Freestyle med en ovanlig ras!

Nu är det dags för nästa ras att inträda bloggens serie! Nämligen Bostonterrier! Vi har fått äran att intervjua Karin och hennes fina bostonterriers!

Jag heter Karin Schylberg och jobbar till vardags som förskollärare men ägnar det mesta av min fritid åt mina tre bostonterrier Gina, Luna och Tarzan. Gina är min första hund och kom till oss genom en lycklig slump från en kennel i Italien. Genom henne har jag lärt mig massor om hundar på så många sätt. Vi har haft tre valpkullar, tränat tävlingslydnad, agility, viltspår, men först och främst vår absoluta favoritgren freestyle och heelwork! Gina fyller 11 år till våren och är en absolut toppenhund av sin ras. Hon har i stort sett alltid varit frisk och hel, vilket jag känner stor tacksamhet inför. Hennes förstfödda tik är vår Luna som snart fyller 9 år. Hon har varit en duktig tävlingslydnadshund upp till nuvarande klass 2, men nu satsar vi främst på Htm där hon hittills har ett Cert i klass 3. Tarzan är från Ginas sista kull och är fem år. Han tävlar mest agility men har en uppflytt i freestyle och i år även tävlat klass 1 i heelwork där han i somras fick diplom Htm1.

Foto: Malin Sydne

Bostonterriern är ursprungligen en korsning mellan en terrier och bulldog, men är sedan början av nittonhundratalet en egen ras och faktiskt USAs nationalras! Långt, långt tillbaka i historien har den kamphundsbakgrund, men då den var en  trevlig ras som sällskap så blev den alltmer vanlig som gårdshund och höll råttor borta på landet eller bara som en social och trevlig sällskapshund. Numer är bostonterriern främst en sällskapshund och har mest sett i utställningssammanhang, men den har senare år roligt nog blivit allt vanligare i olika aktiviteter.

Vi hade som sagt aldrig haft hund innan, men gillade det vi hörde och läste om rasen: att de sades vara lättlärda, livliga och glada, samt att de har en speciell karaktär, är väldigt lekfulla och även lite egensinniga men med en stor utstrålning. Det föll oss i smaken.

Jag hade inte några som helst tankar på att träna eller tävla när vi skaffade Gina, men av en slump så hamnade jag på unghundskurs med Frida Binette och Emma Willblad. De hade trix med i kursen och pratade en del om att träna och ha mål. Jag gick fler kurser men hade inga tävlingsambitioner direkt utan tyckte bara att det var skoj att känna att vi växte ihop mer och mer. Efter ett tag kände att jag ändå att jag ville pröva på att tävla och valde att göra en tävlingsdebut så långt hemifrån jag kunde. Första starten gick inte så bra men skoj var det ändå.

Jag var länge osäker på hur långt man kunde komma med en bostonterrier, då vi har varit lite av pionjärer inom rasen vad det gäller att tävla i freestyle. Från debuten  2011 fick jag och Gina äntligen vårt och rasens första championat 2016 efter massor av träning, en del svett och tårar men mest  glädje och skoj!

Foto: Malin Sydne

 

Bostonterriern är en glad och livlig ras med mycket energi. Den är lättlärd och fattar saker snabbt, men har en hel del egna idéer om hur man sen jobbar vidare. Man får lägga mycket energi på stadga och uthållighet. Antalet repetitioner man får lägga för att få en förståelse som sitter ordentligt, är stort jämfört med en brukshund tror jag. Man behöver ha humor när man tränar en Boston men de bjuder på många skratt! Efter att ha tränat tre bostonterriers så kan jag också konstatera att varje individ kan vara väldigt olika. Gina är glad och lite flamsig, Luna är mer av en seriös arbetsmaskin och Tarzan är mer lik Gina men också lite som tjuren Ferdinand och en tänkande hund.

Till fördel i freestyle

Det är en fördel att de är små och lätta vilket gör vissa trick enklare. En boston kan t.ex. lätt hoppa på många olika sätt. De är smidiga och kvicka och roliga att jobba med. Man blir glad av att leva med en bostonterrier!

Vad skulle du säga till dem med en annorlunda ras om de var sugna på att träna freestyle/htm?

Var inte rädd för att pröva! Våga tro att just din hund kan! Ge inte upp om det inte fungerar direkt, det tar längre tid med en hund av en ovanlig ras. Var noga med kriterier, jag är vis av erfarenhet på det området. 😉  Ibland tror jag att många faktiskt inte tror nog mycket på sin egen ras just för att det inte finns några förebilder och om man inte är van att träna hund så ger man upp lättare. Men även med en “vanligare ras” så krävs det ju mängder av träning för att det ska bli bra.

Foto: Malin Sydne

Utforma program och val av tricks:

Oavsett ras så är det viktigt att tänka på vad din hund gillar att göra och utgå från det. Då kommer det att vara lättare att få till ett flyt och det blir självbelönande att jobba för hunden. Jag har ofta med någon typ av rekvisita för att jag tycker att det är lättare mina hundar att hänga upp programmet kring någonting som de känner igen. Med en liten hund är det viktigt att tänka på att man väljer moment och tricks där man visar upp hunden lite. Både att man inte skymmer hunden med sin kropp i programmet, men också att man jobbar konkret på olika nivåer- att man kan ha tricks där hunden hoppar upp på saker och att man som förare går ned på den lilla hundens nivå.

Foto: Malin Sydne

Hur motiverar du din hund till träning?

Jag har jobbat väldigt med att motivera mina hundar på massor av olika sätt. Fina Gina var först en ganska nonchalant men tack och lov lättbelönad dam. Vi leker väldigt mycket och försöker att se all träning lekfull och lustfylld som vi bygger på mer och mer.

Jag försöker också se till att de får jobba mycket med att tänka själva och att ha många kortare intensiva träningspass, speciellt i början av inlärning. När vi kommit en bit blir träningen annorlunda och det är en balansgång mellan att ställa krav på att klara av/orka lite till, men det behöver hela tiden fortsätta att vara lustfyllt. Det där med precision har inte varit min eller Ginas starkaste sida och vi jobbar en hel del på att hon ska lyssna på mig och inte fatta fullt så många beslut själv som hon helst skulle vilja. Dels är hon ju av en ras med ett ursprung av självständighet, dels har jag som hundförare inte fulländade kunskaper av att sätta kriterier vis inlärningen, men vi jobbar på det!

Med Luna har träningens fokus legat på helt andra saker. Hon gillar inte alls andra hundar och är störningskänslig, så jag får lägga massor av tid på vardag och grundträning. Däremot älskar hon att nöta ren momentträning mer än de andra två.

Foto: Malin Sydne

Vad inspireras du av? 

Å jag inspireras av många och söker ny inspiration hela tiden. Jag har gått mängder av kurser med olika instruktörer och det ger olika input. Att träna andra hundsporter är också bra för att se sin hund på nya sätt. Tävlingslydnaden har fått mig att inse vikten av att vara mer exakt och inse tjusningen med pill i momentinlärning. Agility peppar till fart och fläkt. Det finns massor av duktiga freestyleförare och hundar världen över och det är lätt att hitta freestylefilmer på nätet. Frida Binette var en av de första jag följde i Sverige och Richard Curtis från utlandet för att nämna några. Sen kollar jag alltid förstås lite extra på de som lyckas med hundar av mindre storlek eftersom man behöver tänka lite annorlunda. När jag gör program inspireras jag av musik jag gillar och blir glad av och jag tycker att det är superskoj att spåna på vilken rekvisita vi kan behöva och göra olika trix med.

 

Här kan ni se filmer och inspireras av Karin och hennes Boston terriers!

 

 

Tusen tack Karin för att du har delat med dig av dina tankar och berättelse kring dina fina hundar samt deras ras! <3

 

Publicerad i Övrigt | Skriv en kommentar

Om tävlingsnerver, och att bryta dem!

Det här med tävling och nervositet är ett alltid återkommande (och intressant!) ämne. Nerver kan ställa till det rejält när man tävlar med hund då det inte bara påverkar oss utan ofta även hunden. Det är riktigt svårt att föra hund ordentligt med total tunghäfta, tunnelseende och kväljningar!
Det kan dessutom drabba precis vem som helst, och när man står där är det svårt att veta vad man kan göra åt det. Jag vill därför berätta om min egen nerv-historia:

Jag har alltid haft stora problem med tävlingsnerver och nervositet som går över till ordentlig ångest. Det har varit så illa att jag många gånger (i princip varje tävlingsstart) bestämt mig för att helt sluta tävla. Jag älskar ju tävlandet och allt som hör till, men är det värt det när man mår dåligt i flera dagar innan tävlingsdagen, inte kan sova, inte äta, mår illa och inte gör annat än att sitta och vagga fram och tillbaka i fosterställning på tävlingsdagen? För det har hänt mig flertalet gånger. Ibland är det bättre, ibland sämre, men nerver är svåra att styra och kan slå till när man minst anar det hur mycket man än jobbar med att försöka mota bort dom.

Jag tänkte länge att min nervositet berodde på ovana. Ju mer jag tävlar ju mindre nervös kommer jag att bli! Så när jag tog körkort började jag åka på så många tävlingar jag bara kunde. Jag övade – trodde jag – upp mina nerver. Jag skulle lära mig att inte ta så hårt på tävlandet, att se det som att det alltid kommer nya chanser, nya tävlingar.
Problemet var bara att jag under alla dessa tävlingar inte gjorde någonting alls för att förändra mitt beteende eller mina tankar inför tävling. Jag fortsatte göra samma misstag och tränade i själva verket på att bli nervös!
Jag fick höra en gång att hjärnan är en lat muskel – den gör det den är van vid att göra och tycker inte om att förändra sig om man inte tvingar den. och min hjärna var helt klart fast.

Det är inte förrän i år som jag börjat inse vad det är jag har gjort. Att jag har tränat min hjärna och min kropp att gå in i inlärda mönster.
En vän såg hur dåligt jag mådde på en tävling och fick mig att förstå att jag måste göra någonting åt det. Det blev starten på en jakt efter lösningar för mig, där jag provat flera olika nervkontrollerande tips! En del har funkat bra och andra mindre bra – men jag insåg att allt var värt att prova för att bryta de mönster jag fastnat i! Här är några utav tipsen och även tankar om hur min tävlingsångest ser ut idag.

  • Planera. En viktig del för att hålla nerverna i styr är att planera. Att känna att man inte har kontroll är en stor källa till oro – ta därför kontrollen!
    En del i planeringen är att faktiskt reda ut vad det är du blir nervös över. Kan du göra någonting åt det? Är det ingången på planen? Träna då massor av ingångar på plan! Är du stressad över att komma i tid? Se till att du har god tid på dig! Går nervositeten igång av tanken på publik och domare? Träna då i tävlingslika situationer: ordna publik, träna på stan, sätt upp ringband!
    Allt går såklart inte att kontrollera när man tävlar med hundar – men se till att du har koll på det du faktiskt kan ha koll på, så blir det en sak mindre att oroa sig för.
  • Ät. Det låter som en liten grej, men det är viktigt! Jag kan inte äta innan tävling, och jag har upptäckt att det faktiskt verkar vara ett rätt vanligt problem. Grejen är den att om man låter bli att äta för att man mår illa – mår man oftast ännu mer illa… Finns det någonting som känns mer okej att äta, så att magen inte är helt tom?
  • Rör på dig. Det här är mitt favorittips! Varje gång du känner nerverna krypa fram – spring ett varv, gör benböj, upphopp, dansa eller vad som helst! Huvudsaken är att du inte sitter still och fastnar i nervositeten som växer sig större. Aktiviteten ger kroppen någonting annat att fokusera på, och sätter dessutom igång massa positiva reaktioner!
  • Lyssna på musik. återigen, det låter som en liten grej men det kan göra underverk. Gör en låtlista med peppig musik och favoritlåtar så kommer det ösa på med positiva associationer när nerverna kickar igång! Dansa med, släpp ut alla spänningar och låt kroppen ladda endorfiner!
  • Som Nina Roegner så klokt sa i sin landslagsintevju – möt nervositeten i tid! Jag har ofta intalat mig själv att jag inte är nervös, nejnej, inte nervös , inte nervös alls. Tills känslan slår till med en smäll när man kliver över tävlingsbandet! Skakiga ben, kissnödighet, muntorrhet, illamående och allt – är lättare att möta när man har tid på sig att ta tag i det.
    Ta ett djupt andetag. Vad är du nervös över? Kan du göra någonting åt det? Om ja – gör det. Om nej – släpp det.
  • Prata, skratta och ha kul. Det finns dom som fokuserar bättre av att “bubbla in sig”, men för mig blir nervositeten lättare om jag delar den med någon. Om vi  kan prata och skratta avdramatiseras situationen och dessutom utlöses endorfiner som gör att vi slappnar av och mår bra. Det brukar vara bra stämning på freestyle tävlingar, så har du inte med dig någon att skratta ihop med kan du alltid hitta en vän som ställer upp!
  • Sätt upp mål som känns rimliga och nåbara. Genom att nå sina mål skapar man en bra känsla och slutar fokusera på det som kanske inte gick lika bra. Målen behöver inte ha med prestation att göra, men det är bra om dom är mätbara. Att sätta ett mål som “att göra en bra tävling” kan sluta med att man aldrig känner sig nöjd, eftersom målet inte går att mäta. Börja istället med att sätta ett mål som du kan kontrollera över!

Såhär kan det se ut om man fått rådet att jogga bort sina tävlingsnerver! ca 5min innan vår tur att starta på NM.

Jag har gått från att inte göra någonting på denna lista (förutom möjligtvis prata med mina vänner – men är man riktigt nervös går inte ens det!) till att göra alla eller de flesta punkterna! och vet ni, jag tycker faktiskt att det funkar. Jag är inte fri från nervositet eller ångest, långt ifrån. Men jag har börjat bryta mönster och göra någonting åt mitt sätt att må och tänka, och jag har börjat se en förändring. Det tar lång tid att bryta mönster som det tagit år att lära in och kroppen går fortfarande per automatik in i nervositet-mode inför en tävling. Men jag har lättare att hantera det, jag mår bättre och bäst av allt: tävlandet har blivit ännu roligare!

(ps. jag hoppas på att få se allt mer dansande och skrattande på tävling! 😉 ) //Moa

Publicerad i Freestyle, Heelwork To Music, Övrigt, Tävling, Träning | Skriv en kommentar

Freestyle med en ovanlig ras!

Hej! Vi på freestylebloggen har startat med en ny serie, freestyle med en ovanlig ras (de vanliga kommer även att vara med) men just nu vill vi upplyfta våra fina ekipage i freestylevärlden som inkluderar raser som kanske inte är de mest vanliga! Freestylesporten är fantastiskt på sådant vis, att vi har en sådan spridning! Alla är varmt välkomna!

Vårt första ekipage som vi med gäldje visar här på bloggen är Sara med hennes två shibor!

Sara och sina shibor!

Jag heter Sara Guldbacke Lund och jag är 30 år och bor i Uppsala. Min lilla flock består av shiborna Kumo 7 år, Yume 4 år och så en 1-årig pumi som heter Katla. Förutom freestyle så pysslar vi bland annat med lydnad, rally, viltspår och lite utställning.

Shiban är en japansk spetshund som ursprungligen avlades och användes för att jaga småvilt. Det är en så kallad urhund vilket innebär att den har många ursprungliga beteenden kvar från vargen. De har stor integritet och påminner i många fall mer om en katt i beteendet än en hund. De är gärna med på diverse upptåg och äventyr, men kanske inte nödvändigtvis behöver vara ”the center of attention” utan kanske nöjer med sig att betrakta (gärna dömande) på avstånd.

Vad fick dig att välja denna ras?

Jag ville ha en tålig hund i lagom storlek som kunde hänga med på det mesta och som inte nödtvunget måste hälsa på allt och alla. Jag förälskade mig i shibans sätt att vara och betrakta världen, de har en sådan otrolig stark självkänsla och är bara så himla självklara i sitt sätt. Jag tjusades nog lite av att ha en lite annorlunda ras vars största uppgift i livet inte är att vara en till lags. En utmaning!

Jag hade inte en tanke på att varken träna eller tävla någonting när jag hämtade hem Kumo, som är min allra första hund. Men det visade sig att han var en smart liten rackare och älskade att lära sig nya saker. Att träna tricks blev ett sätt för oss att bonda och träna samarbete. Att vi så småningom tog oss ut på tävling var för att jag blev inspirerade av ett annat shibaekipage som höll på lite med freestyle. Hade aldrig trott att jag skulle bli så fast, och när jag tänker på våra prestationer på tävling i början så fattar jag inte att jag inte bara la av, men jag var så jäkla envis och ville så gärna visa hur duktig min hund var. När shiba nummer två flyttade in så visste jag att jag ville satsa mer fokuserat på att få henne till en tävlingshund redan från början, och med henne kom framgångarna lite snabbare.

Jag fick lära mig fort att det inte alltid blir som en tänker sig med en shiba. Det där tricket som aldrig brukar krångla blir helt plötsligt skittråkigt eller så är det bara så mycket roligare att göra något annat än det jag tänkt. Så det gäller att vara öppen för improvisation, och att ha en del humor underlättar.

Vilka fördelar har din ras?

Skulle säga att de på många sätt har en ultimat fysik för freestyle. De är otroligt smidiga och kan springa fort och hoppa högt men är samtidigt tillräckligt små för att kunna göra många gulliga trick som att hoppa upp på ens rygg etc. Så det finns alla möjligheter att kunna skapa ett varierat innehåll i sitt program. Tycker också att det finns en känsla för symmetrisk ordentlighet hos rasen vilket gör att precisionen i utförandet i rörelserna (om en nu lyckas få dem att utföra dem 😉 ) ser väldigt snyggt ut. Sen är de otroligt lättlärda rent tekniskt.

 

Vad skulle du säga till dem med en annorlunda ras om de var sugna på att träna freestyle/htm?

Tveka inte en sekund! Det finns ingen annan hundsport som på samma unika sätt låter dig ta var på just din hunds unika egenskaper och möjligheterna att kunna anpassa gör att alla kan vara med på sina villkor och efter sina förutsättningar. Sen upplever jag freestylevärlden som väldigt öppen och fördomsfri när det kommer till udda raser. En känner sig välkommen.

På vilket sätt utformar du programmet och väljer tricks efter din hundtyp? – har du några tips?

Det finns mycket att ta hänsyn till när jag ska göra ett nytt program. Jag utgår från min hund och försöker anpassa tempo och kedjor så att det ska uppfattas som intressant och lagom svårt för hunden. Mina shibor jobbar som bäst om varje trick eller position inte upprepas för länge i en sekvens/kedja. De blir trötta eller uttråkade snabbt av att göra samma sak för länge och det kan jag tycka är lite typiskt för den här typen av hund.  Och sen gäller det att kedja ihop trick som upplevs som lättare eller svårare så att hunden kan hålla en lämplig koncentrationsnivå genom programmet. Känns det för svårt eller tråkigt så börjar de slarva.

Hur motiverar du din hund till träning?

För mig är det oftast en fin gräns mellan att våga utmana men inte pressa hunden. Jag har blivit så dresserad av mina hundar att jag lätt hamnar i en slags slentrian, där jag tränar ”samma gamla vanliga” och belönar ”samma gamla vanliga” och gör en så, så kommer det aldrig att bli bättre. Men det gäller att faktiskt kunna locka fram ett äkta engagemang ifrån hunden och det gör jag bäst i att känna samma engagemang själv. Sen är det ett måste att lägga ned tid på belöningsutveckling med jämna mellanrum för att hela tiden påminna om att belöningarna är värda att anstränga sig för.

Det är här mina två shibor skiljer sig åt mest. Kumo är mycket mer svårmotiverad än Yume och han är väldigt känslig för mina sinnesstämningar. Jag måste vara 100% i mitt engagemang om jag ska träna honom och det är inte alltid den energin finns. Yume är väldigt annorlunda och uppfattar träning och samarbete som mer självbelönande och hon är också mer noggrant grundtränad i belöningar som gör att jag inte behöver konstruera fram värde i hennes belöningar på samma sätt.

Vad inspireras du av?

Freestyle är ju så roligt för du kan verkligen hämta inspiration från så mycket! Jag har alltid haft en väldigt blandad musiksmak, allt ifrån musikal och opera till glamrock och punk och att jag började med freestyle har nog breddat den än mer och ändrat på sättet jag lyssnar på musik. Att hitta något udda när jag loppisshoppar som får mig att spinna vidare på tema och musik till program har också hänt. Eller att jag ser andra ekipage och tänker att det där tricket vill jag också pröva att lära in.

Avslutningsvis kan ni få se dessa fina hundar i arbetet med duktiga Sara!

Kumo freestyle klass 1 :

Yume freestyle klass 1 :

Yume freestyle klass 3:

 

Tack Sara för att vi fick ta del av dig och dina hundar! <3

Har du eller känner du någon som kör htm/freestyle med en mer ovanlig ras? Hör av er! 😀

 

/Märta

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för Freestyle med en ovanlig ras!

Work shop – landslaget

För en vecka sedan genomfördes workshopen för landslaget inför VM i Tyskland, Leipzig. Mästerskapet startar torsdag den 9 november.

Det var en härlig helg som gav mycket inspiration och glädje.

Lördagen startade igång med hjälp av en danslärare som gav oss tips kring hur vi kan utveckla får koegrafi i våra program. Detta var otroligt bra och utvecklande. Vi blev inspirerade av detta och kunde stötta varandra resten utav dagen kring hur vi skulle röra oss i programmet och få feeling till programmet.

Vi turades om att köra individuellt och resterande lagmedlemmar tittade på och agerade inropare och galen publik. Vi satt skönt i de snygga stolarna från Agria!

Hundar och förare är snyggt stylade inför de kommande dagar i Leipzig, här ser ni våra supersköna fleecetröjor från Agria och hundarnas vackra tecken från Åmarks Bygg.

Vi tränade på våra program, förberedde inför VM och peppade varandra. Hundar och förare jobbade hårt under helgen och hundhallen gick varm. Vi tränade hela program, kedjor samt ingång på plan. För att inte glömma! – vi klockade även hur lång tid det tog för att få in rekvisiten på rätt plats i och med att vi har 1,5 minut på oss att få ut materialet på rätt plats i Leipzig, annars råder disk av ekipage. Det får absolut inte hända och det verkar som att vi har tiden på vår sida!

Imorgon åker några till Tyskland men jag åker inte förns på tisdag!

Nu peppar vi inför VM och som Lizette och Anita sa…. det börjar att dra ihop sig!

/Märta

Publicerad i Freestyle, Landslaget | Kommentarer inaktiverade för Work shop – landslaget

Freestyle med en äldre hund

Här kommer lite tankar jag har när jag tränar och tävlar med min tik Edit.

Edit är en Flatcoated retriever på 9,5 år. Hon är väl en typisk retriever, tycker livet är ett party varenda sekund, alla människor är fantastiska och livet går ut på att vifta på svansen så fort och hårt man bara kan! Men i och med hennes ålder har jag märkt skillnad på orken och försöker alltid ha detta i åtanke när vi tränar och tävlar. 

(Jag tror att freestyle är en jättebra aktivering för alla hundar, gammal som ung! Du tränar mycket kroppskontroll och små muskler i kroppen. Det kan väl inte vara dåligt!? :D)

Valet av tricks:

I valet av tricks för Edit försöker jag jag vara ännu mer lyhörd kring vad hon tycker är riktigt riktigt roligt och de hon tar i för att utföra. Här väljer jag tricks som hon själv har stor motivation till att utföra. Sedan har jag uteslutit hopp och balanstricks då jag anser att hennes kropp inte klarar av det på samma sätt nu som förr.

  • Vad VILL din äldre hund göra?
  • Anser DU att din hund klarar av det?
  • Gå på magkänsla, känns detta okej eller blir det för ansträngande?

 

Hur väl känner du din hund? Jag upplever att Edit är mycket tröttare nu för tiden och behöver längre pauser mellan träningstillfällen. Särskilt inför tävling som tar mycket på krafterna. Detta har jag i åtanke ifall vi ska iväg och tävla. Sist vi tävlade i Linköping så hade Edit inte gjort något med Freestyle på en vecka, endast promenader och vila. Detta tycker jag gör skillnad på min hund. Det är viktigt för henne att få vila upp sig.

Likaså hur jag väljer att tävla med henne, jag har efter att ha provat dubbla starter i freestyle ett antal gånger bestämt mig för att hon får endast starta en gång. På grund av att den andra starten blir ansträngande och det ger henne inte en lika god chans att hänga med och “lyckas”. Hon är en toppentjej som älskar att träna freestyle och vill vara med på det mesta, dock så märker jag att hon är inte den 4 åriga tjej utan är snart 10 år.

Från tävlingen i Linköping:

 

Tricks som Edit tycker jättemycket om:

Om- Backar runt mig

Fil- Backar runt mig åt motsatta håll

Egentligen, allting som handlar om att backa.

Apportera – retriever

Följa

Dolly- springa runt föremål

Snurra

Spinn

Lyfta tassar

Och flera andra tricks!

Som i all annan aktivitet med hundar eller vi människor så tror jag att man ska arbeta med att värma upp hunden med även varva ner hunden. Massage är också något som jag tror gynnar en äldre hund och att du lär dig känna din hunds kropp. När den är avslappnad eller spänd osv.

Alla hundar har olika förutsättningar, vissa är piggare än andra, men glöm inte att en gammal hund KAN lära sig att sitta! Så om du har en gammal goding där hemma, våga ut och pröva era vingar! Vi har massor av fina exempel på äldre hundar som briljerar!

Vi har fler exempel på äldre hundar som representerar Sverige i landslaget, bland annat

det fina ekipaget Karin och Tikka

Självklart, Sandra och Thyra

 

 

Publicerad i Filmer, Freestyle, Övrigt, Programbygge, Tävling, Träning, Tricks | Kommentarer inaktiverade för Freestyle med en äldre hund

Presentation av landslaget: Lizette och Gaston

Nu har det blivit dags att presentera Freestyle lagets Lizette och hennes Gaston! Trots att dom är relativt nya inom sporten är meritlistan lång, och Lizette är en van hundtränare som bygger riktigt spännande och imponerande program där Gaston växlar mellan fart och precision. Här nedan kan du läsa mer om hennes tankar om sporten!

Förarens namn: Lizette Olausson
Hundens namn: Revalill´s Gast ”Gaston”
Ras: 6-årig border collie
Meriter: Nordisk mästare i freestyle (både individuellt och i lag), 5:a på VM i Moskva och 6:a på EM i Österrike 2016. Årets freestylehund 2016. Freestylechampion och stormästare i freestyle.
Övriga meriter: Lydnadschampion och har kvalat till lydnads-SM 2014, 2015, 2016, 2017.
Uppflyttad till högre klass spår.

EM i Österrike.
Foto: Daniela Juwan

Varför började du med freestyle?
Jag har tävlat lydnad på hög nivå i 25år och har alltid tränat freestyle med mina lydnadshundar för att utveckla kroppskontroll, balans och bygga muskler. Även den nyinlärning man får i freestyle är superbra för att utvecklas som team, oavsett vilken gren man tävlar i. Men det är inte förrän på senare år, med Gaston, som jag har börjat tävla i freestyle, så vi är relativt nya i sporten som tävlingsekipage.

Vad tycker du är bäst med sporten?  
Det bästa är nog att det inte finns någon mall för hur det ska se ut och att det inte finns några begränsningar för vad man kan hitta på. Man kan göra precis det som man själv och hunden tycker är roligt och man kan utvecklas i det oändliga tillsammans. Att sedan göra det till musik gör freestyle till den ultimata hundsporten.

Foto: Camilla Jakobsson

Hur ofta tränar ni? 
Vi älskar att träna Gaston och jag, så vi tränar mycket, nästan varje dag året om. Och har vi något viktigt på gång kan det bli flera gånger om dagen. Men så tar vi träningspauser emellanåt också förstås, det tror jag är viktigt att man gör.

Vilka styrkor har ni?
Min styrka är nog att jag är envis och sällan ger upp utan snarare drivs hårdare när vi får motgångar. När det gäller Gaston så sprudlar han alltid av glädje och älskar att träna, ja hela han är faktiskt helt proppfull av styrkor!

Vilka svagheter har ni?
Det som kostar oss mest poäng på tävlingar utomlands är nog att Gaston skäller ibland, av lite olika anledningar. Den svagheten ligger förstås hos mig, eftersom det är jag som inte riktigt har kunnat lösa det. Men jag tror faktiskt att jag kan ha kommit på lösningen förra veckan, så direkt när vi kommer hem från Belgien ska jag ska sätta fart med den träningen, det ska bli spännande. Håll tummarna att det funkar!

Vilket är ditt bästa freestyleminne?
När vi tog guld både med laget och individuellt på nordiska mästerskapen i december. Helt fantastiskt att få göra det i Stockholm inför hemmapubliken. Efteråt gjorde TV4 en segerintervju och så fick vi gå in igen och visa upp vårt segerprogram inför den stora
hemmapubliken i stora finalringen. Den dagen var så overklig, läskig och alldeles underbar på än och samma gång.

NM.
Foto: Anette Wallin

När blir du nervös? Hur gör du för att hantera dina nerver?
Jag blir sällan nervös, men de få gånger det händer blir jag lite sammanbiten och lättirriterad och det är ju inte alls bra på något sätt. När jag känner så brukar jag göra något kul med Gaston, leka lite och träna lite enkla tricks och då brukar nervositeten vara som bortblåst efter ett tag. Då kommer jag ihåg att det inte alls är på blodigt allvar utan att tävling bara är en kul grej som vi gör för att roa oss. Jag har också jobbat mycket med tävlingspsykologi och mental träning och har lite olika knep jag kan använda mig av när det behövs. Det finns massor av bra böcker att läsa, så det kan jag verkligen rekommendera att man gör om man ska tävla.

Varifrån får du din inspiration?
Utan tvekan är det Gaston. Han är så makalöst kul att samarbeta och kommunicera med och är kreativ till tusen. Sprudlar alltid av glädje och full av entusiasm kommer han alltid med massor av förslag när vi bygger program.

VM i Moskva.
Foto: Natalia Svetlichnaya

Vad har du för tips att ge nya inom sporten?
Våga satsa och tro på er själva! Ni kan bli precis hur bra som helst om ni bara ger er den på det! Och grundträna ordentligt. När hundarna vet exakt vad de ska göra och känner sig duktiga och säkra på sin uppgift brukar det inte vara särskilt svårt att plocka bort handhjälper eller täta belöningar och att få dem att klara störning bra.

Hur känns det att ha blivit antagen till landslaget?
Att vara en del av ett landslag är helt fantastiskt och jag är så stolt och glad! Det är så hedrande och så kul att få kämpa tillsammans med sina vänner och få vara en del av något stort

EM och NM som gått nu i höst gick väldigt bra för Lizette och Gaston, nu håller vi även tummarna och hejjar för er under VM i Tyskland! //Moa

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för Presentation av landslaget: Lizette och Gaston

Nordiskt mästerskap 2017

Nu är NM avslutat för detta år och jag tror att vi alla kan hålla med om att detta var oslagbart och helt fantastiskt! Vilket landslag vi har Sverige, wow!

Här kommer den enastående meritlistan för årets NM:

Lag-Guld till Sveriges freestylelag.

Lag-Guld till Sveriges HtM-lag.

Lag-Guld i Nordic show till Sveriges TtM-lag.

Det tar inte slut här….

Individuellt freestyle:

Guld– Jonna & Zoya

Silver– Nina & Moster

Brons– Lisa & Kummin

5:a – Lizette & Gaston

Individuellt HtM:

Brons – Anna & Flynn

4:a – Moa & Astra

6:a Eva & Tia

7:a Eva & Okk

Individuellt TtM:

Guld– Team Stor och Liten

Silver– Rolands håriga

Detta års resultat är historiskt och utmärkande! Vad stolta vi är över er, vilka prestationer med era fantastiska hundar! Hatten av!

Vi får hoppas på ett inlägg av Moa och Alexandra (Rolands håriga) när de kommit hem från denna resa där de berättar om denna upplevelse!

GO SWEDEN!!!

Publicerad i Freestyle, Heelwork To Music, Landslaget, Övrigt, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Nordiskt mästerskap 2017

OEC (EM) i freestyle och HtM, Belgien

Jag tänkte berätta lite om hur det var att resa till Belgien och starta på EM i freestyle och heelwork to Music! En alldeles speciell resa, då det för mig var både första gången jag tävlat på en så stor tävling, ett internationellt mästerskap, och rest utomlands med hund.
Jag var lite nervös över hur min hund skulle hantera det, skulle hon bli stressad, trött, skulle hon orka hålla ihop under tävlingen? Men jag måste säga att hela resan gick över förväntan, det var oväntat smidigt att resa med hund!

Vi valde att bila ner till Belgien (några valde att flyga), och ta färjan från Göteborg ner till Kiel i Tyskland. Jag och HTM-lagets Eva mötte upp freestylarnas Jonna, Nina och Lisa i Göteborg och sen bar det av till havs!
Det var riktigt mysigt i den lilla hytten, även fast vi trängde ihop oss tre personer med varsin hund. Hundarna tog det riktigt bra! (även fast vissa vägrade färjans sk “hundtoalett”. Då håller jag mig hellre, sa Astra!)

Så vaknade man morgonen efter och plötsligt var man i Tyskland! Här var vi ju bara på genomresa, men ett par stopp gjordes längs vägen. Jag som inte är så resvan blev väldigt förvånad över hur positiva alla verkade vara till hundar. Utanför restaurangerna (även McDonalds!) stod vattenskålar och självklart fick hundarna sitta med när vi stannade för att äta. Tumme upp på det!

Efter jag vet inte hur många timmars bilåkande, landade vi vid hotellet, corbie mol. Det första jag såg var Kerstins (landslagscoach) ansikte på hotell terrassen – tjohoo så glad jag blev! Vi hade kommit rätt!

Dagen därpå var torsdag – träningsdag. Förmiddagen ägnades åt att göra färdigt alla landslagspresenter till de andra deltagarna. Det är en sån kul och gullig tradition tycker jag – alla lagen har med sig små presenter till de andra deltagarna! 😀 Sveriges presenter bestod av små, söta, blåa påsar innehållande en bit choklad, hundkex och kolor, och såklart det fina landslagskortet som Lizettes son fixat!
Presenterna delades sedan ut efter invigningen. Vi fick bland annat en flaska vin ifrån Italiens lag, ett par söta små porslin träskor ifrån Holland, godis, kex, leksaker m.m.

Presentfixning och utdelning

På eftermiddagen hade Sverige sin utdelade träningstid i arenan. Det var väldigt skönt att få gå in och känna av planen lite, lyssna av ljudet och passa på att träna det sista. Varje ekipage fick 6 minuter var, men vi valde att gå ihop tre stycken så att vi fick samsas på planen under 18 minuter istället. Det var alldeles perfekt!
Astra gick som en gud! En seger i sig, men då började nervositeten komma 😮

Tillslut tröttnade hundarna på utdragna invigningar och prisutdelningar, och däckade en efter en

Freedaaag: Tävlingsdags för alla HTMare! Jag var först ut i det svenska laget, med planerad start 9.38 (japp, så punktligt var det!) Hur var det att gå ut först? SÅ SKÖNT! jag ville bara ha det gjort så att jag skulle kunna njuta och ha kul utan dom hemska nerverna 🙂
Värma upp fick man göra i en egen hall ca. 8 min innan sin start. Riktigt lyxigt att få en hall för sig själv, med speglar och allt! Dessutom hade jag världens bästa Kerstin för mig själv, som visste precis vad man skulle säga och göra och alltid har superkoll på läget.
Väl dags att gå in var jag bara supertaggad, och hade en enda tanke i huvudet: Glöm inte att hälsa på domarna!!
Jag tror jag nickade mot domarna ungefär 7 gånger. och bugade. Bättre att vara på den säkra sidan.

Jag minns inte så mycket från själva starten, mer än att jag plötsligt blev väldans nervös i mitten av programmet och, för första gången någonsin, inte hade någon aning om vad jag skulle göra. När jag sedan insåg att det snart var slut tänkte jag Shit! Sista chansen, nu gäller det! och laddade så hårt inför sista bytet att vi krockade med varandra.
Sen var det slut, jag skrek lite, klappade om Astra, rusade ut och grät. Astra åt en hel påse med godis ur händerna på Kerstin. Nöjda och glada med debuten!

Även Eva med Tia och Okk, och Anna med Flynn tävlade HtM på fredagen och gjorde ett SÅ bra jobb! Anna hamnade tyvärr preciiis utanför finalplats, med bara några hundradelar! Men bra jobbat i vilket fall som helst 😀

Lisa hade fixat en hel hejarklack till det svenska laget!

På lördagen var det freestylarnas tur att svettas! :O Jag tror allt att dom också var lite nervösa, MEN det syntes då inte! Så coola var dom hela högen, och satte sina program sååå snyggt!! Så bra jobbat – Jonna med Zoya, Lisa med Kummin, Nina med moster och Lizette med Gaston.
Nina lyckades dessutom ta sig hela vägen till finalen, tillsammans med några riktigt stora namn inom freestyle!

Söndagen blev riktigt spännande med finaler i både HtM och freestyle. Det var häftigt både att få se program live som man tidigare sett på crufts, och hur de olika förarna jobbade med sina hundar och hade anpassat sina program.
Nina och Moster landade tillslut på en 7e plats, av över 50 tävlande från hela världen! 😀

Prisutdelning för freestylen och Nina tackar domarna

Totalt slutade laget på en 4e plats i freestylen, och 5a i heelwork to Music 😀

Agria sponsrade med fina saker! 😀 Bur, ryggsäck, väska och jacka var mycket välanvända under EM, och även resterande saker är mycket uppskattade här hemma 😀

Tack för att du läst om vår resa! //Moa

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för OEC (EM) i freestyle och HtM, Belgien

Agrias Hundpromenad

Vi vill uppmärksamma Agrias hundpromenad den 23 September!

Att delta kostrar 50 kronor och denna summa skänker Agria Djurförsäkring till Hundstallet! Fantastiskt va!? Något vi rekomendera, ni förenar nytta med nöja helt enkelt!

Datum: Lördag den 23 september

Var: Stockholm, start intill Sjöhiska museét på Djurgården.

Varför: För att stödja Hundstallets arbete med hundar som far illa.

Du kan även läsa mer här!

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för Agrias Hundpromenad

Inlärning av “turn” + film

“Turn”  är ett kul trick som alltid lyckas charma någon 🙂 Tanken här är att hunden vänder sig med ryggen mot föraren och sedan går sidledes runt föraren, fortfarande bortvänd. Man kan dela upp eller utveckla tricket hur man vill, eftersom “vänd” (vända ryggen mot föraren) är ett trick som är bra att ha inför inlärningen av flera andra tricks (tex. vänd och backa tillbaka, backslalom) kan det vara bra att börja med att befästa just det beteendet för sig.
Sidstegen är också bra att lära in för sig innan man lägger ihop de både, då kommer det vara enklare för hunden att utföra sidsteg med ryggen mot föraren!

Här delar jag med mig av en liten instruktionsfilm på hur jag gjorde för att lära in turn:

Filmen går bara kort igenom de olika steg jag använt för att lära in turn, så här följer även en lite utförligare beskrivning:

Steg 1: Jag valde att lära in turn med hjälp av en targetpinne, i detta fall en pinne med inbyggd klicker och en liten kula längst ut. Tanken är att lära hunden att nudda kulan med nosen = belöning. I början belönas varje intresse hunden visar mot targeten, blick, steg i rätt riktning osv.
När hunden har fått upp förståelse för targeten är det dags att börja presentera den på olika ställen så att hunden mer aktivt måste söka upp den.

Steg 2: Ha hunden framför dig och placera targeten bortåt, bakom hunden, så att den måste vända sig för att kunna nudda kulan. Om detta blir för svårt så dela upp det i mindre steg, där du placerar targeten lite längre ut i taget.

Steg 3: När hunden börjar förstå att den ska vända sig bortåt och ni fått flyt i denna rörelse kan det vara bra att belöna hunden flera gånger för att den står kvar bortvänd. Det naturliga för hunden är att vända tillbaka mot dig efter att den fått sin belöning (speciellt om man vänder tillbaka hunden varje gång när man tränar “vänd”, så som jag gör i videon). Vi belönar därför flera gånger efter varandra medans hunden står kvar bortvänd.
Nu är det dags att börja jobba med sidledes rörelserna! Det kan vara lite knepigt, det är en fördel om hunden har bra bakdelskontroll/har jobbat med sidosteg sedan innan . Börja med att flytta targeten lite, liite i sidled framför hundens nos. Belöna minsta lilla rörelse hunden gör åt sidan!

Steg 4: Nu gör vi ett ganska stort hopp från steg 3, då jag tänkte visa hur jag jobbat bort targeten när hunden lärt sig gå runt några varv. Man kan även om man vill välja att ha kvar en target i momentet som man arbetar in med hjälp av rekvisita (som tex en käpp, paraply, svärd osv) eller ett handtecken, som jag visar i slutet av filmen.
När hunden klarar av att följa targeten runt kan man prova att lyfta den lite, lite i taget (denna typ av target går även att korta av lite i taget) och på så vis stegvis jobba bort den. Belöna direkt om hunden går kvar när du lyfter targeten.
Man kan även kort lyfta undan hela targeten och snabbt belöna hunden om den står kvar bortvänd, så som jag gör i slutet av filmen. Detta sätt kan fungera bra på hundar som går mycket på muskelminne, som då fortsätter utöva rörelsen trots att synretningen försvinner.

Det här var lite tips och idéer för att lära in “turn” 🙂 Då det var några år sedan jag lärde in det har jag lite svårt att minnas allt  , så fråga gärna om du undrar över någonting!
Lycka till med träningen! 😀 //Moa

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för Inlärning av “turn” + film