“Du får inte fly”

Nu är vi igång igen. Inspelningen av 22 nya poddavsnitt är i full gång. Vad vill du att jag tar upp för ämnen, vilken gäst vill du att jag bjuder in?

Om du inte hittar min podd, googla bara – Hundcoachen Fredrik Steen podd – så hittar du den 🙂

 

Sen…..

På din instagram kan du filma din hund, lägga ut filmen med fråga, tagga @hundcoachen och #fredrikälskarhundar. Jag tittar på filmen, och filmar ett svar som jag publicerar på min instagram…

Missa inte den möjligheten 🙂 Fixa ett instagramkonto, det är enkelt 🙂

 

Den rädda och osäkra hunden som vill fly, som vill dra sig undan.

En hund som vill fly eller dra sig undan är en hund som i den situationen absolut inte mår bra. Hunden utsätts för ett rejält stresspåslag som inte är hälsosamt.

Här måste man försöka hjälpa hunden på alla sätt.

Exempel på situationer då detta kan uppstå –
-När en person vill ta kontakt med den rädda hunden.
– Hos veterinären.
– Vid ett skott (för den skotträdda hunden)
Bara som några exempel………

Som alla vet hjälper det inte att ömka med hunden i dessa situationer, för det gör ofta rädslan större.
När hunden hamnat i en sådan situation – katastrofen är ett faktum – då hjälper det inte heller att låta hunden “få fly”. För då blir rädslan bara ännu värre.

När detta sker ska du använda dig av, hjälpa hunden med, hundens starka förtroende för dig, er fina relation. När hunden vill fly från en person som vill hälsa, så säger du åt personen att ge tusan i din hund. Du visar din hund att den inte får fly, och placerar den sittande bredvid dig. Och….. blir kvar i den stunden/positionen tills hunden varvat ner. Först då flyttar ni er.

Alltså, ställ krav (ett enkelt krav) och gör hunden trygg där. Kravställningen är “du får inte fly”, men samtidigt stöder du hunden “här är du trygg, här händer inget dig”.

Tänk dig själv när du går på en mörk skogsstig och får för dig att någon går bakom dig. Du tittar över axeln och ser ingen där, men du har fortfarande fått det för dig. Din stress ökar och du tittar igen. Fortfarande ingen där. Din stress ökar ännu mer, och bara pga av din rädsla börjar du nu springa….. (helt i onödan, det är ju ingen där)

I en sån här situation, tänk dig då om en kompis till dig stannar upp. Lägger en hand på din axel – “Fredde, lugna ner dig”.
Först då inser jag att jag faktiskt inte behöver vara rädd. Min vän ställer alltså ett krav på mig.

Nu måste vi komma ihåg att ordet “krav” låter hårt. Men det behöver det inte vara. Det kan vara ett jättelitet och lätt krav, men det hjälper hunden.
Var mot din hund, som din vän hjälper dig på skogsstigen 🙂

Detta inlägg är publicerat i Allmänt, Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

6 Inlägg för “Du får inte fly”

  1. Anna skriver:

    Tack för tipset om ”handen på axeln”, enkelt att komma ihåg! Det ska jag göra – rent fysiskt på mig själv också – vid nästa människomöte.
    Kan jag tänka likadant vid hundmöten för att undvika utfall?
    Vår hund backar vid människomöten, men är alltför ”på” vid hundmöten.

  2. Camilla skriver:

    Svartsjuk?

  3. Camilla skriver:

    Har en bullmastiff, och denna har varit husses ögonsten sedan början. Jag tycker med om hunden väldigt mycket. Men pga av att han inte behandlar hunden som en hund utan lyfter den och tilllåter den komma undan med saker hela tiden. Han har tex haft ett väldigt respektlöst beteende mot våra barn som han många gånget springer omkull när han vill förbi så dom gjort illa sig. Husse har också belönat hunden genom att ge honom fördel i att bita honom i armarna vilket han också då gjort på barnen också. Visserligen inge hårt, men så att dom tyckt det varit obehagligt. Han har varit upp och kissat två gånget i barnens sängar. Men min oro är ändå störst för att han get så mycket uppmärksamhet till hunden att tom barnen blivit åtsidosatta. Så fort hunden kommer till soffan eller vart det nu är så får han klappar. Ska han gå förbi hunden så ör det klappar och kramar hela tiden. Han sitter sällan med sina barn längre i soffan. Och pga av detta så kommer hunden och ställer sig mellan hand ben när han är nära barnen. Eller som han gjorde i förrgår, började bita honom i armarna när han plötsligt inte fick uppmärksamhet när han satt brevid ett av barnen. Då var det jag faktiskt som ville se hur han reagerar. Han är med husse på jobbet, och verkar inte ha något emot främlingar. I förrgår började han bita vår dotter i fötterna och hoppade upp på hennes rygg bakifrån när min man plockade upp henne. Han lyssnar väldigt dåligt på husse, och fortsätter bara att bita honom när dom leker fast han säger nej. Det har varit ett par tillfällen när hunden flugit upp i soffan och klivit pojken i magen när han satt vid pappa. Varför gör hunden så? Jag vill ha met gränser att visa hunden när jag vill ha mitt utrymme, och tycker kanske att hunden få hå undan kanske lite på kvällen just för att träna honom. Jag är jätte rädd att han tillslut gör något, då han alltid kommer försvara hans tillgång som han ser på husse. Men ön så länge så ställer han inga krav alls på hunden. Gör hunden något dumt så låter det alltid att han var väl glad eller han lekte. Jag tycker om våran hund men vill att han ska fungera i harmoni med vår familj. Att det ska gå att ha med honom överallt , som det är nu, så är han så stirrig, eller berdus eller vad jag ska kalla det. Han trycket sig ut genom dörren när man ska gå ut man hinner inte ens öppna. Jag i min tur försöket att träna honom att sitta inna han får tillåtelse att gå ut. Och jag läser ofta dina bloggar. Han är en stor hund som är kapabel till en hel del om han vill. Han har ju alltid fått hållt på och bitit husse, slitit i hans klöder och bitit honom så hårt så han fått märken. När han sedan säger sluta, så kan hunden ibland verkligen flyga på honom. Han är upp i våra sängar fast han inte är van att få vara där, han hoppar upp i soffan och använder den som en språngbräda för att komma över på andra sidan. När husse går runt i huset så är han som en svans bakom, och han lägger sig i dörr hålet om han tex går in på toa. Och han flyttar sig inte när man vil gå in. Vi har också en annan liten hund som ör världens gulligaste. Han har vid flera tillfällen gjort utfall emot henne, han är en ettårig hanhund och hon ör en femårig tik. Hon gömmer sig för honom genom att hålla sig undan, tex kryper under soffan på kvällen. Hon vågar heller inte äta framför honom. Han har sprungit över henne så hon skrikit och bitit henne runt ryggen så hon skrikit dock inte så att det blivit sår eller så. Men ändå. När vi köpte honom så sa ägaren att han kommer vika sig trots att det är en liten hund, pga att hon ör en tik. Men detta har inte hänt. Ska man kolla kroppshållning på honom när han är brevid henne, så har han spänd svans som är svagt böjd uppåt ganska högt, och lägget sin haka på ryggen på henne. Hur ska jag tolka allt detta, min man kan jag inte prata med då han inte vill förstå. Jag tycker det ör aoch o med att sätta gränser precis som med barn.

  4. Suzzanne Schröder skriver:

    Tack snälla!!! Detta har jag väntat på för att kunna hjälpa min lilla Babs❤️.

  5. Moa skriver:

    Hej Fredrik!

    Vi har en tre årig Schapendoes och en 9 veckors liten schapendoes. Vår treåriga hund vill inte alls låta den lilla valpen komma nära. Det kan gå ibland att valpen får komma fram men då sitter treåringen stel som en pinne. Han har tidigare haft dålig erfarenhet av möten med andra hundar och har blivit biten över nosen, aldrig dock att det blivit sår men tillräckligt för att hans ska vara rädd. Kan det vara därför han absolut inte vågar mötas huvud mot huvud och hur ska man göra? Ska vi vänta och se om det försvinner, valpen har ju trots allt bara varit hemma en vecka? Viktigt att tillägga kanske är att han ändå är väldigt nyfiken på valpen.
    Sedan morrar treåringen ibland när han tycker att valpen blir förmycket men valpen lyssnar inte riktigt. Ska vi då gå in och stoppa valpen?

    Hälsningar
    Moa

  6. Nathalie skriver:

    Hej Fredrik! Vi har två italienska vinthundar varav ena broren har agerat väldigt märkligt från start. Hundarna är nu 1 år och vi har försökt med allt möjligt för att socialisera osv.
    Ena hunden är väldigt undergiven konstant, går du mot honom och ska ta upp honom tex så lägger han sig på sidan. Han är rädd för allt inklusive sig själv.
    När det kommer folk hem morrar han och skäller. I ett fall när svärföräldrarna passade bägge hundarna och det kom in folk i huset skällde han så mycket att svärmor tog upp honom och högg för och komma loss.
    Igår var vi hos veterinären!
    Det gick först hur bra som helst, sen väl uppe på bordet när veterinären börja känna på honom blev han som galen och börja hugga efter henne. Han kissa och bajsa på sig i samband med detta.
    Veterinären började direkt prata om att han var en fara och att det bästa kanske var att avliva honom.
    Hemma i familjen ser vi inga problem, det är klart störigt att han är rädd för folk som kommer hit men med lite godis hjälp har det inte varit något långvarigt problem.
    Jag är hemma om dagarna med hundarna och älskar deras sällskap. Funderar på och göra ett mentaltest, är det något du hade rekommenderat?
    Veterinären skrev ut lugnande mot ångest för och se ifall det hjälper vår lille kille 🙁

    Tacksam för svar!
    Mvh nathalie