Kan inlärd lydnad begränsa våra hundar?

8 kommentarer till Kan inlärd lydnad begränsa våra hundar?

I ”vardagen” ser jag inlärd lydnad som ett komplement, eller som en nödlösning i vissa situationer.
Det är på inget sätt dåligt, för mig är det bara ett konstaterande.

Några exempel –

Jag kliver in hos en veterinär med min hund och ska sätta mig i väntrummet bland andra hundar och katter. Min hund engagerar sig i andra djur, och därför använder jag mig av inlärd lydnad för att kontrollera situationen – ”ligg”.
Även om det ser ut så här för många hundägare, kanske de flesta, så kan man ändå vara en gnutta självkritisk. För visst vore det trevligare om man slapp göra detta?

Jag går en promenad med min hund och möter två andra hundar. Dessa två mötande hundar gör utfall mot min hund, och min hund börjar engagera sig. Jag löser då detta genom att använda mig av inlärd lydnad – ”fot”.
Även om detta är en bra och smidig lösning så vore det väl bättre och skönare om jag slapp detta?

Då finns många liknande exempel, och egentligen gör det väl inte så mycket. Men jag tycker det är intressant att fundera på varför det är så här, och hur man hamnade här, och om vi var tvungna att använda samma teknik på exempelvis sina barn. (Även om vi gör det ibland)

Jag menar inte att inlärd lydnad är något som är dåligt eller negativt, tvärtom. Men jag kan inte låta bli att fundera lite på varför man behöver använda sig av det så ofta som vi ändå gör. På något sätt får jag känsla av att det kanske kan begränsa våra hundar en del.

Hur tänker du omkring detta? Berätta!

 


Ett roligt sidoprojekt

Sitter och jobbar lite med ett sidoprojekt 🙂 Förutom korrektur på svenska språket kan nog en annan illustratör vara nödvändigt 🙂 😉

Det var meningen att detta projekt skulle vara litet och gå fort. Ju mer jag arbetar med det så växer det och tar lång tid. Så kan det vara ibland. Det är bara att köra! 🙂

 

Nu är jag inne i bostaden efter en heldag utomhus med barn och hundar. Skönt att vara ute en hel dag, men lika skönt att komma in i värmen framför brasan.
Hundarna verkar också tycka det är skönt att komma in igen, de ligger och sover bredvid varandra.

Alldeles snart blir det en varm dusch också 🙂


Boka in, titta på….

Först och främst ska ni redan nu boka in, och gärna gå in på Agria.se och anmäla er till vårens hundpromenad. Jag är givetvis där, och jag hoppas att du kommer!  🙂

 

 

Svenska Brukshundklubben – 100 år av goda hundrelationer

Följ de fantastiska aktiviteter som Svenska Brukshundklubben bedriver med 100 års hunderfarenheter i ryggen. #SBK100

Publicerat av Svenska Brukshundklubben Måndag 5 februari 2018

 

Sen måste du givetvis titta på den här härliga filmen om Svenska brukshundsklubben……… Brukshundklubben – Min, och en himla massa andras klubb 🙂

 

I helgen har jag inga ”officiella” uppdrag. Så denna helg ska jag bara engagera mig i mina egna hundar och min familj.
Sen kommer jag blogga i helgen också, så klart 🙂

 


….inte mot katten, inte mot hästen, och inte heller mot dig!

3 kommentarer till ….inte mot katten, inte mot hästen, och inte heller mot dig!

Måndag och ny vecka…..
Hela helgen har varit i hundens tecken. Bedömning av Schäferhundar på lördag dag. ”Hundsnack” på amstaffklubben under lördag kväll. Ett mycket bra möte med SBK på söndag……. hund, hund, hund. Och jag älskar det!

 

Jag känner att jag än en gång vill ta upp detta med hunden ”som är högre i rang än ägaren”….

Jag tror man tänker fel om man tänker i dessa banor. Man ser en ”fiende” i sin hund helt felaktigt.
Min uppfattning är att hundar överhuvudtaget inte konkurrerar om ”rang” mot en annan art. Inte mot katten, inte mot hästen, inte heller mot dig.
Det jag är övertygad om att det handlar om är snarare bristande kommunikation, respekt (i positiv bemärkelse) mellan er båda, familjekänsla, och relation.

Att man börjar fundera i ”rang”-tankar är förmodligen just ett stort problem i allt ovan nämnda.

Börjar man se sin hund som en motståndare bara för att – Den stjäl din mat, hoppar på dig, morrar åt dig, går upp i soffan fast den inte får och så vidare – då har man fått allt om bakfoten.
Och lösningen är inte att försöka bli mer ”ranghög” själv.
Tvärtom är lösningen på detta att förbättra sin relation, att bjuda mer på sig så att hunden tycker du är en rolig individ, skapa förtroende mellan dig och hund, acceptera den individ hunden är, och inte minst TRÄNA på kommunikation.
En hund som litar på dig i alla lägen, den morrar inte åt dig i något läge – Så är det!
En hunds morrande får du inte bort med krav eller bestraffningar. Det får du bort med förekommande åtgärder, och övningar som skapar förtroende. Inget annat.

#fredrikälskarhundar

Avslutar med en bild på mitt ”bloggkontor” idag 🙂
#hockeyfarsa  🙂

 

 


De kan redan ”hund”, men de måste lära sig mer rasspecifika detaljer.

1 kommentar till De kan redan ”hund”, men de måste lära sig mer rasspecifika detaljer.

Lilla Nymo – Lika söt nu som då! 🙂

 

I helgen dömer jag utställning på lördag (schäfer) och har ett viktigt möte på söndag. Mötet på söndag är i Svenska Schäferhundklubbens namn, och mötet är med representanter i Svenska Brukshundsklubben. Det är lite saker vi vill framföra, saker vi vill förändra, saker vi vill förbättra, och saker vi anser att vi har bra lösningar på.

Så återigen, hundtema hela helgen.

Ja just det…. höll på att glömma. På lördag kväll ska jag komma till Svenska amstaffklubbens medlemsmöte och prata lite hund också 🙂

Intensiv men rolig helg. Det ser jag fram emot.

På den officiella utställningen för schäfer där jag dömer ska jag ha två domarelever med mig i ringen. Det är alltså två redan utbildade domare som vill utbilda sig på att även döma schäfer. Då gör man ett antal elevtjänstgöringar, sedan aspiranttjänstgöringar, innan man kan bli klar på den rasen man går på.
Att bli domare från början är betydligt mer jobb. Och det är faktiskt ganska avancerat.

Men i det här fallet kan dessa två ”redan hund” med allt vad det innebär, men de måste få större detaljkännedom om rasen schäfer.
Jag tycker det är kul att ha elever i ringen. De ställer bra och ibland lite kluriga frågor. Det är roligt och kräver att man själv är lite på ”tå”.

Utställningen är i Nynäshamn, och det är totalt ett nittiotal schäfer som kommer.


Att sätta ner hunden, och sedan belöna kan skapa mer problem!

7 kommentarer till Att sätta ner hunden, och sedan belöna kan skapa mer problem!

Arbeta med skyddshundar – Det roligaste som finns!  🙂

 

Hundar som skäller kan vara ett stort problem. Många försöker få bort skällandet, och många misslyckas tyvärr.
En orsak till varför så många misslyckas är förmodligen det faktum att många ser problemet – skällande – som ett enda problem, vilket det absolut inte är.
Dessutom är ”skällandet” alltså ljudet hunden gör bara ett symptom, inte själva problemet i sig.

En hund som är glad kan skälla. En hund som är arg kan skälla. En hund som är osäker kan skälla. En hund som vill ”tala om” för familjen att det kommer någon kan skälla…. osv.

Ser man det på det här sättet kan man kanske förstå varför det blir så fel ibland då man försöker få bort detta.
Tänk dig själv hunden som skäller för att den är rädd, och hunden som skäller för att den är glad – Och förstå vilken skillnad på träning!

Det klassiska problemet är ändå hunden som skäller då det kommer besök. Ofta gör den detta i en kombination av stress, glädje, och ”tala om” att det kommer någon.
Här tränar många med hjälp av kommandon där hunden ska utföra något (för då är den ju tyst), för att sedan då den är tyst, så får den hälsa på besöken som någon typ av belöning.
Det här kan säkert fungera, men det kan bli lite tokigt.

Jag ska förklara med hjälp av ett annat problem.

Tänk dig hunden som tigger då du äter. Hunden sitter där och dreglar, och gör då och då försök att ta din mat.
Då gör du som många gör med skällande hund då det kommer besök – Du sätter ner hunden ett par meter från matbordet, och där får hunden sitta tills du ätit klart. Eftersom hunden ”varit duktig” och suttit där, så belönar du nu detta med att säga – var så god – och låter hunden äta upp resterna från din tallrik.

Målsättningen med det du nyss gjorde var att få hunden att sluta tigga, har du lyckats med det eller har du gjort saken värre?
Förmodligen har du gjort saken värre eftersom hunden ville ha din tallrik. Den får sitta lugnt och vänta (men den sitter förväntansfullt), sen får den vad den vill – tallriken!
Du har inte lärt den att inte tigga, men du har lärt den att sitta på ”förväntan”, och det gjorde den bra. Intresset för din tallrik ökar då den sitter där, och du belönar med att låta den slicka din tallrik.

Så gör sannolikt ingen då man har problem med hund som tigger, men väldigt många gör det med hunden som blir aktiv vid besök.

Det är alltså lite viktig att du tänker dig för innan du låter hunden hälsa på besök som kommer (om du har en hund med problembeteende). En grundregel kan vara – Låt inte hunden hälsa på besök innan hundens intresse för besökarna är helt borta.

 

 


Rädsla och oro – för mig har det fungerat allra bäst!

7 kommentarer till Rädsla och oro – för mig har det fungerat allra bäst!

Från ett prov… en rejäl dobermann!

 

 

Osäkerhet/rädsla/misstänksamhet mot främmande människor.

Ett relativt vanligt problem en del hundägare oroar sig över. Här finns massor av tips och råd. Vissa råd är bättre, andra sämre.
Det kan handla om att låta hunden hälsa om den vill, att be främmande människor ta kontakt hunden, att be främmande människor ge hunden godis, med mera.

Det första jag tycker man ska fundera lite över är faktiskt om problemet är så pass stort så att det måste bort.
Jag tänker – ”om alla ger tusan i min hund, så har jag ju inget problem.”
Det andra man måste fundera lite över är detta med hur orolig/rädd hunden är, och om den verkligen är just det, eller att den bara inte har något behov av främmande människor?

Jag har själv haft en del hundar med detta problem, jag har arbetat med en himla massa hundar med den här typen av problem.
Och det som jag tycker fungerar allra bäst, det är att låta hunden vara.

Om min hund är rädd för människor, och jag exempelvis får besök hemma. Då säger jag tydligt till alla besök – ”Låt min hund vara. Hälsa inte på hunden, ta inte ögonkontakt med hunden, låtsas som att hunden inte finns. Oavsett vad hunden gör.”
När jag går ut med min hund så går jag gärna där det finns mycket folk, men ingen får hälsa på min hund.
Jag stannar gärna och pratar med främmande personer, men ingen får hälsa på min hund.

På så sätt ger jag hunden lugn och ro. Hunden lär sig snart att den kan lita på mig, att jag ser till att den slipper alla människor den inte gillar. Och bara av detta försvinner oron med tiden.

Problemet med den här typen av problem – hund är rädd för människor – är att varje gång du försöker träna detta aktivt, så sätter du hunden i situationer där hunden blir orolig. Och det kan istället göra problemet värre.

Av de hundar jag haft i min bostad själv med det här problemet, så har problemet varit borta efter en tid. Inte genom aktiv träning, utan snarare genom att aktivt låta hunden slippa detta.

För mig och de hundar jag arbetat med, så har det fungerat allra bäst.


Antidepressiva läkemedel……… för djur (?)

2 kommentarer till Antidepressiva läkemedel……… för djur (?)

Om jag är rätt informerad så handlar detta i huvudsak om skotträdda hundar runt nyårsnatten, men det finns även andra fall där hunden enligt ägaren helt enkelt är deprimerad.

Hur ser jag då på detta ”fenomen”?

Kanske är jag lite jävig med tanke på att jag själv knappt tar en värktablett. Men så här tänker jag –

Självklart kan det finnas individer som med hjälp av medicinen för stunden kan må bättre, men i stort och generellt är jag mycket kritisk till utvecklingen.
Den skotträdda – Hunden som varit med om något som gjort att den blivit skotträdd, och då finns goda möjligheter att få bort denna rädsla med rätt träning och med lite uthållighet. Här anser jag att medicin/preparat är onödigt, i alla fall på längre sikt.
Sedan har du den hund som är rädd för ljud på alla sätt, och som också är rädd på nyårsnatten, utan att den varit med om något speciellt. Den hunden/hundarna har förmodligen nedärvt sin rädsla från sina föräldrar. Detta är svårt eller till och med omöjligt att träna bort.
I det sistnämnda fallet har jag större förståelse för antidepressiva läkemedel, för den enskilda individen, men det är ju förödande på längre sikt för den rasen.
I uppfödarens arbete ingår ju att föda upp hundar som är trygga och säkra, kan man nu medicinera bort detta – på bekostnad av hundens välmående – då är jag rädd att aveln inte kommer bli bättre.

Sedan kan ju medicin aldrig vara bra. Det måste ju finnas biverkningar med mera. Så är det ju med motsvarigheten till oss människor.
En människa kan dessutom bestämma själv hur denna mår, för hund bestämmer DU hur den mår och ger eventuellt medicin efter det.

Den deppiga hunden, där är jag väldigt kritisk till någon typ preparat för att motverka detta. Här gäller endast stimulans, relation, och aktivitet. Och här måste man vara lyhörd för den enskilda individen och anpassa sig.

Generellt anser jag att allt detta är en trist utveckling, och på många sätt helt onödigt vill jag påstå.


Generella domarkonferensen – SKK

2 kommentarer till Generella domarkonferensen – SKK

Jag sitter just nu som en typisk ”hockeypappa” i ishallen och jobbar med datorn.
I slutet av februari har Svenska kennelklubben en generell domarkonferens för utställningsdomare. Den är obligatorisk och inbokad sedan ett par år.
Går man inte på den, då får man heller inte döma något mer.

Sundhet och hälsa står givetvis på tapeten. Och det gör mig till en stolt ambassadör för kennelklubben.

Förutom att delta på konferensen så ska jag vara ”gruppledare” för ett grupparbete. Det vår grupp, med ett 15 tal domare, ska diskutera och sedan presentera är – Rastypisk mentalitet. Spännande, intressant, och inte minst otroligt viktigt.
Ser verkligen fram emot dessa diskussioner.

Rastypisk mentalitet är något jag ofta tänker på, och diskuterar runt med personer som vill.
Det är en viktig sak då det gäller utställning, men också på bruksprov. Ska en Rottis arbeta likadant som Border Collie?… bara som ett exempel.

Om bedömningen och betyget på prov utgår ifrån ex vis en BC tempo, då kommer alltid ex vis en Rottis få lägre betyg.
Men frågan är om vi verkligen vill förändra om Rottisen till en mer BC – lik hund?
Viktiga frågor!!

Nu ska jag fokusera lite på hockeyn 🙂

 


Vilka godingar

2 kommentarer till Vilka godingar

Vill du se lite filmer från min gosstund med dessa älsklingar ska du följa mig på min instagram @hundcoachen

Det har varit en intensiv hundhelg för mig. Först Örebro, sen Kumla, tillbaka till Örebro, sedan ner till Borås, sedan tillbaka till Örebro.
Nu äntligen hemma i bostaden igen.

”Örebro-ärende” är möte med Svenska Schäferhundklubben där jag arbetar som vice ordförande. Det var ett bra och kreativt möte vilket jag hoppas på sikt kommer ge något bra både för rasen och medlemmarna.

Nu ska jag hämta andan och energi i skogen med mina vovvar  🙂