England förbjuder American Bully XL från och med årskiftet. Detta beslut tog man efter en rad av flera olyckor med dessa hundar inblandade, med tragiska dödsfall som följd.
Tidigare är det förbjudet att ha – Pit Bull, Japanese Tosa, Dogo Argentinos, Fila Brazileiro……. och olika typer av blandisar/korsningar av dessa hundtyper.
Nu är alltså ännu en hundtyp på väg att förbjudas.
Det man kan konstatera är alltså att tidigare förbud mot PitBull ,med flera, alltså inte gav en tillräckligt bra resultat. Man känner alltså att man är tvungen att förbjuda ytterligare en hundtyp.
Vi får verkligen hoppas att hundattacker försvinner nu med dessa förbud, annars kan man fråga sig vilken ras som står på tur? Schäfer, Rottis, eller kanske tax……
Jag är emot alla typer av förbud, även om även jag inser att attacker av alla dess slag måste upphöra.
Man kan så klart läsa statistik som ”fan läser bibeln”, men det är ändå lite intressant, eftersom det är en utredning på gång även i Sverige för olika typer av ras/hundtyp-förbud.
Tar man del av polisens egna statistik för ”farliga hundar” står ”oregistrerade/blandraser” för cirka 70% av alla attacker.
Titta man på enskilda raser, det är några få som sticker ut, rör sig dessa enskilda raser endast om några få %.
( Alltså meningslöst att förbjuda)
Ändå är det just rasförbud man tittar på (?)
Med polisens egna statistik, och ett förbud mot oregistrerade och blandraser – kan man alltså genom ett förbud mot blandraser minska incidenter med cirka 70%.
Alltså långt högre än eventuella rasförbud skulle ge.
Inte ens om du förbjöd alla registrerade/raser på polisens lista skulle du komma i närheten av procenten som ett förbud mot blandisar skulle ge.
Varför är det ingen förutom jag själv som ens diskuterar om detta?
Lugn, jag är inte heller för ett förbud mot blandraser – jag vill inte ha något förbud – men det är ändå intressant.
Varför är det så många blandraser och oregistrerade hundar med i denna statistik?
Jag vet inte varför, men man kan ju spekulera och gissa.
Kanske kan det vara så att seriösa rasklubbar gör ett bra jobb genom att ställa krav på sina uppfödare och valpköpare. En rasklubb som dessutom är seriös finns inte inom blandis-aveln, i alla fall inte i samma utsträckning.
Kan det vara så att det ställs högre krav på en valpköpare, då denna ska köpa en hund från en registrerad uppfödare?
Jag vet faktiskt inte, och det som besvärar mig mest är att ingen verkar bry sig.
Det jag däremot vet är att de allra flesta blandis-ägare jag träffar – och det är många – är alldeles fantastiska hundägare, och tar hand om sin hund minst lika bra som någon annan.
Dessutom är det så att de allra flesta blandisar jag träffar är minst lika trevliga och bra hundar som alla som inte är blandraser…..
Vad kan då det här bero på?
Kan det vara så att det inte har med hund och hundtyp att göra?
Kan det vara så att problemet med hundattacker främst handlar om ägaren, och inte om hundtyp och ras?
Jag skulle tro att det är just så – Det är en ägarfråga, inget annat.
Dessvärre tror jag att ett rasförbud kryper närmre och närmre även i Sverige. Antalet olyckor där hundar är inblandade verkar öka även i Sverige…… och att då ta ett beslut mot några specifika byrackor, det är enklare än att ta tag i sociala problem.
Tyvärr.
Vad kan seriösa uppfödare, och vår seriösa hundorganisation göra?
Jag tror faktiskt vi kan göra rätt så mycket.
Dels kanske ställa krav på uppfödare att ställa krav på valpköpare. Samt kanske ställa krav på mentaltester innan avel.
Visst både MH och BPH (olika mentaltester) finns redan, men kanske måste vi tänka om litegrann.
MH och BPH menar jag säger relativt lite om hur en hund agerar kring barn som springer, hur en hund agerar i stressade situationer…. MH och BPH menar jag säger väldigt lite om hundens nervkonstitution vilket kanske är det viktigaste att titta på då vi ska selektera i aveln.
Här finns en hel del att göra.
Sedan måste nog vår organisation ”styra upp lite” då det gäller information och utbildning av hundägare då det gäller ”uppfostran och inlärning”.
Jag älskar alla hundar, jag älskar blandraser, och registrerade hundar…. men jag är oroad. Jag är ordentligt oroad.
Det finns krafter i Sverige som är starka och som är för olika typer av förbud.
Frågan är hur länge vi kan värja oss mot detta, och frågan är vad vi gör för att försvara oss och vår verksamhet?
/ Fredrik Steen
Absolut är det ägaren det handlar om, men sedan måste man också våga börja belysa att jag som hundägare har strikt hundägaransvar. Rent generellt idag så tar människor oerhört illa upp av konsekvenser. Du gör för fort, blir fotad i fartkamera = fartkamerans fel och du ska bestrida fakturan till varje pris. Ditt barn har slängt en tegelsten på bilar, och åker fast = bilarna får väl skylla sig själva om de är ute och kör efter riksvägen. Du halkar och tappar hunden ur kopplet, den flyger på en annan hund en bit bort = den hunden har säkert skapat konflikter tidigare, så jag tänker inte ta på mig ansvaret för att min hund bet ihjäl din…
Kan ju låta som påhittade historier ovan, tyvärr är samtliga tagna ur sammanhang där jag känner personer som varit med om följande händelsen som ”offer”.
Idag ses ordet som konsekvens som ett slagord, ett ord som egentligen handlar om att innan något sker tänka till annars blir det en konsekvens. Om fler tar sitt ansvar i samhället kommer färre saker ske, även hundattacker. Vi som VUXNA har ansvar för att visa våra djur och barn vägen, då måste vi ta ansvar för att förhindra att saker sker. Och ta på oss om det sker, annars kommer detta problem bara bli värre vilket självklart kommer skada våra hundar och barn på längre sikt.
Biologin älskar variation. Biologin älskar skillnader. Samhället hatar det. Citat av Milton Diamond
Min taxvalphane fostrades hårt av en schäfertik. Hon var socialarbetarhund. Förstod alla sammanhang. När hon dog så höll taxen på sörja ihjäl sig. (Matte & husse oxå). Vi köpte en schäfervalp som han i sin tur fostrade. Taxen bestämmer allting över henne! Men om man haft riktigt många hundar så vet man att alla föds med olika förutsättningar, personligheter och utseende. Precis som vi människor. Att förbjuda en viss hundras är förkastligt. Att tala illa om blandrashundar är bara dumheter. Känner tyvärr alltför många som aldrig haft hund och köpt ”kamphundar” som står på balkongen hela dagarna. Mentalt förstörda. Klart dom har energi att göra sig av med vid kvällen, ofta koppellösa… Har försvarat mig och mina hundar med citronspray många gånger. Nu har vi flyttat till landet där hundarna är ute hela dagarna på 6000 kvm med stängsel. Vid hundmöten kör vi ”skvallermöte” dvs med en näve godis. Vad gör vi inte för våra bästa vänner med all denna villkorslösa kärlek dom öser över oss…
I den bästa av världar avlar uppfödare enbart på friska sunda linjer både mentalt och exteriört och säljer enbart till valpköpare med koll på vilken typ av hund man köper. Det finns alltid personer som av olika anledningar väljer ”fel” ras och det kan sluta med katastrof. Fel kan det så klart bli ibland även med seriösa uppfödare och köpare. Hundar är hundar med likartade basbehov men sen är dom avlade åt olika håll och man blandar olika raser på både gott och ont.
Jag tänker att både uppfödare och ”hundexperter” behöver vara tydliga med vad olika typer av hundar behöver. Visst kan man uppmuntra vissa egenskaper och dämpa andra men det kan ju vara dumt att skaffa en jaktavlad spaniel som enbart sällskap för att den är glad och go och har mindre päls än utställningsvarianten om man missat att den älskar att arbeta, då kan man snart ha en riktig odåga. Jag är ingen expert men blir lite fundersam när jag ser annonser om ”sällskapsavlade” Bordercollie, Husky osv och raser som Kangal som trevlig familjehund som är ”trogen” sin familj.
Jag har haft hund i över trettio år och tycker att hundar som har problem vid hundmöten har ökat både dom som gör utfall och dom som bara måste hälsa på alla dom möter. Kan det kanske ha lite att göra med att man inte längre får säga nej till sin hund enligt många instruktörer. Enligt många kan ju barn få men för livet om dom får ett nej oxå. Men jag är övertygad att både barn och hundar mår bra av vänliga men tydliga nej ibland