Var stolt, inte bekymrad eller ledsen.

Steffi och LillaNymo bara minuter innan vi går in i sändning. Husse (jag) är i sminket och älsklingarna hoppas något ska trilla ner från frukostbuffen.

I Nyhetsmorgon i morse sa jag (mycket) men något jag tycker är väldigt viktigt – Var en stolt hundägare, inte en orolig och ledsen hundägare.

Vi pratade om hundmöten och hur man ska göra med sin valp (hund) för att få till lugna och fina hundmöten.

Hunden har en flock, en familj – Det är du och din hund (och andra som eventuellt bor tillsammans med er).
Hundens flock/familj, det är där tryggheten finns, det är där hunden vill vara, det är den som är viktigast för hunden. En hund är inte bara en hund i familjen, en hund tillhör familjen. Så borde det vara i alla fall och jag kan garantera dig att det är så hunden själv uppfattar det och vill ha.

Problem vid hundmöten skapar vi ofta väldigt tidigt i hundens liv. Till en början märker vi det inte, men så plötsligt har vi problemet. Det är givetvis inte sant utan problemet växer varje dag ända fram tills att vi noterar det.

Att arbeta med relation och det jag skriver om nu – hundmöten – är lite som att borsta tänderna. Du borstar tänderna varje dag. hela ditt liv. Du märker ingen skillnad på dina tänder om du borstar en gång om året, men gör du det varje dag – med uthållighet och konsekvens – då får du ”betalt”.
Samma sak gäller med din hund och som i det här fallet hundmöten.

Det finns inget facit hur man ska göra, men jag försöker leva tillsammans med mina hundar efter några enkla regler.

1/ Var konsekvent med att då hunden är i koppel, då går vi inte fram eller hälsar på andra hundar!

2/ Var konsekvent med – Då vi möter en annan hund får du en godisbit (eller en smekning/beröm) inne hos mig när du visar mig uppmärksamhet.

3/ Var inte rädd att ”sätta ner foten och ställ krav”. (en förutsättning för detta är att ni redan har en fin relation)

Att vara konsekvent är inte svårt. Jag har min hund i koppel och är ute och går. Nu möter vi exempelvis hundens bästa lekkamrat som hunden brukar leka med. Stanna kanske upp för att prata med den andra hundägaren, men låt inte din hund gå fram/leka – Hunden har ju koppel på sig!
Bestämmer ni er för att de trots allt ska få leka – ta kontroll på din hund, ta av koppel och halsband, ta kontakt och säg sedan till vovven – Var så god/hopp och lek.

Då ni möter en okänd hund, påkalla hundens uppmärksamhet (det är inte bråttom/ingen stress), när hunden är uppmärksam på dig – belöna – passera. Gör detta till en rutin och håll dig till den.

Att ställa krav, att ”sätta ner foten”, det är svårt för många. Men krångla inte till det.
Hur gör du med ditt barn när du står där i glasskön för att köpa glass och barnet vill träna sig framför alla andra i kön. Man rör vid barnet och visar med kroppsspråk och i viss mån fysisk kontakt, mimik – så får man inte göra! Detta handlar ju inte om smärta eller straff, det handlar ju bara om att ”berätta” för individen att nu har du klivit över en gräns vi inte accepterar. Det sistnämnda är inte bara en möjlighet du har som hundägare utan faktiskt också en skyldighet.
”Så vill jag inte att du gör”…. reaktion…. ”Bra, nu är du duktigt”.

Många är oerhört bekymrade över att deras hund inte leker rätt med andra hundar, är dum med andra hundar….. var inte det!
Du och din hund, det är det enda som är viktigt för din vovve, var stolt över detta istället för tvärtom.

Ha en riktigt fin dag, och var rädd om vovven i solskenet 🙂

9 svar på ”Var stolt, inte bekymrad eller ledsen.”

  1. Hej.
    Vilket härligt inlägg!
    Jag upplever dock att problemet för mig har ofta varit andra hundägare snarare än min hund. Många hundägare låter deras hund gå fram för att hälsa utan att fråga om det är okej och om de frågar om de får hälsa upplever jag att jag är oartig om jag säger nej. Har tänkt mycket på hur jag ska hantera det med min nya hund, då jag inte heller vill att min hund ska hälsa på hundar jag inte känner. Har du några tips på hur du hanterar sådana situationer?
    Tack på förhand!

  2. Så himla bra inlägg, trotts att jag läst dessa tips innan behöver man bli påmind.
    Vi har kommit in i en period då hundmöten blivit besvärligare än vanligt, ett tag kändes det som det var under kontroll men nu har vi tagit några kliv tillbaka(utan att något speciellt har hänt, förutom mindre träning på just det kanske) det är så frustrerande.
    Nu ska vi ta tag i det här igen och kämpa för att det ska gå bra, det är så jobbigt att få blickar och skämmas när man möter andra som ser vår exalterade fralla.

    Tack för konkreta, lätta, välbehövliga tips.

  3. Har haft en ansträngande tonårsperiod med min 9 månaders valp de senaste månaderna men detta blogginlägget påminde mig om att vara positiv och stolt över min buse ❤️❤️

  4. Min valp är bara 11 veckor men han är så sjukt intresserad av andra människor och hundar när vi har lämnat tomten. Jag ser ju ofta både människorna och hundarna innan honom och jag försöker då påkalla hans uppmärksamhet med godis och vara ”rolig”. Men han är helt ointresserad av det. Jag håller dock i kopplet när andra passerar och han får inte hälsa på dem. Men vet inte hur jag ska få till att jag ska bli roligare än dem.
    Känns som om han tycker ” men dig känner jag ju. Du är helt ointressant just nu och vad du än ger mig har jag intresset inställt på ngt annat nu”.
    Tänker att vi kanske ska jobba mer hemma med kontaktövningar osv men vill ju samtidigt socialträna honom till olika omgivningar.

  5. I min verklighet så får vi inte ha lösa hundar i vårt bostadsområde. Och det uppskattar jag. Tycker inte om att möta en lös hund som springer fram till min kopplade och börja hoppa och leka. Jag är rädd/ har stor respekt för lösa hundar. Min Zaga har lärt sig att hon får hälsa på de hundar, kopplade, som jag bestämmer att det är ok att hälsa på. Säger jag nej, eller bara går förbi en mötande hund bryr hon sig inte. Men om jag börjar prata med hundägaren och vi kollar att det är ok att hälsa, säger jag hälsa, och det fungerar alltid fint. Jag tycker inte om att du alltid propagerar för att hundarna ska vara kopplade. Där vi bor finns rastgårdar där vi kan släppa hundarna. INTE släppa dem runt där vi bor. Jag tycker det ingår i uppfostran att inte släppa sin hund lös för den kan möta andra som absolut inte vill möta en lös hund” som bara vill leka”. Jag har en cavalier King Charles spaniel som fungerar alldeles utmärkt i kopplade möten, som jag har valt

  6. Det blev lite tokigt i min förra kommentar. Jag menade naturligtvis att jag inte tycker om att du hela tiden propagerar för att hundarna ska vara OKOPPLADE
    Vänligen Zagasmatte

  7. Hej Fredrik.
    Går i pension snart. Behöer en än som ger mig långa promenader
    Hoppas du har en lösning
    Kram Jörgen

  8. Hej Fredrik!
    Här sitter jag mitt i natten och är mycket besviken. Vi var och hämtade vår valp i fredags. 10 veckor gammal. Nu är det måndag 01.45. En mycket ung uppfödare som läst massor med psykologi. Vi har haft hund i 37 år av våra vuxna liv (7st totalt). Jag hade hund som tonåring i 7 år (när jag var 13-20). Rasen vi köpte har vi haft i 14 år. Vi förlorade den äldsta i maj 14 år gammal (hane). Vi tänkte till ett tag sedan bestämde vi oss att skaffa en valp igen trots att den hund (hane) vi har kvar är 10 år gammal. Valpen tycker han är värdens roligaste ”farbror” och 10 åringen glittrar av glädje över att ha en kompis igen.

    Valpen vi köpte har vuxit upp på landet utan kontakt med andra än sina syskon och mamma. Hade aldrig haft ett koppel på sig.
    Vi har alltid varit ”direkt på” om vi anser att individen verkar stabil. Och trots dessa få dagar ansåg vi att testa tidigt än att det blivit för sent. På med koppel på liten gångväg i skogen. Jisses vilket liv det blev! Tänk om och ändra taktik. Nästa dag kopplade vi upp gamlingen först och satte sedan koppel på valpen. Det är bra att ha en äldre hund som förebild! Han går i koppel helt utan problem!
    Igår kväll tog vi nästa steg. Åka bil i bilburen med den andra hunden (5minuters bilesa enkel väg). Inte ett pip och helt lugn på resan. Tog en kort koppelpromenad i den lilla stad vi bor utanför. Han fick träffa lite både vuxna och barn. Kundvagnar och mopeder. Ingenting! Helt cool!

    Skickade lite bilder till uppfödaren som blev upprörd! Allting är alldeles för tidigt! Vi skulle varit bara hemma ett bra tag till utan att lämna hemmet!
    Jag är minst sagt upprörd! Vi har alltid börjat tidigt om valpen varit stabil. Och jag anser att den tidiga grunden har lett till att vi aldrig haft åksjuka hundar. Dom har kunnat vistas i bullriga mijöer utan att bry sig. Nu skall vi kasta bort det sätt vi tillämpat i så många år som fungerat. Helst skall någon sitta med hunden i baksätet för att känna sig trygg. Och jag vill inte börja träna en 14-veckors valp när jag vinner så mycket på att starta tidigt.
    Fy vad jag känner mig besviken och tillplattad! Men vi kommer att fortsätta som vi gjör ändå!

    Rätt eller fel????

  9. Hej, vår 4,5 års kastrerade kille var som ettåring väldigt besvärlig vid hundmöten och efter lång träning så blev han väldigt duktig vid möten trots flertal tillfällen då han blev överfallen och biten. Nu sen ett halvår tillbaka har gått igång värre än nånsin vid möten. Normalt har han och jag väldigt bra kommunikation men vid möten nu så är han totalt okontaktbar. Helt vansinnig blir han!
    Varken godis eller favoritleksak funkar!
    Vad kan jag göra?

Kommentarer inaktiverade.