Jag arbetar vidare med Fyran.

Lilla Nymo och Alexander.

Det har varit en intensiv höst/vinter för mig. Covid-19 har påverkat mig precis som pandemin påverkat alla andra.
Man får hitta nya vägar, finna andra sätt att arbeta. Man får vara mer kreativ och hitta på idéer. Problemet är bara att 99 av 100 idéer man kommer med går inte att genomföra.
En del människor tror att mycket ”kommer gratis”, men det är inte min erfarenhet. Inget kommer gratis. Bakom allt man gör ligger det enormt mycket arbete, mycket arbetstid, och enormt många ”Nej tack, det är inget vi tror på”.

Det är på många sätt en tråkig tid vi lever i just nu. Inga aktiviteter man kan engagera sig i, inga besök, och inte ens en Luciakaffe med mamma och pappa.

Men vet du vad…. Det här är övergående. Allt blir bättre, vi kommer förbi det här. Men vi måste vara rädda om varandra tills dess.

Jag arbetar vidare med Fyran –

Fyran har blivit lite äldre, lite busigare, lite kaxigare. Vi är fortfarande i en fas där han är extremt gullig, men jobbig. Han är inte rumsren, och har inte riktigt fattat att han inte får bitas, inte plocka med skor, inte hålla på med julpyntet…..

En typisk valp alltså… jobbig som tusan.

Jag har börjat lite med inlärning eller i alla fall det jag brukar kalla ”nyckel till inlärning”, alltså försöker lära honom att det lönar sig att samarbeta.
Jag lugnar mig en stund med det man brukar kalla lydnad, och ligger kvar i fasen jag tycker är så viktigt – uppfostran.

Rumsrenheten är det bara att jobba vidare med. Vissa individer går det lättare med, andra svårare. Men Fyran är så ung än, så jag kan inte säga än vilken typ av hund han är.

På Julafton får ni se Fyran och mig på teve igen.

Nu ska jag ta en kvällsrunda med alla vovvar, sen blir det en dusch och sängen.
Ha en fin fredagskväll 🙂

4 svar på ”Jag arbetar vidare med Fyran.”

  1. Skulle gärna vilja ställa en fråga:
    Jag har en 7 månaders rottis-tik som på många sätt är underbar; gosig, smart, rolig, följsam och otroligt lättlärd. Hon är för 6 veckor sedan opererad för ocd i hasen och har sedan dess haft mkt begränsad motion- vi är uppe i 2 kvartar om dagen plus små promenader för att göra i från sig. Lite lite lös varje dag. Det finns en hel del samlad överskottsenergi i denna unga kropp . Vi jobbar på våra korta promenader, gömmer godis, lägger spår, tränarfotgående och korta inkallningar. I hemmet gör vi rumssök och tränar olika trix. Någon gång ibland tränar vi kort i hop med några kompisars hundar, tränar passitivitet. Jag gör det jag kan för att aktivera henne helt enkelt. Problemet: Hon blir oerhört laddad sista biten på promenaderna, när hon inte längre är upptagen av dofter osv. Hon hoppar och biter efter armar och händer, kampar med kopplet osv. Jag brukar ignorera henne och vända mig åt andra hållet, när hon är på backen igen tar jag upp en godis så får hon gå fot hem, ibland lugnar hon sig, ibland inte. I bland har jag med en dummy som hon får bära hem, vilket också kan funka ibland. Ibland har jag nejat henne, stampat i backen och markerat, det fungerar inte alls, hon är för hög i energi redan. Har du några tips till mig?

  2. Hej Fredrik, jag hoppas innerligt att du läser och kan svara på min fråga – jag börjar nämligen bli lite uppgiven jag har en flatvalp på 8 månader. Han är fantastisk, svinjobbig och helt klar det bästa som hänt mig. MEN. Han biter mig, hårt. Jag har genom hela valptiden gett honom annat att bita i vid dessa tillfällen men på senare tid så duger bara mina händer och armar. Jag har försökt göra så som du gör med fyran men det hjälper inte – han fortsätter om än ännu värre. Känns som att jag behöver en ordentlig broms på honom. Så fort han blir lite uppspelt (och det blir han lätt) så tar han till tänderna. Snälla snälla snälla ge mig ett tips på vad jag kan göra.

  3. Hej! Älskar din blogg, insta, böcker, allt, tack vare dig så känner jag att jag är en så mycket bättre hundägare ny till min andra hund än till min första! Vi har en liten schäfervalp som är 4.5 månad. Hon är helt fantastisk och vi är jätteroligt ihop. Hon vill gärna ta mat från bänken när vi lagar mat samt från soffbordet när vi fikar (övrig tid ser vi till att inget finns där som frestar). Vi visar då tydligt med att ta tag i henne och säga nej med mörk röst, eftersom det är förbjudet i vår familj helt enkelt. Vi blir inte arga utan visar helt enkelt att det inte är ok. Låter det som vi gör rätt då? Hon är ju så liten så räknar med att det tar ett tag innan hon förstår det.
    Tack igen för all din klokskap!

Kommentarer inaktiverade.