Fredrik Steen

Lilla Solo… helt utslagen efter timmars lek och bad med mina andra hundar 🙂

Jag vill återigen prata om detta med belöningar.
Att belöna hunden, det gör vi i syfte att hunden ”ska vilja göra igen”. Alltså, vi belönar för att på så sätt förstärka ett beteende.
Exempel, Du sitter när jag säger ”sitt” – Därför får du en godis.

Men om du ger en godisbit till hunden bara för att hunden tycker det är gott, och att du vill vara snäll, exempelvis då hunden ligger och sover – Då är det ju ingen belöning.

Här tror jag de flesta av oss är helt överens.

Belöningar är bra, och egentligen helt nödvändiga då vi ska lära vår hund något som inte är naturligt för en hund att göra.

Använder vi oss av belöningar i vardagen, alltså i saker som är naturligt för hunden att göra, kan det skapa problem.
Jag säger inte ATT det alltid skapar problem, jag säger att det ibland KAN skapa problem.

De problem jag tänker på är bland annat stress, och en hund som vi på ett skickligt sätt lärt ställa krav på oss så fort vi vill något av hunden.
Lite slarvigt kan man jämföra det med ett barn som man ber/säger åt att plocka undan sin tallrik från matbordet. och barnet svarar – ”Då vill jag ha 10 kronor!”

Stress – Om en hund varje gång jag ber den om något, ”flytta på dig”, ”hoppa in i bilen”, hoppa ut ur bilen”, ”gå och lägg dig nu” …osv, alltid förväntar sig en belöning, då skapar förväntan en stressad hund. Det i sig kan skapa en hund som upplevs och är stressad. En hund som aldrig slappnar av utan kommando från dig och så vidare. Lite förenklat kan man få en hund som ALLTID ”står på tå” för dig.

Hunden ställer krav på dig – När jag tittar på, eller dömer lydnad på tävling tänker jag alltid på (och blir glad över) att denna stund är hundens tillfälle att få leda och ställa krav på husse eller matte.
Jag kanske är knäpp och annorlunda, men jag hävdar att jag har rätt. När föraren säger ”sitt” till hunden så utför hunden detta glatt och med snabbt tempo. Och det gör hunden för att den vet att den i normalfallet får en belöning när den gör det. En skicklig dressör har dessutom lärt hunden att ”om belöningen inte kommer denna gång, så måste du göra bättre nästa gång och då får du din belöning”.
Hunden skulle aldrig utföra detta med stor glädje om det inte vore så att den får något för det den gör – En belöning!
Allt detta är bra, väldigt bra 🙂

Men i vardagen kan detta bli lite tokigt och svårt.
Jag tror det var den kända skådespelerskan May West som sa – ”Som regel motstår jag frestelser, bara inte frestelsen blir för stor.”
Och lite så fungerar sannolikt även din hund.

Vi tar hundmöten som ett exempel – Jag vill inte att min hund ska engagera sig i andra hundar. Därför säger jag ”fot” till min hund vid hundmöte och belönar hunden då den går fot. På så sätt får jag bra hundmöten.
Fungerar detta har jag inga negativa synpunkter. Tvärtom så är det riktigt bra!

Men man måste komma ihåg att sättet ovan att hantera hundmöten bygger på att hunden värderar din belöning mer än den mötande hunden. Gör inte hunden detta så kommer det bli problem.

Vi tar en jagande hund som exempel – Min hund får naturligtvis inte jaga efter vilt. Men min hund älskar att jaga efter vilt. Därför lär jag min hund att den får jättefina belöningar om den kommer då jag ropar på den. På så sätt lära sig hunden att om den jagar ett rådjur, och jag ropar, då lönar det sig att komma till mig.
Fungerar detta har jag inga negativa synpunkter. Tvärtom så är det riktigt bra. Men jag kan garantera dig att om din hund älskar att jaga efter vilt, då gör den hellre det än få en godisbit av dig som belöning.

När ditt barn säger – ”visst, jag kan plocka undan min tallrik, men då vill jag ha 10kronor” så är det sannolikt något du agerar emot. Du ställer helt enkelt ett krav. Ett lätt krav, inga bestraffningar, men fortfarande ett krav.
Detta gör du eftersom din roll som förälder är att guida ditt barn fram i livet. Du vet att den inställningen inte på något sätt kommer göra livet lättare för ditt barn. Du ställer alltså kravet på ditt barn för att du vill att ditt barn ska ha det så bra som möjligt i livet. Uppfostran helt enkelt. Uppfostran som bygger på din kärlek till ditt barn.

Samma tänk anser jag man ska ha mot sin hund. Jag och min hund har en fin relation. Vi bor tillsammans och vi delar våra liv. Det är min uppgift att hjälpa hunden så gott det går i livet. Det är mitt ansvar. Då anser jag att det är fel, och på många sätt inte snällt mot hunden, att inte vara ärlig i relationen.

Summan av denna text är egentligen – Se din vovve som en vanlig familjemedlem. Respektera hunden på samma sätt du respekterar dina barn.
När du ska lära din hund saker som inte är naturliga för din hund att göra – Arbeta med belöningar.
När du ska uppfostra din hund och leda din hund – att inte göra, eller att göra – saker som är naturliga för hunden att göra/inte göra – Tänk inte så mycket belöningar!

Åh vad jag önskar att jag kunde beskriva detta på ett bättre sätt 🙂

I morgon bitti kl 0745 kliver jag och lilla Solo in i nyhetsmorgon.

Solo ska inte stanna hos mig. Däremot blir han kvar hos mig ett år. Under det året kan ni följa Solos resa mot att bli polishund.
Det är långt ifrån säkert att vi når dit, men det är i alla fall vår målsättning.

Första tiden med Solo kommer att vara som med vilken valp som helst, men ganska snart börjar vi träning mot ett specifikt mål – Specialsökhund inom polisen.

Solo ska lära sig lydnad, relativt avancerad. Han ska lära sig spåra på hårda underlag och i terräng, och han ska lära sig ett ”sökmönster”.

Allt detta kommer ni kunna följa på nyhetsmorgon, här på bloggen, och på mina andra sociala medier.

Solo är snart tio veckor, och han är en alldeles underbar liten valp. De fina egenskaper hans mamma Lilla Nymo har, verkar även han ha fått.

Det ska bli ett alldeles fantastiskt spännande år 🙂 Hoppas du följer oss…..

En kull hungriga schäfervalpar 🙂

Och… glöm nu inte att boka in den 19 maj – Agrias hundpromenad ute i hela landet. Själv kommer jag medverka och prata hund med den som vill i Stockholm.
Läs med om hundpromenaden, och varför det är så viktigt att gå den, på agria.se

Och, du missar väl inte min hundpodd… kommer nya avsnitt varannan vecka, och det ligger ute en himla massa avsnitt redan nu.
Finns där poddar finns, eller googla bara ”hundcoachen podd” 🙂
Lyssna på ett avsnitt, och låt mig veta vad du tycker!

Det är valptider… därför vill jag lyfta några punkter jag tycker är viktiga –

-Krångla inte till det! Det är inte lättare/svårare/mer komplicerat än vad du gör det till!

-Tänk på att valpen sover mycket, och se till att valpen har ett utrymme dit den kan gå, och när valpen är där – låt den vara!

-Valpen kommer förmodligen sluta äta bra en tid. Få inte panik. Ställ ner maten, vill den inte äta så ta upp den igen tills det är dags för nästa mål mat.

-Tänk inte motion, en valp ska inte motioneras. Men samtidigt – låt valpen vara med i skog och mark. Det är nyttigt för valpens skelett och hälsa att röra på sig. Blir den trött får du bära den en bit.

-En valp ska inte vara överviktig. Det är en skröna. En valp ska vara bra i hull. Det är bevisat att övervikt på en valp kan skapa ledproblematik (höftleder/armbågar) när valpen blir äldre.

-Låt valpen ha snälla lekkamrater du VET är snälla. Lita inte på andra hundägare som säger att deras hund är snäll, för det säger nästan alla. Men låt inte valpen hälsa på främmande hundar under promenader och annat. Det kan bli allvarliga olyckor, och inte minst kommer du få problem när valpen blir äldre om du lärt den att den ska engagera sig i andra hundar på en promenad.

-Börja träna valpen mer eller mindre direkt. Träna den så den lär sig att det lönar sig att kommunicera. Med hjälp av en godisbit, lär den sitt, ligg, och andra mer eller mindre viktiga saker. Ju mer du lär din valp, desto lättare kommer den ha att lära sig mer.

-Försäkra din valp!!! Jag använder så klart Agria, men det viktigaste är att du försäkrar valpen.

-Njut av din valp, men glöm inte bort att en valp ÄR busig. Precis som ett barn. Det ingår och ju mer ni lär er kommunicera med varandra, det lättare blir allt.

-Lär den redan från början att kunna lämnas ensam. När du tittar på teve, låt den efter en lång promenad ligga i ett annat rum en stund. Ensamhetsträning är ett stort problem för många. Den träningen gör man bäst när man själv är hemma.

-Älska din valp. du kan inte älska den för mycket 🙂

Lilla Nymo och hennes fina valpis 🙂

Nu vill jag påminna dig om den 19 maj och Agrias hundpromenad. Själv deltar jag i Stockholm. Delta och var på så sätt med att påverka hur mycket pengar det blir till utsatta hundar. Agria skänker pengar för varje ekipage som går promenaden 🙂

Titta vilka fina ”action-hundar” jag fick med bud idag tillsammans med en inbjudan till premiären av 20th century fox kommande film ”Isle of Dogs”.

Superfina tycker jag (och mina ungar), och vi ser verkligen fram emot filmen 🙂

Valpar gör bus, valpar bits, valpar är så helt fantastiskt underbara, men de kan också vara besvärliga som en liten piraya 🙂

Även om jag gång på gång tipsar desperata valpägare med en bitande valp om att försöka avleda när valpen bits, så kan man komma till ett läge där man måste freda sig eller sätta stopp för det valpen gör. Helt enkelt en tillrättavisning.
Hur gör man då detta bäst, lättast och tydligast för hunden?

Låt oss säga att jag sitter i soffan och tittar på teve. Valpen gör attacker mot mina ben och biter sig fast. Det går inte att avleda, det går inte att ”fya”, och när jag puttar bort valpen morrar den och kommer i en ny attack……
Här gäller det jag brukar kalla ”nonchalant tillrättavisning”!

När valpen gör detta (det är bra om valpen har ett halsband på sig) så ger du valpen ingen uppmärksamhet, ingen alls….. men du tar tag i halsbandet lugnt och drar försiktigt men bestämt valpen emot ditt ben. Du ska inte göra illa valpen, inte ”svara” valpen på något sätt. Bara dra in valpen emot dig och håll i.
Valpen kommer då först att försöka bita dig, leka sig loss – Inget resultat eftersom du fortfarande bara håller i och fortsätter titta på teve. Då kommer valpen övergå från lek till att försöka komma loss, du håller lugnt i. Efter ytterligare några sekunder släpper du taget och fortsätter titta på teve.
Valpen kommer att gå därifrån eftersom detta inte var kul längre, alternativt försöka igen, men då gör du bara samma sak igen.

Om man ”tvingas” agera mot en bitande valp anser jag detta är absolut bäst, och trots allt skapar minst obehag för valpen.

Den här tekniken använder jag ibland inom andra områden också. ex vis i skyddsträning då hunden bevakar figuranten för tätt – Då drar jag hunden försiktigt mot figuranten. Då vill hunden skapa ett avstånd. Och det finns fler områden där ”nonchalant tillrättavisning” kan vara bra.

Som vanligt då jag pratar om eventuella tillrättavisningar så bygger detta på att man redan innan har en stark och fin relation med sin vovve 🙂

Det här är LillaNymos valpis, tre veckor gammal. Han är sååå fin 🙂

Jag får många frågor om hur man kan ta med en liten valp på både det ena och det andra. Därför vill jag beskriva hur jag gör och tänker…..

När jag får/tar hem en liten valpis från sin mamma och övriga kullen, så tar jag det lugnt någon dag tills jag märker att valpen knyter an till mig. Det går fort, det tar bara någon dag.

Efter det så tar jag med valpen på det mesta. På cafe, till skogen, i bilen, till vänner (jag börjar också träna på ensamhetsträning relativt fort, men det är inte det inlägget handlar om).

När jag har med valpen på olika aktiviteter vill jag ”lära” valpen att vara trygg med mig. Små reaktioner valpen får då den blir orolig för vissa saker, dessa ”svarar” jag inte på. Genom att inte ge valpen ”svar” och istället är glad, stolt, och självsäker, så visar jag valpen att inget här i världen är farligt.
Skulle valpen exempelvis tveka att kliva på en buss, då vet jag det och skulle aldrig låta detta ske igen. Istället bär jag valpen in på bussen. Enkelt, tydligt för valpen, och oproblematiskt. Att stå och locka och därmed försöka ”övertala” valpen att något är ofarligt, det menar jag ger rakt motsatt effekt i de allra flesta lägen.
Visa vägen, krångla inte till det! 🙂

Min valp får hälsa/umgås med hundar som jag vet är snälla, OCH som jag vet att valpen kommer att umgås med framöver. Hundar som jag inte känner, hundar som inte min valp kommer att umgås med framöver, dessa hälsar vi inte på. Anledningen till detta är flera. Dels litar jag inte på andra hundar, sedan vill jag inte skapa ett problem där jag ”lär” valpen att intressera sig för främmande hundar. Tvärtom vill jag att valpen ska ignorera främmande hundar. Vår flock gäller!

När jag är ”på stan” med valpis så vill jag som sagt att valpis är med så mycket som möjligt, men det är valpis och jag. Med andra ord är jag ganska noga med att inte låta valpen hälsa på alla som vill hälsa på valpis.
Jag vill ha valpis med på en uteservering, men när människor vill hälsa säger jag ofta nej och förklarar varför.

Mitt mål är att valpis ska få bästa och bredaste erfarenheterna av alla och allt, men att den ska känna ett lugn tillsammans med mig, och känna sig självsäker i det.

Som jag berättade om bussen, där jag bär valpen, så vill jag också nämna att jag ganska ofta lyfter upp min valp. Detta gör jag i situationer (ofta innan situationer) som kan bli besvärliga och som jag tycker kanske blir för mycket.
Alltså, jag förekommer….. Ska jag passera en grävmaskin som låter extremt mycket, då lyfter jag upp valpen kanske femtio meter innan vi passerar. Jag väntar inte på att valpen blir rädd, jag testar inte om valpen blir rädd, utan jag förekommer och valpen tycker snart detta är världens naturligaste sak, och får erfarenheter tillsammans med mig utan att behöva få negativa minnesbilder av olika saker.

Åker jag hem med valpis till vänner, då gäller samma sak som på uteserveringen – jag tar inte med mig valpen till vänner för vännernas skull, det är för valpens erfarenhets skull.

Ungefär så tänker jag 🙂

Precis kommit hem från en härlig kvällspromenad. Sitter ute på altanen och lyssnar på härligt fågelkvitter och bloggar med dig 🙂

Har gått in i en ganska hård fysträning med ”Leif”. Han är ett år nu, och för första gången tänker jag ”motion”. Vi har hållit på i tio dagar, och han gör det bra. Han sover mer än vanligt, och får lite mer mat än vanligt. Annars är det ingen skillnad.

Grundträningen bygger på långa skogspromenader över stock och sten, inte på stigar. Detta varje dag. Sedan lägger jag in en eller två dagar cykelmotion, och någon dag någon typ av intervall.
Jag är alltid väldigt uppmärksam på att träningen ”går åt rätt håll”. Dels när det gäller muskulatur och motion, men även då det gäller allmän hälsa. Då hunden är utvilad, då ska den vara piggare än vanligt.
När jag går in denna typ av träning så är jag noga med rätt foder. Det måste vara lite ”tryck” i fodret, näringen måste liksom räcka till ordentligt. Visserligen ger jag mer foder, men det går inte att bara ge mycket mat, det måste vara ett foder hunden utvecklas på.

En dag i veckan, kör jag normalt en vilodag. En dag utan fysisk ansträngning. Detta varierar något mellan hund till hund. Men vila är underskattat.

En sån här period kör jag i 4 – 6 veckor, sen blir vi mer normala igen i 3 veckor, så kör jag en period igen. Under viloperioden kör jag i princip bara skogspromenader, långa och gärna med annan hund, men endast det.

Följ mig gärna på instagram om du inte redan gör det 🙂  @hundcoachen

Nya poddavsnitt ute….. och det kommer fler. Missa inte det!  🙂

Inkallning – Det börjar inte med att hunden är lös, och att jag ropar på hunden!

Inkallning tar lång tid att träna in. Det är något som alltid måste tränas, livet ut. Och hunden ska alltid få en belöning när den kommer till dig.

Många tror och tycker att inkallning tränas bäst när hunden är lös. Men så tycker inte jag. Jag börjar alltid träna inkallning när hunden är i koppel och när jag har kontroll på min hund.

Men det första jag gör med en ny hund det är att lära hunden att det är kul att komma till mig, även om jag inte ropar. På promenaden och hunden kommer in till min sida då belönar jag ALLTID. Bara det att hunden tar kontakt med mig belönas. På så sätt lär jag hunden att det alltid är kul att komma till mig.
När hunden sedan är på väg till mig, då kan jag lägga in ett kommando ”Fido hit” och springa från hunden. Då förstärker jag hundens vilja att komma till mig, samtidigt som jag betingar kommandot.
Sedan passar jag på att träna då hunden är i koppel, och i lugna situationer. Skulle hunden ignorera mig, då kan jag röra vid hunden och på så sätt ”ställa ett krav” och då kommer hunden att komma, vilket jag återigen belönar.

Jag undviker i allra möjligaste mån att ”missbruka” kommandot. Och med det menar jag – att ropa på hunden när hunden har kul, för att sedan koppla hunden eller kanske ta in hunden i bostaden. För gör jag det för ofta, då finns det stor risk för att hunden ser inkallningen som något negativt och tråkigt istället för tvärtom.

När jag belönar att hunden kommer in till mig, så varierar jag alltid belöningen. Hunden ska veta att den får en belöning, men den ska aldrig veta exakt vilken typ av belöning den får. Detta gör att du blir ännu mer intressant för hunden.

Det tar tid att få till en bra inkallning, och du kan aldrig sluta att träna på det. Ha tålamod, och glöm inte att det ALLTID ska löna sig att komma till dig när du ropar.

Den här godingen (som inte har med inlägget att göra) träffade jag igår 🙂

Människor får olika typer av mentala diagnoser, och eftersom människor kan få en diagnos som anser jag nog att det är självklart att även hundar kan ha samma personlighetstyp.

Men man får inte glömma bort att en person kan vara väldigt impulsiv, glad, ledsen, annorlunda, deprimerad, osv, utan att för den delen ha en diagnos. Samma sak gäller för hundar.

Jag kan i många fall känna att en hel del problem som en hundägare har med sin hund, problem som verkligen är besvärliga, inte alls grundar sig i onaturliga beteenden som skulle vittna om en diagnos. Tvärtom vill jag påstå. De allra flesta problem hundägare har med sina hundar grundar sig i fullkomligt normala hundbeteenden. Dessa normala beteenden kan ändå komma att bli ett problem för sin ägare.

-Besvärliga hundmöten.
-Aggressivitet mot andra hundar.
-Problem vid kloklippning.
-Skäller då ägaren får besök.
-Med fler…….

Alla dessa ovanstående problem grundar sig sannolikt inte i något vi kan härleda till en diagnos, utan helt enkelt normala hundbeteenden som vi av olika anledningar inte lyckas få bort.

Saker som kan göra mig lite frustrerad är uttryck som – Det är inte normalt för en hund att slåss med en annan hund, det är inte normalt för en hund att bita en människa, det är inte normalt för en hund att inte vilja umgås med andra hundar….. osv.

Sedan måste man komma ihåg att det finns problematiska hundar. Men en problematisk hund hemma hos mig, kanske kan bli en alldeles utmärkt och fin vovve hemma hos dig.
Rätt hund på rätt plats, det tror jag är betydligt viktigare att tänka omkring, istället för att tänka på diagnoser och annat.

En valp kan gå i trappor – Ett påstående som på många sätt är fel. Alla valpar behöver röra på sig. Ju mer de rör på sig, desto bättre. Man ska inte motionera en valp, men en valp mår bra av att följa med i sin egen takt. En valp behöver lära sig gå i trappor, och en valp behöver vänja kroppen, röra de muskler, som en trappa innebär.
Så en normal vardag, där valpen får gå i en och annan trappa, det ger ingen skada. Tvärtom menar jag att det kan vara bra för valpen och den unga hunden.

En hund strävar inte efter att vara ”alfa” över dig – Du kan vara en tillgång för din hund, eller vara någon som hunden inte är intresserad av. Men att din hund skulle ha något behov att bestämma över dig, det tror jag verkligen inte på.

Två hundar av olika kön kan visst bli osams och slåss utan att det är något fel på dem – Alla hundar försvarar en resurs. En resurs kan exempelvis vara hundens mat, leksak, sovplats, tuggben med mera. I hundens försvar av resursen eller tillgången, där spelar det ingen roll vilket kön det handlar om. Om du är man så kan väl du bli sur på en kvinna. Om du är en kvinna, så kan väl du bli sur på en man. Samma sak gäller hundar.

I morgon bitti ska du hålla koll på nyhetsmorgon….. då blir det lite uppdatering om LillaNymo och hennes valpar 🙂