Du har problem, avlivning nästa….

Jag vill börja inlägget och säga – Bilden på vovven är falsk. Detta är en underbar vovve som visar tänderna i lek 🙂
(men det är en intressant bild och passar inlägget)

Hunden får aldrig morra, och så vidare….. Nu är vi här igen och varje gång blir jag provocerad av hundägare som jag menar tänker lite ”kort” i detta.

Jag vill börja i rätt ände ….

Visst händer det väl att både du och jag blir lite sura och faktiskt säger till någon i familjen med barsk ton – ”Låt mig vara nu!”
Visst händer det väl att både du och jag säger ”håll dig borta/låt mig vara” fast vi egentligen inte borde sagt så….
Visst händer det väl att vi håller i något vi vill ha, och någon försöker ta det ifrån oss, att vi visar tydligt att – ”Det ska du ge tusan i, den är min”…..

Varje gång du eller jag säger eller gör det, så kan man väl erkänna att det är lite fel. Varje gång måste man väl erkänna att det är ett litet misstag…… men kom igen, alla människor gör fel och kan vara lite griniga ibland… eller hur?
Det är mänskligt och det gäller alla vågar jag påstå.

Din hund…… när din hund leker eller umgås tätt med andra hundar morrar dem åt varandra ibland. Eller hur?
De morrar till för att den andra gör illa din vovve, eller för att leken blir för våldsam, eller för att hunden vill ha sitt tuggben ifred.
Så är det eller hur…?

Det är här jag inte får ihop det.
Det är nu jag för mitt liv inte kan förstå kommentarer som – ”Min hund får aldrig morra åt mig”, ”En hund som morrar åt sin ägare bör avlivas”, och så vidare….. Hur tusan tänker man här?
Jag förstår verkligen inte.

Du får vara grinig och sur ibland, di hund får säga ifrån mot andra hundar…….. men om din hund gör exakt samma sak mot dig – ”Då jäklar”… hur tänker man då?

När du blir arg eller grinig så bygger det ofta eller alltid på osäkerhet i någon grad.
Samma sak gäller din vovve.
Ett morr är alltid tecken på ngn typ av osäkerhet.

Det är inte bra, det är ingenting att sträva efter…… men det kan hända.

Om jag väcker min son en måndagsmorgon för att det är dags för skola så fräser min son åt mig…. Det är väl för tusan okej och helt normalt.

Skulle min son däremot flyga upp ur sängen och angripa mig med sparkar och slag, då blev jag orolig.

Samma sak gäller hunden som markerar som osäkerhet med ett ”morr”…. Inte bra, inte något jag strävar efter, jag noterar det….. men om min hund angriper mig, då blir det en annan sak.

Lägg nu detta på rätt nivå och ha respekt för din familjemedlem 🙂

Jag brukar säga – En hund som morrar, men inte gör något mer. Det är ett bevis på någon typ av osäkerhet, men också att hunden är fullkomligt frisk och behöver inte på något sätt alls avlivas eller något annat dumt.

Ha en fortsatt fin torsdag 🙂

15 svar på ”Du har problem, avlivning nästa….”

  1. Tusen tack för dessa ord!
    Min Cockerpoo kan morra åt en speciell bekant när hen kommer för nära min hund! Det sker bara mot hen! Hen vill inte förstå att hen har uppträtt skrämmande mot min hund vid deras första möte. Hens kommentar: en hund får aldrig morra åt någon människa ( hen vet alltid allting best=ironi!!) Hen förstår inte mitt sätt att läsa av hunden istället för att bestraffa hunden. Så frustrerad på hen!!!

  2. Helt klart biter hunden mig så ger jag tillbaka omedelbart för att markera. Direkt efter förlåt vi är vänner. Samma sak om de skulle vara människa och inte fan avlivar vi människor för dåligt uppförande.

  3. Jag har haft både katt och hund, alla olika individer och unika personligheter. Även den som skulle kunnat ses som ”problemhund” var världens snällaste och min nuvarande en helt annan stolle, fast nu när han bär sig ”illa”åt ser jag mer leende människor.
    Jag håller iaf med 🙂 härligt att du tar upp det.

  4. Tack för att du tar upp detta. Kan du vara snäll o skriva även om löptikar o deras beteende runt löpperiod o när de löper.
    Upplever att många har fråger angående detta i brukskretsar. Vad man bör tänka på träningsmässigt. Samt vad kan man förvänta sig av tiken prestationsmässigt. Tack för en bra blogg.

  5. Håller med dig min vovve morrar ibland då folk inte låter honom vila i sin bädd så vad gör det., vem vill bli väckt stup i ett bara för att…….

  6. Håller helt med. Skulle dock vilja höra hur jag ska hantera/träna bort följande.. Har en 6 årig welch som visar stor osäkerhet (morrar samt vid ngt tillfälle markerat kraftigt dock inte huggt..) mot mina barn. Har en 4 åring och en 1 åring så det är såklart mycket stoj omkring hunden hela tiden… Tacksam för tips!

  7. Hej! Jag har en liten tik på 16 månader. Helt underbar här hemma bara med mig. Hon har fått diagnosen ADHD och tar en medicin som heter Clomicalm mot extrem stress. När vi går ut så är hon totalt omöjlig. Gör utfall mot allt och skäller. Biter mig i händerna då jag håller in henne. Inte löst utan så hårt att det kan gå hål i skinnet. Hoppar högt och försöker komma loss. Folk blir rädda. Hur kan man hjälpa lilla Nikki så hon blir lugnare och inte panikslagen? Kan lägga till att medicinen inte är tillräcklig. Mvh Malin

  8. Jag har barn som kunde klappa vår hund på magen. Helst ville hon inte att någon annan gjorde det, förmodligen känslig där. Hon kunde morra då. Jag såg det som att hon sa: Jag gillar inte det, låt mig vara. Tyvärr visade det sig senare vara livmoderinflammation och kanske hon alltid var känslig på magen. Sålänge en hund morrar och ej bits, visar den ju vad de inte vill. Däremot hade jag en katt som ville bli kelad på magen, men plötsligt satte tänderna i armen. Inte sunt.

  9. Vår ”franska pitbull” (som en del mindre vetande kallat honom) är en mkt pigg och glad hund. Han älskar manniskor och då speciellt barn. När han kommer i kontakt med detta blir han ofta väldigt exalterat och överlycklig. Han vill gärna springa fram i 200 km/h, hoppa upp och kärleks pussa det stackars ovetande offret. Vi som ägare är ju medvetna om detta och har honom alltid under uppsikt då vi är ute och går. Vissa kan förmodligen bli lite rädda (helt förståeligt) om han skulle komma fram till dem kutandes i full fart. Alltså det finns risk att han kan upplevas farlig och bufflig av andra människor (fransk bulldog). Vilket jag som ägare alltid försöker tänka på och agera efter.

    Våran Bob är inte heller världens bästa på att socialisera med andra hundar. Han kan även där bli exalterad och lite för mkt. Vid hundmöten kan han ibland krypa ihop som en puma och sedan kasta sig mot det andra ekipaget gläfsandes och skällande.

    Detta är något som vi också är medvetna och tänker på. När Bob för detta tror folk att han är ond ovj elak men i själva verket är der nog snarare så att vi som ägate har lite bristande ledarskap att jobba på. Nu kommer vi frsm till den egentliga poängen vilker handlar om en episod då min son rastade Bob som gjorde mig mkt illa rill mods.

    Min son var ut och rastade Bob när de plötsligy mötte en annan hund. Bob började skälla och försökte ta sig fram till den andra hunden. Min son drog tillbaka kopplet och passerade förbi varpå den andra hundägaren uttrycker att den där hunden skulle banne mig avlivas. Min son tyckte detta var obehagligt och att man utrycker sig på detta sätt om något man efentligen inte vet något om är djupt beklagligt.

    Vill i och med detta inlägg dela med mig av den här historien med skälva ppängen art man inye ska döma hunden efter håren, de är också de individer och mig veterligen finns der inget ont i våran Bob. Tack för en bra blogg! Mvh Daniel Nilsson ägare till @badassbobthefrenchie

  10. (Redigerad pga. Autospell) Vår ”franska pitbull” (som en del mindre vetande kallat honom) är en mkt pigg och glad hund. Han älskar manniskor och då speciellt barn. När han kommer i kontakt med detta blir han ofta väldigt exalterad och överlycklig. Han vill gärna springa fram i 200 km/h, hoppa upp och kärlekspussa det stackars ovetande offret.

    Vi som ägare är ju medvetna om detta och har honom alltid under uppsikt då vi är ute och går. Vissa kan förmodligen bli lite rädda (helt förståeligt) om han skulle komma fram till dem kutandes i full fart. Alltså det finns risk att han kan upplevas farlig och bufflig av andra människor (fransk bulldog). Vilket jag som ägare alltid försöker tänka på och agera efter.

    Våran Bob är inte heller världens bästa på att socialisera med andra hundar. Han kan även där bli exalterad och lite för mkt. Vid hundmöten kan han ibland krypa ihop som en puma och sedan kasta sig mot det andra ekipaget gläfsandes och skällande.

    Detta är något som vi också är medvetna och tänker på. När Bob för detta tror folk att han är ond och elak men i själva verket är det nog snarare så att vi som ägare har lite bristande ledarskap att jobba på. Nu kommer vi fram till den egentliga poängen vilket handlar om en episod då min son rastade Bob som gjorde mig mkt illa till mods.

    Min son var ut och rastade Bob när de plötsligt mötte en annan hund. Bob började skälla och försökte ta sig fram till den andra hunden. Min son drog tillbaka kopplet och passerade förbi varpå den andra hundägaren uttrycker att den där hunden skulle banne mig avlivas. Min son tyckte detta var obehagligt och att man utrycker sig på detta sätt om något man egentligen inte vet något om är djupt beklagligt.

    Vill i och med detta inlägg dela med mig av den här historien med själva poängen att man inte ska döma hunden efter håren, de är också de individer och mig veterligen finns der inget ont i våran Bob. Tack för en bra blogg! Mvh Daniel Nilsson ägare till @badassbobthefrenchie

  11. Du är så duktig Fredrik och förklara alltid! Håller med dej t 100%. Vi bör se och förstå våra hundar och visa dem respekt!

  12. Hundar morrar ju också i lek och vissa raser ”pratar” mer än andra. Jag är inne på min fjärde rottis och alla morrade/morrar och det riktigt ordentligt i leken med mig och alla som bjuder upp till den typen av lek. Men när man känner sin hund märker man direkt när morret inte är lekfullt. Då gäller det att tänka efter. Hunden kan ju inte säga med ord när det gör ont, när den tröttnat eller blir osäker. Den måste få tala om när något känns fel. Försöker vi lära hunden att inte morra, inte tillåter att den morrar, kanske steg 2, att bita, blir steg 1, och det vill vi ju inte. Min hund hatar att klippa klorna och de växer som ogräs. Alltså klipper jag klorna en gång i veckan. Hon talar om för mig att hon inte vill men det är ju tyvärr så att jag ändå måste klippa. Då är det både morr och tänder som visas och jag jobbar på det. Försöker göra stunden då trevlig det går och vara mkt noga så jag inte gör henne illa. Jag filar också det sista för att få dem så korta det går utan att klippa för långt. Det tar sin lilla tid men det är det värt.

  13. Hej Fredrik. Jag har precis tagit över en Aussie på 5 månader, tillsammans med min 5 åriga schäffer/rottweiler blandras. Min valp är överaktiva och min blandis är lugnare, vill vila och varva medans den andra är full av energi. Måste säga att det har gått galant annars, men jag är konsekvent och använder mycket NEJ!
    Men jag undrar om tips på träning. Jag kör med postit, sitt, ligg, koppelträning så klart, men har du tips på någon mental träning?
    Vi ska börja på agility, men tänkte mest hemma!
    Mvh Andrea

  14. Är det fortfarande så här..!? Vet att jag hade gamla släktingar med hund som resonerade på det sätt som du beskriver ovan men kom igen! Snacka om omodernt/inhundomat tänkande…

  15. Hej Fredrik Vi är valp ägare och det är mycket matte här vet inte om det är fel men om valpen sover med matte så blir det väl automatiskt att hon hjärna tyr sig till henne. Jag som husse vet inte hur jag ska göra visst valpen leker med mig också men hon kommer inte till mig på samma sätt som till matte

Kommentarer inaktiverade.