En “nonchalant tillrättavisning”!

Titta vilka fina “action-hundar” jag fick med bud idag tillsammans med en inbjudan till premiären av 20th century fox kommande film “Isle of Dogs”.

Superfina tycker jag (och mina ungar), och vi ser verkligen fram emot filmen 🙂

Valpar gör bus, valpar bits, valpar är så helt fantastiskt underbara, men de kan också vara besvärliga som en liten piraya 🙂

Även om jag gång på gång tipsar desperata valpägare med en bitande valp om att försöka avleda när valpen bits, så kan man komma till ett läge där man måste freda sig eller sätta stopp för det valpen gör. Helt enkelt en tillrättavisning.
Hur gör man då detta bäst, lättast och tydligast för hunden?

Låt oss säga att jag sitter i soffan och tittar på teve. Valpen gör attacker mot mina ben och biter sig fast. Det går inte att avleda, det går inte att “fya”, och när jag puttar bort valpen morrar den och kommer i en ny attack……
Här gäller det jag brukar kalla “nonchalant tillrättavisning”!

När valpen gör detta (det är bra om valpen har ett halsband på sig) så ger du valpen ingen uppmärksamhet, ingen alls….. men du tar tag i halsbandet lugnt och drar försiktigt men bestämt valpen emot ditt ben. Du ska inte göra illa valpen, inte “svara” valpen på något sätt. Bara dra in valpen emot dig och håll i.
Valpen kommer då först att försöka bita dig, leka sig loss – Inget resultat eftersom du fortfarande bara håller i och fortsätter titta på teve. Då kommer valpen övergå från lek till att försöka komma loss, du håller lugnt i. Efter ytterligare några sekunder släpper du taget och fortsätter titta på teve.
Valpen kommer att gå därifrån eftersom detta inte var kul längre, alternativt försöka igen, men då gör du bara samma sak igen.

Om man “tvingas” agera mot en bitande valp anser jag detta är absolut bäst, och trots allt skapar minst obehag för valpen.

Den här tekniken använder jag ibland inom andra områden också. ex vis i skyddsträning då hunden bevakar figuranten för tätt – Då drar jag hunden försiktigt mot figuranten. Då vill hunden skapa ett avstånd. Och det finns fler områden där “nonchalant tillrättavisning” kan vara bra.

Som vanligt då jag pratar om eventuella tillrättavisningar så bygger detta på att man redan innan har en stark och fin relation med sin vovve 🙂

 

 

Detta inlägg är publicerat i Fredrik Steen Hundcoachen. Skapa ett bokmärke

9 Inlägg för En “nonchalant tillrättavisning”!

  1. Yvonne Johansson skriver:

    Hej Fredrik!
    Jag skriver kanske inte på rätt ställe, men hoppas få svar ändå.
    Jag passar min dotters Border collie 4-5 ggr i månaden o det sägs att lilla Vera som är 6-7 månader är i Spökåldern o promenaderna är inte lika roliga längre för mig som är Mormor till lilla Vera.
    Hon skäller o morrar på allt som rör sig.
    Vad gör jag?
    Husse o Matte tränar honom men hur länge kan detta hålla på?
    MVH
    YVONNE

  2. Patrik Berggren skriver:

    Har du blivit lite “mello”?

    Låter ungefär som ett råd som skulle komma från mig 😀

  3. Kia skriver:

    Jag brukar göra ett högt pipljud, liknande valparnas egna ljud då de leker lite för häftig med sina kullsyskon eller då de får en burdus tillrättavisning av tiken. Alltså ett högt ljud som liknas vid smärtljudet från valp/hund. Det brukar hjälpa, dvs. valpen slutar med pågående attack och attackerna tenderar på sikt att avta både i frekvens o intensitet

  4. Kerstin Lindgren skriver:

    Hej. Har en liten blandis 9 veckor. Har haft henne en vecka och tycker allt går bra. Hon börjar bli lyhörd vid inkallning och kommandot sitt. Är hur go som helst men får stunder när det slår över till morr, attacker och hugg (inte naffsande) i vissa fall fungerar det bra med nonchalant tillrättavisning, men hon kan bli otroligt frustrerad. Vi vuxna klarar av det även om tänderna är sylvassa. Det är värre med mina barnbarn som är hos oss ofta och mycket och som längtat så efter hunden. De börjar redan bli rädda för henne. Hon fullkomligen jagar dem hela tiden och biter i benen och hänger sig kvar. Hur kan jag och barnen då kunna nonchalera hennes beteende. Försöker få barnen att förstå hur de ska nonchalera men de blir ju rädda och flaxar med armar och vill springa därifrån. Barnen är 3, 6 och 8 år.
    Har du något bra knep jag kan ta till? Vi har prövat att sitta still på golvet och sitta på händerna och ignorera. Svårt för barnen då hon hoppar, skäller och vill bita. Vi är ute på tomten där hon kan vara lös och leka med sina saker. Går bra korta stunder men sen övergår hon till sin “attacklek” Har efter idag funderat på om jag ska ha henne kopplad till hon är färdig och lugnar ner sig. Håller just nu på med koppelträning så hon är ju inte så bekväm med kopplet än. Tacksam för råd. Vill att mina barnbarn ska få njuta av glädjen av en hund så som jag gjort hela mitt liv. Har i mitt vuxna liv bara haft större hundar men har nu valt en modell mindre. Därmed inte mindre tid och jobb att lägga ner på att få en bra hund.
    Tacksam för tips/Kerstin

  5. Jeanette skriver:

    Sitter o lusläser Din blogg! Tack för massa bra tankar o tips!
    Vi hämtar hem vår lilla valp till helgen o ser såklart vääldigt mkt framemot det!!

    Har en fundering- förstår såklart om jag inte får svar av Dig. Men kanske nån annan lösare har nå’t tips…
    Vi bor i radhus. Grannarna bredvid har en liten Collie, som skäller så fort vi rör oss på vår sida planket. Möts vi ute gör den utfall, morrar, skäller o är allmänt läskig… Vi gör ingen grej av det utan hejar o går vidare. Men hur gör vi nu med valpen…? Vi vill ju inte att Collien skrämmer slag på vår valp när vi ska vara ute på vår gräsmatta.
    Några tankar kring detta mottages tacksamt!

    Med vänlig hälsning, Jeanette

  6. Ulrica Orn skriver:

    Hej! Skulle behöva lite råd. Min havanais hane 10 mån har kommit in i könsmognaden. Han blir väldigt frustrerad och hispig vid hundmöten och när det kommer till löptikar eller kastrerade hanar får han tunnelseende och juckar som besatt. Vissa hundägare tar väldigt illa upp medans andra säger att det är fullt naturligt. Tycker mest synd om min hund då han blir väldigt påverkad av detta. Kan gny i timmar efteråt. hur ser du på detta och vad ska man göra? Och vad anser du om kastrering? Googlar ständigt men skönt att få höra från dig som har koll. Är det övergående och bara att vänta ut den första värsta tiden?

  7. Olivia skriver:

    Hej! Jag har en fråga som inte rör det här inlägget men som jag iallafall kommee fråga. Min valp, 11 veckor, har varit väldigt svår att ensamträna, började tidigt och han blir väldigt stressad. Nu har jag märkt att det fungerar att gå ut i ca 10 sekunder och sen gå in igen och då blir han inte panikslagen. Tänker att detta är en bra bit påvägen och att jag successivt kan utöka tiden eller ska jag prova något annat sätt?

  8. Malin skriver:

    Hej!
    Jag skulle behöva tips och råd angående understimulans. Min finska lapphund är nu 7 månader gammal. Varje dag går jag ca 4 promenader (ca30-40min/promenad) varav en är med ett större gäng andra hundar som han leker mycket bra med (okopplad). En gång i veckan går jag en jättelång promenad (ca 3 1/2 h). När han får mat försöker jag hitta nya sätt att ge honom den såsom slänga ut på golvet eller liknande (dels för att han är glupsk). Han har tre olika stimulansspel och tränar sök med honom utomhus. Leker med honom kortare stunder under dagen samt att han ibland leker med mina katter. Hur jag än försöker hitta en balans så går han runt hemma, kan inte slappna av, gnäller, biter på sig själv, leksaker och annat som han inte får bita på (möbler). Vad gör jag fel?

  9. Margareta Nordlöf skriver:

    Varför trixar min valp (3månader) när vi ska gå ut..gömmer sig under bord o sticker iväg..det är jobbigt..är han rädd? Hjälper inte med godis o annat lock..han är jätteglad då han kommer ut o kommer bra på inkallelse..bor tre trappor utan hiss o han gillar inte att bli buren ner för trapporna..han är för liten för att gå i dom..vad göra? Annars inga problem glad o framåt sover o äter bra o leker med katten i huset.tacksam för svar.