Du måste visa vem som bestämmer – Ja, så är det faktiskt!

Min hund morrar mot mig när jag sätter mig i soffan, min hund biter efter mig då vi möter andra hundar, min hund hugger mot mig då jag vill ta hundens ben, min hund bryr sig inte om vad jag säger…….

För en del är svaret och lösningarna enkelt på dessa problem – ”Du måste visa vem som bestämmer!”

Om min hund helt plötsligt hamnar i ett slagsmål med en annan hund, då vill jag så klart att min hund ska veta att när jag ropar – ”NEJ!” – då slutar min hund. Alltså att jag bestämmer!

Om min hund helt plötsligt ger sig av efter en katt, jag ropar – ”NEJ!” – då avbryter min hund jakten. Alltså att jag bestämmer!

Om min hund tuggar i sig något på promenaden som kan vara farligt för hunden, jag ropar – ”NEJ!”, då släpper hunden det den har i sin käft. Alltså att jag bestämmer.

Det finns flera exempel på när JAG vill bestämma över min hund, men det räcker med dessa tre som ett exempel.

Jag pratar och skriver dagligen vikten om relation, kommunikation, jämlikhet och respekt för hunden. Jag skriver mer eller mindre dagligen om att du och hunden ska ha en jämlik relation, om jag nu säger att ”du måste visa vem som bestämmer”, är detta inte lite motsägelsefullt?

Vi har regler, vi har ett samhälle som kräver relativt mycket av våra hundar, vi har ett liv idag som vi inte hade förr som ställer krav på våra hundar.

För 35 år sedan angrep grannens hund mig då jag var ute på tomten och spelade fotboll. Plötsligt kom grannens tax genom häcken, angrep mig och bet mig rejält i rumpan. Fyra ingångshål efter taxen canintänder.

Min mamma plåstrade om mig och sa – ”Sluta reta grannens hund!”

I dag hade det blivit polisanmält och åtgärd hade säkert tagits mot taxen och dess ägare. Jag lägger ingen värdering i detta i sig, jag bara konstaterar att det ser annorlunda ut idag.

Som tur är har inte hundar något som man kallar ”proportionalitetsprincipen”.
För oss människor är det värre om jag stjäl pengar av en gammal dam, mot om jag stjäl en kaka från hennes kakfat. Hundar har inte/kan inte göra den värderingen.

Och denna princip är ju till exempel anledningen till att hundar kan bli osams om en liten pinne i skogen, även om det finns tusentals andra pinnar som ligger där.

Denna ”princip” kan vi använda ”för att visa vem som bestämmer”.

Sedan måste vi ”välja våra strider” och inte förstärka en konflikt med våra hundar. Att i en konflikt situation ”(försöka)vissa vem som bestämmer”, det är korkat, verkligen korkat!

Jag ska försöka ge ett exempel –

Min hund vaktar sitt tuggben och hugger efter mig när jag ska ta det från hunden. Ägarens omedelbara tanke här blir ofta – ”du ska jäklar inte”, ”nu ska jag visa att detta är förbjudet och att jag bestämmer”…..
Här eskalerar man konflikten, skapar en sämre relation, och inte alltför sällan ”förlorar” hundägaren.

Min lösning, och den vettiga lösningen på detta är –

Jag byter tuggbenet mot en god godis, kanske en köttbulle. Skulle hunden trots en lyckad byteshandel morra åt mig, så bryr jag mig inte.
Jag löser situationen där och då, smidigt och helt konfliktfritt.

Men jag tar med mig detta, och ska ta tag i detta… inte nu, inte här, och i en helt annan situation.

Vid ett annat tillfälle är min hund lika god och glad som vanligt. Nu passar jag på.
Nu tar jag fram världens godaste tuggben, lägger mig på golvet tillsammans med tuggbenet och smaskar gott (du behöver inte äta tuggbenet själv).
Min hund hör mig, blir nyfiken, känner doften av ett tuggben och kommer fram till dig – Då äger du tuggbenet!
Du visar med fysisk kontakt, mimik – Håll dig borta det är mitt tuggben!
Fort kommer hunden fatta – ”Ah, det är min ägares tuggben, och acceptera detta.”

(Hunden har ju inget problem med detta beteende eftersom det är väldigt naturligt att försvara en tillgång)

Sedan tar du i änden på tuggbenet, låter hunden bita i andra änden och smaska i sig. Efter en stund, du håller fortfarande i tuggbenet, säger du loss och tar tillbaka tuggbenet.
Nu visar du konfliktfritt att du helt plötsligt bestämmer!!

Ett annat exempel –

Din hund jagar efter grannens katt. Det spelar ingen roll vad du ropar, hunden kommer inte utan jagar vidare. Du beslutar dig för att lära hunden att du bestämmer. Du rusar in till grannen, får tag i din hund, trycker ner den i marken, lägger den på rygg (katten sitter uppe i äppelträdet)….. Nu visar du att du bestämmer(?)
Nä, du skapar en konflikt i en mycket stressad situation, hunden förstår ingenting, du når inte fram, du har förstört en del av er relation.

Gå istället och hämta hunden, sätt koppel på hunden, gå där ifrån även om hundens intresse är mot katten i trädet. Förstärk inte er konflikt, gör det inte värre.
Om du vill kan du till och med locka hunden därifrån med hjälp av en godis. Det kvittar.

Att försöka lära en hund som jagar en katt – Du SKA komma när jag ropar – det är korkat, riktigt korkat!

Vid ett senare tillfälle sätter du på en lina på din hund och ger dig ut på en promenad. Vid något tillfälle ”fastnar” hunden på en luktfläck eller något annat intressant. Nu ska du passa på att visa ”vem som bestämmer”.
Du avvaktar en stund, ropar sedan på hunden. Hunden lyssnar inte och står kvar vid det som fångat hundens intresse. Nu går du fram i lugn och ro, i balans, petar till hunden, visar med mimik och kroppsspråk – ”Det är inte okej att du inte lyssnar på mig när jag ropar”…. nu kommer hunden ”svara”… du backar undan och ropar på hunden igen. Hunden kommer in till dig, vilket du förstärker/belönar.

Det jag vill ha sagt med detta är att vi givetvis, hur tråkigt den kanske än kan kännas, måste bestämma över våra hundar. Det skulle inte fungera annars.
Men vi måste dels välja vad som är viktigt att bestämma över (så få saker som möjligt tycker jag är bra), och vi måste vara lite smarta och pragmatiska. Vi måste släppa all stolthet, vi måste undvika konflikter, och faktiskt komma ihåg – Din hund är inget som ska vinnas över.
Du ska inte vinna över din hund, du ska uppfostra den till att passa in i samhället. Det är två olika saker.

Du ska inte förstärka konflikter, du ska undvika konflikter.

Relation, förtroende, samarbete, och respekt – Det är fortfarande prio 1

Dela gärna texten om du vill / Fredrik Steen

5 svar på ”Du måste visa vem som bestämmer – Ja, så är det faktiskt!”

  1. Så härligt!! Jag tar till mig och ska använda detta på min lilla Babs. Hon kan visa rädsla för människor när vi är ute. Högljudda barn är läskigt. Jag förstår att jag har gjort fel nånstans på vägen. Ska komma på hur jag ska göra om och göra rätt. Stort tack för all info.

  2. Allt låter så självklart och enkelt när du säger saker men är svårt att veta i vissa situationer hur man skall lära.
    Tex valp 11-12 veckor biter ju självklart i allt. Avleder, belönar gott beteende osv men nu känns det som att han ibland gör ”utfall” hugger mot ansikte och händer, smyger sig på och sen hoppar mot.
    Vet ej hur vi ska få detta att lugna sig, rädd att han skall fortsätta hugga mot oss och andra. Tips på hur vi där skall försöka få bort detta beteende.

  3. Hejsan!
    Jag söker och söker på nätet och vill köpa din bok ”Sällskapshunden” men hittar den ingenstans?! Vart kan jag köpa den?
    Älskar att läsa din blogg och podd!! Lär mig så mycket jag kommer använda när vi får hem våran valp!
    Allt gott
    /Mathilda

  4. Hej Fredrik!
    Vi har en Alpländische dachsbracke som är 5 månader och heter Milou. Allt har fungerat bra sedan gan kom till oss. Det jag behöver hjälp med är detta att han vill gå ut och kissa på natten. Han sover inne hos oss i vårt sovrum i sin korg och det funkar bra. Vi har testat med att ha dörren stängd och lite öppen men det är marginell skillnad….han väker och viml oftast gå ut och kissa. Ibland vill han bara väka oss känns det som….Har sett att du skriver detta med begränsat utrymme
    ..men känner att vårt sovrum är ett begränsat utrymme….tycker du att vi ska sätt kompostgaller runt bädden??? Hoppas på svar!

  5. Hej Fredrik!

    Jag har en fråga till dig.
    Hur kan man gå tillväga om man träffat en hund tränare och tränat sin hund med den personen och allt gått bra och hunden blev bättre. Men nu har det gått tillbaka och blivit sämre.

    Jag har tränat honom mycket som sagt och han blev mycket bättre och vissa saker är han super duktig med men det är två saker som inte är bra.

    Vill påpeka här att min hund har varit med om mycket både fysiskt och psykiskt när han var liten. Nu är han en väldigt vaktig hund men det har tonat ner sig lite. Det som är så kallade problemet nu är:

    Att han gör otroligt mycket utfall mot folk, det avtog ett tag men börjat igen. Och han har även börjat med att hoppa på mig när han blir exalterad/överlycklig men han är så stor så han råkar ibland skada mig när han gör så, det är som om han får panik typ. Han är en blandras med mastiff och rottweiler så en stor hund som kräver mycket och så. Han är nu 2 år gammal och jag fick honom vid 6 månader. Dessa beteendena kom vid ca 1 års åldern.

    Hur ska jag gå tillväga?

Kommentarer inaktiverade.