Det är så viktigt att visa vägen och ge hunden tid….

Att ge vovven lite tid, att visa vägen……. Ofta är det just där hundägaren gör fel och resultatet uteblir.

Att ge hunden ett par sekunder att fatta ett beslut, det är väldigt viktigt.

Tänk dig att hunden står i sträckt koppel, gläfsande efter en katt som nyss sprang över vägen.
Du ropar hundens namn och förväntar dig att hunden ska lyssna och lyda omedelbart. Detta gör inte hunden och då väljer du istället att korrigera hunden.

Ofta sker detta väldigt snabbt i tron om att det är viktigt, det är det inte. Det som är viktigt är istället att ge hunden några sekunder.

Exempel –
Pacco står i sträckt koppel gläfsande efter katten som nyss sprungit över vägen. Redan här lugnar jag mig ett par sekunder – ”en folkpilsner, två folkpilsner, tre folkpilsner..” – sen ropar jag på Pacco. (Det är i princip aldrig bråttom som många tror)
Paccos namn säger jag tydligt och säkerställer att han hör mig… sen väntar jag – ”en folkpilsner, två folkpilsner, tre folkpilsner” ….
Dessa sekunder extra skapar ett lugn och 9 gånger av 10 är det skillnaden på om hunden kommer att ”lyckas/göra rätt” eller misslyckas med en konflikt som följd.

Ger man inte hunden dessa extra sekunder att hinna förstå, att hinna växla motivationsgrund, då kanske man är orättvis mot hunden 9 gånger av 10 istället.
Så ha inte bråttom, ge hunden dessa extra sekunder…..


Jag har pratar och skrivit många gånger om detta med att förekomma, med att hjälpa hunden göra rätt, och vill återigen skriva lite om det.

Tänk dig följande – Pacco sitter ner eftersom jag sagt ”sitt” till honom.
Nu slänger jag en boll framför Pacco.
Pacco är inte beredd på detta och han älskar bollar.
Med 100% säkerhet kommer han lämna sin sittande position för att ta bollen.
Pacco gör alltså fel och jag bör agera.
Hur jag än agerar blir det inget bra. Ska jag ”rya” honom för att han inte sitter kvar, eller vad ska jag göra? En helt värdelös övning enligt mig.

Tänk dig nu samma sak som ovan, men innan jag slänger bollen framför Pacco förbereder jag honom. Jag säger sitt till Pacco ännu en gång även om han redan sitter, jag visar tydligt med handtecken att han ska sitta, jag förbereder honom för att lyckas med övningen.
Nu känner jag att Pacco sitter säkert, och slänger nu bollen framför honom.
Pacco älskar bollar…. men nu sitter han kvar eftersom jag förberett honom för uppgiften. Jag belönar Pacco och ”sitt-övningen” har nu gjort honom stabilare och säkrare.

I det första exemplet menar jag att den ”träning” jag gör i princip är värdelös.
Det andra exemplet där jag visar vägen/hjälper Pacco att göra rätt, där når vi någonstans med träningen.

Dessa två saker – ge vovven tid, samt hjälp vovven göra rätt – det är så viktiga saker då du arbetar med din hund. 🙂

11 svar på ”Det är så viktigt att visa vägen och ge hunden tid….”

  1. Hej Fredrik!
    Jag har följt dig och dina råd i snart tre år. Vi fick hem en rädd Jack russel som har varit urjobbig vid hundmöten. Vi har följt dina råd angående detta och nu först börjar det ge resultat… så tålamod och att ge tid är bra. Är så glad att jag inte varit arg och skällt på honom. Vi har en superrelation idag. Tack!
    Ha en fin kväll

  2. Ett mycket bra inlägg! Ska fnissande stå och tänka ”en, två, tre folkpilsner” framöver. Detta inlägg kom precis rätt i tid för mig och min hund, som jag upplever som väldigt bökig just nu. Tack Fredrik!

  3. Härligt att höra att någon mer än jag lyssnar in och förstår att hunden kanske till och med funderar över vad den ska göra. Så är det med min älskade Watson som behöver tålamod, respekt och lyhördhet från min sida.

  4. Hur kan jag få min labben att sluta älska alla människor o hundar
    Hon hoppar och drar i kopplet . Har försökt med godis , olika kommandon .

  5. Hej! Håller med ang ovanstående men vill ta upp ett annat problem. Såg dig på morronprogrammet på TV ang hund som drar i kopplet. Du sa att man inte skulle låta hunden gå dit den drar. Min fråga är hur jag ska lösa det med min unghund som går skapligt i koppel ensam. Men när jag har alla mina fem på promenaden (de andra fyra drar inte) så drar hon så hårt att hon ofta hoppar fram på bakbenen. Hur får jag en lösning på det?

  6. Problemet med det är att när man ropar på hunden så är det Brottom att den ska komma jag ropar aldrig in min hund om det inte är farligt för han att fortsätta. Med ditt sätt hade min hund brutit flera tassar och ev blivit påkörd. För länge sen. Sen som övning förstår jag vad du säger men man kan bara applicera det i vissa sammanhang. Man måste se på sammanhang träning eller inlärning det är olika saker. Det du beskriver tar jag som en bra inlärningsmetod.

  7. Men jag tycker inte man ska säga hundens namn vid ett ”icke önskvärt beteende” utan bara säga NEJ. Sen undrar jag om du läser kommentarena här. Lite onödigt isåfall med ett kommentörsfält. Men vi som skriver här läser iallafall varandras problem och det är väl bra. Man lär sig alltid något nytt. Ha det så gott med vovvarna!

  8. När vi ska åka hem från vårt lantställe så gömmer sig schäfertiken på 1 år. Hennes öron sticker dock upp från gropen hon grävt ned sig i och avslöjar henne. Hon vill inte hem. Vi älskar henne över allt annat. Vi har nu beslutat att flytta till skogen. Min man är utbildad bonde. Så nu blir det flytt från Stockholm. Familjen utökas med höns, två grisar, två får och en katt. Man kan ju aldrig få för mycket kärlek! För djur är ren kärlek rakt igenom. Man måste leva sin dröm. Livet är så kort. Kram!

  9. Hej, Jag har jobbat som volontär i Spanien de gånger jag är här på semester, har hus här.

    Ny har jag förälskat mig i en väldigt skygg liten blandas hund av typen katalansk herde hund. Vi har påbörjat adoptionsprocessen men efter att trott att jag ger denna 2 åriga charmiga tjej ett bättre liv är jag nu osäker efter allt jag läst.

    Jag kan bara inte med att se henne sitta längst in i buren och vara rädd. Jag har nu haft henne hemma hos mig en vecka och hon älskar promenader och är överlycklig när vi äter och går men inne är hon rädd och ja även ute är hon rädd för beröring. Hon har troligen blivit misshandlad.

    Jag ser att hon blir gladare för varje morgon när jag vaknar och hon viftar på svansen men ska till mycket tålamod för att få klappa henne.

    Är det fel av mig att ta henne till Sverige

Kommentarer inaktiverade.