Belöningar och stress. I bland bra, men inte alltid.

Jag har skrivit om belöningar många gånger. Jag har förklarat hur viktigt det är, hur framgångsrikt det är, och att belöningar är det bästa sättet att forma en hund mot så man vill ha den.

Detta är sant, och genom belöningar får vi hunden att ”vilja göra saker” om och om igen.

Men vi tänker ofta lite fel om belöningar, i alla fall verkar det så.

En belöning ska göra att hunden förstår att den gjort rätt, ska göra så att hunden vill göra om det igen.
Ibland vill man att en belöning ska skapa stress, ibland kanske vi inte vill det……… (?)
Det är ofta här hundägaren tänker fel eller underskattar sig själv.

När jag slänger en boll som belöning blir hunden glad (läs stress). Hunden springer efter, fångar bollen, tuggar på bollen. Alla kan lätt se att hunden uppskattar belöningen.
Det är sant, hunden uppskattar säkert belöningen, men det man ser som tydlig glädje – Det är stress!

Ibland kan den stress som uppkommer då hunden får sin belöning vara negativ för själva inlärningen. Man kan få små stressrelaterade felbeteenden som man först inte tänker på eller ser, men som kan komma bli tydligare längre fram. Dessa är då svåra att få bort. Hundens ”inlärningsförmåga” kan vara sämre om stressnivån är för hög, osv…

Tänk dig att jag sitter med min son och pluggar matematik. Min son arbetar med ett flertal krångliga uppgifter. Jag sitter bredvid och stöttar.
Min son räknar och räknar, och när han skriver svaret på första frågan skriker jag ”BRAAAAAA…” tar fram ett par glassar och slänger ut på golvet……

Är denna belöning bra för situationen, och för den dämpade/koncentrerade läget vi är i, och faktiskt behöver, för att klara resten av uppgifterna?

Istället för att skrika ”bra” och slänga glass på golvet (vilket skulle göra min son glad/skrattande/stressad) kanske en normal ”belöning” är med låg röst och en hand på axeln – ”Härlig William, vad duktig du är……(och inget mer), skulle vara betydligt bättre.
Min son skulle knappt svara på den ”belöningen”, men tro mig…. den går in, min son blir stolt, min son lyssnar….. men arbetar vidare med nästa uppgift.

Dit jag vill komma är alltså att du inte ska tro att hunden måste yla/vifta på svans/springa/äta något, för att din belöning har ”gått fram”.

En hund tar till sig saker precis lika bra som du och jag.

När jag tränar spår med mina hundar skulle godis eller bollar bara skapa negativ stress. Istället viskar jag lugnt – ”rätt så”, ”bra” – med låg röst och kanske smeker hunden med ett finger….. ingen reaktion från hunden, men hunden tar till sig detta på ett bra sätt.

Det här tycker jag är verkligen viktigt och något du ska tänka på när du tränar din hund.

Är du intresserad av att gå på en föreläsning med mig….
gå då in på www.fredriksteen.se och kolla på de event som nu ligger ute.

Ha en fin eftermiddag/kväll.

2 svar på ”Belöningar och stress. I bland bra, men inte alltid.”

Kommentarer inaktiverade.