. Sitt och ligg ligger lite i dvala just nu men inte stanna vid gator t.ex. detta är väl ett inlärt beteende men viktigt. Han är 6 månader så jag känner ingen panik. Vill hellre att han följer och fokuserar på mig frivilligt.

  3. Mia skriver:

    Rekommenderar att läsa Per Jensens böcker. Hur vi missförstår hunden i tron av att extrem o kantig lydnad är det rätta. Hundar förstår sååå mycket mer än vi tror. Kommunikation, förtroende och tillit.

  4. ACE skriver:

    Ja visst låter det som en begränsning: “Du får inte”. Om man byter lydnadskravet mot att hunden ska engagera sig i dig istället. Då blir det kanske en berikning, ngt roligt. Det utåtagerande mot samspel.

  5. Barbro Dunderfelt skriver:

    Min hund missuppfattade en situation han tolkade att det var ett hot mot mig och anföll, vid det tillfället var ordet “loss” bra att kunna. Det blev bara några stygn.

  6. Anne-Lie Larsson skriver:

    Jag har tagit hand om äldre omplaceringshundar, vilket mitt hjärta bankar extra för och har valt att se individen och arbeta med tyst kommunikation…tur att mina grannar känner mig…..kan se konstigt ut många gånger…..går baklänges eller gör ovanliga saker för att min hund skall känna att våra promenader är olika varje gång och spännande att följa matte….och att jag väljer att använda händerna istället för ord…och utmanar mig själv hela tiden för jag skall vara den roligaste matten i världen….för dom schäfrar och malle vi haft så har det funkat bra och jag känner att vi blir ett team lättare…än ord….

  7. Sara skriver:

    Måste då berätta om när jag och min kopplade hund var ute å gick.. Han blev överfallen av en annan hund givetvis biter min tillbaka men när jag får tag på den andre hundens bakben och lyfter upp kan den inte göra mer och min hund slutar direkt med att bita tillbaka. (Båda okastrerade) Jag önskar i det läget att den andra hundens ägare hade betyligt mer lydnad och kontroll på sin hund då…

  8. Dels handlar det vell om hur andra runt omkring oss, vi vill anpassa oss och uppföra oss för andra, speciellt vi hundägare som har ännu mer krav på oss att hunden ska uppföra sej på ett bra sätt i offentliga miljöer. Jag vill inte att min hund ska stöka, ställa till det eller “skärmas” även om den bara är glad. Jag tror att det gör att vi använder mycket av den här inlärda lydnaden. Sen tänker jag att det är ett bra sätt att få träning & kontakt med hunden, att man i många olika situationer istället börjar arbeta sin hund och gör något roligt av det. Jag har vid flera tillfällen bett min hund att stanna och göra trix utmed trottoaren när den kommer en annan hund för att hon ska tycka att jag är roligare, då ser jag det också som ett moment som ger träning under störning.
    Om vi inte skulle använda oss av den inlärda lydnaden såpass mycket tror jag personligen att det skulle bli lite stökigare och jag skulle vara mer rädd att min hund skulle råka illa ut kanske vid ett hundmöte exempelvis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *