Tyst kommunikation och naturlig följsamhet i vardagen……..

Då kör vi igen efter snart 4 veckors vila.
På måndag är jag tillbaka i allvaret efter en härlig semester för både mig själv och mina hundar.
Redan på tisdag har jag ett par intressanta möten, snart ska LillaNymo paras, och allt rullar på som vanligt. Detta gäller också bloggen som gått på sparlåga ett tag.

Även mina hundar har haft en härlig semester ,utan kravställning eller träning. Jag måste säga att dessa 4 veckor har gjort dem gott.

Det som är lite extra intressant är schäfervalpen “Leif”. Han var cirka tre månader då semestern började, och är nu en månad äldre.
Just denna period, mellan tre och fyra månader, har jag med valpar tidigare varit ganska aktiv med både det ena och det andra. Tränat inmalningar, lite kommunikation, med mera. Men med “Leif” har jag inte gjort det.
Vi har visserligen umgåtts varje dag, dygnet runt, men helt utan träning eller kommandon. Och ändå, trots det, har han utvecklats till att vara lyhörd och följsam.

Just detta att forma en valp, att lära en valp, mot att bara låta valpen vara en i flocken utan någon speciell träning, är ett intressant ämne jag kommer att återkomma till här på bloggen.

Men helt klart är förmodligen min uppfattning om att man ofta undervärderar “tyst kommunikation” och naturlig följsamhet i “vardagen”.

Så, nu kör vi igen…. 🙂

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

I säkra miljöer, låt hunden vara……

En individ med bra självförtroende klarar vardagen bättre. En individ med bra självförtroende är just självsäker och behöver inte hävda sig.

För mig är det viktigt att se till att både mina barn och mina hundar har ett fint självförtroende.

Ta exemplet med den smala och mycket vingliga kanoten. Min son vill prova och frågar mig om jag tror att han klarar av att paddla. Jag svarar att det klarar han självklart, och att det inte är hela världen om han välter omkull och får bada lite. Det är så man lär sig.
Jag drar på honom en säker flytväst, hjälper honom igång, sätter mig på bryggan som stöd och för kontroll – Sedan börjar badandet.
Någon timme senare paddlar han utan problem och hela min son lyser av stolthet!

Han var osäker om han klarade det, han fick bada lite, sen överlycklig och stolt. Något “beröm” från mig behövs knappast.

Ett annat alternativ då han frågade mig om han fick prova kanoten kunde vara – Nä, vattnet är så kallt, du kommer säkert slå runt, du blir nog rädd, det är ganska svårt osv…

Lite så här måste vi tänka mot våra hundar också.

Om du har kontroll på hunden då du ska ge den mat, varför fortsätta med den kontrollen i evighet. Låt den få lite utmaningar den måste lösa vid maten istället.
Ställ ner maten med ett “varsågod” och lägg en gammal handduk över matskålen, och lämna hunden – Detta får den lösa!

Ska du gå ut i trädgården för att ta en kaffe och hunden vill med, lägg lite “otäcka saker” på golvet vid ytterdörren innan du går ut och ropar på hunden. Låt hunden lösa detta själv för att komma ut till dig.

Och så vidare…..

Vi har en tendens att styra hunden i vardagen alldeles för mycket. Detta gör vi ofta med olika kommandon och belöningar. Och just i vardagen kan belöningar av olika slag faktiskt vara en björntjänst för hunden.
Börja belöna hunden med ett stort “braaaaa” och massor av godis varje gång hunden går ut och bajsar, så har du snart en hund som inte gör ifrån sig på ett normalt sätt.

Första gången min lilla schäfervalp “Leif” skulle åka båt satte jag på honom sin flytväst redan i bilen. Väl framme vid båten lyfte jag honom direkt från bilen till båten (vill inte ha konflikter eller tvekan) och satte ner honom i båten. Startade båten och lät hunden vara. Det värsta som kan hända är att han ramlar i…… Han har flytväst så det gör väl inget.
Vi åkte i fem minuter ut till min ö. Väl där gjorde jag fast båten och gick upp på bryggan. Lilla “Leif” vågade inte hoppa ur båten och upp på bryggan. Jag satte på en kopp kaffe och satte mig på bryggan fem meter från båten. “Leif” hade det jobbigt men plötsligt kom han upp på bryggan. Jag fanns där, jag lockade inte, det där fick han komma över själv….
Sedan den dagen har jag en liten schäfervalp som både åker båt och hoppar i och ur båten helt oproblematiskt.
Var “Leif” rädd på första resan? Kanske, förmodligen, jag vet faktiskt inte. Jag lät honom vara. Inget farligt kunde hända, och istället för att jag koncentrerade mig på hans eventuella rädsla fick han istället se min njutning av resan.

En hund måste uppmuntras – eller i alla fall låtas – ta egna intiativ. Det är ur dessa intiativ hunden växer som hund och lär sig saker.

På min ö har jag en bastu sex meter ut i vattnet. För att komma ut till bastun måste man gå på en smal och vinglig spång.
Där sitter jag varje kväll och njuter. Vill hundarna vara med mig så får de väldigt gärna vara där, men jag tänker inte lära dem gå över spången.
Dag två då LillaNymo, barnen och jag satt ute vid bastun, då kom helt plötsligt “Leif” ut till oss…… inget beröm, ingen belöning.
Sedan den dagen går han obehindrat fram och tillbaka.

Alla gör givetvis som den vill med sin hund, men så här tänker exempelvis jag då jag tar hem en valp –

Jag sitter i soffan och mina hundar får inte vara i soffan. Men valpen vill upp till mig i soffan….. Jag skulle bli besviken om den inte ville det, och om valpen inte försökte komma upp….
Jag låter valpen försöka och försöka…. jag berömmer inte, jag fyar inte (den får ju inte vara i soffan) utan jag är faktiskt glad över att den försöker. Efter några försök lyckas den efter mycket slit komma upp i soffan. Då gosar jag någon sekund och tar ner valpen. Då, först då, lär jag valpen att soffan är förbjudet område.
På så sätt vinner jag två saker – 1/Valpen lär sig, kommer på, att den klarar saker den vill göra (självförtroende). 2/ Jag kan i detta läge noggrant och tydligt visa valpen att soffan från och med nu är förbjudet område.

Skulle jag hindra valpen redan från början så dämpar/tar jag bort valpens egna intiativförmåga/självförtroende, samt att det kommer ta mycket längre tid och kommer ge mer konflikter att lära valpen att den inte får vara i soffan.

En hund ska INTE vara ointresserad av maten på bordet, inte vara ointresserad av vilt, inte vilja ta egna intiativ……. Men ju mer självförtroende och intiativförmåga hunden har, desto lättare har vi att lära varandra saker.

När min son kommer hem från skolan och ser skålen med chips på bordet, då vill jag INTE att min son ska vara ointresserad av chips, eller tänka att det är omöjligt för mig att få tag i chipsen.
Då vill jag att min son agerar för att ta chipsen. Att han ringer mig – “pappa, får jag ta chips som står på bordet”
När han var väldigt liten då stoppade han allt han hittade i munnen. Men med en tids uppfostran lärde jag honom att fråga……att ta ett intiativ mot att få det han ville ha. Samma sak gäller med hunden.

När du är ute och går med hunden och kommer till ett vägskäl, du och hunden kan välja att gå till vänster eller höger. Många äldre hundar stannar där för att vänta in dig. Det är bra och tyder på samarbete. Men låt hunden ta beslutet. Säg åt hunden att “gå”, och följ istället hunden.

Tydliga övningar i att ge hunden ett bra självförtroende är svårt, och ofta är det så att en sådan övning bara fungerar en eller två gånger tills hunden lärt sig.
Därför handlar det sannolikt mer om en inställning från hundägaren totalt sätt, än någr specifika övningar.
Många gånger tycker jag nog att hundägare har ett enormt “kontrollbehov” över sin hundar, vilket hämmar hunden, hundens självförtroende.

Lite att tänka på i alla fall…… 🙂

Det är inte ett helt enkelt ämne trots allt.

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 10 Kommentarer

Bättre självförtroende!

I morgonbitti kl 0840 går jag in i TV4 studion och berättar lite om hur man kan hjälpa sin hund att få ett bättre självförtroende.

Missa inte det!

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 3 Kommentarer

Du kan inte bara springa fram och kyssa en okänd person!

“Luta dig aldrig över en hund” – Det är hotfullt och skrämmer hunden!

“Titta aldrig en hund i ögonen” – Det är utmanande, det kan göra hunden arg, eller göra den osäker!

Ovanstående är sant, och det är totalt falskt!

Man ska givetvis aldrig luta sig över en okänd hund, men gör du det på en hund som känner dig väl, och litar på dig, så kan det till och med vara mysigt och kul för hunden.
Man ska givetvis aldrig stirra en hund i ögonen som du inte känner. Men ser du din egen hund i ögonen så handlar det om kommunikation och kan betyda bland annat – “jag älskar dig”.

Man kan givetvis inte bara springa fram och kyssa en okänd person. Men smyger jag upp bakom min inget ont anande partner på stan, och ger henne en oväntad kyss – Då är det bara romantiskt.

Det finns alldeles för många “pekpinnar” inom detta med hund, som kan vara helt sant i ett skede, men totalt falskt i ett annat.

Hundar är individer precis som du och jag – Krångla inte till det!

 

Samma sak då det gäller min käpphäst – Kroppsspråk!

Det är viktigt, det är inte alls svårt, och åter igen – krångla inte till det!

“Nu kommer jag och tar dig!”

Om jag beter mig som på bilden ovan då jag plötsligt möter en grupp barn en kväll på en gångväg genom skogen, så är det troligt att jag skrämmer slag på dessa barn. De lär skrika och springa för sina liv. Lägger jag också till ett högt ljud tillsammans med den här rörelsen – “WRRROOOOOOOOR” – så får jag sannolikt än bättre effekt.

Men gör jag samma sak en kväll hemma för mina barn då de sitter i soffan och tittar på teve så händer annat.
Som jag ser det kan två saker ske beroende på deras humör just då.
1/ pappa, sluta! Jag vill se på teve!
Vilket innebär att jag lite besviket just lägger ner och gör något annat.
2/ pappa är en mördare…. spring – och så är leken igång!

Det som är lite intressant i sammanhanget är att mitt ljud – WRRROOOOOOOOOR – inte har någon betydelse om barnen vill se på teve, men har sannolikt stor betydelse om barnen är på lekhumör.

Notera – att om jag bara gjorde ljudet – WRRRROOOOOOOOOR – men inget kroppsspråk så skulle sannolikt allt falla. Inte ens barnen på gångvägen skulle kanske bry sig nämnvärt mer än att undra vad det var för fel på mig.

Precis som med hundar så betyder sällan just ljudet människan/hunden gör någonting. Ljudet vi gör är bara effektivt om det används som en förstärkare till vårt kroppsspråk och mimik.

Här kan man fundera på vad ordet – bra! – eller ordet – “nej! – betyder för hunden om ditt kroppsspråk signalerar annat.
Intressant och viktigt!

Mitt kroppsspråk på bilden signalerar – “Jag är stor, farlig, och jag kommer och tar dig!”
Hur allvarligt detta är, eller hur hotfullt detta är, det avgör mottagaren. Och framförallt kommer din och mottagarens relation vara det mest avgörande.

Lite förenklat kan jag säga att jag använder den här typen av kroppsspråk mot hundar vid två tillfällen.
1/ När jag vill leka med mina egna hundar.
2/ När jag gör någon typ av mentaltest/kontroll på en för mig okänd hund.

När jag leker med mina egna hundar vill jag bara busa, men när jag kontrollerar en okänd hund vill jag kanske se hur stor hundens skärpa och försvarslust är, hur hunden nerver är med mera. Här får jag enormt mycket svar.

Det här ämnet kommer jag att återkomma till i fler blogginlägg.

Nu ska jag gå ner till strandkanten och slänga mig i ett ljummet medelhav 🙂

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 10 Kommentarer

Det är ett internationellt språk alla hundar förstår.

LillaNymo tar igen sig en stund i skuggan efter en lång tur i skogen.

Återigen, och bara kort – Ha stor respekt för värmen då det gäller din hund!
Din hund kan ha besvärligare med värmen än vad du kanske inser. Varje år dör det hundar i Sverige pga värme.

 

Just nu, i bloggande stund, sitter jag själv och tar igen mig med fötterna i medelhavet. Jag är snart hemma igen, men den här minisemestern med värme, bad, och en rad intressanta böcker har gjort mig gott. Jag känner att både kropp och själ verkligen fått “ladda batterierna”.

 

Bland annat har jag läst en väldigt intressant bok om kommunikation, kroppsspråk, mimik med mera. Den handlar om kommunikation mellan dig och mig, men den går i princip att översätta direkt till hundägaren och sin hund.
Väldigt intressant, inte minst för att kroppsspråk, mimik med mera många gånger har en större betydelse även för oss, än vad saker man säger har. Tänk dig då hunden, som inte ens kan prata.

Ta bara ett exempel –
Du står med benen något isär, du har händerna på ryggen, axlarna bakåt, och tittar rakt fram mot en fokuserad punkt, och säger till din partner eller ditt barn – jag älskar dig!

Hur tas detta emot?

Kan det vara så att din partner/barn skulle uppfatta mer kärlek från dig utan att du säger något, utan istället använder din kropp, mimik med mera för att “säga” samma sak……….

Här har vi alla mycket att lära, men framförallt måste alla börja förstå vikten av ett bra och tydligt kroppsspråk i relationen med din hund.

Du och jag avgör ju inte om vi kommunicerar bra, det gör ju mottagaren – dvs hunden – och då har vi inget annat val än att anpassa oss efter mottagaren.

Som kuriosa i sammanhanget kan jag ju nämna min hundvakt Leif Hedberg @skallgang. Han passar både LillaNymo och Leif åt mig denna vecka.
Jag hade ett samtal med honom nu på morgonen där han berättade att allt går jättebra. Han har under denna vecka inte sagt ett enda kommando till mina hundar. Inte en enda gång har han kallat dem vid namn, eller ropat på hundarna, ändå så lever de denna vecka tillsammans i en liten stuga uppe i fjällmarkerna – Leif Hedberg, LillaNymo, Valpen Leif, samt Hedberg egna två hundar – helt oproblematiskt och kommunikativt utan bekymmer.

Nu är ju Hedberg i och för sig väldigt extrem. Hans ett åriga schäferhane har inte ens ett namn än.

På en föreläsning för många år sedan bad jag en man ta upp sin Rottishane på scen. Jag frågade hur lång tid det skulle ta för honom att få sin hund att sätta sig ner. Vi slog vad om pengar inför hela publiken. Han förberedde sig med godis, jag tog tid.
Han tog fram en godis bit och sa “sitt” till sin hund. En kort tvekan hos hunden innan han satte sig ner. Ägaren var nöjd (det skulle han vara) och det hela tog sex sekunder.
Det var min tur att prova med hans hund.
Han tog tid, jag lånade hans hund. Han frågade om jag ville ha en godisbit, jag avböjde.
Hunden stod på tvären framför mig, jag smekte hunden över ryggen.
Starten gick!
I min smekning, tog jag hunden över ryggslutet, och han satte sig omedelbart.
För mig, och för mig en okänd hund, tog det hela två sekunder…. jag vann!

Ägaren protesterade med orden – “Du tar ju i hunden!”

Jag svarade – “ja, varför inte. Det var ju tävling, varför krångla till det?!”

Övningen/vadslagningen jag gjorde var inte för att visa mig märkvärdig, den var endast till för att visa att vi hundägare fastnat i något som mer liknar tävlingslydnad istället för kommunikation.
Något som jag anser är förödande både för hundens välbefinnande i vardagen, uppfostran, och framförallt ägaren och hundens sätt att kommunicera.
Hundar förstår inte svenska, inte ryska, inte något språk som är ett språk som vi behärskar. En hunds språk som den lär sig redan som liten, det är kroppsspråk och fysisk kontakt. Och det är ett internationellt språk som hundar (människor också för den delen) i hela världen kan förstå.
Varför krångla till det för hunden?

 

 

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 5 Kommentarer

Så är det tyvärr för många hundägare – Därför blir det inget resultat!

Mina böcker 🙂

 

“Fredrik, kan du inte vara mer konkret?!….”

 

Något exempel…..

Jag säger –  Låt hunden förstå att det den gör är fel!
Jag säger – låt hunden förstå att det den gör är rätt!

Och exempelvis här vill flera att jag ska vara mer konkret. Och jag önskar jag kunde det, men det är svårt.

Men om jag sa – låt din partner förstå att du gillar det din partner gör!
Eller – låt din partner förstå att du inte gillar det din partner gör!
Då blir det helt plötsligt mycket lättare, och jag behöver inte alls vara mer konkret……

Varför är det så lätt människa mot människa, men så svårt så fort jag pratar om samma sak men hundägare mot hund?

Några anledningar kan vara –
-kommunikationen är kanske lättare människa/människa.
-du och din partner har valt varandra, i förhållandet dig och din hund så har bara du valt hunden och inte tvärtom.
-mellan människa och människa krånglar vi inte till det så förbannat, men det gör vi tyvärr ofta då det gäller hund och människa.

Några exempel på det sistnämnda – att vi krånglar till det mellan människa/hund – kan vara att vi hela tiden anser att en hund ska vara glad, att vi ibland får för oss att allt ska ske med positiv inlärning, att man inte kan ställa krav med mera.

Tänk dig denna idioti mellan dig och din partner så inser du sannolikt ganska snart hur dumt det är.

Hundar kommunicerar i huvudsak med kroppsspråk och fysisk kontakt. Det gör du med din partner också, även om du använder ord. En kram betyder sannolikt – jag gillar dig. En putt med ett finger på axeln betyder sannolikt – sluta!

En sur min får din partner att förstå att du är arg, ett leende får din partner och förstå att du mår bra.

Om jag säger – få din hund att förstå att du är “arg” – så kan jag inte vara mer konkret. Jag känner ju inte dig och din hund. Men sannolikt handlar det om rätt kroppsspråk, rätt mimik, rätt typ av fysisk kontakt.

Om jag säger – få din hund att förstå att du är glad – så kan jag inte vara mer konkret eftersom jag inte känner dig och din hund. Men sannolikt handlar det om rätt kroppsspråk, rätt mimik, rätt typ av fysisk kontakt.

Det är ju inte svårare än så!!  🙂 Jag kan inte vara mer konkret än så!

Och det är nog sannolikt så att om din hund inte bryr sig om din mimik, ditt kroppsspråk, din fysiska kontakt, då har du nog ett annat problem än just det du försöker lösa. Och det är – Din hund och din relation!

Om jag inte brydde mig om min partners mimik, kroppsspråk, fysiska kontakt, då hade vi sannolikt en kris i förhållandet.
Där är många hundägare tyvärr, och därför blir det inget resultat.

Den bästa belöningen för din hund, är det en godisbit eller en kram av dig?
Den bästa tillrättavisningen för dig mot din hund, är det smärta/obehag, eller är det din mimik/kroppsspråk/fysiska kontakt?

Den bästa belöningen bör vara fysisk kontakt från dig!
Den mest effektiva tillrättavisningen bör vara din mimik/kroppsspråk/fysiska kontakt!

Är det inte så, ärligt så – Då måste du förbättra din hunds och din relation. Det finns inga genvägar!

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 1 Kommentar

Lite morr och skall kan vara okej, men inget annat engagemang!

När lilla schäfervalpen “Leif” och jag är ute och promenerar så möter vi en och annan hund.
Någon hund vill “Leif” leka med, en annan vill han försiktigt hälsa på, den tredje blir han rädd för och vill fly, den fjärde blir han tuff emot och försöker göra något utfall……..

Så här är det med en valp som inte kan bättre eller har lärt sig än vad som gäller på promenader.

Följande regler har vi i vår flock, och det vill jag lära “Leif” –
– Vi hälsar inte på andra hundar under en promenad – Aldrig!

Och gör “Leif” något bara för att vi möter en annan hund, som han inte gör annars – Då anser jag att han gör fel!

Alltså – han får inte börja dra i kopplet bara för vi möter en annan hund. Han får inte gå bakom mig bara för att vi möter en annan hund. Han får inte lägga sig ner bara för att vi möter en annan hund. Han får inte göra “utfall” bara för att den hunden vi möter gör det mot honom.
Vi bryr oss helt enkelt inte om andra hundar, vad som än händer – Det budskapet vill jag ge “Leif”.

Stannar jag upp och pratar med en annan hundägare gäller samma sak. Jag pratar någon minut, men “Leif” ska vara vid mig, inte hos den andra hunden (en väldigt bra övning för övrigt)

Skulle han sköta sig i kopplet, men trots det låta lite – morr, lättare skall, eller annat – då ignorerar jag bara det. Ljud bryr jag mig inte om, eftersom det försvinner om det inte ger “effekt” eller att han får fysiskt bete sig fel.

Att låta en hund dra i kopplet mot en annan hund, att låta en hund engagera sig i en annan hund, men bara “fya hunden” då den låter – Det förstår inte hunden!
Som så många gånger annars i övrig träning – Bry dig inte så mycket om hundens ljud, fokusera istället på din hunds kroppsspråk och aktivitet.

“Leif” vet alldeles snart att andra hundar är ointressanta 🙂

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 11 Kommentarer

Inte för att jag är en “mjukis”, utan bara för att jag har rätt.

I går kväll tränade jag lite polishundar och deras förare i skydd. Jag kunde inte låta bli att plocka ut “Leif” på planen och se hur han reagerade på olika retningar….. so far, so good
🙂

När jag la ut denna bild, och någon annan bild på oss, på instagram (@hundcoachen) så fick jag både kritik och frågor om detta med halsbandet på bilden.

Så än en gång vill jag säga följande – Jag gillar kedjor på hundar. De sitter lösare och rör sig lättare kring hundens hals än andra typer av halsband. Jag tycker alltså att kedja av denna typ är mest skonsamt för hunden – Punkt!

OBSERVERA – jag har aldrig kopplat i stryp, utan har alltid kedjan i icke strypande länk!

Då det gäller halsband av typen “stryp” så använder jag ALDRIG detta i någon typ av träning av hunden. Stryphalsband är i alla lägen INTE bra. Och det säger jag inte för att jag är en “mjukis”, jag säger endast det för att jag har rätt 🙂

Den enda gången jag kopplar en hund i strypande länk, det är i situationer där det är farligt för hunden om den kommer loss. Ex vis en rädd hund nära en hårt trafikerad väg eller liknande.

Så är det, och jag hoppas det är sista gången jag behöver förtydliga det! 🙂

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 23 Kommentarer

Lite mer om kloklippning.

Den här lilla korta filmen på när jag klipper klorna på min schäfervalp “Leif”, finns på min instagram @hundcoachen

Alla valpar är olika, och alla valpar har olika förutsättningar, men så här gjorde jag från början med min lilla valp “Leif”.

Jag har haft honom i ett ungefär två veckor, och redan dag 1, visade jag honom att han får acceptera att jag “tvingar” honom…… Han stod på marken, jag ställer mig gränsle över honom, pratar gulligt med honom, smeker och kliar honom……. När han ville gå därifrån höll jag i bestämt och tydligt, och så fort han slappnade av återgick jag till att smeka och klia honom.
En sådan grej tar kanske allt ifrån tio sekunder till kanske trettio sekunder per gång/övning.
Ganska snart accepterade han detta, tyckte om detta….. då börjar hantera hans öron, tassar, läppar….. samma träning, samma tillvägagångssätt.
Varje avslut av denna övning sker då “Leif” är avslappnad. ALDRIG då han är spänd.

Så långt in i träningen har “Leif” lärt sig (ungefär så här) – “Husse avgör när vi ska gosa, men det gör inget för det är trevligt och mysigt”.

Nu gör jag samma sak, fast att jag sitter ner på golvet. Samma tillvägagångssätt, samma krav, samma mysstund, men att “Leif” ska sitta eller ligga vid mig. Nu börjar jag också hantera hans klor och tassar lite mer.
Vi gosar och myser två minuter – under tio sekunder hanterar jag en tass – och sedan två minuter gos innan han får gå därifrån (Även om han då inte vill gå därifrån).

Sen är faktiskt grunden till en bra och harmonisk kloklippning lagd. Ibland belönar jag med en godis per tass, ibland inte – Men alltid gos och mys!

Godis kan faktiskt vara negativt då man tränar i syfte att en hund ska vara lugn och slappna av. Att hunden har en förväntan på en godis eller annan typ av belöning (leksak,boll), kan ofta skapa motsatt effekt – Alltså stress. Så där är jag lite försiktig.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 9 Kommentarer

Att det är en “hård metod”, det vill jag ändå slå fast.

@Leif_the_germanshephard på instagram 🙂

Min dag idag – gosat med hundar, sola, bada, och lite arbete förstås 🙂

 

Jag har tagit upp det tidigare här på min blogg. Men efter ytterligare några frågor om detta så vill jag ta upp det igen.

Några som förespråkar “mjuka metoder” säger att spruta vatten på hunden då den gör fel, att det är bra!(?)

“”Spruta en stråle vatten… försök att träffa nosen…. man kan blanda i citron…… med mera.””

Detta med att spruta vatten på hunden – Ger det resultat, då är det en hård metod!
Fungerar det inte – Då blir hunden bara osäker av vattenstrålen, eller så uppfattar den det som något kul (dock inte med citron och upp i nosen)

När sprutar man vatten – Då en hund gör något den inte ska göra – alltså bestraffning!

Om hunden upphör med det den gör, och tar till sig av vattenstrålen, varför gör den det – För att den uppfattar obehag!

Rent etologiskt kan man fråga sig vad en vattenstråle betyder för en hund? Alltså om en vattenstråle i tanke på kommunikation kan betyda något som en hund kan förstå?

Att spruta (rent) vatten på en hund gör inte ont! – Nä, men eftersom hunden upphör med vad den gör (om den gör det) så uppfattar hunden detta som ett rejält obehag.

Jag förespråkar ALDRIG detta, och även om inte jag säger att jag någonsin kommer att använda mig av detta, så vill jag nog ändå slå fast att det inte är en universal metod som jag gillar, och att i min värld så är det ändå en “hård metod”.

 

Publicerad i Fredrik Steen Hundcoachen | 7 Kommentarer