En bra hundvakt växer inte på träd.

Pacco bekantar sig…….

Nu är jag hemma från Grekland igen. Redan dagen efter ankomst hem skyndade jag mig för att hämta hundarna som fick vara hos en hundvakt hela veckan.

Hundarna blev glada att se mig, speciellt LillaNymo. Men som vanligt då jag haft hundarna hos hundvakt, blir jag lite förvånad över att de inte blir än mer glada att jag kommer för att hämta hem dem.
Förmodligen kommer min förvåning av mänskliga värderingar, och inte verkliga teologiska värderingar man kanske borde kunna kräva av en hundexpert som jag. Men, men, jag är bara mänsklig. I vilket fall skyller jag på det.

Hundägare som vill göra en semesterresa (utan vovve) oroar sig ofta över i huvudsak två saker.
1/ ”Kommer min hund känna sig sviken av mig om jag lämnar bort den?”
2/ ”Var tusan ska jag lämna min hund?”

Den första, nummer 1, den är enklast. Din hund kommer inte känna sig sviken av dig, och bara några timmar efter att du kommit hem kommer allt vara som vanligt igen. Hur det än är så kan jag garantera dig att hunden i normalfallet saknar dig mindre än vad du saknar vovven.

Den andra, nummer 2, är faktiskt lite klurigare.
En bra hundvakt växer inte på träd, och det viktigaste för mig är att jag kan lita på min hundvakt. Ber jag hundvakten att inte göra ditt eller datt med min vovve, då vill jag kunna lita på att det också blir så.
DÅ det gäller hundvakt bokstavligen ”handplockar” jag dessa. Jag ber vänner jag litar på att passa mina hundar. Det behöver inte vara ”hundproffs”, tvärtom…. det som är viktigt för mig är att jag kan lita på dem.

Vissa hundar blir det inga ”förhållningsregler” alls för, andra individer kan jag ge en hel del regler till hundvakten.

Detta med att lämna bort en hund en tid hos en hundvakt kan jag tycka är väldigt bra för vovven (både valp och vuxen). Det ger hunden en bredare erfarenhet, vilket jag anser är bra för hunden resten av livet. Hur det än är så blir det lite nytt för vovven, det kan vara bra anser jag.

Sen det klassiska, att längta lite efter den man älskar kan vara bra…..

7 svar på ”En bra hundvakt växer inte på träd.”

  1. Hej Fredrik! Jag har 2 cockerspanielhanar som alltid fungerat bra med varandra, även sedan den yngste blev könsmogen. Den äldste (Lipton) är en otroligt snäll och tålig vovve. Går hellre undan än slåss, är rädd för mycket. Den yngre (Nelson) provocerar gärna och är inte rädd för något.
    Nelson har försökt ta över ett antal ggr men antingen har Lipton sagt ifrån eller har jag gått emellan och bestämt satt Nelson på plats. Nu har grannen köpt en dvärgpudelhanne. Vi umgås mycket men så fort pudeln kommer i närheten av mina båda hundar börjar mina hundar slåss- och det är alltid Nelson som börjar. Det har blivit alltmer våldsamt varje gång. Jag har gått emellan och lagt Nelson på rygg ett antal ggr och fått honom att ligga kvar tills jag säger ifrån men han gör samma sak ändå senare. Börjar morra direkt han ser pudeln och ger sig sedan på Lipton! Varför???? Det har blivit ett stort problem då vi inte kan umgås med grannarna fullt ut längre och måste hålla våra respektive hundar ifrån varandra.

  2. Jag är hundvakt ibland lite titt som tätt. Jag tänker att hunden ska ha samma rutiner hos mig som den är van vid hemma hos sig.
    Börjar jag då ändra på det, så tror jag att det skapar förvirring hos hunden.
    Får hunden mat på bestämda tider så ska den ha det hos mig med för att ge något exempel.

  3. Hej!
    Lite apropå detta med att lämna sin hund som du kanske kan hjälpa mig med?
    Benji är två år och är en tibetansk terrier. En glad filur. Han är social och glad hänger med på det mesta som händer. Han kan vara hemma själv, han är på hunddagis och det är inga bekymmer.
    Problemet är när han ser oss men att vi inte är med honom, han piper och gnäller som en besatt.
    Började på agility, men han har så svårt att vänta när man bygger bana och han ska vänta på sin tur. PIIIP! Gnäääll!
    Frågade om hjälp hur jag skulle hjälpa honom att sluta, men enligt instruktören är det svårt eftersom han inte ”vet att han gör det”? Samtidigt får han inte göra ljud när han väntar.
    Han gnäller när han är missnöjd eller vill komma igång med nåt helt enkelt och det märks tydligast när han inte får vara med sin flock. Han får inte det han vill bara för att gnäller, men han är envis och håller på väldigt länge innan han ger sig.
    Vi har haft en golden retriever innan och det är såklart en helt annan ras, men han gnällde aldrig även om han villa komma igång eller var missnöjd.
    Går detta att fixa?

  4. Hej Fredrik,
    Tack för oerhört bra råd!

    Vi har en cockerpoo tjej på 1,5 år, hon helt underbar och oerhört kelen och tillgiven. Vårt problem är att hon är väldigt orolig och nervös så fort det kommer någon som inte tillhör den närmsta familjen. Hon skäller ut dem totalt och det tar tid innan hon slutar.

    Hon är även mycket orolig kring barn. Hon har aldrig bitit någon men kan göra små snabba utfall mot barn. Och som barn blir du då väldigt rädd såklart.

    Jag kan inte alls svara på varför det blivit såhär då hon är helt underbar mot människor som hon känner. Finns det något vi kan göra för att få henne att bli mer trygg runt ”främlingar” och barn?

    Väldigt tacksam för svar då det känns väldigt jobbigt, framförallt när barn är i närheten, och vi direkt märker att hon bli ”på sin vakt”

    Allt gott!

  5. Vad har religion med hundpassning att göra? 🙂

    Citat:
    ”Förmodligen kommer min förvåning av mänskliga värderingar, och inte verkliga TEOLOGISKA värderingar man kanske borde kunna kräva av en hundexpert som jag.”

  6. Hej, jag har en fråga som vi undrar över. Vår bekant har tre mopshanar. Den yngste satt i knät som vanligt hos matte. De andra mopsarna låg i gräset och solade. När han Skulle hoppa ner från mattes knä fastnade han på nåt sätt i stolen och drog troligtvis ut ett korsband i knät. Detta gjorde såklart ont så när han landade ylade han ju och kom inte upp ordentligt på fötter igen. Då kom mopshane nr två (den mest dominanta men näst äldst) och attackerar honom. Matte lyckades lyfta upp den skadade men mellanmopsen var arg och ville angripa den skadade. Mycket märkligt beteende tyckte vi. Vågar du dig på att gissa varför mellanmopsen gjorde så här när den yngre var skadad? De är ju en och samma flock!?

  7. Hej Fredrik!
    Jag har en 9 månaders mini Aussie som heter Saga.
    Jag har tränat från nästan första dagen med att kunna lämna henne ensam hemma. Alla tips jag fått, ingenting funkar. Hon börjar skälla nästa direkt då jag åker hemifrån.
    Jag har radion på, har provat haft henne instäng i ett rum, att hon får vara i hela lägenheten. Men ingenting hjälper, och nu känner jag mig hjälplös. Vad har du för tips som man skulle kunna prova?

Kommentarer inaktiverade.