Om tävlingsnerver, och att bryta dem!

Det här med tävling och nervositet är ett alltid återkommande (och intressant!) ämne. Nerver kan ställa till det rejält när man tävlar med hund då det inte bara påverkar oss utan ofta även hunden. Det är riktigt svårt att föra hund ordentligt med total tunghäfta, tunnelseende och kväljningar!
Det kan dessutom drabba precis vem som helst, och när man står där är det svårt att veta vad man kan göra åt det. Jag vill därför berätta om min egen nerv-historia:

Jag har alltid haft stora problem med tävlingsnerver och nervositet som går över till ordentlig ångest. Det har varit så illa att jag många gånger (i princip varje tävlingsstart) bestämt mig för att helt sluta tävla. Jag älskar ju tävlandet och allt som hör till, men är det värt det när man mår dåligt i flera dagar innan tävlingsdagen, inte kan sova, inte äta, mår illa och inte gör annat än att sitta och vagga fram och tillbaka i fosterställning på tävlingsdagen? För det har hänt mig flertalet gånger. Ibland är det bättre, ibland sämre, men nerver är svåra att styra och kan slå till när man minst anar det hur mycket man än jobbar med att försöka mota bort dom.

Jag tänkte länge att min nervositet berodde på ovana. Ju mer jag tävlar ju mindre nervös kommer jag att bli! Så när jag tog körkort började jag åka på så många tävlingar jag bara kunde. Jag övade – trodde jag – upp mina nerver. Jag skulle lära mig att inte ta så hårt på tävlandet, att se det som att det alltid kommer nya chanser, nya tävlingar.
Problemet var bara att jag under alla dessa tävlingar inte gjorde någonting alls för att förändra mitt beteende eller mina tankar inför tävling. Jag fortsatte göra samma misstag och tränade i själva verket på att bli nervös!
Jag fick höra en gång att hjärnan är en lat muskel – den gör det den är van vid att göra och tycker inte om att förändra sig om man inte tvingar den. och min hjärna var helt klart fast.

Det är inte förrän i år som jag börjat inse vad det är jag har gjort. Att jag har tränat min hjärna och min kropp att gå in i inlärda mönster.
En vän såg hur dåligt jag mådde på en tävling och fick mig att förstå att jag måste göra någonting åt det. Det blev starten på en jakt efter lösningar för mig, där jag provat flera olika nervkontrollerande tips! En del har funkat bra och andra mindre bra – men jag insåg att allt var värt att prova för att bryta de mönster jag fastnat i! Här är några utav tipsen och även tankar om hur min tävlingsångest ser ut idag.

  • Planera. En viktig del för att hålla nerverna i styr är att planera. Att känna att man inte har kontroll är en stor källa till oro – ta därför kontrollen!
    En del i planeringen är att faktiskt reda ut vad det är du blir nervös över. Kan du göra någonting åt det? Är det ingången på planen? Träna då massor av ingångar på plan! Är du stressad över att komma i tid? Se till att du har god tid på dig! Går nervositeten igång av tanken på publik och domare? Träna då i tävlingslika situationer: ordna publik, träna på stan, sätt upp ringband!
    Allt går såklart inte att kontrollera när man tävlar med hundar – men se till att du har koll på det du faktiskt kan ha koll på, så blir det en sak mindre att oroa sig för.
  • Ät. Det låter som en liten grej, men det är viktigt! Jag kan inte äta innan tävling, och jag har upptäckt att det faktiskt verkar vara ett rätt vanligt problem. Grejen är den att om man låter bli att äta för att man mår illa – mår man oftast ännu mer illa… Finns det någonting som känns mer okej att äta, så att magen inte är helt tom?
  • Rör på dig. Det här är mitt favorittips! Varje gång du känner nerverna krypa fram – spring ett varv, gör benböj, upphopp, dansa eller vad som helst! Huvudsaken är att du inte sitter still och fastnar i nervositeten som växer sig större. Aktiviteten ger kroppen någonting annat att fokusera på, och sätter dessutom igång massa positiva reaktioner!
  • Lyssna på musik. återigen, det låter som en liten grej men det kan göra underverk. Gör en låtlista med peppig musik och favoritlåtar så kommer det ösa på med positiva associationer när nerverna kickar igång! Dansa med, släpp ut alla spänningar och låt kroppen ladda endorfiner!
  • Som Nina Roegner så klokt sa i sin landslagsintevju – möt nervositeten i tid! Jag har ofta intalat mig själv att jag inte är nervös, nejnej, inte nervös , inte nervös alls. Tills känslan slår till med en smäll när man kliver över tävlingsbandet! Skakiga ben, kissnödighet, muntorrhet, illamående och allt – är lättare att möta när man har tid på sig att ta tag i det.
    Ta ett djupt andetag. Vad är du nervös över? Kan du göra någonting åt det? Om ja – gör det. Om nej – släpp det.
  • Prata, skratta och ha kul. Det finns dom som fokuserar bättre av att “bubbla in sig”, men för mig blir nervositeten lättare om jag delar den med någon. Om vi  kan prata och skratta avdramatiseras situationen och dessutom utlöses endorfiner som gör att vi slappnar av och mår bra. Det brukar vara bra stämning på freestyle tävlingar, så har du inte med dig någon att skratta ihop med kan du alltid hitta en vän som ställer upp!
  • Sätt upp mål som känns rimliga och nåbara. Genom att nå sina mål skapar man en bra känsla och slutar fokusera på det som kanske inte gick lika bra. Målen behöver inte ha med prestation att göra, men det är bra om dom är mätbara. Att sätta ett mål som “att göra en bra tävling” kan sluta med att man aldrig känner sig nöjd, eftersom målet inte går att mäta. Börja istället med att sätta ett mål som du kan kontrollera över!

Såhär kan det se ut om man fått rådet att jogga bort sina tävlingsnerver! ca 5min innan vår tur att starta på NM.

Jag har gått från att inte göra någonting på denna lista (förutom möjligtvis prata med mina vänner – men är man riktigt nervös går inte ens det!) till att göra alla eller de flesta punkterna! och vet ni, jag tycker faktiskt att det funkar. Jag är inte fri från nervositet eller ångest, långt ifrån. Men jag har börjat bryta mönster och göra någonting åt mitt sätt att må och tänka, och jag har börjat se en förändring. Det tar lång tid att bryta mönster som det tagit år att lära in och kroppen går fortfarande per automatik in i nervositet-mode inför en tävling. Men jag har lättare att hantera det, jag mår bättre och bäst av allt: tävlandet har blivit ännu roligare!

(ps. jag hoppas på att få se allt mer dansande och skrattande på tävling! 😉 ) //Moa

Detta inlägg är publicerat i Freestyle, Heelwork To Music, Övrigt, Tävling, Träning. Skapa ett bokmärke

Kommentering låst.