När din hund morrar åt dig – Försök komma överens!

För någon dag sedan la jag ut den här texten på min Instagram @hundcoachen, det var ett resonemang/frågeställning som en förlängning på min föreläsning dagen innan –

”Med piska och strypsnaror samt ständiga begränsningar av individen kan jag bryta ner och hantera ett lejon.
Gör det mig till en imponerande duktig dressör, eller har det bara visat att jag går över etiska gränser där individens välbefinnande inte värdesätts?
Är Kim Jung-Un en imponerande ledare, eller en hänsynslös diktator?
/ Hundcoachen Fredrik Steen”

Reaktionerna blev chockerande för mig. Många håller givetvis med, tycker som jag, tar texten som en fråga vilket det faktiskt är. Några tror att jag angriper andra hundtränare, några tycker jag är en fullständig idiot, ett par att jag inte kan någonting om hundar, att jag borde fara åt helvete… någon tyckte med att jag skulle hänga mig själv……..

Titta på texten ovan, läs texten, fundera en stund på vad jag skriver och på mina frågor…

Jag lägger gärna ut en ny text här och nu –

”Om jag som pappa till två ADHD barn ser till att jag har lugnt och skönt här hemma, att ungarna sköter sig, och jag gör det genom att jag tar av mitt bälte och med det ”uppfostrar” barnen. Barnen vet att om de busar och skriker, då får dem ”smaka på bältet”…..Har jag då väluppfostrade barn?”

Ska jag och mina barn åka och handla glass, då springer de sannolikt ut före mig genom ytterdörren. När vi väl kommer fram till affären, då går dem sannolikt före mig fram till glassboxen.
Barnens agerande här, att de springer före mig – Är det ett tecken på att barnen inte har en ledare, att barnen inte är uppfostrade?

När det gäller barn, när det gäller hundar, så kan jag inte på något sätt förstå eller ens se fördelen med att individerna inte skulle göra på det här sättet.
Jag har aldrig sett i en hundflock att just en individ alltid går först, jag har aldrig sett detta!
Jag har aldrig sett en harmonisk familj där barnen mår bra och är väluppfostrade, att barnen alltid går ett steg bakom mamma eller pappa…..
Var kommer detta elände ifrån?
Detta gör mig frustrerad och faktiskt även provocerad.

När jag ser en hundägare med ett flertal hundar, och dessa hundar går lydigt bakom sin ägare, då ser/tänker jag på tre saker –

1/ Detta måste ägaren ha lagt ner tid på att träna. Det tar ändå någon dag att få till detta.
2/ Hoppas hundägaren inte har ”lärt” hundarna detta med tvång och disciplin.
3/ Undrar varför hundägaren är så noga med detta?

Det jag verkligen INTE tänker – Wow, vilken superdressör!!!
Varför skulle jag?
Att på olika sätt få sin hund att vara passiv, det är sannolikt bland det enklaste som finns.

Att få till en fin relation med en annan individ, det kräver trots allt betydligt mer.

Jag är inte kritisk till ovan nämnda i sig… vill man ha sina hundar bakom sig är väl det okej. Jag har inga synpunkter på det. Själv skulle jag tycka det vore trist. Jag vill se mina hundar. Jag älskar att titta på mina vackra vovvar.

Om en person säger till mig – min hund får inte vara i soffan, min hund måste stanna när jag öppnar dörren, min hund måste sitta innan den får maten, min hund måste….(osv), då har jag noll synpunkter på det. Mina hundar har också vissa regler av praktiska anledningar. Men det säger absolut ingenting annat än att det just kan vara praktiskt. Det har inte med ledarskap att göra, inte lydnad, inte relation…. ingenting annat än just praktiska skäl. Helt okej för mig. Jag har all respekt för detta.

Men det som kan provocera mig, det är när någon delat ett filmklipp på youtube på en person som är ute och går med sin hund, och denna hunden/hundar går bakom sin ägare……, och kommentar efter kommentar är i stil med – ”Vilket ledarskap, vilken lydnad, vilken fin ordning hen har på sina hundar”…

Jag vill återgå till min provocerande text ovan – Det där kan du lätt visa din hund oxå – Kliv över etiska gränser, kanske till och med ibland lagstiftning, begränsa din hund dag som natt så tappar snart hunden livsgnistan, mal ner hunden till mjöl……… Det går fort, var bara konsekvent.

Jag uppfostrar mina barn. Jag uppfostrar dem så gott jag kan till att vara hjälpsamma, vara artiga, var snälla. Jag uppfostrar dem till att vara lyhörda med mera.
Jag uppfostrar också mina barn till att våga prova saker, vara nyfikna, ifrågasätta saker, säga deras egen vilja, att gå ”emot strömmen” om det är deras uppfattning.

På samma sätt vill jag ha mina hundar.

Jag tror inte på rangordning, på hackordning… jag har ALDRIG sett detta i en välmående (notera – i en välmående) familj eller i en flock. Jag har aldrig sett det!
Om någon kan visa mig detta, visa mig!!!!
Det jag däremot ser är individer med olika ledarroller. Jag ser familjer/flockar där individer bestämmer över olika saker.

Exempelvis bestämmer jag hemma att när det är läggdax, då måste barnen lägga sig i sängen även om de vill något annat.
Sen har jag berättat olika saker, olika regler för barnen – man tittar inte i andras plånböcker, man stjäl inte…….. osv.

Men barnen har regler även för mig. Jag har exemplevis lovat att inte plocka undan deras lego från golvet om de håller på att bygga. Jag har lovat att jag inte spelar på deras tevespel om de inte är hemma. Min äldsta son har jag lovat att jag inte längre städar i hans rum… Detta är regler mina barn ställt upp, regler jag har att följa – Jag har inga problem med det. Varför skulle inte dessa två fina individer (mina söner) i min familj/flock få ställa krav/regler mot mig??

Att se på individer i sin familj/flock som jämställda – Det innebär INTE att individen får göra vad den vill. Det innebär INTE att det inte finns regler att följa….

En stor del av alla problem hundägaren har med sin hund, det är att jämföra med ett förhållande som knakar i fogarna… Det finns ingen tillit för varandra, man är inte attraherad av varandra, man kommunicerar inte så bra…. osv.

Det är väl sällan ett äktenskap kan räddas genom, och bli lyckligt, genom förtryck eller förminskande av den ena individen..!!?

Om min schäfer Pacco helt plötsligt en dag ligger i soffan, och när jag närmar mig soffan så morrar han åt mig, då säger det – Brister i tilliten, hunden vill inte vara nära mig, Pacco vill skapa avstånd till mig.
Om detta skulle ske, då skulle jag där och då ”förhandla” med Pacco.
Jag skulle också omedelbart inse att jag måste få ordning på detta.
Jag skulle hämta en godis, slänga till Pacco, sedan skulle jag sätta mig i soffan men. så lån gt bort från honom som möjligt.

Där och då, där gäller det bara att komma ”överens”.

Vilka alternativ finns annars?

Att ge mig på Pacco? Att fya och skälla på honom, att ”tala om” för honom att han jävlar i mig inte får morra åt mig”….

Helt allvarligt – hur tänker man då?
Om jag skulle ge mig på Pacco där och då, då finns det väl ändå ingen person som skulle tro att Pacco skulle uppskatta mitt sällskap mer?
Och om jag vann ”fighten”, vad har jag vunnit då? Absolut ingenting!
Tvärtom så skulle vår konflikt bara växa.

Jag hade ”förhandlat och kommit överens”, sen hade jag agerat.
Jag hade förbättrat min relation med Pacco, blivit roligare, undvikit fler konflikter. Tillsammans med detta hade jag infört en regel – Från o med nu får inga hundar vara i soffan!

Alltså…..
Hur kommer jag ur situationen här och nu. – Godis och sätta mig långt bort.
Hur ska jag göra för att inte hamna här igen – Inga hundar i soffan.
Hur ska jag göra så att Pacco inte vill skapa avstånd till mig – Förbättra vår relation.

Jag älskar hundar, jag respekterar att hund faktiskt är en egen individ med egna känslor och viljor.
Jag inser att det är mitt ansvar som hundägare att förbättra vår relation, likt det är en förälders ansvar att göra det samma till en tioårig pojk. Det är inte hunden eller barnets ansvar.

Så bli inte provocerad av min text eller mina föreläsningar, fundera istället en stund på om du verkligen är rättvis mot din vovve. 🙂

Och, blanda inte ihop detta med att man inte får ha regler. Du får ha hur många tydliga regler du vill. Du får vara väldigt tydlig med detta så att reglerna följs. Men att ”trycka ner” en individ, det gillar jag inte.

Sverige är världens bästa hundland. I Sverige finns världens bästa hundägare. Vore jag hund vill jag vara det i Sverige.
Men en hund jävlas aldrig, en hund har ingen baktanke…..

Snälla tänk på det 🙂



109 svar på ”När din hund morrar åt dig – Försök komma överens!”

  1. Alltså, jag blir varm i hjärtat av ditt sätt att se på hunduppfostran (eller ja, uppfostran över lag). Jag delar helt din syn på detta men har nog krånglat till det en del tidigare. Så tack för att dina verktyg och erfarenheter som kommer att göra mig till en ännu bättre kick ass hundägare ❤

  2. Mina hundar labradorer/vita schäfrar har jag behandlat som mina bästa vänner. Alla har varit/är vänliga, omtyckta, ”lydiga” och så förbaskat kloka. Litar till 100 % när de har visat att ngt inte stämmer. De har bokstavligen sett till att jag lever. Sitt, ligg, stanna, inkallning och att aldrig vara rädda för ”att komma hem”. Jag har ingen utbildning, men jag har iakttagit dem (varav en som var svårt medtagen, vanvårdad och totalt skräckslagen) förvandlades till en lycklig och ”fri” HUND. Fick ta bort Älfvan 14/11-19 Så hon fick åka Karlavagnen med den värdighet hon kom med och med hög svansföring lämna oss. Håller med dig i allt och i mitt hem delar vi på allt i princip. Tack för din tid och att du finns. Kram Annick Töpel

  3. Håller med dig FULLSTÄNDIGT! Mina hundar har fått lära sig att vara nära mig i samhället lösa, övar in det sakta med mycket beröm och godis. Jag har tyvärr dåliga diskar i bröstryggen. Och när vi kommer till fria ytor säger jag; Spring och lek! Och som du gör, ger godis så fort dom uppmärksammat mig och kommit självmant. Har aldrig haft problem med ”STANNA” om vi möter människor med eller utan hundar. Det bygger verkligen tillit och respekt för varandra.

  4. Vilka kloka ord! Det du skriver borde vara en självklarhet för för alla, det är ren och skär logik.
    Vem som helst borde kunna räkna ut att bestraffningar och att tillfoga sin hund smärta inte bygger en bra relation.
    Men som någon sa, ”där kunskapen tar slut, tar nävarna vid”.
    Tack Fredrik för det bästa inlägget om relationen till våra fina fyrbenta vänner!

  5. Hej Fredrik, måste bara fråga om hunden morrar och du slänger godis till hunden. Belönar inte du då det beteendet? Har ingen egen hund, ännu. Ska hämta hem en den 29:e februari. Så spännande. M.v.h. Ann-Britt Lindblom

  6. Jag har levt med hund sen barndomen å resten av mitt liv, uppfostrat barn och jag har ingen avvikande mening i ditt långa donument. Barnuppfostran/hunduppfostran/
    Uppförande i övrigt=harmoni
    Men tyvärr är det inte alla som lever så!!

  7. jag har en fråga angående hund som går bakom sin ägare. Min hund väljer själv att göra det ibland när vi är ute, och jag undrar varför? Jag har en god och glad hund som är tillsammans med mig nästan 24/7. Hon är en i familjen och jag har aldrig någonsin tvingat henne gå bakom mig eller liknande. Hon är en energisk cavalier med mycket jakt i sig – inte räddhågsen. Vi går många mil i veckan genom både skog och mark och Sthlm.

  8. Där konsten slutar tar våldet vid!
    Bra förklarat i din text, många av mina hundvänner vill nypa hunden, brotta ner den, visa att ägaren bestämmer m.m. Ja om folk kunde använda sitt sunda förnuft… iaf försöka.
    Tack för bra inlägg!!

  9. Jag håller helt med dig, känns väldigt befriande att läsa dina texter de gör att man faktiskt känner sig som en helt ok hundägare även om ens hundar inte alltid gör som man kanske hade önskat
    Men en sak är säker, jag och mina hundar trivs ihop!

  10. Men en del av kommentarerna är ju förskräckliga! Jag läser din blogg och lär mig hela tiden.
    Min relation med Min hund har blivit Mycket bättre efter dina råd.
    Det är allt jag har att säga.

  11. Håller med dej till 100 %
    Så glad att du propagerar för detta sätt att hantera olika situationer som kan uppstå .
    Där konsten tar slut tar våldet vid .

  12. Jättebra skrivet! Håller med om allt men har en liten fråga för att bredda mitt lärande än mer. Varför ge Pacco en godis när han morrat? Blir inte det som att förstärka det han gjorde? Tänker att han kanske inte ser det som en fredgåva utan mer som belöning om man jobbat med den typen av belöning innan? Hade det inte varit bättre att ignorera och ändå sätta sig långt bort?

  13. Själv har jag en hund som frivilligt väljer att gå bakom mig när han är lös (vilket är varje promenad), håller med dig! Jag vill ju se honom! Försöker få honom att gå framför men han föredrar bakom så då får han väll gå där då. Men tråkigy för mug som gillar att titta på honom XD

  14. Väldigt bra skrivet! Jag gör alltid så här. Utom en gång. Vår unghund smet in under bordet när vi åt och jag motade bort henne med foten. Då blev hon arg, på riktigt, arg. Hon gjorde ett fejkat utfall mot min fot, inget varningsmorr. Jag tog tag i henne och sa nej väldigt skarpt. Där kände inte jag att det var förhandlingsläge. Var det fel? Hon har aldrig gjort så igen men hon är absolut inte rädd för mig på nåt sätt.

  15. En viktig text full av kärlek. Klockren på alla hjärtans dag. Hjälper mig i min relation med min pälskling. Tack <3

  16. Hej!
    Jag har läst din artikel och tänkte ge ett förslag på att om du vill ändra till ”barn med ADHD”. Man kan väl säga ADHD-barn, allt passar inte alla är jag medveten om, men det kanske kan vara bättre att beskriva att ett barn har ADHD. Det är inte lätt att veta hur man ska benämna. Själv kan jag prata om funktionsvariationer men när jag pratar om mig själv så säger jag att jag har en funktionsnedsättning. Jag har inte vant mig helt vid ordet variation själv, men i slutändan är det inte det viktigaste, vilka ord vi använder så jag förstår om du inte ser anledning till att ändra.

  17. Jag låter / vill göra att mina två dvärgschnauzrar går före mig. De är mästare på att hitta ”snaskiga” saker att äta också sånt som inte är bra för dem. Går de framför har jag en chansfattig att se vad de gör. Vill de gå åt ett håll vi inte ska säger jag vara ”fel håll” och FP ändrar de riktning. Att de inte ser mig som ledare för flocken har jag inte märkt.

  18. Så klokt skrivet. Tillit och bra relation är A och O, många hundar har nog mött sitt öde när tilliten i relationen har förstörts. Ser tydligt hemma att våra hundar har olika ledarskapsroller mellan sig i olika situationer.

  19. Tack för inlägget. Jätteintressant. Vi har en welch springer spanniel som går omkring och småmorrar. Vill bestämma själv när han vill hälsa. Vi har i tre års tid försökt torka hans tassar. Han morrar och skäller.
    Vi matte och husse har olika syn på lösning och min lösning liknar den som du beskriver. Har försökt att få tag på dig för att få hjälp men inte lyckats. Förutom detta så är han en underbar hund. Felet ligger hos oss. Varit i kontakt med 3 hundpsykologer som inte kunnat hjälpa oss

  20. Många bra saker i en och samma text.
    Vi lever i en familj, kanske med flera olika arter, och vi gör det som jämlikar.
    Vi lever i en relation, förhoppningsvis en god sådan, med respekt för varandras behov och olikheter.
    Vi hanterar problemen när det dyker upp, men löser problemet senare så det inte dyker upp igen, på ett intelligent sätt. För att vi kan.

    Tack för ett bra inlägg Fredrik

  21. Precis som jag alltid resonerat, med våld och hot går det att få både hundar och barn att lyda…men vem vill ha det så?!…att de lyder för att de är rädda för något/någon.
    Jag skaffade inte hund för att ha någon att dominera över…
    Jag vill att mina hundar ska lyda för att de vill, för att de tycker om att göra saker ihop med mig, för att de är trygga.
    Blir så mycket roligare med dem då.

  22. Det bästa jag läst man får höra mycket elaksheter när man inte är tillräckligt sträng men schäfern Lotto o jag älskar att leka i skogen han är inte utom. synhåll och 1vissling så vet han nu går tanten 73 år hem

  23. Halleluja! Som hundägare sedan mer än trettio år och instruktör nästan lika länge…… håller jag med i varenda andetag i denna texten! Jag försöker alltid förklara på varenda valpkurs: Ha för tusan inte regler för reglernas skull! Bestäm bara vad som är ett bekvämt liv med hunden! Så… tummen upp!

  24. Hej Fredrik
    Hoppas du orkar läsa detta.
    Håller med i nästan allt du skriver, det jag tycker att du har missat helt är ju att vissa hundraser har historiskt sett alltid gått bakom sin husse eller matte, som en ras standard!
    Vi har en Perro där det ligger i deras natur att gå bakom oss och inte dra, jag hoppas inte att man ska få dåligt samvete (eller känna sig som en dålig hundägare) även för detta!
    Man får nog med synpunkter och åsikter som hundägare i dag, jösses, här har jag gått och känt mig stolt över att min hund går lydigt och fint bakom mig!?
    Vore intressant o få veta vad du anser om det?
    Mvh Tommy

  25. Stort tack Fredrik för ett välskrivet och konstruktivt inlägg i en annars ganska hetsig och inte särskilt givande debatt som pågår just nu. Tydlig och bra jämförelse mellan din syn på föräldrarollen och förhållningssättet till de fyrbenta familjemedlemmarna!

    1. Tack Fredrik! Så talar en klok och kunnig hundvän. Du är en förebild för alla hundägare. En stor kram på Alla hjärtans dag!

  26. Åhhhh

    Så glad jag blev nu för mina hundar är inte väldresserademen troligtvis ganska lyckliga…!

    Jag som undrar HUR dom får sina hundar sååå väldresserade och som fått mig att känna mig som en liiite sämre hundägare, så får dom vara i soffan & under täcket i sängen…/ dom är där jag är❤️

  27. Hej Fredrik ett fredags inlägg.

    Som lite till åren kommen har jag upplevt som barn på 50-60 talet hur man hantera hundar i familjen. Då fanns igen hundmat, hundleksaker inga hundpsykologen etc.

    Senare på 70 talet fick jag vara värnpliktig hundförare och därefter aktiv inom hundkapplöpning (då menar jag när de var familjeunderhållning).

    Nu 40 år senare har jag som pensionär blivit vän med en hund igen. Min inställning till hunden nu är att jag äger henne inte hon är vår vän. Som jag ser de köpte jag inte heller henne jag betalade uppfödaren för arbetet att avla fram henne.

    Min intuition är att jag hunden ska respektera varandra, hon är duktigare på att läsa av mig än jag henne. Givetvis har vi våra duster liksom man kan ha med människor. Men de största bekymret är omgivningen eftersom jag är övertygad att ingen mänsklig eller djur tycker om att vara kopplad. Så vi är lyckligast i skogen där vi hoppas ingen ser oss.

    Att en hund drar i kopplet är endast en fråga om fart hos hundföraren, ju fortare husse rör sig desto lösare blir kopplet och dessutom får husse motion.

  28. Som hundägare är det nog inte ovanligt att man känner sig vilsen bland alla manade hundexperter, få är dock kallade . Skulle tro att om man skaffar sigFredrik Steen och Anders Hallgren som som sin främsta inspirations och kunskaps gurus, tillägnar man sig de nödvändigaste verktygen till konstruktivt tänkande vad gäller hunduppfostran .
    Nu mera fins det dessutom anpassade mentaltest för fritidshunden och då ökar ytterligare förutsättningarna för ett lyckligt hundliv .

  29. Jag blir så glad när jag läser det du skrivit,har en envis storpudeltik som varje gång jag varit borta naffsar efter mig då menade folk att Brotta ner o morra,men allt blev mycket värre så jag gjorde så att när jag kom hem satte jag mig ner o visade att jag var lycklig o krälade med henne,nu gör hon alldrig så mer,ska väl tala om att jag hade två tikar den äldste blev 15 år men bestämde hela tiden över den yngre,tror att det var lite protest när den yngste naffsade efter mig,nu är hon väldigt mammig o passar mig överallt,hon känner nog att nu är det bara vi två o att jag har mer tid för henne jag älskar min hund o även de som är borta,de är ju individer o ingen är lik den andra, det är hund nr 6 jag har,en ensamhund på snart 8 år älskar henne sååå.

  30. Ser så många hundar som aldrig får agera på sina instinkter, som hela tiden ska gå fint i fot och vara till lags.
    Det är sorgligt. Jag älskar att studera hur min vovve löser situationer så fint utan mina kommandon -och fattar egna beslut. Men när det verkligen gäller, tex om vi möter hästar – är det jag som bestämmer.

  31. Jag har följt dig länge och sällan hållit med dig fullt ut, tills jag läste det här. Med ett så tydligt ställningstagande för ett empatiskt och etiskt förhållningssätt till våra hundar är detta ett inlägg som jag kan tänka mig att dela.
    Jag trodde nog aldrig att jag skulle få möjlighet att säga detta till; Tack, Fredrik Steen, för att du tar ställning för våra hundars rätt till ett tryggt och gott liv!

  32. Du har rätt. Men precis som medmänniskor kan hundar ibland behöva mer stöd för att fixa vardagen. Men med respekt för deras självkänsla kommer man långt. Våld och tvång hör inte hemma här. Kraft utan kärlek är våld.

  33. Mycket bra text! Jag fastnade framförallt för de här två styckena, för att det sätter fingret på vad som kan vara en av de svåraste sakerna att förstå när man ärny på hund och inte vet vem man ska lyssna på.

    ”Att på olika sätt få sin hund att vara passiv, det är sannolikt bland det enklaste som finns.

    Att få till en fin relation med en annan individ, det kräver trots allt betydligt mer.”

  34. Nu fick jag en till ”guru”. Tack ❤️ enda rätta inställningen till sin hundvän. Att det finns hundägare som missar det här med att bygga en fin relation är för mig ofattbart. Dom missar ju hela grejen liksom.

  35. Om min vovve biter mig i händerna sätter jag min mun mot hennes eller min näsa i hennes mun. Att visa tillit är att vinna tillit. Ingen hund biter den som blottar sig och visar förtroende. Den som visar tillit får tillit tillbaka.

  36. Strålande bra!
    Upplevs helt självklart att tillit och respekt byggs upp och stärks av en ömsesidig tillit och respekt som i sin tur skapar en trygg, kärleksfull och sund relation! Tack för kloka ord!

  37. Läser texten o inser omedelbart att det som för mig är rangordning som du säger inte finns, men som du sedan beskriver?! O jag har sett hundar följa lösa, utan tvång. De flesta valpar gör detta per automatik, man måste bara vara duktig och upprätthålla det. Så moralpaniken över det förstår jag inte heller? Om man föredrar att ha hundar som går bredvid/ bakom/ framför är väl en smaksak och träningsfråga?

  38. Tack! Bra uttryckt i text ”andras” oförmåga att läsa, tolka och tillämpa på olyckligt sätt – både då det rör människa och hund.

  39. Å så bra! TACK! För mig ändå så självklart! Men så bra att någon (DU) med pondus, empati, kunskaper i ämnet och med förmåga att yttra sig på ett tydligt och begripligt sätt skriver detta! Må det lyssnas på av alla, även ev tvivlare och motståndare! ❤️

  40. Beror på. Det är MIN soffa men jag är en av dem som hanterade det fel när en av mina hundar blev könsmogen och hoppade upp och morrade åt mig med ben. Rekommenderar absolut inte att man skäller men hunden ska bort om den morrar och skäller. Avstånd, absolut men i mitt hem ska jag röra mig obehindrat. Hunden säger inte till mig att jag ska resa mig och gå. Självklart så fick hunden alltid en massa godbitar för att få bort aggressivitet gällande ben och även av främmande och särskilt barn liksom tilldelades ben. Men jag upplevde aldrig beteendet med att plötsligt vakta mot mig som stabilt, särskilt inte i ett hem med ben överallt och lika självklart hund inte är i min tallrik är jag inte i hundars matskål eller över deras ben etc. Skulle inte uppskattas om någon tog min godispåse och drog. Problemet jag fick med positiv tillföring var att hunden alltid kom med ben glad för att visa upp och sedan triggades i vakt. Men aldrig någonsin tappade hunden tillit till mig och klev framför i situationer som han upplevde som dåliga (attacker från andra hundar eller när han skällde ut någon) tvärtom kunde han lugnt följa mig eller omedelbart ”förlåta” den han skällt ut precis. Tillit, även om jag definitivt rytit i att han skulle gå och lägga sig. Platsen är givetvis ett område som är särskilt positivt förstärkt med mycket godis, kel och såklart, avstånd. En hund som har ont däremot, kan plötsligt morra när man kommer. Min gjorde det efter att en hund försökt hugga honom i buken flera gånger ute och fått små revor. Vem skulle inte bli trött och grinig efteråt när man kanske är öm? Givetvis inga skador där men ändå, att kasta sig omkring när en annan hund försöker flyga på och matte ryter i åt den främmande hunden och sedan ägaren, kan så klart associeras till att matte borde gå när man vilar sig sen. Ledarskap handlar om att kontrollera situationer, inte att vara någon som får andras beundran, det är ett samspel med hunden och ett löfte om att vara den som i första hand tar kommandot när det behövs för att hålla friden och även lösa problem. En bra ledare, samarbetar för en hund må vara en egoist, den är ändå inte kapabel att vakna på morgonen och fundera över hur den ska ta över. En bra plats med fördelar, stilar egot och ger mer tid för allt som sedan är roligt med hundägandet.

    Jag utgår ifrån att det som påtalas gällande regler eller människors attityder underförstått är vad som återspeglas hos hunden. En glad hund ser annorlunda ut än dem hårt disciplinerade oavsett hur ägaren framstår. En lugn ägare lurar inte mig, hur mycket folk än har åsikter om man är sig själv utan att bekymra sig över andras åsikter om hur jag framstår. En hund som alltid är glad med en livlig ägare, är lyckligare än den som slokar sig fram med en ”stabil” ägare som bär ett inställsamt leende. Instinktivt är det dem jag har problem med, oavsett vad de säger om hur hundar ska skötas.

  41. Det skulle vara en bättre värld om fler resonerade kring barn och djur såsom du gör. Du är så klok!

  42. Så bra skrivet. .. respekt och tillit. Jag visar mina hundar respekt och dom mig. Jag känner mina hundar och dom mig.
    Men min önkan är att även omgivningen kunde visa samma respekt.
    Jag gör inte om MINA hundar för att andra ska kunna klappa och pussa på dom.
    Mina hundar är inga allmänna gossedjur ❤

  43. Tack för detta fina inlägg! Här finns mycket som är värt att lyfta fram, men jag väljer citatet nedan. Hunden har ju inte valt att komma till oss, utan det är vi som har placerat den i vårt hem. Det innebär att vi har ansvaret för dess välbefinnande.

    ”Jag älskar hundar, jag respekterar att hund faktiskt är en egen individ med egna känslor och viljor.
    Jag inser att det är mitt ansvar som hundägare att förbättra vår relation, likt det är en förälders ansvar att göra det samma till en tioårig pojk. Det är inte hunden eller barnets ansvar.”

  44. Glad att detta tydligt sägs av ngn som syns, hörs & har varit med länge nog för att ha upplevt många av dressyrens strömningar. Ett väl förvaltat förtroende, uppskattat av både hundarna & barnen.

  45. Det känns superviktigt att din röst hörs om hunduppfostran. Tack för det! I ett samhälle som ofta ropar efter ’hårdare tag’ mer än efter förebyggande insatser, verkar det smitta av sig till många områden. Helst snabba (enkla) lösningar, och helst att det varken får kosta pengar eller tid.
    Jag och min hund kämpar med en del saker, men vi gör det tillsammans. Så klart är det lätt att lyssna på ngn man själv håller med, men jag förstår på riktigt inte hur någon människa längre kan tro på förtryck och makthierarkier i en sund relation?! Med hund eller människa -det är samma sak. Tack för din värme, den ger mig hopp.

  46. Hoppas många läser, begrundar och tar till sig dessa kloka ord från dig Fredrik. Respekterar man inte sin hund som individ är man ute på hal is .

  47. Hej Fredrik
    Hade du stått framför mig när jag läst färdigt hade du fått en bamsekram. Fortsätt sprida din tanka vidare och negligera dina belackare för de veta icke vad de talar om. Såg Alexandra och hennes hundar där hon skulle visa hur man kommer tillrätta med resursförsvar. Hon skulle ta ifrån en ”Kong” från en labbe med resursförsvar. Metod Retriever-koppel och ett vattenpass och en stirrande blick. Men hallå vi lever på 2000-talet och jag tror inte hon har sett ett riktigt resursförsvar. Och sådan metoder lär hon ut på TV på bästa säningstid….ve och fasa.

  48. Jah håller med till fullo. Att skrämma sin vän till lydnad är både respektfullt och farligt. Tydliga gränser vid behov, ja. Gränser för sakens skull, nej. När min Hugo (boxerkille) var nyinflyttad valp hos oss hände det att han morrade åt mig då jag gick fram och skulle klappa och gosa så han låg och sov. Förstod att detta inte var okej för honom så jag backade. Det var hans sätt att säga mig att nej du nu vill jag vara ifred. Vi hade ju inte känt varandra så länge så han var förmodligen inte helt trygg med mig. När vi var tryggare med varandra och han hade bott in sig försvann detta beteende. Har aldrig morrat åt mig i någon annan situation. Idag är han sju år och är han inte lika kelsjuk som matte så går han sin väg =) För mig handlar det om ömsesidig respekt.

  49. Väldigt bra beskrivet! Precis så som du säger är det relationen med hunden som är A och O. Att bestraffa sin hund leder ingen vart, iaf inte till nåt bra.
    Du har så mycket klokt och bra att lära ut, fortsätt med det!! Du är superbra med hundar ! Jag älskar min 5,5 månaders lilla blandras valp Loppan. Valpperioden är såklart jobbig med lite olyckor inne. Men jag skulle aldrig komma på tanken att bestraffa henne för dessa. Det är jag som inte alltid hinner uppfatta hennes signaler på att hon behöver gå ut (snabbt ). Jag gör mitt bästa att för att vara en positiv, rolig och framförallt vänlig ledare/matte.
    Då får jag mängder av kärlek av henne och hon av mig såklart ! Respekten går åt två håll.
    Hälsningar Mari & Loppan

  50. Woow… äntligen ser jag att det inte bara är jag som ”tänker så”
    TACK
    Håller fullständigt med dig ❣❣❣

  51. Mycket klokt och empatiskt skrivet om oss alla två och fyrbenta individer och om vår rätt till integritet, lycka, god självkänsla och värdighet i en relation.
    Jag håller med i vart enda påstående.

    Tack Fredrik för att du alltid står på hundens sida även på ett djupare plan!

  52. Yes!!! Tack för att du skriver detta i klarspråk! Har alltid fått kämpa för & försvara den synen & förståelsen av vår relation till hunden (& alla andra djur oxå)! Ingen skall dominera någon annan: vi skall mötas, förstå varandra & visa empatifylld respekt (inte diktatorskap)

  53. Håller med dej till fullo. Det gäller även hästar. Jag gillar inte när hästarna ska knäckas så dom inte ”tar över” Jag vill vara vän med mina hundar och hästar, inte någon diktator och tyrann.

  54. Jag tycker att du har så mycket bra och vettigt att säga om både hundar och människor och hur vi kan skapa fina relationer mellan oss. Det är så roligt att följa dig och dina underbara hundar på Instagram! Du är verkligen ett föredöme för alla med hund.
    Människor tycker så mycket konstigt och tråkigt nog basunerar man gärna ut det också. Men kom ihåg, du är bra!!! Tack för allt du ger! Hoppas du snart kommer till Linköping igen.

  55. Så himla bra skrivet! Precis de saker du tar upp har jag struntat i att lära min hund, eftersom jag inte har förstått vitsen med att den t.ex. måste sitta innan den får mat eller att den måste gå efter mig genom dörren. Gå bakom på promenaden känns helt befängt. Jag är glad att min hund älskar att träna med mig (lydnad och rally) och gärna kommer med egna idéer om vad vi ska göra och när vi ska göra det. Hon går också helst 10 m. framför på promenaden och det är helt okej för mig. Jag känner också igen mig väldigt mycket i det du skriver om barnuppfostran. Jag vet att många i min omgivning nog har tyckt att vi har varit vad de tror är ”slappa”. Det är så tråkigt att de som är ”vän av ordning” inte alls verkar kunna förstå att det inte alls är så. Många jag har träffat på, när det gäller barn, uppfostrar för att barnen ska lyda. Dessa barn kan sedan vara både råa och elaka när inte föräldrarna är med.

  56. Om min hund morrar åt mig i tex soffan är det en fråga om äganderätt? Att äga soffa, säng eller vad hunden ”äger” för tillfället? Jag skulle genast skicka ner hunden från soffan då detta beteende inte är ok. Absolut inte belöna med godis, jag är högst i rang i min flock men rättvis!

  57. Jag brukar sällan delta i diskussioner på nätet med folk jag inte känner just för att det riskerar att bli som du beskriver. Folk fattar inte, kan inte läsa, tolkar åt alla möjliga håll. Det är tillräckligt knepigt att få andra att förstå vad jag menar öga mot öga, trots att jag är jättetydlig. Du ska ha all kred för att du inte ledsnar med att utbilda och delta i debatter, alla illvilliga missförståare till trots.
    Annars håller jag med dig i det du frågar om, hugg och slag, dominans och förtryck är inte det samma som ett bra ledarskap.

  58. Kloka ord Fredrik! Hugg, slag och ilska kan aldrig skapa en trygg individ, möjligen en ögontjänare och med all säkerhet en mycket rädd och kanske aggressiv hund / människa / häst osv. Själv hade jag förmånen att växa upp med Anders Hallgrens fina och respektfulla metoder. Jag bor nu i Spanien (som inte är världens bästa hundland) med mina två Goldisar och den smarta, bortskämda och underbara Maneton Mateo (används ofta till kaninjakt) som har stenkoll på sina virriga tanter. Möblerna är numera i golvhöjd, Futonsäng, Futonsoffa och Futonfåtöljer, för gammelmaja Goldis kommer inte längre upp i vanlig möbelhöjd. ❤️

  59. Det där med att hundar är individer.är Så himla viktigt. Jag har en Airedale terrier. Hon är 8 år. Kommun nu mitt liv när jag var som svagast. Ingen annan hund har haft ens en liknande personlighet, trots att jag haft flera tikar av samma ras. Hon är övertydlig. Är vi iväg hos ngn, har hon sten koll på mig. Ibland lägger hon sig i mitt knä och ska bara inte missa att jag går. Hemma. Visar hon tydligt när hon vill bli kelard och lika tydligt när hon inte vill. Hon morrar, ”pratar” hela tiden! I olika tonfall, på olika sätt. I koppel låter hon numera rabiat om någon annan hund visar humör. Men hon är världens mest sociala och kompetenta hund i flock och med andra. Hon bara pratat. Hon får vara den hon är. Vissa saker får hon visa hänsyn till mig och jag visar hänsyn till henne. Och det är helt ok. Min lilla Chillie boll. ♥️

  60. En sån underbar text att läsa !! Den respekten för sin flock/familj att få vara delaktiga. Mina hundar är mina ”barn”. De deltager i alla aktiviteter vi gör. Vi har regler. Unghund respekterar äldre hund. Att läsa av sina hundar är det roligaste som finns !! Då kommer också den ömsesidiga respekten. Vi är kompisar. Vi samarbetar. Inte motarbetar. Härligt att du har den inställningen du har Fredrik !! Jag håller med dig fullt ut

  61. Tack för bra text.
    Jag jobbar med hundar och hundägare och märker att folk inte förstår varför en hund morrar. Många tror att hunden ”tigger stryk”, är arg och tuff, provocerar eller försöker ”stiga i rang”. De förstår inte att när ens hund morrar åt en är den obekväm och vill öka avståndet till dig.
    Om någon är rädd för dig är inte lösningen att bli arg på den. Om hundägare lärde sig förstå när och varför hunden morrar så blir de kanske inte så provocerade av det?

  62. Tack Fredrik.
    Dessa kloka ord, beskrivningar, frågeställningar, ifrågasättande tankar, underliggande vädjande kan A L D R I G sägas tillräckligt ofta.
    Tack än en gång Fredrik

  63. Mycket kloka ord! Jag har/har haft olika kategorier av rottisar! Lydig utan att vara mesig och en mycket stark attityd, lydig och ”mesig”, knappt lydig och vass, lite lydig (snart två år) och väldigt social. I den sista beskrivelsen är hon så social, så hon tror att om man hoppar upp och pussar alla i ansiktet, så älskar alla henne villkorslöst. Dessutom är hon väldigt stor och hon har varit den jäkligaste hunden av alla fyra! Nu har hon iofs lugnat ner sig, men det är mycket hund och det har inte varit lätt! Men om jag vet att hon har hoppat upp i min säng, när jag varit ute, så brukar jag göra mig hörd, när jag kommer tillbaks. Då hoppar hon ner och vi låtsats som inget har hänt.
    Hjärtats matte❤️

  64. Hej Fredrik. Min valp biter och har sig så fort man närmar sig. Man ser att det är lek och vi avleder alltid med leksak. Leksaken är dock inte alltid nära till hands och då får vi släpa honom tvärs över lägenheten hängandes i antingen byxben eller händer (med tänderna). Hur saktar man ner det här bitandet? Folk vågar knappt hälsa på längre på grund av bitandet och ibland blir det så illa att han flippar ut totalt och visar extrem aggression (oftast på kvällarna). Är detta vanligt? Vad kan jag göra mer än avledning och träning för att rätta till detta så man kan ha ett liv igen? Han är 11 veckor, han får gott om motion, vi tränar mycket med honom och svarar aldrig på skällande eller trotsande, precis som barn.

    Regler finns det gott om redan, och hab lyssnar väl så länge där inte är någon större distraktion typ som när vi är ute och går.

  65. Suveränt bra skrivet! Det viktigaste för mig är att ha en bra relation med mina hundar. Att de tycker det är roligt att få vara med mig, oavsett vad vi gör.

  66. Så jäkla förbannat bra skrivet av dig!! Jag är så less på att folk tar en sak som tex att hunden vid något tillfälle skulle morra åt en, som en fruktansvärd livsfarlig situation som genast måste brytas ner hos hunden för annars tar den ”över”… Jag har fått så många dumma kommentarer om hur jag uppfostrar min riesenschnauzerpojk, ok han är en smula bortskämd visst, men han om någon behöver det, och det stör ju ingen. Men pga just rasen RIESENSCHNAUZER som minsann är vass och ingen hund man kan ge lillfingret enligt förståsigpåare… Om de bara hade vetat att min biggie inte är minsta vass, han är mild, han tar åt sig om jag sänker rösten lite mörkare bara, och han är övertygad om att han inte är större än en tax..och att alla avgudar honom. Synd att de han träffat på, inte kunnat överlåta uppfostran till mej som hundägare, utan ett skutt av glädje från biggie, och de kastar sig över honom å pressar ner honom på golvet (i mitt egna hem dessutom!) och när de gått, försvann biggie,,, jag letade.. Till slut hittade jag honom i tvättstugan på golvet bakom duschkabinen, nerkissad och precis skakig!!! Detta har hänt mig tre gånger, även om j a g varnat folk att nu är min hund si och så, men det ska visas makt, och den klassiska kommentaren – jag är inte rädd för hundar! Usch. Jag gjorde precis som du när biggie snott soffplatsen i tonårstrotsen, hände en gång, aldrig mer.!

Kommentarer inaktiverade.