Etik och moral, samt hundens välbefinnande vs. Hundexpert.

Så här kommer min nya bok se ut. De kommer att släppas i slutet av november.

För många år sedan då jag spelade in hundcoachen åkte vi hem till en kvinna med hennes äldre hund. Hunden var en verklig problemhund och kvinnan var olycklig och ville jag skulle hjälpa henne. Teveteamet var beredda, nu skulle vi börja jobba. Ett perfekt ”case” för teve… nu kör vi!

Jag satte mig ner, jag sa till ägaren och teveteamet – Jag vill inte!

Det blev ingen inspelning. Jag bedömde att den träning och disciplin vi måste lägga på hunden, helt enkelt inte var värdig hunden. Alltså, att mitt arbete med hunden för att ta bort detta problem, helt enkelt skulle ”kosta mer än vad det smakar” för hunden.
Inte för mig, inte för ägaren, men för hunden.

Ibland när jag både läser och ser hundexperter ta sig an olika hundproblem så får jag för mig att hunden är den som är minst viktig. Det viktigaste verkar vara att hundtränaren får visa hur duktig denne är.

Lite som – ”Ok, detta är inga problem för mig. Visserligen kanske inte hunden mår bra av detta, men jag vann. Ser ni vad duktig jag är?”

När jag får frågor om detta brukar jag göra en jämförelse. Både du och jag kan ha en tiger hemma, vi fixar det.
Genom att ha vissa rutiner, ett visst sätt att hantera tigern, dominera över tigern, så kan vi faktiskt det…. men till vilken nytta, knappast för tigern i alla fall.

Här efterlyser jag faktiskt lite ödmjukhet, respekt, och framför allt kärlek till vovven.

5 svar på ”Etik och moral, samt hundens välbefinnande vs. Hundexpert.”

  1. Tacksam för detta inlägg. Vi har haft kontakt på Instagram du och jag där jag desperat försökte få guidning och hjälp med vår hund. I fredags, efter 1,5 års stenhård träning och coachning av andra problemhundshanterare så tog vi beslutet att ta bort vår hund. Hur jäkla ont det än gör så känns det rätt för hennes skull. Hon levde verkligen ett liv som en tiger i en bur, då hon var så stressad att hon gjorde utfall och bet folk hon inte kände. Vi hade kunnat leva med det, fortsätta gnugga på med träning ihopp om en liiiten liten förbättring, men eftersom återfall av problembeteende är vanligt så skulle vi ändå aldrig kunna lita på att olyckan inte inträffar. Hon fick inte leva ett värdigt och härligt hundliv. Hon kunde inte följa med oss som hon alltid gjort tidigare och hon var så stressad så fort hon hörde ett ljud utanför huset. Hon kommer föralltid vara älskad och aldrig glömd. Nu har hon förhoppningsvis funnit ro <3

  2. Så rofyllt att få läsa dessa rader, kändes lite lättare med tanke på en hund som vi har haft. Gjorde vi rätt eller inte men efter den här texten så vet jag att vi gjorde rätt.

  3. Bra tänkt och skrivet!
    Jag var på en hundutställning för vi hade lovat uppfödaren det vid köp av valp. DÄR KAN VI VERKILGEN åfrågasätta etik, moral, hundens välbefinnande, ödmjukhet, respekt ock framförallt kärlek som du skriver. Alltså man blir galet fångad av atmosfären och betygen hunden får. Även vi blev det. Men eftersom jag alltid ser utanför bubblan så köpte vi ett gäng varmkorvar med vovven, satte oss på en filt och såg på spektaklet. (Hundburar i små burar, klippning, fön och stailing, stressade hundar och hysteri i galenskap.) Du måste medge att det gått överstyr och finns överdrivna grejer där på vissa raser. Jag är uppfostrad av och uppväxt med hundar så för mig är detta inte för hundens eget bästa och mående. (Även om det gör mer för klirr i kassan för uppföderiet.) Du Fredik kommer inte att bli glad nu. Men hundens bästa måste alltid komma först!
    *springer för livet*

  4. Hej! Jag behöver råd och hjälp. Min hund har starka aggressioner mot vissa hanhundar, inte alla men en del. Han kan då om han kommer lös, skada den hanhunden. Det har hänt nu vid tre tillfällen. De fysiska skadorna var först små och krävde inte veterinärvård. Den tredje är det mer osäkert med, den undersöks nu av veterinär sedan det blivit en rispa under ögat.
    Men efter efter två olyckshändelser blev han belagd med munkorgstvång från Länsstyrelsen. Munkorgen vi valde lyckades hunden få av sig när han kom lös för andra gången, pga att hundföraren ramlade och slog i huvudet. Hunden är 10 år ca 50 mankhöjd och väger 32 kg. Nu ska han, om jag väljer att ha kvar honom vänjas vid munkorg. Hunden kommer inte i fortsättningen att rastas eller tas om hand av någon annan än mig. Är det möjligt att vänja en 10 år gammal hund vid munkorg? Hur lång tid är normalt att det tar att vänja en 10 årig hund vid munkorg?
    Hoppas på svar, snarast möjligt! Är rädd att jag måste avliva den.
    Vänliga hälsningar
    Ägaren

  5. Kommer ihåg ett avsnitt där du kom fram till att hunden (tror det var en rottis)skulle få somna in, då den var för svår att ”rehabilitera”, sorgligt så klart, men där vann du min respekt. Tycker man ser väldigt många sk ”hundkännare” som ”minsann ska få prdning på hunden” – till vilket pris som helst…tyvärr. Så jag delar ditt tänk och önskar att fler tänker så. ❤

Kommentarer inaktiverade.