Min hund ska alltid ha sista ”ordet”, men vi är jämlika(?).

Filmen när jag leker med denna boxer finns på min Instagram @hundcoachen

Du som följt mig ett tag vet min syn på detta med ledarskap, med relationer, med respekt och relation.
Du känner säkert till att jag menar att hunden är en i familjen precis som du eller jag, eller vår partner, eller våra barn.

Du känner säkert till min syn på att alla i familjen har rätt att sätta gränser, har rätt att vara en egen individ, men också följa de regler vi tillsammans satt upp i familjen och flocken.

Exempelvis har jag inga problem med att min nu 13 åriga son säger åt mig att inte städa i hans rum. Jag svarar min son att jag respekterar detta, att han har rätt att bestämma detta. Jag skulle aldrig tvinga mig in i hans rum med en dammsugare eftersom han faktiskt får bestämma detta själv.
Däremot har vi tillsammans en regel att vi städar och håller rent. Dessa regler ska följas.

Min son bestämmer alltså över sitt, men vi alla måste följa de regler vi tillsammans har satt upp.Och – visa varandra respekt och inte luras.

-”Har du städat rummet William, bytt sängkläder?”
-”Nä pappa.
-”Jag ställer upp dammsugaren och sängkläder utanför din dörr. Fixa det idag är du snäll”

Ett par timmar innan sängdags frågar jag honom igen –
-”Är ditt rum fixat nu William?”
-”Ja pappa, det är städat och klart”
-”Superbra, Då hämtar jag dammsugaren!” (och kontrollerar)

Min son Williams regler mot mig – du får inte städa mitt rum – har jag inga problem att acceptera, jag är inte heller orolig för att min son håller på att bli ”ledaren” över familjen.

Ungefär på samma sätt ser jag på hunden och ett sunt och fint hundägande.
Vi är jämlika, vissa regler måste följas, och både jag och hunden är enskilda individer och vi måste respektera varandra.

All text ovan tror jag många inte har något problem att hålla med om. Tvärtom tror jag att det är ungefär så här många utav oss har det (med vissa skillnader så klart).

Då kan jag reagera när jag får frågor som denna (och jag får liknande frågor ofta) –

” Min hund är underbar, men kan vara lite busig ibland. När jag då säger till honom, lyssnar han men morrar till. Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet. Vad ska jag göra åt detta?”

”Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet”

Om mina två barn är på tomten och har snöbollskrig. Efter en stund ser jag att det håller på att spåra ur. Varenda snöboll de kastar, kastar det mot varandras huvuden.
Jag öppnar ett fönster och säger tydligt till dem – ”Ge tusan i att kasta i huvudet på varandra. Slutar ni inte får ni inte ha snöbollskrig!”
(vi har regler i vår familj att man inte skadar varandra)
Då slutar barnen, de suckar, och säger något om att jag är världens tråkigaste pappa….. Alltså, barnen ska tydligen ha sista ordet.

Att barnen suckar, att barnen ”har sista ordet” – pappa är tråkig, det är väl inget jag bryr mig om alls. Jag stänger fönstret och säger tyst till mig själv – ”jaaa, så tråkig pappa jag är”.

Jag skulle väl aldrig fortsätta diskussionen där. Säga till barnen – ”Vad sa ni om pappa!?”…
Skapa en konflikt om detta, ha stolthet i detta, förminska min egen tillsägelse om att inte kasta i huvudet på varandra….
Det viktigaste är väl att reglerna följs och att kast i huvudet upphör!

Exakt på samma sak ska du se på saken då din hund ”har sista ordet”…. bry dig inte. Du har väl ingen stolthet gentemot din hund, eller någon manisk vilja att alltid vara den man har extrem respekt för. Det viktigaste är väl att det hunden gör upphör. Nöj dig med det.

Sen måste du verkligen komma ihåg (det gäller faktiskt barnen oxå, även om jag inte är en expert på barn) – Ljud hunden gör – more, skällande, pip – betyder betydligt mindre än vad många tror. Det är vad hunden gör som är intressant, inte hur den låter.

Ha en alldeles underbar sommarlördag / Fredrik Steen


2 svar på ”Min hund ska alltid ha sista ”ordet”, men vi är jämlika(?).”

  1. Hej, lystnade på din pod tidigare då vi ska få en valp snart och även om vi har haft hund tidigare och är hundvana så behöver jag och de andra i huset fräsha upp våra kunskaper.
    I avsnitt 2 i din pod så pratar ni om hundvalp. Ni pratar väldigt mycket om vikten av veckorna 6-12 som de ”viktigaste” veckorna. Samtidigt så pratar du i andra poddar om att ta över vuxna hundar där man såklart inte har påverkat dem under dessa veckor.
    Vår valp kommer att levereras från Spanien till vår kennel. Detta gör att den kommer komma till oss tidigast vecka 12 och därmed så är det inte mycket kvar av de viktiga 6-13 veckorna .Jag tänker mig även att den har haft en ganska ”stökiga” första 12 veckor. Först på kennel där man kanske inte får samma personliga (människo) kontakt vecka 8-12 som hunden normalt hade varit hos sin nya familj. Plus att hunden sedan har rest under någon dag etc.

    Hur ser du på detta? Skulle du hantera de första veckorna hemma på samma sätt som om du hade fått den vid vecka 8 eller är det någonting speciellt vi´ska tänka på?

    Hundrasen är en Malteser även om jag inte tror att det påverkar situationen särskillt då jag har som avsikt att hantera denna hund på liknande sätt (samma regler etc) som jag gjort med tidigare Flatte och Cane Corso om än med lite mjukare nypor..

Kommentarer inaktiverade.