Agriadansen!

Agriadansen som var under Djurens helg på solvalla var ett händelserikt evenemang. Allt från hästar, katter och marsvin på stället till att änder simmar runt  under domarbordet efter översvämning. Men en sak var ändå säker… vilken lyckad tävling och helg!!

En helg fylld av superduktiga ekipage i både freestyle och Heelwork To Music. Det är absolut oslagbart!

Personligen kan jag även säga att denna tävling var toppen för att utmana sig själv till en annorlunda miljö och stärka teamet med hunden! När jag och Ingvar körde vårt program så var det t.ex en häst som kom förbi gnäggandes i folkmassan kring tävlingsplanen! Något som jag inte kan riktigt få till själv när jag tränar hemma!

Tävlingen lockade mycket publik som stod länge vid planen för att se våra duktiga ekipage tävla!

  • Tack Lisa Bjöns för att du tog så fina foton ! Kontakta Lisa via facebook om du är intresserad av foton från tävlingen!

Vi fick även väldigt fina priser tack vare våra supersponsorer!!

 

 

 

 

 

 

Efter en helg som denna kan man inte annat än att bli inspirerad till att åka hem och träna ännu mer med hunden! Alla dessa duktiga hundar och förare ger inspiration! Vi vill gratta alla prisdeltagar och alla er som gick in på planen och framföra din och din hunds fina samarbete!

Här har vi några prisdeltagare, stor GRATTIS!

 

Vi tackar för en riktigt trevlig helg fylld med skratt och roliga, oväntade händelser. Nu laddar vi för kommande tävlinga och självklart så hoppas vi på att vi ses!!

 

Publicerad i Freestyle, Heelwork To Music, Tävling | 1 Kommentar

VM i Ruinerwold 2018

Den 19-21 juli var det VM för Freestyle och HtM i Holland! Nina, som tävlade med sin Moster, har skrivit dagbok under tiden hon var där. Här kommer den!
17/7 Mot VM 2018

Efter månader av förberedelser var det äntligen dags. På workshopen innan VM hade det mesta känts ganska osäkert men ca 3 veckor innan avfärd kunde jag konstatera att Moster verkligen kunde det nya numret och det kändes såklart väldigt bra!
Den här gången låg VM mitt i semestern så det blev tillfälle att göra en härlig kombo tillsammans med familjen:-)

Efter en sista träning, långpromenad och hysteriskt packande skulle vi ta Kielfärjan från Göteborg. Innan vi skulle rulla på färjan tog jag ut Moster för sista rastning inför den långa resan. Då ser jag en BC i full action på en gräsmatta. Det visade sig vara landslagskompisarna Jonna med Soya och med ens pirrade det till i magen. Nu skulle äventyret börja!

18/7 Resedag

Efter en natts gungande var det dags för tidig rastning på båten och frukost. Nöjd konstaterade jag återigen att Moster inte har några som helst problem att göra varken ”nr 1 eller nr 2” på ett blåsigt, halt färjedäck fullt av hundkiss….

Väl iland i Kiel tog vi en härlig promenad och sedan bar det av mot Holland. Moster var nöjd och sov bort det mesta av tiden bortsett från några försök att ”plöja sig” fram genom bilen när vi hade lite för kul, dvs skrattade högt. Det är liksom förbjudet att ha kul utan Moster 🙂

Sent på eftermiddagen kom vi fram till hotellet efter lite strul. Det visade sig att rummen som bokats genom Booking.com inte hade bokats?! Lite jobbigt….men till slut hade alla fått ett rum, även om vi fick dela upp oss på ytterligare ett boende.

Hotellet var som så många andra hotell i Holland familjeägt och hette ”Der Stobbe”. Fru Stobbe visade sig vara minst sagt speciell och redan efter första middagen var hon vårt gemensamma samtalsämne. Sammanfattningsvis kändes det i bland som om vi hamnat på ”Fawlty Towers” 🙂

Ruinen, Holland

Tropisk värme, hysteriskt varma hotellrum, fina gräsplaner (perfekta för hundträning😍) och god mat är mitt samlade intryck av Ruinen, där vi bodde.

Tävlingsarenan var en stor sporthall och där fick vi delade rum med våra danska vänner. Genast armbågade vi oss fram och dekorerade snabbt både väggar, bord och t o m taket med stora svenska flaggor, flaggspel, bordsduk och serpentiner. Det är ju viktigt att vara tydlig med vilket land man tävlar för 🙂 När vi var klara såg vi oss nöjda omkring. Ha, vi hade vunnit första ronden (åtminstone mot danskarna)! Vi var så nöjda, fram tills vi upptäckte att danskarna istället hade dekorerat själva tävlingsarenan…. Det var bara att plocka ner allt och istället hänga flaggorna snyggt i tävlingshallen. Pinsamt, men är man tävlingsmänniska så är man….

Jonna, Lisa, Lizette, Kerstin och Anna är i stämning!

19/7 Förberedande träning

På torsdagen hade vi träningsdag och invigningsceremoni. Att få tillfälle att gå in på tävlingsarenan för att träna och ”känna in sig” är verkligen guld! Vi hade 6 minuter var, men eftersom Lisa, Moa och jag valde att slå ihop vår tid och vara på plan samtidigt fick vi totalt 18 värdefulla minuter av feelgood i ringen.

20/7 Heelwork

Första tävlingsdagen var det heelwork. Först ut var Eva och Okk. Tyvärr missade jag deras start eftersom jag valde att köra en tidig träning med Moster. All hundträning fick ske tidig morgon eller sen kväll, på dagen var det helt enkelt varmt.
Eva var nöjd och Okk hade som vanligt skött sig superfint.

Nästa svenska start var Anna med Flynn. Deras framträdande såg jag, det
gav gåshud och lyckan var total.

Flynns husse och landslagets sponsor Åmarks Bygg.

Så var det Evas och Tias tur. Även de levererade sitt superfina program med en go och harmonisk känsla. Sist ut var Moa och Astra. Det var lite extra kul att se dem eftersom jag visste hur nervös Moa var innan. Det är så häftigt att se någon förvandlas från en ”var är jag och vad håller jag på med” till ett superproffs som verkligen levererar när det gäller!

Tyvärr hade vi inga ekipage som tog sig till final vilket såklart kändes tråkigt (man vill ju liksom få stå i centrum och få visa upp sin fantastiska hund mer än en gång:-)

Är det något man får lära sig i den här sporten så är det att man aldrig kan ta något för givet.

Något deppiga gick vi från tävlingsarenan och konstaterade dessutom att hallen var extremt varm så här på eftermiddagen. Kändes ”sådär” att få höra, jag och Jonna skulle ju starta bland de sista på dagen efter.
21/7 Freestyle

När det var ”min och Mosters” tävlingsdag tog vi det väldigt lugnt. En tidig, kort och rolig morgonträning och sedan blev det en lång frukost med övriga landslagsmedlemmar. Vi påminde oss återigen om varför vi gör det här (för att det är så vansinnigt kul!) men konstaterade samtidigt att det viktigaste är att våra hundar är friska och mår bra. Vi var rörande eniga om att det är en ynnest att få göra dessa resor tillsammans och få vara med om dessa äventyr.

Plötsligt fick jag kasta mig iväg, det var dags för Lisas avfärd mot tävlingsarenan!
Som vanligt var det inga konstigheter, uppvärmning, in med rekvisitan, kämpa på och leverera! Och det gjorde de! Fina poäng och finalplats!!

Sedan var det Lizette och Gastons tur. Tyvärr satte Gaston i halsen precis i starten. Så synd, finalplatsen flög liksom iväg med hostattacken…fast det viktigaste var såklart att Gaston överlevde 🙂

Därefter var det dags för mig och Moster. Först blötte jag ner henne (helt onödigt för hon var torr igen efter bara 30 min) sedan rastning, toabesök och mot uppvärmningsringen.

In med rekvisitan och så var det dags! Vi hade en så go känsla och allt stämde perfekt fram tills Moster skulle öppna Charlie Chaplins väska. Då fick hon problem och det visade sig att jag (vem annars? 🙂 hade lagt väskans snöre framför den. Det ska ligga vid sidan! Framtill ska hon istället ta tag i ett annat litet handtag för att kunna öppna väskan. På så vis hade jag gjort hennes uppdrag snudd på omöjligt och det kändes som att vi havererade i ett stort missförstånd…på något vis kom vi ändå vidare till både tasslyft och slutposen. Moster var som vanligt glad och helt obekymrad (vad är en bortslarvad finalplats i VM mot en stor fet belöning!😂) medan jag hade värsta klumpen i magen. Hur kunde jag?!

Som en skänk från ovan fick vi ändå fina poäng, men finalplatsen gick såklart fetbort….

Så var det äntligen dags för Jonna och Soya som startade allra sist. Såg redan i starten att det var något som störde Soya. Det visade sig vara några envisa flugor som hade krigat med Soya sedan uppvärmningen. Efter en stund släppte det emellertid och Soya kunde jobba på lika fint som vanligt. Hon var nog snabbare än flugorna 🙂

Som tur var hade Lisa och Kummin levererat och tagit sig till final så på så vis hade vi trots allt något att fira på kvällen:-)

Vi åt en härlig lagmiddag och skålade för Lisa, Kummin och vår fantastiska landslagsledare Kerstin! Det blev såklart även några höjda glas för oss andra och inte minst en liten men ack så god bit entrecote till våra fantastiska hundar. Tänk att Moster pratar fortfarande om denna lilla smakbit!

22/7 Finalen

Så var det äntligen dags för den stora VM-finalen! Som vanligt dividerade vi om vad Kummin kunde tänkas vilja ha betalt för sin insats. Ville hon ha lamm, känguru eller buffel? Vi kom fram till att hon nog ville ha buffel!

Så var det dags, ut med rekvisitan, förbered buffelbelöningen, ”peppa” med mikrofonen (Kummin älskar att få apportera den innan de går in på plan) starta musiken och köra! Vilken show de bjöd på! De ”satte” allt och när de gjorde slutposen tjöt vi av lycka! Bättre kunde det inte bli!

Ingen visste något om resultatet utan det var först på prisutdelningen vi fick veta. Lisa och Kummin hade slagit till och tagit silver! Så galet mäktigt och stort! I situationen var det helt ogreppbart men vi grät av lycka! Lilla Kummin liksom! Kummin, med sin enorma och härliga personlighet. Fantastiska Kummin som också är en certifierad Masterdog, lydnads-och freestylechampion, stormästare i freestyle och tävlar i högsta klassen i bruks!

Fast vi som känner Lisa och Kummin är egentligen inte ett dugg förvånade. Vi vet hur mycket kunskap, hårt arbete och glädje som ligger bakom deras minuter inne i ringen. De är så värdiga silvervärldsmästare!

Moa och Astra.

När det gäller mig och Moster (tror för övrigt att hela laget instämmer) ser vi verkligen fram mot EM i oktober i Schweiz. Kan redan nu säga att då kan varken
felplacerade snören, smulor i halsen eller envisa flugor stoppa någon av oss!

Avslutningsvis vill jag passa på att rikta ett stort TACK landslagets sponsorer:

Agria
AutoConcept
Åmarks Bygg

Det är ni som gör dessa resor möjliga.

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för VM i Ruinerwold 2018

Musiken strular

Att  musiken kan  strula under tävling är inget nytt, ändå kan man bli väldigt chockad själv när det händer. Det finns fler saker som är bra att tänka på gällande detta:

  • Om musiken skulle tystna, kör vidare på ert program i några sekunder till…om musiken ändå inte skulle börja spela så försök sätt hunden eller liknande för att sedan ta kontakt med domarna! Oftast är det så att du kommer att bli erbjuden att välja om du vill starta om programmet med detsamma eller om du vill vänta några starter alt. starta sist. – Här kan det vara bra för dig att veta vad som är bäst för din hund, kommer den att orka prestera programmet på en gång efter eller inte?
  • Belöna hunden när ni går av tävlingsytan, även om ni vill starta om på en gång efter så glöm inte att bekräfta din hund och belöna när ni lämna tävlingsringen. Självklart så anpassar du belöningssättet efter din hund. Men det kan vara bra att vara beredd och ha belöningen när till hands!
  • Ta de lugnt, stressa inte när domarna ropar in er igen. Se till att ni är i rätt energi innan ni entrar planen igen och gör det precis som om det vore första gången ni ska in på planen.
  • Ha alltid musik på mobil och väldigt gärna en extra högtalare med dig! Ifall det skulle vara så att musikanläggningen ej tar emot din skiva/usb så kan du alltid känna dig lugn i och med att du har din högtalare med dig.
  • Ha alltid en back-up skiva eller usb med dig!
  • Prioritera alltid din kontakt med din hund och att hunden ska känna sig säker och veta vad ni ska göra. Titta inte på DJ:n om musiken stannar utan samla hunden i en position som du vet att den kan vara kvar i för att sedan som tidigare nämnt prata med domarna!
  • “Spring av och belöna!”- är en replik du kan få direkt av domarna, gör just det!
  • Sist men inte minst. Se musikstrulet som världens chans att få belöna upp din hund (när ni har gått av planen), det är en toppenchans till att bekfräfta din hund och belöna den, ge den en god erfarenhet till nästa start!

 

 

Publicerad i Freestyle, Övrigt, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Musiken strular

Klipp från Majdansen, Kumla BK

Jag filmade några små klipp från freestyle tävlingen i helgen!
Första och andra klippet: freestyle klass 3. Tredje klippet är från htm klass 3 och det sista klippet är från htm klass 2.
Tack alla deltagare för en trevlig tävling och bra jobbat allihop!

Publicerad i Filmer, Freestyle, Heelwork To Music, Övrigt, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Klipp från Majdansen, Kumla BK

Freestyle tävling på Kumla BK

I helgen som var har vi haft två riktigt roliga freestyle dagar på tävling i Kumla. Vi fick superfint väder och en bra start på utomhussäsongen!
Det var en bra stämning och väldigt trevligt hela helgen och vi vill passa på att tacka alla deltagare som hjälpte oss på tävlingen, samt domare som slet hela helgen!

Alla prispallar fotograferades, Stort Grattis allihop! 😀

Freestyle 3A Freestyle 3B Freestyle 2A Freestyle 2B Freestyle 1A Freestyle 1B HEELWORK TO MUSIC

Htm 3A Htm 3B Htm 2A Htm 2B Htm 1AHtm 1B

Publicerad i Freestyle, Heelwork To Music, Övrigt, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Freestyle tävling på Kumla BK

Crufts 2018, Nina och Moster

Nu ska vi få ta del av Nina och Mosters resa till Crufts internationella freestyletävling 2018. Tack för showen Nina och Moster !

Crufts 2018

Efter två färjor och många mil var vi äntligen i Birmingham. Vi bodde på ett superfint och hundvänlig hotell alldeles intill arenan. Hotellet var fullt av hundar och det fanns till och med en restaurang för oss med hund. På kvällen tog vi oss till den enorma mässan. Självklart roade vi oss med en tur på den rosa mattan som leder till den berömda gröna mattan. Både jag och Moster stortrivdes  

 

Den tjusiga Newfoundlandshunden var så sugen på poolen😂 
I restaurangen snubblade man över dessa fyra utslagna jaktlabbar…inget krångel liksom:-)

 

Dan före dan….
På fredagen var vi uppe tidigt för att få träna och på vägen ner i hotellet visade det sig att hissen var full av piloter. Eftersom man aldrig riktigt vet om hissen är på väg upp eller ner frågade jag ”Are you going up?? “No, we are going to bed!” svarade de, vilket roade mig hela dagen:-)
Planen var att försöka komma in och träna på den gröna mattan (försöka duger!) men där vaktade fyra trevliga vakter med mycket bra färgseende och dessutom superkoll på vilken färg man skulle ha på sitt armband de olika dagarna:-) Så vi fick helt enkelt byta plan och istället träna på en annan grön matta utan vakter. Eftersom det var en hel timme innan utställningarna skulle starta lånade vi terrierringen. Konstaterade återigen att jag har en hund som kan fokusera och jobba på oavsett vad som händer runt om. Så trots att jag ställde fram min ”hundförbudskylt” (som ingår i vårt nya nummer) så delade vi ringen med flera glada, yra och förvirrade utställare men Moster ”körde på” med utställare både framför -och bakom sig (väldigt tätt in på:-)

 


Tryggt förvissad om att det inte kunde bli mycket svårare än så tog vi oss tillbaka till hotellet och åt en härlig frukost. Bästa stunden på dagen om ni frågar Moster:-)
Efter en härlig promenad och en kort tur inne på själva mässan bänkade jag mig på arenan. Blev grymt imponerad av hur de ”lyfter” hela arenan med hjälp av musik och ljussättning, vilken häftig upplevelse! Vilka shower de bjuder på och vilken fantastisk publik de har! Längtade efter att det skulle bli dags för mig och Moster!

Så var det äntligen vår tävlingsdag!

Eftersom Crufts regler säger att man inte får tävla samma nummer mer än en gång så har vi övat in ett helt nytt. Även om det nya numret bygger på rörelser som Moster kan sedan tidigare så ska man veta att det tar väldigt lång tid innan allt sitter. I mitt fall är det först de sista veckorna jag har känt mig hyfsat säker, men att tacka nej till Crufts går liksom inte. Livet är ju till för att levas!
Arrangören gav oss en möjlighet att träna i arenan tidigt på morgonen innan tävlingen. Det känns inte optimalt att träna så nära inpå tävlingen men å andra sidan kändes det nödvändigt att göra sig hemmastadd i tävlingsmiljön. Det var verkligen en häftig upplevelse när alla ekipage och mängder av rekvisita trängdes på arenan för att försöka hitta positioner och ”den rätta” känslan. Kan lova att Moster fick feeling! Hon ”vräkte” sig fram och istället för att väja och lämna företräde la hon in ytterligare en växel och fortsatte fram. Det var som hon sa: ”Flytta på dig, de där dockorna är mina, varenda en!” Tur att hon inte kör bil:-)


Efter träningen blev det frukost och en lååång väntan….
Nästa gång vi kom till arenan var det tjockt med folk och det hade inte varit möjligt att ta sig fram utan ”rätt” färg på armbandet. Backstage hade vi Kerstin, vår landslagsledare, som stöd och support. Det är inte dumt att ha en klok person att ”bolla med” när man är nervös och huvet inte funkar som det brukar. Vi hade startnummer tre och plötsligt var det dags. Vi gick in, hälsade på domarna startade musiken. Sedan gick allt väldigt fort och så var det över. Vad hände liksom? Sammanfattningsvis hade vi några missar, satte glädjande nog flera av våra svårare grejer men framför allt hade vi superskoj och en härlig känsla!

Publicerad i Freestyle, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Crufts 2018, Nina och Moster

Helen guidar dig till att bli…

Bli en organiserad hundtränare

Med hjälp av Bullet Journal – Del ett

Som person är jag inte särskilt organiserad, som person är jag otroligt duktig på att ha många järn i elden så att säga, älskar att starta nya projekt, nya tricks, “det har jag aldrig provat förr det måste jag testa”-anda. Egentligen skulle jag nog kunna säga att jag är en mänsklig kopia av min äldsta kelpie Asic, älskar när saker går snabbt, tat lugnt vad tusan är det? Blir det fel blir jag frustrerad och irriterad för jag vill så in i bänken att det skall bli perfekt, att släppa kontrollen och betrakta skavankerna som kan uppstå är inte alltid helt lätt men med tiden formas en insikt om att det är något som ger en otrolig lärdom.

Vem är då den mänskliga kopian av en kelpie? Helen heter jag och har två kelpies, clownen Asic på snart fem år och företagsamma Harry på snart två år. Vi är aktiva inom Heelwork to music, freestyle samt brukset och nosework. Utöver egen hundträning driver jag mitt eget företag HundUnik och pluggar till arbetsterapeut. För lite drygt två år sedan presenterade min ambitiösa och talangfulla klasskamrat Bullet Journal för mig. Intressant, spännande och nytt. Den första tanken var direkt att applicera det på hundträning. Sagt och gjort, där började det och det tog inte stopp, idag kan jag inte leva utan mina BuJo:s, den samlar och kompletterar mitt “organiserade kaos” till en organiserad vardag och framförallt en otroligt planerad, organiserad och välformad hundträning. På förfrågan blev jag delaktig som admin i vår Fb grupp Bullet Journal för hundtränare och håller idag även Workshops i BuJo för hundtränare.

Den största anledningen till att jag personligen fastnade för BuJo var just för att alla de olika träningsdagböckerna jag testade, appar, strukturerade dokument etc etc aldrig fungerade för mig. Jag fick det inte att passa mig, jag började ambitiöst men det var inte det jag ville ha. Det slutade ständigt i papper och penna. För mig blir jag mer inspirerad när jag hade något inspirerande att se på, att gå tillbaka till ett analogt system tror jag även bidrar till att vi minns mer, det är jag har själv som utvecklat och lagt ner tiden på min planering. I teknikens värld glömmer i alla fall jag snabbt av min planering, den “kilar” sig inte fast som en bild på näthinnan på samma sätt. Den försvinner i flödet likt ett Facebook inlägg. Hela konceptet med BuJo har ökat den medvetna närvaron i hundträningen och planeringen är välutformad på ett enkelt och personligt sätt. Din design, din träning, din utveckling.

 

Vad tusan är detta “fenomen” Bullet Journal?

Upphovsmannen till BuJo heter Ryder Carroll och arbetar komiskt nog som digital produktdesigner. Efter att tröttnat på alla lappar i att få saker gjorda i den digitala vägen och skapade ett “system” där allting blev samlat på samma ställe, att göra listor, kalender, dina tankar, ditt humör etc.

Hur startar jag?

Som tidigare nämnt är det ett analogt system, det du behöver för att sätta igång är egentligen bara:

  1. En bok är lämpligt då
  2. En penna (blyerts är bra då misstag lätt kan göras)
  3. Ett sudd
  4. En linjal
  5. En motiverad hundträningsanda

Vill du uppgradera dig och unna dig lite mer bekvämliga tillbehör så kan jag rekommendera följande:

  1. En Leuchtturtm 1917 dotted bok, “originalboken” för BuJo, den innehar sidnumrering och ett färdigt index. Prickarna underlättar även när du är lat och inte orkar använda linjal ständigt.
  2. Blyerts såklar, men även an fineliner penna, överstrykningspennor, pennor i olika färg, kalligrafipennor, brushpennor (pennor blir lite som att köpa hundhalsband 😉 ) .  Undvik dock alkoholbaserade pennor då de “blöder” igenom papper.
  3. Sudd är alltid ett sudd
  4. En behändig linjal
  5. Washi tejp – Färgad tejp med mönster som antingen räddar misstag eller skapar flikar, festar till sidor mm.
  6. Gem – Perfekt för att märka upp viktiga sidor du snabbt till hitta och som är aktuella.
  7. En motiverad, nyfiken och taggad hundträningsanda i BuJo

Inköpen är klara och allting som behövs finns redo, dags att börja skapa just DIN unika och egna träningsdagbok för dig och din hund. Visst är det fantastiskt, du kan skapa precis hur du vill, anteckningar från kurser, vardagsträning, freestyle, heelwork, programbygge, inför tävling, tävlingsutvärderingar, saker din hund gör bra varje dag (gratitude) you name it. Allt med din personliga egna stämpel på.

Steg ett: Det först som formas är ditt index och sidnummer (om du ej köpt en färdig), med hjälp av index och sidnummer kan du snabbt lokalisera dig runt i din BuJo.

Steg två: För att hålla koll på dina prioriteringar, vad som är inplanerat och när använder du dig av nycklar. Nycklar (Keys) är symboler på olika ting angående vilken prio du sätter på de aktiviteter som planeras in. Har du flera hundar kan det vara ett smart val att färgkoda hundarna, på det sättet blir det ordning, tydligt och enkelt att snabbt veta vilken hund som planeras träna vad, vilken hund som tävlar går på kurs etc.

Steg tre: Årslogg (Futurolog), är ditt sätt att snabbt hålla koll på er planering. Vilka kurser skall ni gå, vilka tävlingar, veterinärbesök, träningsträffar med hundvänner eller andra viktiga datum under året.

Note: För varje sida som skapas, gå tillbaka till index och fyll i sidornas nummer samt vad sidorna innehåller. Exempel Sida: 1-4, Månadsöversikt

 

Steg fyra: Mina Hundar, vilka är dom, vad har ni för mål under året, vad har ni för drömmål? En valfri men en så otroligt trevlig sida att skapa. En av de första sidorna där jag som tränare behöver sitta ned för att skapa en bild över eventuella mål för året. En årsöversikt för mina drömmar och visioner.

Notes: Måste jag måla och skriva sådär? Nej,nej,nej,nej absolut inte! Det är din träningsdagbok för dig och din hund, det är innehållet som räknas. Innehållet i din planering, träningen som tar er framåt med hjälp av planering och struktur.
Steg fem: Dags för månadsvy, en del i min BuJo där en snabb överblick av månaden skapas. Själv använder jag mig av ett helt uppslag, på ena sidan finns en överblick med månadens datum/veckodagar. På nästkommande sida kan “viktiga datum” finnas, där loggas datum som inte får missas. Det kan loggas saker som sker nästkommande månad som ej får glömmas. En “dagens bästa” (happy-day), där saker som hunden gjort braunder dagen kan loggas, månadens mål för hunden/hundarna, mål för mig som tränare under månaden. Målen för hundarna kan delas in i träning i sport samt vardagsträning eller varför inte fysträning. Plocka ut några delar som är viktigast just här och nu för den månaden som kommer, lyckan att uppfylla delmålen driver oss vidare i vår träning.

 

Notes: Tar det inte massor av dyrbar tid, varför lägga ner detta jobb och inte bara köpa en almanacka? Tiden som läggs på planering betalar sig i längden, jobbet är ett personligt val, huvudsyftet är att det ska fungera utefter hur du vill ha det. Likt mycket annat ger träning en färdighet. En BuJo blir så mycket mer än en random almenacka.

Steg 6: Varje vecka (veckovy) strukturerar jag upp utefter min planering som ofta är satt i månadsvyn. Vad behöver den kommande veckan innehålla, hur skall min träning läggas upp, vart skall jag träna, med vem skall jag träna, vilken gren skall jag träna, ja ni förstår. Det är här den mer detaljerade planering av träningen fylls på.

Notes: Både månads och veckor vyerna utvecklas med tiden efter tycke och smak, det som passar just dig och din träning. Ett tips är att planera vecka för vecka och inte rusa iväg, utan ta er tiden till att verkligen reflektera över vad som skall tränas, hur gick det, vad skall jag tänka på till nästa gång finns det något jag kan plocka ut för att grunda mer med. Genom att fokusera på en vecka i taget tränar vi oss själva på medveten närvaro, att ta en dag i taget och släppa resterande ting. Det är här och nu imorgon är en annan dag. Praktiskt vill jag inte heller att mina kurssammanfattningar som skedde i januari skall hamna i februari på grund av att jag varit ivrig. Alla viktiga datum samlas i min futurelog eller under datum i min monthly log vilket gör att jag kan planera vecka för vecka.

Vill du bli en mer organiserad hundtränare 2018? Blir du mer nyfiken på Bullet Journal? Vill du veta mer?

Eftersom jag fått äran att blogga vidare om just ämnet kommer det dyka upp en del två. Där kommer jag lyfta olika former av trackers, hur trackar jag och vad är det? Att förändra dina känslor för att skapa mer fokus och medvetande i din träning med hjälp av BuJo. Hur pimpar jag min BuJo på ett enkelt sätt? Samt hur applicerar jag det på min Freestyle och Heelwork träning…

Kan du inte hejda dig tills dess så kika in på min instagram @hundunik där inspiration samt månads challange finns för varje månad, vilket är perfekt för att kicka igång din organiserade träning. Ni kommer även få tre mallar för februari så ni kan starta igång, ni finner dem i HundUnik s webbshop och slår in koden SHFK, där finns även andra mallar att köpa.

Med det avslutar jag detta inlägg och kom ihåg

 

Publicerad i Övrigt | Kommentarer inaktiverade för Helen guidar dig till att bli…

Freestyle med en ovanlig ras – Gordon Setter, Irlänsk Setter och Berner Sennen

Jag heter Isabelle och började tävla lite försiktigt med en tidigare berner sennen runt 2008, men när Ella, gordon settern, kom in i mitt liv 2009 så tog det verkligen fart och vi har tävlat massor under hennes 8 år. Jag är egentligen en person som har väldigt svårt med folk och är inte ett dugg modig eller vill stå i rampljuset, men ihop med Ella så lyckades vi så bra på så många tävlingar så hon har helt klart gett mig massa självförtroende, trots att hon inte anses vara av en ras som ska kunna annat än att jaga eller ev lyda på lydnadsplanen. Hon har visat mig att tillsammans kan vi fixa det mesta. Sen har irländska settern Alice får testa på lite också och även hon har lyckats bättre än jag först trodde och nu har jag min nya lilla berner-stjärna som är helt otrolig när det gäller att vilja jobba ihop med matte. Det stärker mig och får mig att känna mig älskad och det behöver jag verkligen! Kommer nog dock alltid vara en sådan som trivs bäst med att ”tävla i min ensamhet” och i ”skymundan” så gott det går.

Vad har du för ras och kan du beskriva den typen kortfattat?

Ella, gordon setter: energisk, impulsiv, smidig
Alice, irländsk setter: impulsiv, självständig, vimsig
Molly, berner sennen: arbetsälskande, energisk, mattekär

Gordon settern/irländska settern är framavlade till att jaga på långa avstånd, ihop med föraren och då leta upp tryckande fåglar (fasaner, ripor, rapphöns osv), ”hålla fast” fågeln genom att ”eyea” dem, typ som en vallhund, invänta föraren och dennes resningskommando och då få fågeln att lätta och då snabbt sätta/lägga/ställa sig helt stilla så att föraren kan skjuta fågeln utan att hunden är i vägen och riskerar att skadas. Den ska alltså vara självständig, modig och kunna ta egna initiativ på långa avstånd som kan vara flera hundra meter, men ändå ha så pass god kontakt med föraren att den inväntar denne utan att resa fågeln på eget bevåg. Klassiska orden om en setter är att det är full fart ute och väldigt lugn inomhus.
Berner sennen är en gårds-/boskapsvaktande hund från början och älskar att få hänga med sin familj eller ligga utomhus på en gård/tomt och hålla koll på ägorna och larma om någon kommer. De användes/används även till att dra tex kärror med mjölk på och detta tas idag tillvara på tex via dragtävlingar utformade för just sennenhundar. De älskar sin flock och trots att de kan larma på främmande så är det mest ljud och sen tackar de inte nej till lite gos om personen i fråga delar ut sånt. Oftast väldigt människokära.

Vad fick dig att välja denna ras?
Berner sennen är min ”ursprungsras” och en drömhund sedan barnsben. Dock så stiftade jag då även bekantskap med en gordon setter-kille som jag fick äran att ta promenader med, så min andra längtan var att skaffa en sådan, och till slut så gick min dröm i uppfyllelse. De andra raserna , irländsk setter, cocker spaniel och cavalieren, är också drömmar som gått i uppfyllelse. Man lever bara en gång har jag hört. Bernern har jag fastnat för totalt tack vare deras enorma förarkärlek och stora vilja att vara tilllags och göra så gott de kan oavsett vad man än ber dem om. Otroligt enkel hund på många sätt. Settrarna har jag ”fått” för mina synders skull eller vad det heter De är såå häftiga, roliga, påhittiga, energiska, men där kommer det troligtvis stanna vid dessa jag har nu och jag är tacksam över att jag fått chansen att få prova på hur det är att äga en gordon/irländare. Cockern och cavalieren är dock potentiella raser i framtiden. Nuvarande berner är min 5te berner och varje gång säger jag att just denna blir min sista berner pga deras tyvärr väldigt korta medellivslängd, MEN när jag väl står där utan en berner så är tomrummet obeskrivligt, för den kärleken en berner ger sin ägare är ofantlig. Så vi får se! Bernern är bara 3 år än så länge så hon måste hänga till många år till. Settrarna är 7 resp 8 år så de borde också ha många härliga, glädjefyllda år kvar.  Cockern är 4 år och lilla cavalieren bara 2 år så de kommer helt klart också hänga till länge till.

Hur kommer det sig att du började att träna/tävla i freestyle och htm?
Jag började att tävla lydnad, men känner att det blivit för strikt nu när gordon settern är uppe i class 3 (tidigare elitklass, har inte startat class 3 pga de nya reglerna). Gick över mer till rallylydnad för några år sedan istället och har nu tagit championatet med gordon settern och berner sennen-hunden. Blev nyfiken på heelworken iom att vi ändå tränat och tävlat så mycket ”fotgående” på både höger och vänster sida så jag kände att där har vi ju lite ”till godo” tack vare det. Verkade jättekul att få tävla i något vi ändå känner är roligt och då under ljudet av härlig musik som vi själva valt och som får en att komma in i en härlig stämning. Så än så länge har jag, min gordon, min berner sennen och min cocker spaniel tagit första titeln i klass 1 i heelworken. Vi har även gjort en liten debut i freestylen med uppflytt för både gordon settern och berner sennen och det kändes jättehäftigt! Det känns dock mycket tryggare med heelworken iom att vi har övat så mycket på det inom andra sporter, men freestylen är också väldigt lockande! Så inför 2018 hoppas jag på sista uppflyttningarna i klass 2 med gordon settern och bernern för att då hamna i den läskiga klass 3 med chans till cert och championat! Irländaren tar förhoppningsvis sin sista uppflytt i klass 1 och får titeln och då ska jag se om vi kan klura på något freestyleprogram som passar just henne. Jag bara älskar klass 1 i både freestyle och heelworken för man har ändå en rimlig chans att lyckas och få känna sig stolt och duktig, så egentligen skulle jag lätt kunna stanna där och mysa länge till. Men, samtidigt så blir man ju lite sporrad att gå vidare och se om man kan övervinna nya läskiga mål. Vill försöka behålla känslan av glädje framför prestationsångest och hellre känna mig lite mer säker på en start än att gå in och testa något halvdant och riskera att sabba självförtroendet på både mig och vovven.  Så därför tävlar vi inte särskilt ofta för jag vill inte hamna i en ond spiral av press framför glädje som sagt. Men, hur häftigt vore det inte med en freestyle-/htm-/setter-/berner-champion liksom. Så vi tuffar på så får vi se vart det leder. Jag gillar att vissa tävlingar är lite mer ”intima” typ, då det inte är allt för många anmälda och jag inte känner så många på plats. Vet inte om min rädsla för andra människor någonsin kommer gå över helt, men jag gillar sporten som sådan. Riktigt häftigt, glädjande och känslostormande att få tävla till musik, helt klart! Man glömmer omvärlden för en liten stund och hur det än går så är det jag och hunden som har kul ihop.

Vad är det som utmärker sig med din ras i freestylearbetet?
Min gordon lämpar sig nog mer till freestyle än heelworken just pga hennes kroppsspråk, iver, sprallighet och instinkten att jobba längre ifrån föraren än nära denne. Stor apporteringslust och rörelsevilja som gör att möjligheterna ökar rejält. Hon kan jobba i flera timmar om det gäller fågelarbete och inte tröttna förrän hon stupar så kan man bara hålla hennes intresse vid liv så är ju 1-4 minuter freestyle en baggis.
Berner sennen har lättare för alla heelworkpositioner då hon bara älskar att vara nära mig. Lite svårare till avståndsarbete och utnyttja planen när det gäller freestylen. Men, vi har den där härliga, ryska (?) new foundlandshunden med sin matte som inspirationskälla, så vi ska nog kunna leka mera freestyle också så småningom. Så settrarna vill hoppa, skutta, springa, bromsa, apportera och passar därmed bättre till freestylen, medans bernern vill trycka sig tätt intill matte och passar därmed bättre till heelworken.

Vilka fördelar har din ras?
Settrarna är showiga, clowniga, charmerande, springälskande, orädda och berner sennen är förarälskande, uthållig, lättmotiverad, lättlärd och lättmutad.

Vad skulle du säga till dem med en ovanlig ras och/eller med dem som har samma ras som du, om de var sugna på att träna freestyle/htm?
Det kluriga/roliga/utmanande är att hitta ”rätt knappar” som funkar för just denna ras/individ. Man får testa sig fram, ha tålamod, gnugga geniknölarna, se lösningar istället för problem och våga prova! Oftast får man sån härlig, positiv feedback från domarna så att det blir jättepeppande och stärkande att visa upp att även en ovanlig/”svår” ras kan den med, även om det inte alltid går som man tänkt sig. De relativt ”fria” reglerna gör ju att man har väldigt stor möjlighet att kunna framhäva just sin egna ras/individs fördelar och utnyttja dem till något positivt och att tävlandet/tränandet sker till musik brukar kunna peppa både förare och hund.

På vilket sätt utformar du programmet och väljer tricks efter din hundtyp? – har du några tips?
Så här i början har vi mest kört heelwork och då i den lättaste klassen och därmed fått mycket på köpet av vad vi lekt till vardags och i tidigare sporter, så det har bara varit att fortsätta på den linjen. I de högre klasserna blir det lite klurigare och det gäller att försöka fånga upp det som jag vet just min hund tycker är extra kul. I freestylen för min gordon settern är det tex att få springa fort, hoppa, skutta, runda saker och bära på saker. Bernern blir lite svårare i freestylen, även i klass 1 iom att hon är så mattekär, men även där försöker jag fånga upp sånt som jag vet att hon kan göra av sig själv automatiskt. Hon älskar tex att trampa/lyfta med/på tassarna och det försöker jag utnyttja och få under kontroll. Så att iaktta hunden i vardagen och fånga upp sånt som den gärna gör spontant tycker jag är en bra tanke.


Hur motiverar du din hund till träning?
Gordon settern är otroligt godisfixerad så hon är lätt på så sätt, men samtidigt så är hon ju så pass rutinerad/smart att hon även vet att godis sällan följer med in på plan i tävlingsliknande situationer och då är det jätteviktigt att jag har ett program som uppmuntrar sånt som blir självbelönande för henne. Jag vill att hon ska jobba/samarbeta för att hon tycker det är kul, inte för att hon ska få det överstökat snabbast möjligast för att kunna springa av plan och där få sin belöning. Irländska settern är ännu mera svårmotiverad för hon är inte särskilt intresserad av samarbete med matte över huvud taget då hon anser att hon roar sig bäst på egen hand/tass Hon är även väldigt kräsen då det gäller både ätbar belöning och leksaker. Med irländaren så känner jag att det får bli som det blir och vill hon inte så vill hon inte Släpp istället för att tjata Men, testa för att se om det funkar just då Bernern gör allt, allt, allt för mig och är så tacksam att jobba med, för att bara ett litet berömmande ord, en uppskattande blick, en kärleksfull strykning över kroppen är nog för henne.

Vad inspireras du av?
Många gånger av musik, som får hjärnan att börja spinna loss på tänkbara trix/program, men även då jag ser andras träningar/tävlingar på en nivå som jag ändå känner är hanterbar. Extra motiverande är det när jag ser någon som tränar/tävlar med en hund av någon av mina egna raser, för då känner jag att om de kan detta så borde mina också kunna något liknande.

Har du någon ”fun fact” om dina hundar?
Settrarna kan lätt ”fastna” med blicken på något och kan då vara otroligt envisa och inte släppa det förrän de undersökt det de ”fastnat” för. Det är något man får leva med för det är deras instinkter och händer det på tävling så är det bara att ge upp. Jag föredrar utomhustävlingar framför inomhustävlingar pga ”människotätheten”, men nackdelen med att vara utomhus är att det finns risk för fåglar, stenar, plastpåsar, väskor eller övrigt liknande och därmed en hund som ”fastnar”. En mer rutinerad tränare kanske kan få hunden att skilja på fågelarbete och övrigt arbete, men där är inte vi och det lär nog inte ändras. Tar det som en charmig grej istället.

Publicerad i Freestyle med en ovanlig ras | Kommentarer inaktiverade för Freestyle med en ovanlig ras – Gordon Setter, Irlänsk Setter och Berner Sennen

Agria Freestyle Elite Challange 2018

Förra helgen så var det äntligen dags för MyDog 2018 och för alla freestyleentusiaster innebär det såklart finalen av Agria Freestyle Elite Challange! AFEC, som det brukar förkortas, är en cup med 8 kvaltävlingar under året där vinnaren i freestyle och HtM klass 3 alltså kvalar till den stora finalen.

Tävlingen drog igång på lördagsmorgonen med samling och banvandring. Därefter startade tävlingen med HtM-ekipagen där det var dags för våra alldeles egna Moa och Astra! Jag blir alltid väldigt känslosam när dom är inne på planen och idag var inget undantag. Dom är grymma!


Efter heelworken så var det en liten paus innan freestylen skulle köra igång och där skulle jag och Hurra ut som nummer 2. Vi tävlade på MyDog dansen dagen innan så jag trodde att Hurra skulle vara jättetrött och vågade inte värme henne så mycket, vilket var ett stort misstag! Hon var väldigt gasad och skrek och skällde sig igenom hela programmet. Jag försökte hjälpa henne att samla sig flera gånger genom att sätta mig och klappa om henne men efter 30 sekunder så var hon lika galen igen. Trots det så fick vi till några riktigt fina kedjor och jag är så tacksam och ödmjuk inför Hurra – som hon kämpade på trots att jag gett henne så dåliga förutsättningar utan den uppvärmningen hon behövde!

Sist ut av oss var Märta. Som vanligt bjöd hon och Ingvar på en riktigt härlig show och jag är så otroligt stolt över dom. Vilket team!

Det var en väldigt rolig tävling med massor av fina vänner, och inte minst fina uppvisningar på scenen. Alla var så duktiga och förtjänade att få visa upp sig i finalringen inför den stora publiken.

Resultat HtM:
1. Moa och Astra 27.45 poäng
2. Anna och Flynn 26.30 poäng
3. Lovisa och Drimi 25.35 poäng

Resultat Freestyle:
1. Nina och Moster 27.70 poäng
2. Elisabet och Kummin 27.25 poäng
3. Märta och Ingvar 26.90 poäng

Foto: My Johansson

På prisutdelningen fick alla tävlande komma upp på scenen och ta emot massor av fina priser och varsin rosett. Vi vill rikta ett jättestort tack till alla fantastiska sponsorer: Agria djurförsäkringar, Svenska djurapoteket, Nutrolin, Hundakademin, Scandic Backadal och Dogman.

/Alexandra

Publicerad i Freestyle, Heelwork To Music, Tävling | Kommentarer inaktiverade för Agria Freestyle Elite Challange 2018

Freestyle med en ovanlig ras- Keeshond “Speedtroll”

Familjära, Humoristiska, Vänliga
Jag heter Anette Wallin och jag är ”sjukpensionär” då jag har en reumatisk sjukdom och fick min diagnos 1987. Den gör att jag har kronisk värk, har en knäprotes, stelopererade handleder och tålederna är bortopererade. Å’ för att krångla till det hela har jag även en ärftlig tarmsjukdom som strulade till det hela med att den ”gav” mig cancer i ändtarmen. Turligt nog fick vi bukt på den och jag har numer en stomi. Utan mina djur vette tusan hur jag skulle ha pallat med allt det här.


Jag lever ett rikligt djurliv i huset som ligger i skogen vid havet och sjöarna på Värmdö. I dagsläget har vi 2 Keeshond,  pensionären Kinke 10 år och ”spårtfånen”  Galli 6 år, vi har även en ”KeesKisse” Peach  4 år som vi fångade in som vildkattungen när han var ca 8v. Han själv tror att han är en hund. Peach är inklickad och kan många trix. I somras fick vi tillökning i vår flock då vi ärvde Micke, en 15 årig kattfarbror. Det funkar riktigt bra mellan alla grabbarna.

När jag inte håller på med våra egna djur hjälper jag andra med deras hundar. Jag är utbildad instruktör och har kursverksamhet hemma i allt från Hundägarkurser, Rally, Agility, Freestyle m.m
Att ha kurser är en viktig del för mig för att ”må bra” precis som det är att ha mina Grabbar omkring mig!

Vad har du för ras och kan du beskriva den typen kortfattat:

Den rasen vi har är en spets och även en urhund- Keeshond. Keesen är en skällande vakthund som varnar (som ett alarm) och stöter bort ”inkräktare”.  Dom kallas även för ”Pråmhundar” dom sågs ofta vakta pråmar i Holland, men man kunde även hitta dom på gårdar där dom fungerade som vakt och hjälpte till med att köra kärror med grönsaker m.m. till marknader.
Keesen är inte så värst intresserad av andra utanför ”familjen”. Har inte så mycket jakt i sig – mer än att stöta bort från ”ägorna”.
De är lättlärda, nyfikna, vänliga, har mycket humor hittar gärna på hyss för att få oss att skratt, hjälpsamma, envisa och kan ha lätt för skall. Pälsen är kanonbra, ullen kan man använda till garn och sticka med- blir jättevarmt och gosigt. Pälsen är både smuts och vattenavstöttande och den är inte alls så jobbig att sköta som man kan tro.

Vad fick dig att välja denna ras?

När jag var nere i en djup ”svacka” (ca 13-14 år sen) hade jag som rehab att gå en promenad varje dag (hade inget djur just då – FRUKTANSVÄRT plågsamt för mig!). När jag var ute på min dagliga runda, stöter jag på det mest ljuvliga man kan stöta på- en 6 månaders valp som var som en pälsboll som studsa hejvillt omkring jag blev blixtförälskad. Dom som var ute med valpen var dagmatte& Husse och dom visste inte vad rasen hette mer än Keso/ost något.
Jag tvingade sedan min tonåriga son att sitta inne i två dagar vid datorn och leta reda på rasen. Till slut hittade han valpens ras… KEESHOND. Jag läste allt om rasen och insåg att det här var rasen som skulle passa mig och min familj perfekt. Jag lyckades tjata till mig att FAMILJEN behövde ett djur. Fick kontakt med en uppfödare som vi skulle hälsa på. Det var bara jag som träffat den underbara ljuvliga lilla 6 månaders Keesen Bamse.

För att göra en lång historia kort. Uppfödaren hade kvar en 5 månaders kees och det slutade med att Vagabond flyttade med oss hem, det var i februari år 2004.
Som sagt var Keeshond är vår själsras <3
Det märkliga är att jag aldrig mer stötte på keesvalpen Bamse fast vi båda bode i Vallentuna!

Hur kommer det sig att du började att träna/tävla i freestyle och htm?

Vagabond och jag fick en Freestylekurs hos Carina Persson våren 2007 av min svägerska i present
Det var en helt galen rolig kurs, men vi tävlade aldrig utan det vi höll på med var Agility, lydnad och rally.
Det var först med Kinke (kees nr 2) som jag började med Freestyle (hos Sofia Angleby) och tror vi tävlade något redan 2012. Den som fick oss att falla för Heelwork var Janna Nordin som hade en ”prova på”. Det var precis som att Kinke och jag blev ”frälsta”. Kinke har ALLTID varit så himla duktig på HtM tyvärr är han ingen tävlingshund. Men jag lovar han kan dansa vals, foxtrot  i alla HtM pos i takt med musiken tillsammans med mig <3

Galli kom in i vårat liv år 2011 med dunder och brak, min tvillingsjäl. Från valpåldern satsade vi på Agility. Den första kursen som kan fick gå var ”Cirkushund steg 2” hos Sofia Angleby, då var han ca 14 veckor. Vårt syfte med att gå denna kurs var för att lära honom att ”arbeta med mig” kring andra hundar.  Han hade självklart fått arbeta med konster innan men aldrig något som tävlingslydnad eller rallylydnad, han kunde knappt gå i koppel då! Trots detta fick jag för mig att träna Heelwork to music, år 2015 började vi att träna detta, jag och Galli. Med syftet att han skulle bli smidigare och bli tajtare i rörelserna samt att LYSSNA på mig (Under denna tid tävlade vi i klass 2-Large i Agility och hoppklass).
Jag blev helt chockad över hur taktfast han var, han trampade runt i takt till musiken. Detta gjorde så att jag fick ett ryck och anmälde oss till en tävling i Hanningehallen i Heelwork to music. Vi hade tre positioner 1,5 och 9. Jag slängde ihop ett program några dagar innan tävlingen och jag hade absolut inga förväntningar på oss, mer än att som alltid, bara ha jäkligt kul.

Snacka om chock när vi VANN i vår debut. Vi fick massa lovord, goda råd och tips av domarna. Båda två ”Tvingade” mig & Galli att fortsätta med Heelwork, Vilket jag är ENORMT tacksam över att dom gjorde – TACK  Tjejer <3

Vad är det som utmärker sig med din ras i freestylearbetet?

Jag vet inte riktigt vad som utmärker sig med Keesen i Freestylevärlden mer än att vi är väldigt få.
Vet att det tävlade en äldre Kees i HtM som inte var någon av mina Grabbar.
För keesen är en perfekt hund för freestylevärlden 😉

Vilka fördelar har din ras?

Förutom att dom är charmiga, vänliga och helt ljuvliga? 😉
De är lättlärda, nyfikna, påhittiga, är otroligt smidiga, hänger med på det vi hittar på samt så är de inte så värst intresserad andra människor.
Jag säger till ALLA jag möter med hundar att Freestyle och HTM är det roligaste man kan träna med sin hund. Det finns inga måsten, inget blir fel så länge inget är farligt för hunden. Kolla vad din hund gillar att göra och ta det därifrån. Börja enkelt och krångla inte till det! Gå gärna en kurs hos en rolig påhittig instruktör.

På vilket sätt utformar du programmet och väljer tricks efter din hundtyp?

Jag tänker så här …. Galli och jag har ett ”skafferi” som innehåller Trix och HtM-positioner.
Vi har en hylla för sånt vi kan, sånt vi håller på att lära oss och en hylla för övergångar. Sen har vi ”favvohyllan” med det som vi just nu älskar att pyssla med.

Vi plockar från ”skafferiet” utifrån vad som passar vår musik. Galli är som kvisksilver och vår musik är inga smäktande ballader precis.

Jag tycker att det är viktigt att det finns en harmoni i programmet där positionerna/trixen är anpassade efter hunden, musiken anpassad efter hundens naturliga rörelseschema (och att föraren också funkar med musiken), hund och förare har ROLIGT ihop. Själv föredrar jag instrumental musik eller musik där det händer mycket så man glömmer bort texten.

Hur motiverar du din hund till träning?

OJ… jaaaaa… nu har ju jag sån jäkla lycka och tur att mina hundar Älskar att träna med mig precis lika mycket som jag Älskar att träna tillsammans med dem. Vi latjar jättemycket och leker fram trix, positioner. Vi har ett belöningssystem som vi leker med. Vi ”leker” HtM och Freestyle inne, i skogen, på torg, inne i Granngården, parkeringshuset, hundhallar och på tävlingsplan.

Vad inspireras du av?

Mina Grabbar, Musiken (när musiken är rätt får jag bilder på mig & Galli) och våran kära tränare Pernilla Pöykiöniemi (som hjälper mig att utbilda Galli ) Och alla härliga dommarkommentarer som vi fått och får, och checka glada tillrop från våra Freestylekompisar

Har du någon ”fun fact” om dina hundar?

Galli är musikalisk och lär sig musiken utantill, han gör det mesta i takt. Han kan bli skitsur på mig om jag hamnar i otakt och kan ”nafsa” till mig i benet.
Medans vi fortfarande tävlade i Agility fick han ofta för sig att Showa innan start. När domarens visselsignal löd kunde han få för sig att hitta på något. Hans startposition var att gå in i mellan
(position 9) och jag lämnade honom . Då kunde han ta sats och hoppa rakt upp på min rygg om jag stod böjd över honom. Väl uppe på min rygg dansade han runt några varv till våra medtävlandes, tävlingsfunktionärer och Domarens stora glädje och han njöt av uppmärksamheten och applåderna!
Hörde av en hoppkompis att de saknar Galli.

Just det hans artitsnamn i Agilityvärlden är ”Speedtroll”

Publicerad i Freestyle med en ovanlig ras | Kommentarer inaktiverade för Freestyle med en ovanlig ras- Keeshond “Speedtroll”