Jag oroar mig inför framtiden.
Hundintresset i Sverige ökar, antalet hundägare i Sverige ökar. Samtidigt verkar det som kunskapen om etologi, kynologi, dressyrlära, håller på att bli omodernt eller besvärligt.
Hundträning kanske håller på att bli populistiskt. Det är lättare och roligare för en instruktör som möter en desperat hundägare med sin hund som är både otäck och farlig mot andra djur och människor, att säga – ”avled med en godis”, istället för ”uppfostra och lär”.
Jag kanske är en totalt misslyckad förälder, men mer eller mindre varje dag ställer jag krav på mina barn.
När barnen var små och dom ville ha en kaka som ställdes fram på ett fat, fick jag ofta ta bort barnets hand, titta barnet i ögonen och säga – ”Nej, vi väntar på att alla sätter sig innan man tar en kaka”.
Och detta ”krav” ställde jag faktiskt utan att belöna med en godisklubba då barnet faktiskt med sur min väntade på ett ”varsågod”.
Jag hindrade mina barn från att ta något som inte var deras, med orden – ”Nej, det där är inte din. Man får inte ta saker som inte är dina.”
Så här i efterhand, när jag tänker efter belönade jag inte heller detta.
När barnen har blivit lite äldre händer det ibland att jag avbryter barnens spelande och faktiskt ställer krav på – ”Nu måste du sätta dig här med mig och göra matteläxan”
Inte heller här lockade jag med en glass eller godis, jag ställde ett krav.
Sen får vi inte glömma barnens egna lek. Där händer det att barnen själva uppfostrar varandra. Exempelvis i en lek då något av barnen tränger sig i kön. Kompisgänget hjälper då till med uppfostran och berättar att man måste vänta på sin tur. Även här en kravställning där barnen inte belönar varandra.
Uppfostran och kravställning både formar och ”gör” individen.
Har jag gjort fel?
Jag kramar mina barn, jag stöttar mina barn, jag säger och visar dagligen att jag älskar dem. Jag lär mina barn saker, jag belönar mina barn mer eller mindre varje dag. Vi leker ofta tillsammans, och jag är ALLTID på barnens sida vad som än händer.
Att ställa krav, att våga vara en förälder, att berätta vad som är okej eller inte okej…… skulle det på något sätt stå i motsats till att belöna barnen när dom är duktiga, skulle det på något sätt stå i motsats till att älska, att stötta, att göra barnet stark och självsäker….?
I min värld, i min roll och syn på min roll som pappa är det betydligt snällare och bättre att jag lär mina barn att man inte stjäl saker, än att polisen ska tala om det för mina söner med allt vad det innebär.
Idag pratar man oerhört mycket om att valpen/hunden måste lära sig umgås med andra hundar, alltså socialiseras.
Man säger också ofta att det kan vara en del i lösningen av ett problem som handlar om felbeteende mot ex vis andra hundar.
Likt barn så påverkas hundar av andra hundar. Alltså då barn leker ”fostrar dom varandra”.
Så är det även med hundar.
Fördelen vi har är att vi sannolikt låter vara barn umgås med barn som också har en uppfostran.
Jag skulle inte uppskatta om min femtonåriga son exempelvis umgicks med kompisar som var biltjuvar, rånare eller personer som misshandlade människor.
Detta eftersom min son, i viss mån jag själv, och inte minst hundar ”fostras” och formas av individerna dom umgås med.
Glöm inte bort att många felbeteenden våra hundar har, är naturliga och sunda beteenden om hunden inte levde med oss i ett samhälle som ställer krav.
Då det gäller synen på hundträning och uppfostran av hundar har något skett. Något har blivit enormt fel och tokigt.
En valp som kommer hem till vår familj/flock måste så klart lära sig att den inte får bita på el-sladdar, att den inte får stjäla mat från bordet, att den inte får attackera grannen, göra aggressiva utfall mot andra hundar, jaga bilar, osv.
Här är vi alla sannolikt överens………
Problemet är bara att vi är oense om hur man visar/lär valpen detta.
Vilken metod eller teknik man använder är relativt ointressant tycker jag, men att ”berätta” – Det där får du inte göra, och ställa krav på att individen anpassar sig, är på något sätt grundläggande i denna situation, grundläggande inom begreppet uppfostran.
Om en femtonårig kille är på väg att stjäla en bil, att då istället erbjuda honom min bil så han slipper stjäla en bil kan kanske vara praktiskt för stunden, men det är myteri/bedrägeri mot grabben.
Man berättar väl för grabben att det där är olämpligt och fel, och att det är förbjudet.
Men det är så klart enklare, vi slipper arbeta igenom konflikten, ingen blir sur på mig, och jag slipper ta ansvar.
Jag offrar den 15 åriga grabben, men ”it’s the easy way”…. och det ser trevligare ut.
Ju äldre ”grabben” är, desto hårdare blir konflikten, och desto större anledning har jag att undvika konflikten. Jag erbjuder två bilar istället.
När inte det hjälper låser vi in grabben istället.
Så……saken löst, kriminella ska sitta inlåsta. – ”The Easy way out”, för dig och mig i alla fall…. men vi har offrat pojken.
Jag vågar påstå att 90% av alla problematiska hundar vi har, är hundar vi offrat. Vi har valt ”the Easy Way out” för att slippa konflikter med mera.
Skönt för hundägaren, ett dolt djurplågeri mot hunden.
Jag skriver ”ett dolt djurplågeri” eftersom ingen reagerar på en person som försöker avleda med godis då hunden vill äta upp en annan hund…… men skulle hundägaren ställa ett krav, då hängs denna hundägare ut på sociala medier som djurplågare eller annat.
I Sverige är vi världsbäst på att lära våra hundar saker. Vi är helt enkelt bland de bästa.
Vi konkurrerar alltid om guldet i lydnadsprov, i jaktprov, i bruksarbete, i dans med hundar, i agility…..
Vi är helt enkelt väldigt duktiga på inlärning. Detta ska vi vara rädda om, bli ännu bättre på, och utveckla.
Men grundläggande etologi och dressyr handlar inte om att lära en hund dansa med mig, det handlar inte om att lära en hund krypa på kommando.
Här blir det både tokigt och så småningom farligt.
Det finns inget motsatsförhållande i –
-Du får inte hoppa på personer vi möter….. vs …… om du kryper på kommando ”kryp” så får du en belöning.
-Du får inte bita i el-sladden…… vs …… går du fint vid min sida får du godis.
-Du får inte skälla på andra hundar …… vs …… om du hämtar apportbocken får du en boll.
-Du får inte stjäla min mat på bordet…… vs …… när du söker min ögonkontakt får du en belöning.
-Du får inte jaga bilar ……. vs …… När vi ser på teve får du ligga i soffan tugga ett tuggben och bli kliad av mig.
-Du får inte bita mig bara för att vi möter en annan hund…… vs….. men när vi leker biter vi lite i varandra.
….. och så vidare.
Det finns inget motsatsförhållande till att berätta för hunden att så får den inte göra, och att träna relation, förtroende och lära saker med positiv förstärkning.
Det finns inget motsatsförhållande i detta…………
Här har Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben ett ansvar vi inte tar….. jag skriver ”vi” för jag är en representant för dessa organisationer, och jag är självkritisk.
”Vi” måste ta vårt ansvar. ”Vi” inom organisationen kan inte bara tänka – Dessa hundägare är inte med oss – och blunda för problemet. Vår organisation är stor och stark, vi måste ta ett större ansvar då det gäller att utbilda instruktörer rätt, genom att informera och utbilda.
Hundattacker på andra djur, hundattacker på människor kommer att öka…. var så säker (jag hoppas jag har fel).
Förr eller senare kommer jag och alla andra som tillhör skk organisationen få frågan – Vad har vi gjort för att utbilda Sveriges hundmänniskor?
Att då svara, vi vann VM i IGP, eller VM i agility…….. kommer inte göra någon nöjd och dessutom vet vi själva – Att lära en hund utföra tricks och konster mot en belöning, det är inte samma sak som att sätta gränser och uppfostra en hund.
Men vi valde ”the easy way out”…. och vi sågar på den gren vi själva sitter på.
Det spelar ingen roll hur många SM vinster, hur många VM vinster jag har….. Ställer hundar till elände i samhället, då kommer vi till slut inte få syssla med hundsport på det sättet vi gör idag.
Jag kan bli arbetslös……
Om vår organisation lär hundägare att kommunikation, relation, förtroende är viktigt, om vi lär hundägare att du måste ta ditt ansvar som hundägare och lära din hund vad som är rätt och fel, om vi lär hundägare att uppfostra hundar till att passa in i samhället…… då blev jag som hundexpert kanske arbetslös.
Det är en risk jag är beredd att ta…..
Dela gärna detta blogginlägg.
/ Hundcoachen Fredrik Steen
Då himla bra skrivet!!!!
Härligt Fredrik! Äntligen sätter du orden på det viktigaste i vår hundhållning! Kommunikation, relation och förtroende! Att våga ställa krav, att vara trygg, lugn och ärlig är för mig det allra viktigaste i min samvaro med våra hundar!
En god vardag där vi alla trivs!
Bonusen blir förhoppningsvis ett och annat bra pris på jaktprov! Beviset blir att ”Dig kan jag lita på matte!” ”Du vet och jag är trygg i det!” Att få uppleva detta med sin hund i riktiga jaktsituationer( har apporterande fågelhundar, 3 st. flatcoated retrievers) ger en ståpäls, jag lovar! Men man får jobba för det! Man blir ingen god ledare för sin hund genom att muta eller hota, man måste göra sig förtjänt av respekten!
”Tyvärr” blir du inte arbetslös Fredrik! Du behövs, fortsätt kämpa! Du är inte ensam!!
Härligt Fredrik!
Äntligen sätter du orden på det viktigaste i min samvaro med våra hundar! Kommunikation, relation och förtroende! Att våga ställa krav, vara lugn, trygg och ärlig! Att vara en bra ledare för sin hund kan man inte muta eller hota sig till, det måste man göra sig förtjänt av! Bygga relationen så hunden upplever att ”Dig kan man lita på matte”! ”Du vet, det gör mig trygg'”!
En god vardag där alla mår bra!
Bonusen blir förhoppningsvis ett och annat pris på jaktprov ( har apporterande fågelhundar, 3 st. flatcoated retrievers)
”Tyvärr” kommer du inte att bli arbetslös Fredrik! Kämpa på, du behövs! Du är inte ensam!
Bra skrivet!
Bra skrivet!! Så sant det är, som du skriver!!
Hej Fredrik, du är så klockren i det du skriver. När jag har tipsat på fb om att träna just kravställning, förstår inte folk vad jag menar. Fick till svar en gång att min hund är så reaktiv, så det skulle inte fungera. Funderar på om jag kan hitta ett annat ord, eftersom krav ses som negativt, vilket ju är helt och hållet tvärt om. Tänk att någon bryr sig så mycket om mig att de vill ställa ett krav. Inte bara inte bryr sig.
Nej, jag köper inte dina jämförelser. För det första kan man Inte jämföra en hund med en 15-åring, snarare en 8-åring. För det andra är egentligen alla situationer som behöver tillrättavisning, ett misslyckande i träningen. Det är bättre att visa barnet/hunden hur man ska bete sig i en situation än att låta individen själv prova, misslyckas och tillrättavisas. Det är alltid bättre att förebygga misslyckanden/felaktiga beteenden då varje misslyckande försämrar individens självförtroende och förtroende till ansvarig vuxen/husse/matte.
Självklart kommer man ändå hamna i situationer som behöver lösas akut där man inte tränat tillräckligt i förväg. Det viktiga är ju då att man löser problemet för stunden, med tillrättavisning eller avledande. Oavsett hur man löser det är det ett misslyckande och har inget med träning att göra.
Det gäller att se skillnaden på hundträning och akut problemlösning, tyvärr verkar många blanda ihop begreppen!
Den största skillnaden som jag annars ser det på belöningsbaserad hundträning och traditionell hundträning är att belöningsbaserad träning kräver mer av sin utövare då det krävs mer planering för att inte riskera att sätta hunden i en situation den ännu inte kan hantera på ett bra sätt. Eftersom traditionell träning bygger mycket på just korrigeringar i samband med felaktigt beteende är det enklare för föraren, precis som det var enklare för lärare när barnen fick känna på linjalen om de pratade eller svarade fel. Enklare är inte alltid bättre!
Tack snälla. När jag började på valpkurs med min F.lapphund så var det godis o godis. Hon skällde på alla hundar. Fick då lära att så fort hon tystnade o titta på mej godis. Hon skällde bara mer o mer. Jag fullföljde aldrig grät var gång jag varit där. Har en nu supertrevlig hund med hjälp av en klok människa som har samma syn som Fredrik. Dock fungerar hundmöte fortfarande INTE hon är nu sex år. Så tyvärr undviker vi hundmöte om drt går.
Tycker Fredrik är sund o vettig.
MVH Pia Bengtsson
Tack en mycket viktig reflektion
Så rätt
Bra och viktigt skrivet! Gick en dylik valpkurs med förra hunden då man lärde sig att aldrig använda halsband då det stryper hunden och aldrig säga nej, bara avleda och mata med godis (varpå hunden kräktes i bilen efter varje ”lektion”) Fungerade ju utmärkt med en valp som mest sover, men när han kom in i slyngelåldern blev det motsatt effekt med dessa metoder! Värre hund har jag inte haft, bet och slet i koppel och kläder eftersom han inte hade lärt sig ett nej. Drog sig dessutom smidigt ur selen på promenaden. Hade jag inte varit hundvan och tagit kontakt med en bättre utbildad och vettig hundexpert vet jag inte hur det hade slutat. Efter några privatlektioner och mycket tålamod blev det ordning på den hunden också. Nu har vi en valp och det första han fått lära sig är betydelsen av nej och vänta.
Jag håller fullständigt med. Jag ställer krav på mina hundar men tyvärr får jag skit för det. Jag har två tuffa hundar och jag får ta skit när jag säger till dom när dom inte uppför sig den ena är inte så gammal utan är tonåring får höra att så får du inte göra inte bli arg utan locka med godis
Både två- o fyrbenta behöver viss uppfostran o en del individer kan man viska till, andra måste man vara väldigt mycket tydligare med. Man kränker ingen genom detta så länge inte aga används! Hund får men ta i, o ibland tåla att någon har åsikter!
Håller helt med Fredrik…..uppfostran handlar om tydlighet och icke mutor.
Vi har alltid levt så med våra hundar och fyra barn.
Har fått mycket skit för det men vi lyckas med både hundar och barnen.
Toppen! Som lärare o hundmänniska så går det utmärkt att dra paralleller med barn/hunduppfostran! Jmf kravet att ligga på rygg för kloklipp/blöjbyte. Sett alltför mycket BRIST på uppfostran av både två- o fyrbenta individer!
Glad att jag valt bort Agria som stöttar den här bloggen! Sorgligt att du än idag inte förstår exakt hur träning med positiv förstärkning fungerar. Det utesluter absolut inte krav eller regler, bara hur man tillämpar dessa, dvs utan att trycka ner hunden. Och ditt bil-exempel är inkorrekt, med korrekt träning så krävs ofta mindre belöningar med tid då man ändrat hundens känsla med positiv förstärkning och gjort hen tryggare. Du har mycket kvar att lära.
Jättebra skrivet! Hoppas att detta når ut till många hundägare, både nya som gamla. Man måste kunna säga Nej till sin hund och vägleda när det kommer till uppfostring..
Bra! Håller med till 100% ställ krav, regler är till för att följas, inga kompromisser dvs. Man får inte välja! Kommer nån ihåg? En lydig hund är en lycklig hund! Med följsamhet och uppmärksamhet till föraren kommer friheten och så kan vi njuta av livet med våra hundar. Och samma gäller våra barn tro mig jag har arbetat innom barnomsorgen sen tidigt 80-tal. Skillnaden är enorm… Och barnen är inte lyckligare nu…
Så bra skrivet. Tack för att du förmedlar det på detta viset. Går just nu utbildning till att blir hundcoach och jag förstår vad du menar och ser vad som händer 😉
Tack för att du orkar belysa detta.
Jag har skrivit om det i min blogg oxå,blivit hatad o kallad hård,elak och att köra äldre
Metoder.
Kände att jag kanske inte bör ha kurser längre, då mitt rykte blir detta ovan.
Jag kräver ju saker av hundar,använder halsband tom..
Tappade orken och mängden hatare som kör REKO eller annan metod utan krav är otroligt tuffa på fb och dom vinner många nya hundägare förtroende, då deras metoder låter otroligt bra.
Men i verkligheten är metoden farlig tom.
Detta skrämmer mig något oerhört o tack för att du orkar kämpa.
Jag tror att många missförstår de som väljer att träna hundar belöningsbaserat. Som du också skriver tror många som inte förstår styrkan i belöningsbaserad inlärning att bara för att man väljer belöning istället för korrigering ställer man inga krav. Inget kunde vara mer fel! Skillnaden sitter i varför hunden gör det vi vill! Är det pga att slippa obehag i någon form? Eller för att uppnå någonting positivt? För mig är valet enkelt! Varken mina hundar eller barn ska vara rädda för en korrigering! Jag är extremt noga med att lära dem alla VAD som förväntas av dem, inte ligga efter, vänta på att det ska bli fel och hamna i något märkligt korrigeringsträsk som bara kommer gräva ett dike mellan mig och min hund/man/barn/kompis. Nej, lättare att vara schysst och berätta VAD hunden ska göra, istället för att berätta vad den INTE ska göra!
Håller me dej Fredrik allt går ut på godis i dag förstår inget snart,du vet vem jag är har jobbat som yrkesdressör i 36 år och tävlat inom bruks många år,har aldrig använt godis förstår lottades vägen är godis,men i skarpt lägg funkar de inte och även på tävlingsbanan får funkar inte godis
Bra Fredrik, nu fick du flera poäng. Den trend som fått fäste att man inte ska korrigera eller sätta tydliga regler är farlig.
Vi måste vända det på något sätt.
Hökar Barbro Carlberg
f d ledarhundsdressör
Tack och amen.
När jag var ny hundägare och gick div kurser med min valp och unghund på den lokala brukshundsklubben så är det precis detta som hade kunnat hjälpt mig.
Men tyvärr, valpkurs=avled med godis.
Allmänlydnad=avled med godis.
Nosework=avled med godis.
Händerna var ömma och tuggade, hunden mätt men fortsatt utåtaggerande.
Först när vi gick en privat spårkurs med schäferuppfödare fick vi konkreta och fungerande verktyg som gav omedelbar effekt på hunden.
Vad jag dock saknar i ditt blogginlägg är ”hur” en sätter gränser. Men det är känsligt och jag förstår problemet med att vara konkret och tydlig. Dock tråkigt.
Tack för att du skriver detta, det bästa jag läst på länge.
Precis exakt så som du skriver om. Men hur ska vi göra för att få ”dom” att förstå ???
Så sant och så viktigt att belysa.
Vi märker ofta på våra kurser att hundägare kommer och vill inte ställa krav. Hundarna mår dåligt då de har otydliga ramar och beter sig därefter.
Vi blir också anklagade för att vara bakåtsträvare och gammalmodiga i vårt arbets sätt. Vi är bekymrade.
Exakt så, jag får så mycket onda blickar och kommentarer när jag uppfostrar och visar rätt och fel till min hund, folk vill att man ska resonera och belöna enbart, det funkar inte på alla. Detta har lett till att jag skammas mycket och faktiskt inte längre vågar uppfostra min hund ute, vilket i sin tur innebär att hon beter sig illa och jag skäms mer. Nu börjar det bli ohållbart för jag vill inte gå ut med henne mer så min man får hela lasset på sig. Folks jävla dömande och okunskap har förstört nöjet för mig att ha hund, vilket gör mig ledsen.
det är nog tyvärr en hel del förare som inte ens kan hantera sin hund utan att hunden opponerar sig (kloklipp trimning vet vård bara känna igenom ) och det finns nog många som inte ens kan stava till ordet passiv eller ens vet vad det innebär. Det blir nog tyvärr många osociala hundar då det varit betydligt färre kurser nu under pandemin och färre bra träniningar på hundmöten funnits. Bra att du tar upp problemet men för instruktörer o uppfödare är det ingen nyhet att det håller på att spåra ur. Bara att hoppas att skutan kan komma på rätt köl igen nu när möjligheterna till kurser startar upp och att dom förhoppningsvis har uppfostran på schemat.
Jag kunde inte ha sagt eller skrivit det bättre själv…
Själv blev jag idioförklarad när någon ville ha tips på hur man får hunden sluta hoppa mot folk, den gamla hederliga att hunden ska sitta vid sidan och du skall kunna ta personen du möter i hand och hälsa, den övningen skulle nog behövs lite var stans vet att vi fick göra den på våra grundkurser på brukshundklubben, Felen var alla möjliga som at tvinga hunden sitta stilla
Jag känner precis lika. Jag var”för hård” mot min hund när jag tränade att hon skulle sitta still när vi hälsade på folk.
Men jag tryckte bara ner henne i baken och sladd om att , här sitter du när jag hälsar.
Sen …. Får du hälsa fint. Utan hopp eller bus. Nej då skulle jag ha en godis i handen och använda omvänt lockande och träna henne så.
Jag gick aldrig mer till den kursen.
Hej, en fråga, vari ligger felet att hunden ska sitta still vid möten?
Vänligen Kajsa
Bra skrivet Fredrik!!
Helt underbart Fredrik att Du vågar vill berätta om både barn och hunduppfostran. Ungefär samma sak faktiskt. Jag håller med på allt du skriver. Ställ krav på hunden och
Belöna bara när hunden gör rätt.
Tack Fredrik,tänk om alla tog till sig av dina kloka ord av barn och hunduppfostran.Inte många bryr sig längre,jag har inte tävlat med våra hundar men jag har ställt ut några gånger och jag o min make har gått på kurser på bruks och vi har spårat med våra hundar.Vi har också uppfostrat våra 4 barn och hundar och satt gränser för vad man får och inte får göra.Jag har inte alltid setts som den som bestämmer som mamma eller matte,men jag är envis och ger mig inte.Jag är 63 år nu och våran rottistik blir 11 år den 6:e mars,och det kanske inte blir någon mer hund för oss men dom har fått en för mig god uppfostran som även våra barn har fått ,men jag hoppas att många av landets alla hundägare läser dessa kloka ord från dig för alltför många hundägare struntar totalt i lagar o paragrafer idag sorgligt nog.Vänligen Agneta Kala.
Ja, tyvärr är nog risken att du blir arbetslös liten. Vågar knappt säga att jag uppfostrat mina två barn och mina hundar ungefär på samma sätt. Ett nej är ett nej, mycket beröm när man gjort något rätt eller bara bra. Inte heller något straff när någon gjort helt galet, barnen kunde man ju tala med, hunden om den gjort något fel som den visste om räckte det oftast med att bara ignorera den för att den skulle skärpa sig till nästa gång. Samma sak vid inlärning, beröm när hunden gjort något bra, annars tystnad, känns som om det påverkar hunden mycket Inget godis till varken hund eller barn. Men regler fanns ju både för hundar och barn. Sen har vi ju det här med lek, bus och mental träning som ju är lika viktiga i båda fallen. Barnen är nu vuxna och försöker sätta regler till mig som jag inte godkänner. Men, om det var att jag körde hunduppfostran på både barn och hund vet jag inte men både barnen, hundarna jag har haft och hunden jag har nu mår i alla fall bra.
Instämmer med tidigare kommentarer och tackar för att du vågar ta upp att kravställning är viktigt i uppfostran av valpen/hunden (och barnen!) Det gäller såväl den brukshunden som sällskapshunden för alla stammar från samma gener och en liten hund kan också ta över i familjen. Kravställning finns i olika nivåer och nyanser och det är en konst att hitta den rätta balansen människa vs. hunden.
Jag kan säga att jag bor i Skogås, inte alls långt ifrån dessa hundar som dödade den lilla hunden.
Det är 2 stycken Amstaff som många gånger varit i hetluften bla så smiter dem ut och jagar människor,attackerar folk, attackerar hundar,attackerar bilar mm… Någonting jag tycker är relevant är att dessa 2 hundar är bröder och endast 10månader gamla.
Kan även säga att någonstans inom mig så tror jag att dem egentligen inte är aggressiva utan allting i denna situation spårade helt när det står 4 st vuxna människor och drar i alla hundar åt alla möjliga håll och kanter ,dem blev triggade och dem hade dragkamp. Tyvärr när vi människor hanterar situationer som denna fel så blir utgången så här tragisk.
Har själv sett liknande situationer flertalet gånger (inte med mina hundar)
Min pappa hade en amstaff hane som var i en rödzon när han såg främst hanhundar, han bett för att döda. En gång fick han tag på min systers hund och allt blev kaos dem drog och slet. Jag sa åt dem att sluta och min man busvissla hunden i örat och den kom av sig och i samma sekunden kunde vi ta undan honom. Min systers hund överlevde.
Jag har själv en Amstaff (har även haft amstaff tidigare)… Det som är sorgligt är att tack vare dessa människor som inte kan hantera dessa starkare raser gör att vi som sköter hunden,lär hunden,uppfostrar hunden ändå får höra folk prata illa om våra hundar, folk väljer att gå omvägar, folk väljer att slänga hårda ord och meningar efter en när man går på promenad. Min tik är verkligen snäll, funkar med stora som små, vuxna som barn MEN jag kan inte till 100% lita på min hund och det är oavsett ras.
Håller fullkomligt med,har grannar som har två små hundar det är ett jävla skällande på dom ej nej eller tyst vad är det som är fel.
Minns när vi hade vår jrt och hundägarna vi brukade promenera med tyckte vi var elaka som bröt hans lek med jämna mellanrum. Vi gjorde det av två anledningar, både för att han ibland hetsade upp sig lite väl mycket men också för att vi ville kunna bryta i roliga situationer. Men vi var ju sååååå elaka. Till den dagen hundgänget fick syn på ett rådjur. En hund stannade när det ropades ”Stopp”, gissa vilken. Saknar att ha hund, saknar inte väldigt många hundägare och då är det ändå snart 10 år sedan vår jrt dog.
Tack !!
Så sant Fredrik! Tack för att du står upp för det. Jag vet inte vad som sker i samhället, det är tyvärr mycket så här även i barnuppfostran idag. Föräldrar ”curlar” sina barn så man blir uppriktigt rädd. Önskar att folk förstod att de inte gör varken barnet eller hunden en tjänst- precis tvärtom.
Äntligen! ❤
Valpar på två eller fyra ben måste formas så att de kan leva i samhället utan att skada sig själva eller andra!
Tack Fredrik Steen för att du nu påpekar hur viktigt det är med anpassning till övriga individer i i samhället oberoende av hur många ben man går på! Tack! ❤
Allt du förmedlar här är bara så rätt och egentligen enkelt att förstå!
Vi är lyckligt lottade här i Sverige som har dig som orkar, trots en massa påhopp, försöka få oss att bli bättre hundägare!
Så oerhört välformulerat!! Det är ibland mycket svårt att få gehör och acceptans från nya hundägare när man säger att en storvuxen hundras som den jag föder upp, inte bara är en gyllene ”pälskling”. Det är en aktiv 35kg Golden retriever som likt alla andra hundar måste få sina ramar förklarade för sig!
Detta vansinne med att hundar drar i koppel och därmed förses med selar av olika slag och Flexikoppel gör mig mörkrädd!
Allt för att hunden inte ska skada sig själv…!?
Så bra skrivet fredrik. Nu blev jag klockare på godisträning VS kravställning. Så bra
Bra skrivet och så rätt!
Hoppas folk också förstår att detta gäller ALLA raser och storlekar på hund.
Många skiter i uppfostran bara för den är liten eller ser söt ut och alla större hundar som ”ser” tuffare ut får all skit.
Det var många kloka ord
Tack för att du vågar
Jag håller inte alls med! Jag jobbar bara med belöningsbaserade metoder och har världens bästa hund. Just för att att jag vägleder honom istället för att uppfostra är han lugn och trygg i sig själv, väluppfostrad och älskar att göra vad jag ber om (eftersom när jag ber honom om något får han belöning för det). Jag tänker såhär: vem skulle vilja gå till jobbet om man inte får betalt? När vi tränar, när jag lär honom vad som är rätt tänker jag att vi jobbar, vi har kul på jobbet men samtidigt är det självklart att om han fick välja skulle han ju mycket hellre springa lös och leka med pinnar än att tex gå vid sidan eller rusa fram till dörren när någon kommer än att ligga i sin bädd. Men eftersom han väljer att göra dessa saker är det klart att han ska ha belöning ”betalt” för det han gör när vi tränar. Jag har aldrig sagt nej till honom, aldrig sagt ifrån eller uppfostrat honom. Det jag gjort är att vägleda, genom att belöna det som är rätt, genom att locka med godis och belöna. Och på det sättet har jag fått en hund som alltid litar på mig och alltid vill göra rätt. Han gör inte rätt för att han måste utan för att han vill då han vet att det uppskattas och kommer innebära nån form av belöning. Han har alltid ett val, jag låter honom själv välja. Ser han tex något gott ätbart ute håller jag inte in kopplet eller drar honom ifrån det. Jag ger honom valet. Han kan gå rakt fram och äta det som ligger på marken eller så kan han komma till mig och få sitt favoritgodis. Om jag ser att han tänker välja att äta lockar jag på honom, visar vad jag har istället och belönar sen massor när han kommer till mig. På det sättet har han lärt sig vad som är rätt utan att behöva veta vad som är fel. Idag känner jag inte ens att jag behöver ha koll på om det ligger något på marken för han ignorerar allt och kommer till mig och vill ha belöning när han fått syn på något vid kanten.
Jag har bara haft pälsbarn men även i exemplet med barnen håller jag inte med. När jag skaffar barn kommer jag på samma sätt vägleda istället för att uppfostra. Istället för att bara säga åt mitt barn att den inte får ta en kaka, kommunicera med barnet. Säger man åt barnet att den inte får ta kommer den troligen lägga tillbaka kakan och inte ta. Den kommer alltså veta ATT den inte ska ta nu men inte VARFÖR. Om man istället kommunicerar med barnet, säger: ”Vill du inte äta en kaka sen tillsammans med alla andra? Alla har ju inte kommit än, så om du lägger tillbaka kakan får du en sen när vi alla ska äta.” Barnet vet att den kommer få en kaka och VARFÖR den inte ska äta kakan nu. Hen har också ett val, jag säger inte vad som är rätt eller fel utan ger barnet (eller hunden) en chans att välja självständigt. På det sättet skapar man trygga individer som blir självständiga, självsäkra och empatiska. När jag vägleder min hund så får han på samma sätt som ett barn mer förståelse för VARFÖR han ska göra det jag ber om: För att det är kul och man får belöning. Man för inte en undergiven hund som gör som den ska av rädsla. Rädsla för att någon blir arg. Jag har sett folk som säger nej till sina hundar, de kan tex inte ställa en tallrik med mat på bordet och gå ut från rummet. När hunden är ensam ”passa den på” om den bara får konstanta: ”nej, gör inte så” utan en anledning till VARFÖR den ska låta bli mer än att någon blir arg om jag blir påkommen. Min hund skulle aldrig ta, inte ens om jag ställde min tallrik med mat på golvet framför honom, för han vet att om han väntar och inte tar min mat så kommer han få något supergott istället.
Genom vägledning bygger man starkare och tryggare band tillsammans och man får en hund som blir mer självsäker och trygg och som älskar dig villkorslöst för att den litar på att du vägleder den rätt med roliga metoder, så du blir det roligaste som finns.
Du belyser det hela på ett väldigt bra och konstruktivt sätt. Uppfostran är A och O. Tanken slog mig, hur gör hundar i en flock? Tror inte ledaren delar ut mat till de som bryter mot flockens regler…
Alltid intressant att läsa det du skriver. Keep up the good work!
Belöna aldrig dåligt beteende
Finns inga dåliga hundraser bara dåliga ” hundmänniskor ”
Bra att tänka på vem man säljer sin valp till och bra som hundägare att tänka på vilken ras passar mig hur mycket tid har jag för min hund oavsett ras
Bra Fredrik Steen för ditt klockrena inlägg
Äntligen vågar någon ta bladet ifrån munnen i denna mycket aktuella fråga. Det går inte att ”tala” hundar tillrätta, att be dem sluta bitas eller något annat olämpligt, utan man måste visa mer eller mindre handgripligt att sluta med ett olämpligt beteende.
Tack Sten för din ärlighet. Ställ krav på såväl barn som hund.
Håller med att man måste säga ifrån o belöning när hunden gör rätt. Vi vill också ha lön när vi jobbar, men det är en balansgång, får inte bli att en hund gör saker för att slippa få obehag utan väjer att ta kontakt med sin förare. Belöning är ju både beröm o godis men inte bara äta. Min 2,5 åring tar kontakt med mig på promenad petar till med nosen o går fot o söker ögonkontakt o då blir jag jätte glad o han får beröm o i bland en godis, han bli så glad för min positiva reaktion.
Ett jättebra inlägg, jag har haft stora hundar som amstaff, rottweiler och dobermann som jag tävlade och tränade med och det var ingen som reagerade när jag tillrättavisade dem men nu har jag en fransk bulldog och en chihuahua och när jag tillrättavisar dem då är jag för hård och att jag ska prova på med bl.a leksak eller godis avleda dem och när jag förklarar att jag inte i det vardagliga springer omkring med det och att jag vill att de ska lära sig ramar och regler med att jag säger till borde räcka istället för slänga godis eller leksak i dem.
Tack för kloka ord! I mitt bostadsområde har det ökat ordentligt med folk som har hundar som inte känns stabila. Företrädesvis större hundar. Jag har en själv en större hund och den är uppfostrad med krav och kärlek. Vi brukar möta några orosmoment på våra promenader. Precis som du beskriver som bemöts hunden som är ett orosmoment med godis så fort vi närmar oss. Detta skrämmer mig eftersom hunden som känns instabil belönas när den tar ögonkontakt med min hund. Tyvärr handlar detta inte endast om en hund och hundägare. Jag känner att man inte längre kan gå i mitt bostadsområde på en skön promenad som normal utan hela tiden måste hålla koll på dessa orosmoment, för det är uppenbart att deras hundförare inte vet vad som bör göras om hunden skulle bestämma sig för angrepp istället för godis. För snart ett år sedan blev jag och min hund angripna av en lös hund, den gången kastade sig hundföraren fram och det hela redde ut sig. Hundföraren bad om ursäkt och tyckte själv i efterhand att det var idiotiskt att hon lät sin hund gå lös när hon visste att hunden inte lyder henne. Även detta med lösa hundar har ökat kraftigt och har blivit ett stort problem. Det verkar som att hundförare tror att de är snälla om de låter sin hund gå lös överallt. Jag pratar om stadsmiljö där det för det mesta råder strikt koppeltvång, men det struntas det alltså i nuförtiden. Det är helt enkelt en obehaglig utveckling. Tack för att du belyser saken.
Wow tack för dina ord. Jag blir så frustrerad när jag ser hur folk gör med sina hundar. Jag tar ett exempel. Det var min första schäfer, en ganska stark tik. Jag fick höra att jag var sträng och ställde för hårda krav på valpen. När hon var vuxne kunde samma människor som jag tidigare fått kritik av berömma mig för att jag hade en sån trevlig hund som skötte sig i alla väder. Dom verkade inte förstå sammanhanget. Att min hund var min bästa vän som jag älskade så högt och gjorde allt för och tillsammans med fattade inte folk. Det var samma med mina barn. Oj vilken sträng morsa jag var men jag har alltid ställt upp i vått o tort och alltid berömt och talat om hur mycket jag älskar dom. Ja har alltid haft tuffa raser. Idag har jag hundar under utbildning från försvarsmakten och där får vi bra vägledning.
Ja, det bör vara ”normalt” att sätta gränser, att ställa krav. Vi behöver inte vara så här ”söta” jämt och prata med gullig röst. Vi älskar inte mindre bara för att vi ställer krav.
Vi sätter gränser för att vi bryr oss. Även de som inte sätter gränser eller för få gränser älskar och bryr sig, men de får kanske inte samma respekt tillbaka när barnet eller hunden blir större.
Jag höjer på ögonbrynen när föräldrar ”överdriver” och säger till exempel ”Vad du är duktig!” när en 5-årig står på ett ben. Sen när är det konst att stå på ett ben? (om man inte har fysiska hinder av olika slag).
Även positiva ord och gester kan bli överanvända och sen måste man kanske komma med allt större saker för att tillfredställa barnens växande behov. Hunden kanske testar en ännu mera när den vet om att man tidigare inte varit någon vidare ledare.
För hundar är listiga dem med. 🙂
Nej, Fredrik, du förlorar inget jobb. Jag tror att när folk börjar sätta gränser och ser att hunden mår bättre av det – då blir du hyllad.
Hurra för dig!!! Som hundfrisörer möter jag dagligen hundar ”som inte vill” den vill inte klippa klor, den vill inte bli borstad osv
Jag brukar bara säga ”men då frågar vi inte” jag bara gör!
Många hundar är närapå helt omöjliga att hantera och hundägarna står och matar in mjukost i hunden. Där tar det stopp !!! Min fråga blir alltid ”vad är det du belönar”?? Man avleder inte med mjukost/godis man belönar ett felbeteende. Vem va det som bestämmer att man inte får säga nej och ”korrigera” jag brukar säga titta på hundar i mellan inte mycket belöningar där inte. Jag hejar på dej och du kommer aldrig att bli arbetslös
Jag har råkat ut för attackerande hundar w gånger. Båda gångerna försökte dom döda min hund. Jag har inte uppfattning om att det daltsdes med dem. Däremot fick dom inte lugn och ro i någon form av träning utan det gapade och skrek s helt okonsekvent .ingen individuell träning alls.Jag tror att det är mycket viktigt. Sedan kan det ju vara fel på hunden fysiskt. Jag hörde om en hund som blev tokig. Den avlivades och obduserades. Då visade det sig att den hade en penna iörat!! Apropå barn, vem har vi helst som förebild när vi skulle ”läxas upp”? Var det den som tog i med hårdhandskarna eller den som lugnt tillrättavisa. Jag såg helst upp till den senare. Och lärare som kunde fängsla en ned sin pedagogik hellre än den som var riktigt hård. Ja ,det är inte lätt, Men jag tror att det man kä ner är rätt är rätt.
Du är bäst Fredrik! Helt rätt allt du skriver. Jag håller med om varje stavelse, Heja dig!
Så otroligt klokt och viktigt. Håller med i allt. Jobbar som föreläsare (ofta i skolorna) och din jämförelse är klockren.
Alltså, du är bäst Fredrik!!!
Så bra beskrivet! Du drar väldigt bra paralleller mellan barn- och hunduppfostran. Problemet är väl att vi idag har tappat båda eftersom folk tror att krav är samma sak som straff.
En instruktör sa till mig att ge min dåvarande rottweiler valp en godis eller en leksak när hon tog skorna från skostället. För man fick inte fya hunden eller säga nej. När jag frågade henne hur hon tänkte så svara hon bara positiv hunduppfostran. Absolut jag förstår positiv uppfostran, men i min värld så lär jag hunden att kom med min sko och du får en godis eller leksak. Hon köpte inte det och jag gick aldrig tillbaka till kursen…
Bra resonerat Fredrik.
Håller helt och fullt med dig i ditt inlägg.
Det finns allt för många som borde ta till sig dessa rader!
Så jäkla bra och självklart både vad det gäller barn och hundar. Mycket bra skrivet Fredrik..!
Otroligt bra beskrivning på hur det ser ut idag!
Tiden är på många vis…helt ur led!
Lite som den fria uppfostran (läs barn) som kom på 70- talet.
Skrämmande och otroligt ledsamt för hundarna som hamnar i någon slags limbo.
Med allt det sedan för med sig.
Varma hälsningar, Anneli Wahrén
Så rätt. Precis så lär jag ut i min hundskola, så väl på kurser och problemkonsultationer.
Bra att få det skrivet!
Såå himla bra skrivet! TACK
Alltid gjort skillnad på fostran och inlärning!
Och försöker få folk att förstå skillnaden
Jättebra inlägg här, toppen
Alla rätt tycker jag! Äntligen någon som kan berätta hur det är.
Så bra skrivet!
Jättebra skrivet, men jag har en fråga. De flesta säger att i ett möte där hunden kanske skäller, drar i kopplet eller morrar mot den andra hunden, då är den inte så mottaglig för någonting. Om man då ska agera enligt ovan, med tillsägelse att det här beteendet är inte okej, hur skulle du agera då?
Tack! Vet både föräldrar och hundägare och borde läsa detta.
Min tik blev påhoppad av en annan tik för ett par veckor sedan. Aggressivt påhoppad.
Jag har västgötaspets, den andra var en corgi, samma storlek typ, det kunde ändå ha gått illa om jag inte kommit emellan.
Ägaren till den andra hunden bara gick och sa när hunden gick med gormandes fick hon godis och ”Bra, kom nu går vi”…
Min hund har varit superstressad vid varje promenad och varje möte efter det.
Jag anser inte att barn och hundar ska ”tränas” på samma sätt, då det är två helt olika arter.
Man kan prata med ett barn, förklara, vilket inte går med en hund.
Jag tränar alla mina hundar belöningsbaserat.
Oavsett om det gäller att gå fot, eller göra en ”cirkuskonst”.
För hunden är det ju ingen skillnad på cirkuskonst och dressyr.
Metoden fungerar alldeles utmärkt, och jag vet att mina hundar alltid tycker att det är roligt att träna.
De känner ingen oro för att göra fel, eller blir stressade och osäkra.
De är aldrig rädda för att testa sig fram, och prova olika saker, för det värsta som kan hända är ju att godiset uteblir.
Jag är helt övertygad om att detta är det bästa sättet att träna hund.
Är min hund glad och nöjd, så är jag glad och nöjd.
Det känns bra att alla hårda träningsmetoder försvinner mer och mer.
Fast kravställning och hårda metoder är ju vitt skilda saker. Hade vi inte haft krav på vår jrt hade han inte varit en trevlig hund. Hade vi inte haft en kravställning i ordet ”lugn” hade vi fått åka till veterinären när en pinne fastnade i gomen. Nu kunde jag ta bort den istället.
Barn och hundar ska fostras med kärlek, tydlighet och konsekvens. Den stora skillnaden är att barn ska fostras till självständiga vuxna och hundar till att knytas till människan.
Spot on Fredrik. Jag följer dig för att du har en kärleksfull ton mot hundarna samt att du även markerar något som är galet. Tack för att du tar upp detta!
Håller med till 110%. Började nyligen en valpkurs där ordet nej inte fick sägas. Man skulle avleda med godis. Slutade efter två gånger. Sanslöst.
Tog hand om en hund med stora problem. När jag försökte bryta hennes fokusering på ett par vi mötte, fick jag världens utskällning av kvinnan, för att jag misshandlade min hund, där tappade jag fokus på min hund som genast försökte bita kvinnan…
Idag har hunden lärt sig vad som är okej och inte, hon är inte perfekt än, men jag behöver inte vara lika ”tuff” för att bryta henne.
Att ställa krav på henne har nog varit ett måste och inte tycker hon sämre om mig för det…
Intressant att bara kommentarer som håller med dig syns. Vad händer med resten?
Bra Fredrik att du lyfter detta!
Positiv förstärkning för att belöna önskvärt beteende är väldigt bra men man måste också få säga nej till negativt beteende. Det räcker inte alltid med att enbart nonchalera. Jag har fostrat fyra mänskliga söner och ett flertal hundar och även om de inte talar samma språk fungerar det ned likartade metoder. Jag slår varken barn eller hundar men använder både kroppsspråk och verbalt språk och både barn och hundar förstår tydligt vad jag menar. Jag har haft både ensamhundar och hundflock men de har alltid vetat att jag är den som tar ansvar och de frpgar mig innan de far iväg. Valp och unghund kan ”glömma” bort (precis som barn) men den vuxna hunden ska veta vad som gäller. Börjar man direkt är det löttare att nå mål men det är heller inte omöjligt att lära även en äldre hund vad som gäller – det tar bara längre tid och är mer ansträngande för mig som förare. SKK borde satsa mer på hundägarutbildning och valp/unghundskurser än vad som glrs. Just nu florerar en enorm mängd privata aktörer med alternativa metoder som inte är kontrollerade. Människor har viljan för uppenbarligen betalar de enorma summor för att okritiskt (de har inte kunskap att värdera) anmäla sin hund men som sagt vem kontrollerar ev evidens?
På ren svenska: -Ta mig f-n det bästa jag läst på länge! Tack för ett insiktsfullt och viktigt budskap, hatten av!
Jag önskar att du skrivit hur man ska sätta dessa gränser då det lära ut att ge godis som avledning i alla situationer. Hur ska man sätta gränserna? Vilka metoder bör man använda? Vart finns kurserna att gå? Jag har lika mycket frågor som innan jag läste artikeln. Vart ska man ta vägen när man behöver hjälp? Tack för en sund artikel jag har tänkt länge på detta! Jag vill ha en bra relation till mina hundar och godis löser långt från allt. Jag ser gärna en fortsättning på din artikel. Tack!