Ett ”retrieverkoppel”, det är koppel och halsband i ett. En bit rep med en ögla där kopplet löper i som bildar halsband. Jag älskar ”retrieverkoppel”, det är bara en stor hake på dessa – Det är att det normalt sett är strypande funktion på dessa koppel.
Därför har jag och Agria tagit fram ett eget ”retrieverkoppel”. Ett där det finns en spärr vilket gör att det är lika bra som ett vanligt ”retrieverkoppel”, men helt utan strypande funktion.
Detta är mitt absoluta favoritkoppel i vardagen.
Dessa skålar…. det är platta när de inte används. Perfekt att ha med på promenader, till fjälls, eller bara ha i bilen.
Min mössa…. med en liten vovve på (min streck-vovve/logotype)
Dessa produkter, och en hel del andra saker, finner du på www.agriashop.se
Det är underbart att äga en hund, det är fantastiskt att ha en eller flera hundar i familjen. Det tror jag alla hundägare är överens om.
Men det finns saker som kan bli bökiga och på så sätt göra huidägandet negativt.
Därför tycker jag det är viktigt att du tänker på –
Att lära valpen/hunden redan från början att den klarar sig ensam hemma. Vänta inte med detta. Besväret går inte över, blir inte bättre med tiden. Du måste ”göra jobbet!”
Att lära valpen/hunden att det lönar sig att kommunicera med dig. Ju snabbare du börjar träna detta, desto lättare kommer allt gå i framtiden. ”Gör jobbet!”, du måste träna detta.
Att lära valpen/hunden att klara av och acceptera en kravställning. Vare sig du vill eller inte kommer du och din hund komma i situationer under livet där detta är avgörande om ni ska ”lyckas” i situationen eller inte.
Att lära valpen/hunden att hantera ”hundmöten”. Träningen måste börja från dag 1, i alla fall om man vill arbeta positivt och inte senare hamna i problemlösning.
Att lära valpen/hunden gå i koppel.
Att lära valpen/hunden att komma på inkallning.
…… och säkert mycket mer.
Lär man valpen/hunden detta så blir hundägandet ännu bättre, mer konfliktfritt, och du och din hund kan njuta ännu mer av er samvaro.
Jag hör att många tror att ”problem” (inom ovan nämnda punkter) växer bort. Men jag menar generellt att så inte är fallet. Tvärtom blir problemen djupare för var dag.
Jag skriver oxå ”Gör jobbet”, för precis så är det. Man måste lägga några extra minuter i början för att hunden ska lära sig, men varje minut man investerar i sin hund är guld värda över tid. Repetera och träna, det är något man verkligen måste göra.
Hur man tränar på detta ovan har jag skrivit många gånger o m här i bloggen (och kommer skriva mer), och på min Instagram @hundcoachen lägger jag in inlägg nästan dagligen om just detta.
Investera lite lite mer tid i din vovve, gör jobbet, jag lovar att du och din hund kommer kunna njuta av varandra än mer då 🙂
Idag var det dags för Steffi att lägga sig på röntgenbordet. Vi röntgade både höft och armbågsleder. Det såg jättefint ut, vilket jag också både har hoppas och trott.
Ändå sedan LillaNymo gjorde entre i morgonsoffan på TV4 Nyhetsmorgon har jag fått tusentals frågor om valpar och motion, valpar och trappor. Dessa frågor har följt med när vi fick teve-stjärnan Solo, och nu även Steffi.
Jag har inte kunnat lägga ut ett enda klipp på mina sociala medier när någon av mina valpar går upp för trappan hemma utan att få en mängd nyfikna frågor, men också dumma påståenden som – ”Du som är hundexpert borde väl veta att en valp inte får gå i trappor”.
Varje gång har jag svarat vad som gäller, och hur jag tänker.
Alla mina valpar – även de som inte är med på Nyhetsmorgon – gäller samma sak. Mina valpar får röra sig i princip hur mycket de vill. Är vi på en promenad och det dyker upp en trapp, då får valpen gå upp där. När vi kommer hem efter en promenad från bostaden, då får valpen givetvis gå i vår trappa. Jag går alltid korta promenader med mina valpar i omgivningen där jag bor, i stan med mera. När jag åker till skogen med mina stora hundar brukar valparna följa med även dit (visserligen får jag bära dem ibland om jag går långt). Händer dock väldigt sällan. Går jag ut i skogen för att plocka svamp ett par timmar, då är det självklart för mig att ta med den lilla valpen på tio veckor.
Rörelse anser jag är viktigt för en valp. Lika viktigt som för barn.
Kan inte mycket gång i trappor skada en valp? Jo, säkert. Det gäller även en vuxen hund. För mycket gång i trappor för hundar eller även för mig, tror jag är skadligt. Men att röra sig fritt, och gå upp för några trappsteg då och då är absolut inget jag oroar mig för.
Det som däremot är lite märkligt, det är det faktum att väldigt många har överviktiga valpar och hundar. Övervikt VET MAN ökar risken med skador, ökar risken för problem med skelett, ökar risken ohälsa något enormt.
Överviktiga hundar har jag aldrig. För det… det är farligt.
Så med det sagt – Pacco, LillaNymo, Solo, Steffi och många många fler…. alla de har gått i trappor som valpar (om vi ska passera en), alla de har varit med och skruttat i skogen som valpar – Men de har aldrig haft övervikt!
Men behöver aldrig tänka på motion med hunden som inte passerat året, men man behöver heller aldrig fråga sig om valpen kan gå ut på en härlig promenad med allt vad det innebär.
Min hund morrar mot mig när jag sätter mig i soffan, min hund biter efter mig då vi möter andra hundar, min hund hugger mot mig då jag vill ta hundens ben, min hund bryr sig inte om vad jag säger…….
För en del är svaret och lösningarna enkelt på dessa problem – ”Du måste visa vem som bestämmer!”
Om min hund helt plötsligt hamnar i ett slagsmål med en annan hund, då vill jag så klart att min hund ska veta att när jag ropar – ”NEJ!” – då slutar min hund. Alltså att jag bestämmer!
Om min hund helt plötsligt ger sig av efter en katt, jag ropar – ”NEJ!” – då avbryter min hund jakten. Alltså att jag bestämmer!
Om min hund tuggar i sig något på promenaden som kan vara farligt för hunden, jag ropar – ”NEJ!”, då släpper hunden det den har i sin käft. Alltså att jag bestämmer.
Det finns flera exempel på när JAG vill bestämma över min hund, men det räcker med dessa tre som ett exempel.
Jag pratar och skriver dagligen vikten om relation, kommunikation, jämlikhet och respekt för hunden. Jag skriver mer eller mindre dagligen om att du och hunden ska ha en jämlik relation, om jag nu säger att ”du måste visa vem som bestämmer”, är detta inte lite motsägelsefullt?
Vi har regler, vi har ett samhälle som kräver relativt mycket av våra hundar, vi har ett liv idag som vi inte hade förr som ställer krav på våra hundar.
För 35 år sedan angrep grannens hund mig då jag var ute på tomten och spelade fotboll. Plötsligt kom grannens tax genom häcken, angrep mig och bet mig rejält i rumpan. Fyra ingångshål efter taxen canintänder.
Min mamma plåstrade om mig och sa – ”Sluta reta grannens hund!”
I dag hade det blivit polisanmält och åtgärd hade säkert tagits mot taxen och dess ägare. Jag lägger ingen värdering i detta i sig, jag bara konstaterar att det ser annorlunda ut idag.
Som tur är har inte hundar något som man kallar ”proportionalitetsprincipen”. För oss människor är det värre om jag stjäl pengar av en gammal dam, mot om jag stjäl en kaka från hennes kakfat. Hundar har inte/kan inte göra den värderingen.
Och denna princip är ju till exempel anledningen till att hundar kan bli osams om en liten pinne i skogen, även om det finns tusentals andra pinnar som ligger där.
Denna ”princip” kan vi använda ”för att visa vem som bestämmer”.
Sedan måste vi ”välja våra strider” och inte förstärka en konflikt med våra hundar. Att i en konflikt situation ”(försöka)vissa vem som bestämmer”, det är korkat, verkligen korkat!
Jag ska försöka ge ett exempel –
Min hund vaktar sitt tuggben och hugger efter mig när jag ska ta det från hunden. Ägarens omedelbara tanke här blir ofta – ”du ska jäklar inte”, ”nu ska jag visa att detta är förbjudet och att jag bestämmer”….. Här eskalerar man konflikten, skapar en sämre relation, och inte alltför sällan ”förlorar” hundägaren.
Min lösning, och den vettiga lösningen på detta är –
Jag byter tuggbenet mot en god godis, kanske en köttbulle. Skulle hunden trots en lyckad byteshandel morra åt mig, så bryr jag mig inte. Jag löser situationen där och då, smidigt och helt konfliktfritt.
Men jag tar med mig detta, och ska ta tag i detta… inte nu, inte här, och i en helt annan situation.
Vid ett annat tillfälle är min hund lika god och glad som vanligt. Nu passar jag på. Nu tar jag fram världens godaste tuggben, lägger mig på golvet tillsammans med tuggbenet och smaskar gott (du behöver inte äta tuggbenet själv). Min hund hör mig, blir nyfiken, känner doften av ett tuggben och kommer fram till dig – Då äger du tuggbenet! Du visar med fysisk kontakt, mimik – Håll dig borta det är mitt tuggben! Fort kommer hunden fatta – ”Ah, det är min ägares tuggben, och acceptera detta.”
(Hunden har ju inget problem med detta beteende eftersom det är väldigt naturligt att försvara en tillgång)
Sedan tar du i änden på tuggbenet, låter hunden bita i andra änden och smaska i sig. Efter en stund, du håller fortfarande i tuggbenet, säger du loss och tar tillbaka tuggbenet. Nu visar du konfliktfritt att du helt plötsligt bestämmer!!
Ett annat exempel –
Din hund jagar efter grannens katt. Det spelar ingen roll vad du ropar, hunden kommer inte utan jagar vidare. Du beslutar dig för att lära hunden att du bestämmer. Du rusar in till grannen, får tag i din hund, trycker ner den i marken, lägger den på rygg (katten sitter uppe i äppelträdet)….. Nu visar du att du bestämmer(?) Nä, du skapar en konflikt i en mycket stressad situation, hunden förstår ingenting, du når inte fram, du har förstört en del av er relation.
Gå istället och hämta hunden, sätt koppel på hunden, gå där ifrån även om hundens intresse är mot katten i trädet. Förstärk inte er konflikt, gör det inte värre. Om du vill kan du till och med locka hunden därifrån med hjälp av en godis. Det kvittar.
Att försöka lära en hund som jagar en katt – Du SKA komma när jag ropar – det är korkat, riktigt korkat!
Vid ett senare tillfälle sätter du på en lina på din hund och ger dig ut på en promenad. Vid något tillfälle ”fastnar” hunden på en luktfläck eller något annat intressant. Nu ska du passa på att visa ”vem som bestämmer”. Du avvaktar en stund, ropar sedan på hunden. Hunden lyssnar inte och står kvar vid det som fångat hundens intresse. Nu går du fram i lugn och ro, i balans, petar till hunden, visar med mimik och kroppsspråk – ”Det är inte okej att du inte lyssnar på mig när jag ropar”…. nu kommer hunden ”svara”… du backar undan och ropar på hunden igen. Hunden kommer in till dig, vilket du förstärker/belönar.
Det jag vill ha sagt med detta är att vi givetvis, hur tråkigt den kanske än kan kännas, måste bestämma över våra hundar. Det skulle inte fungera annars. Men vi måste dels välja vad som är viktigt att bestämma över (så få saker som möjligt tycker jag är bra), och vi måste vara lite smarta och pragmatiska. Vi måste släppa all stolthet, vi måste undvika konflikter, och faktiskt komma ihåg – Din hund är inget som ska vinnas över. Du ska inte vinna över din hund, du ska uppfostra den till att passa in i samhället. Det är två olika saker.
Du ska inte förstärka konflikter, du ska undvika konflikter.
Relation, förtroende, samarbete, och respekt – Det är fortfarande prio 1
Bilden – från senaste tidningen Brukshunden, Svenska Brukshundklubben medlemstidning.
”Hundar tycker inte om att kramas. Sätter hunden en tass på en annan hund är det ett tecken på dominans. hunden upplever att vi vill dominera den om vi kramar hunden”
Man får inte skriva så här i tidningen, det blir väldigt väldigt fel. Just för att det är fel.
Jag tror dock att jag förstår vad textförfattaren menar, om jag får gissa.
Om jag kramar om en hund jag inte har en relation med kan denna hund tycka detta är för mycket… (så skulle även jag som människa känna om en okänd person kramade och höll fast mig) Sätter hunden upp tassarna på ryggen på en annan hund…. OCH har en stel attityd, lite ragg… då handlar det förmodligen om dominans/konflikt. Men en hund sätter upp/drar upp sin tass även i underkastelse. Två hundar som leker och har kul ihop, där förekommer tassar mest hela tiden. I leken med mig som hundägare förekommer tassar mest hela tiden.
En sån här text är inte bara bristfällig, den är gammalmodig, felaktig, och extremt vilseledande och hjälper till att skapa myter och skrönor det tar lång tid att få bort.
Jag kan inte sätta mig i soffan hemma utan att hundarna lägger sig på mig i soffan. Tar jag inte på hundarna, kramar jag dom inte, buffar de med nosen, biter i mig, tills jag kramar om dem…… Det finns absolut noll dominanshandling i något av det vi gör tillsammans i soffan. När hundarna leker med varandra är det extremt mycket fysisk kontakt. De brottas, lägger varandra på rygg, klättrar på varandra – De leker! Så leker hundar som trivs tillsammans och gillar att leka. Finns ingen dominans i detta!
När man läser detta som kanske ny och osäker hundägare, då är risken stor att man undviker att krama om sin hund. Läser man detta som kanske ny och osäker hundägare, då är risken stor att man tror att det handlar om dominans då hunden istället visar underkastelse/undergivenhet.
Så även om jag älskar vår medlemstidning, även om jag är en stolt ambassadör för brukshundklubben – Så är denna text absolut inte bra, och man bör göra en dementi.
Du får givetvis dela blogginlägget om du så önskar / Fredrik Steen
Den stora cirkeln symboliserar allt vi vill att vår hund ska klara av.
Vi vill kanske att vår hund ska kunna gå i koppel, komma fort då vi ropar på den utan fördröjning, kunna vara ensam hemma när vi går till arbetet, inte hoppa, inte stjäla mat från bordet, inte tigga, inte bitas när den leker, sitta ner när vi ber den att sätta sig, gå ”fot”, vara på ett visst sätt då vi möter hundar. Du vill också att den ska förstå en mängd kommandon och göra som du säger till den att göra…. osv. Allt detta – och mycket till – är vad denna (ovan) stora cirkel representerar/symboliserar.
Den lilla cirkeln symboliserar allt som är naturligt för din hund och som den redan kan.
En valp/hund kan/vill redan följa sin flock. När ni är ute och går vill den kanske inte vara nära dig, men den håller koll på dig på avstånd. När allt blir lugnt vill valpen/hunden ansluta sig till sin flock och familj igen för att vila. Den är uppmärksam på dig men kommer inte in till dig bara för att du vill det. Den kan inte sitta eller ligga på kommando, den kan inte gå ”fot” eller gå i koppel. Den äter givetvis allt den kommer över, och många gånger försvarar den sin mat mot andra familjemedlemmar som också vill ha samma mat. Det är väldigt naturligt för en hund att ta det lugnt, vila, ligga still tillsammans med flocken……. osv
Allt detta – och mycket till – är vad denna (ovan) lilla cirkeln representerar/symboliserar.
Anledningen till att jag tycker det är viktigt att tänka på dessa ”cirklar” beror på att man måste vara rättvis och respektera sin hund. Förstå sin hund. Vi hundägare är många gånger alltför orättvisa mot våra hundar, det skapar konflikter och stress. Stress som många frågar om, det menar jag inte ens existerar hos en flock hundar som lever i harmoni tillsammans.Det är något vi själva skapar hos vår hund.
När vi vill att våra hund ska kunna något, göra något, ”som tillhör den stora cirkeln”, då måste vi också ödmjukt inse att detta är onaturligt för vår hund. Vi måste inse att vi måste hjälpa vår hund med detta. Lära vår hund, och många gånger måste vi använda oss av belöningar så att hunden ens vill göra detta.
Det är våra onaturliga krav på våra hundar som skapar stress!
Lösningen på detta är dock inte att låta hundarna leva fritt och göra vad de vill. Det faller ju på sin orimlighet. Men vi måste inse att vi måste hjälpa hunden.
Ju mer ”onaturliga” krav du har på din hund, desto mer riskerar du att skapa stress. Desto mindre onaturliga krav du har på din hund, ju mindre risk finns det för stress.
Ta bara exemplet med besvärliga hundmöten…..
Om vi inte hade våra hundar i koppel, inte tog ”fasta” promenader med våra hundar – hundarna var lösa och gjorde vad de ville – då fanns inte problemet ”besvärliga hundmöten” ens…. eller hur?
Det är alltså något vi själva skapar. Inte för att vi kanske vill detta, utan mycket pga att vår lagstiftning ser ut som den gör, mer pga av samhällets krav på oss hundägare och hundar.
Här måste vi vara ödmjuka och respektera hunden. Faktiskt inse vilka enorma och onaturliga krav vi ställer på våra hundar.
Men visst är det fantastiskt – Våra hundar anpassar sig i det allra mesta vi vill att det ska vara. Bara just det gör ju att vi borde ha än större respekt för våra underbara hundar.
”Min hund kan inte gå i koppel ordentligt!” – Vilken cirkel är detta? Den stora eller den lilla? Då inser vi snabbt att det faktiskt är jag som hundägare som måste hjälpa min hund att klara av detta.
”Min hund stjäl mat från bänken!” – Vems ansvar är detta? Ditt eller hundens. Är det naturligt eller onaturligt för en hund att göra så? Stora eller lilla cirkeln?
”Min hund är besvärlig vid hundmöten” – Så klart den är! Det är ju kanske det mest onaturliga en hund kan råka ut för. Ansvaret är ditt, du har inte hjälpt din hund att klara av detta. Ett hundmöte i koppel, är det den lilla eller stora cirkeln?
Jobbigt, och brutalt provocerande kanske…. tyvärr inte mindre sant för det.
Då tar jag ett annat exempel – kloklippning – – vilken cirkel, stor eller liten?
Kloklippning menar jag består av till 99 % intim beröring, 1 % mekanisk klippning av klon. Intim beröring, närhet, relation, förtroende – Det är naturligt för en hund (om man har den relation med sin hund), och tillhör alltså den lilla cirkeln. Själva klippet är brutalt onaturligt och tillhör den stora cirkeln.
Osvsett om man tänker på det eller inte vågar jag nog påstå att alla hundägare vill ha så stor cirkel som möjligt tillsammans med sin hund. Det ska också vara din målsättning tycker jag.
Jag ska kunna lämna min hund själv ett par timmar om jag måste – och hunden ska känna sig trygg. Jag ska kunna ta in min hund ”fot” – och hunden ska tycka det är kul eller i alla fall okej. osv…….
Men det är en process. En process många hundägare struntar i eller i alla fall tar för givet.
Det här var kanske lite virrigt, men nu förstår du kanske vad jag har funderat på inatt 🙂 Godmorgon, hoppas du får en fin lördag.
Jag har på min Instagram @hundcoachen, tidigare i veckan, och även tidigare än så, berättat att främmande personer inte får engagera sig i mina hundar….. jag ska försöka utveckla det lite.
Tänk dig en flock hundar på en 4 -7 individer. Dessa hundar har levt tillsammans en lång tid och är en harmonisk flock. Tänk dig nu att dessa hundar/flock lever fritt i en skog. Vad gör dessa hundar på ett dygn? De sover/vilar kanske 15-17 timmar. De leker och gosar litegrann, i alla fall ett par individer. De ligger och vilar i en grupp, någon ligger nära en annan, medan andra ligger med några meters mellanrum. Allt är lugnt, det finns överhuvudtaget inget annat än lugn. Uppe på detta letar de mat eller jagar.
Det är allt.
De får inga besök, de får inte massa intryck på cafeer, bussar, eller genom promenader i stan. De har inga fester….. allt är bara lugnt i harmoni.
Hur har våra hundar vardagen?
De lever i en flock (hundens familj, vilket är hundens flock), det händer saker mest hela tiden. Det är promenader, det är kollektivtrafik, bilåkande, cafeer, hundmöten (möte med annan flock), möten med främmande människor, träning, det kommer besök till bostaden, främmande människor ska hälsa och gosa ….en ständig massa intryck hunden måste bearbeta och förhålla sig till. Lite individuellt från hund till hund, men för de allra flesta hundar är detta påfrestande och i viss mån stressande. För många hundar skapas just en mängd så kallade ”problem” just därför. Vi utsätter hunden för saker – Den visserligen ställer upp på – men som inte på något sätt är naturligt för en hund.
Lite skillnad från hund till hund, men…… om du hela tiden utsätter en hund för en retning, då ökar intresset för just detta. Ta hundmöten som ett exempel – En hund som lever med sin flock undviker att möta andra hundar, de håller sig i sitt revir och undviker konflikter. Vi ”tvingar” våra hundar till hundmöten dagligen. Ta främmande personer som ett exempel – hundar i en flock som inte träffar människor aktar sig för människor ( ta bara hunden som sprungit bort i skogen ett par dagar)…. vi utsätter vår hund för personmöten dagligen.
På så sätt utsätter vi hundarna för retningar mest hela tiden, detta kan stressa väldigt många hundar och där kommer felbeteenden nästan alltid som ett brev på posten. Det är ju faktiskt inte så konstigt.
Många, väldigt många, hundar har inget behov att träffa eller umgås med andra individer än just individerna i flocken. Tänk dig själv att du, din familj, och era två hundar levde på en ö helt själva. Tror du då att hunden skulle tycka det vore trist att aldrig få träffa främmande? Nej, så fungerar inte en hund. De älskar sin flock, har behov av sin flock, inget annat.
En liten liten valp rusar inte fram mot en främmande person och blir ”glad”. Nästan alltid för man locka på en liten valp. När den kommer fram pratar man gulligt med valpen och myser med valpen när den visar ett beteende som vi uppfattar som ”glädje”. Det är inte glädje, det handlar bara om stress och ett beteende som säger ”tyck om mig, jag är snäll, tyck om mig”. Detta beteende förstärker vi genom att ge bekräftelse, och den onda stress-spiralen har fått en start.
I den mån det går försöker jag hjälpa mina hundar att slippa detta. Det är givetvis omöjligt att leva som ”varg och grottmänniska”, men jag gör vad jag kan i alla fall.
-Hundar som inte tillhör flocken hälsar/engagerar vi oss inte i. Den stressen ska mina hundar slippa.
-Besök som kommer hem till oss hälsar/engagerar vi oss inte i. Den stressen ska mina hundar få slippa.
Bara som ett par exempel…..
Så när jag är med min ”flock” på vår ö, och vi har fest med ett tjugotal personer, då vill jag inte belasta mina hundar med detta. Jag vill inte att mina hundar ska behöva springa omkring och visa varje individ hur snäll hunden är (för det är just de hunden visar – inte glädje). När vi får besök, när vi har fest, då ska mina hundar på sin höjd sucka över ljudnivån, men inget mer.
Jag säger INTE att du ska ha det på det här sättet med din hund – för det avgör du. Men jag tycker det är viktigt att förstå varför hunden gör som den gör.
Genom att jag – i den mån det går – inte utsätter mina hundar för denna stress slipper jag också en mängd felbeteenden. Jag slipper besvärliga hundmöten, jag slipper hundar som skäller då det kommer besök, jag slipper rädslor, jag slipper faktiskt nästan alla problem många av er skriver till mig om.
Men som sagt – Det viktiga är att du har din hund på det sätt du vill ha hund. Här finns inget facit. 🙂
När man jobbar med hunden och ska syssla med inlärning, då är det jättebra om du kan göra detta i specifika miljöer som hunden lär sig.
Jag vill börja med att berätta kort om inlärning – Det jag generellt sett kallar inlärning bygger på positiva metoder. Dvs, hunden gör och får en belöning om den gör som jag vill. Gör hunden fel nonchalerar jag. Inlärning för mig är då jag vill lära hunden något som inte är naturligt för hunden att göra i den här situationen. Ett exempel kan vara att gå på lina, ett annat är att gå ”fot”, eller varför inte bara ”Sitta på kommando”. Alltså, något som inte är naturligt att göra för hunden och därför måste vi lära hunden detta mot belöning.
När man ska lära en hund något så gäller det att skapa rätt förutsättningar för att hunden ska lyckas. Annars kan jag ju inte belöna, och då har jag ju inte lärt vovven något.
Generellt är vi i Sverige duktiga på att lära våra hundar olika saker, men ändå lättare kan det bli om vi lär våra hundar på specifika platser. Det är inte alls bökigt, tvärtom ganska lätt. Framför allt brukar allt gå mycket snabbare och blir därmed roligare.
Exempelvis om jag ska lära min hund att ”krypa på kommando”. Då gör jag den träningen med en godisbit, alltid i köket (du väljer vilken plats som passar dig). På så sätt vet hunden att när husse har godis och vill träna, och är i köket, då är det ”kryp-övning” som gäller. När jag tränar ”apport” då är jag alltid utomhus på ett ställe där vi aldrig gör något annat än just ”apport” … osv.
Kan man under inlärningen av ett moment eller övning vara duktig på just detta, då lovar jag att hunden förstår snabbare och du får därmed en snabbare inlärning.
När momentet man tränar på verkligen ”sitter/fungerar”, först då gör jag det på annan plats, och backar bandet rejält första övningarna.
Prova detta och berätta hur det går för dig och din vovve
Filmen när jag leker med denna boxer finns på min Instagram @hundcoachen
Du som följt mig ett tag vet min syn på detta med ledarskap, med relationer, med respekt och relation. Du känner säkert till att jag menar att hunden är en i familjen precis som du eller jag, eller vår partner, eller våra barn.
Du känner säkert till min syn på att alla i familjen har rätt att sätta gränser, har rätt att vara en egen individ, men också följa de regler vi tillsammans satt upp i familjen och flocken.
Exempelvis har jag inga problem med att min nu 13 åriga son säger åt mig att inte städa i hans rum. Jag svarar min son att jag respekterar detta, att han har rätt att bestämma detta. Jag skulle aldrig tvinga mig in i hans rum med en dammsugare eftersom han faktiskt får bestämma detta själv. Däremot har vi tillsammans en regel att vi städar och håller rent. Dessa regler ska följas.
Min son bestämmer alltså över sitt, men vi alla måste följa de regler vi tillsammans har satt upp.Och – visa varandra respekt och inte luras.
-”Har du städat rummet William, bytt sängkläder?” -”Nä pappa. -”Jag ställer upp dammsugaren och sängkläder utanför din dörr. Fixa det idag är du snäll”
Ett par timmar innan sängdags frågar jag honom igen – -”Är ditt rum fixat nu William?” -”Ja pappa, det är städat och klart” -”Superbra, Då hämtar jag dammsugaren!” (och kontrollerar)
Min son Williams regler mot mig – du får inte städa mitt rum – har jag inga problem att acceptera, jag är inte heller orolig för att min son håller på att bli ”ledaren” över familjen.
Ungefär på samma sätt ser jag på hunden och ett sunt och fint hundägande. Vi är jämlika, vissa regler måste följas, och både jag och hunden är enskilda individer och vi måste respektera varandra.
All text ovan tror jag många inte har något problem att hålla med om. Tvärtom tror jag att det är ungefär så här många utav oss har det (med vissa skillnader så klart).
Då kan jag reagera när jag får frågor som denna (och jag får liknande frågor ofta) –
” Min hund är underbar, men kan vara lite busig ibland. När jag då säger till honom, lyssnar han men morrar till. Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet. Vad ska jag göra åt detta?”
”Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet”
Om mina två barn är på tomten och har snöbollskrig. Efter en stund ser jag att det håller på att spåra ur. Varenda snöboll de kastar, kastar det mot varandras huvuden. Jag öppnar ett fönster och säger tydligt till dem – ”Ge tusan i att kasta i huvudet på varandra. Slutar ni inte får ni inte ha snöbollskrig!” (vi har regler i vår familj att man inte skadar varandra) Då slutar barnen, de suckar, och säger något om att jag är världens tråkigaste pappa….. Alltså, barnen ska tydligen ha sista ordet.
Att barnen suckar, att barnen ”har sista ordet” – pappa är tråkig, det är väl inget jag bryr mig om alls. Jag stänger fönstret och säger tyst till mig själv – ”jaaa, så tråkig pappa jag är”.
Jag skulle väl aldrig fortsätta diskussionen där. Säga till barnen – ”Vad sa ni om pappa!?”… Skapa en konflikt om detta, ha stolthet i detta, förminska min egen tillsägelse om att inte kasta i huvudet på varandra…. Det viktigaste är väl att reglerna följs och att kast i huvudet upphör!
Exakt på samma sak ska du se på saken då din hund ”har sista ordet”…. bry dig inte. Du har väl ingen stolthet gentemot din hund, eller någon manisk vilja att alltid vara den man har extrem respekt för. Det viktigaste är väl att det hunden gör upphör. Nöj dig med det.
Sen måste du verkligen komma ihåg (det gäller faktiskt barnen oxå, även om jag inte är en expert på barn) – Ljud hunden gör – more, skällande, pip – betyder betydligt mindre än vad många tror. Det är vad hunden gör som är intressant, inte hur den låter.
Ha en alldeles underbar sommarlördag / Fredrik Steen
Enligt uppgift har coronapandemin gjort att väldigt många skaffar sig en hund. Det tycker jag är bra. Men samtidigt är många oroade för att en stor okunskap finns.
Jag lägger kontinuerligt ut tips och råd på min Instagram @hundcoachen , och nu senat har jag lagt ut tre filmer med just detta. I det här blogginlägget tänkte jag gå igenom alla dessa råd i text –
Lär hunden redan från dag 1, att då ni är på promenad och har koppel på hunden hälsar vi aldrig på andra/mötande personer eller hundar.
Detta är ett enkelt sätt för dig och inte minst din hund att få till lugna och fina promenader. Stanna gärna upp och prata med människor, men släpp inte fram din hund. Ha den istället vid sidan och ge den själv en godisbit. Gör du detta konsekvent får du härliga promenader.
Lär din hund acceptera/tycka om intim beröring.
Rör vid din hund över hela kroppen, titta på tänder, tassar, öron, svans mm. Detta är viktigt för framtida eventuell vård av hunden, för kloklippning, och inte minst för din och hundens relation. Det handlar om förtroende och tillit. Ofta är just förtroende och tillit något man som hundägare måste jobba på.
Lägg fem minuter extra på din hund och lär den ett partytrick.
Fem minuter varje dag på att lära hunden något ”onödigt” gör underverk för dig och din vovve. Dels lär sig hunden att ”det lönar sig” att vara uppmärksam på dig. Samt att du och din hund lär er kommunicera betydligt bättre. Kommunikation mellan dig och din hund kommer vara guld värd i hela hundens liv.
När hunden är busig/besvärlig – Det är då du ska träna!
Nästan alla hundägare vet om perioder eller stunder i vardagen då hunden är som busigast eller besvärligast. Hunden kan få ”tok-ryck”, eller bits och sliter i saker….. Det är då du ska träna med hunden. När hunden är på det här humöret, då har den energi och vill mycket. Istället för att tycka denna stund är besvärlig – utnyttja detta till träning med hunden. Det är nu hunden tar till sig träning bäst.
Ta med hundens mat på promenader.
Jag hoppar ofta över att ge mina hundar mat hemma och tar gärna med mig maten på promenaderna istället. Där ger jag vovven lite mat varje gång den är uppmärksam på mig. Det skapar härliga promenader där jag som ägare av hunden blir den som är mest intressant och rolig på promenaderna. En klart underskattad övning som faktiskt fungerar bättre än vad man tror. Inte minst på hundar som normalt sätt inte är så ”matglada”.
När hunden vilar – Låt den vara!
Nästan alla vill ha en lugn och harmonisk hund i bostaden. Det är därför viktigt att du låter den vara när den gått och lagt sig och vila. Att väcka hunden, att störa hunden ger inget gott. Tvärtom kan hunden få svårt att koppla av, och glöm heller inte bort att en hund behöver vila betydligt mer än du för att må bra.
Ta med hunden och låt den uppleva saker – men skydda den från andra!
Jag tycker det är väldigt bra att ha med hunden på det mesta. Det tycker hunden är kul, den får en fin erfarenhet, det är en bra stimulans för hunden. Men bara för att jag har med hunden på en middagsbjudning eller ett cafe låter jag inte andra främmande personer hälsa eller engagera sig i hunden. Även om det verkar som att hunden uppskattar detta så bildar detta ofta stress och därmed felbeteenden. Ha med hunden, men se till att andra låter din hund vara. Det skapar en lugn hund även utanför ert hem.
Respektera din hund – Din hund är en egen individ!
Alltför många hundägare har svårt att acceptera att hunden är en alldeles egen individ. Som gillar vissa saker, som inte uppskattar andra. Låt din hund vara just en egen individ, en egen individ i familjen precis som du och andra.
