Freestyle med en ovanlig ras – Gordon Setter, Irlänsk Setter och Berner Sennen

Jag heter Isabelle och började tävla lite försiktigt med en tidigare berner sennen runt 2008, men när Ella, gordon settern, kom in i mitt liv 2009 så tog det verkligen fart och vi har tävlat massor under hennes 8 år. Jag är egentligen en person som har väldigt svårt med folk och är inte ett dugg modig eller vill stå i rampljuset, men ihop med Ella så lyckades vi så bra på så många tävlingar så hon har helt klart gett mig massa självförtroende, trots att hon inte anses vara av en ras som ska kunna annat än att jaga eller ev lyda på lydnadsplanen. Hon har visat mig att tillsammans kan vi fixa det mesta. Sen har irländska settern Alice får testa på lite också och även hon har lyckats bättre än jag först trodde och nu har jag min nya lilla berner-stjärna som är helt otrolig när det gäller att vilja jobba ihop med matte. Det stärker mig och får mig att känna mig älskad och det behöver jag verkligen! Kommer nog dock alltid vara en sådan som trivs bäst med att ”tävla i min ensamhet” och i ”skymundan” så gott det går.

Vad har du för ras och kan du beskriva den typen kortfattat?

Ella, gordon setter: energisk, impulsiv, smidig
Alice, irländsk setter: impulsiv, självständig, vimsig
Molly, berner sennen: arbetsälskande, energisk, mattekär

Gordon settern/irländska settern är framavlade till att jaga på långa avstånd, ihop med föraren och då leta upp tryckande fåglar (fasaner, ripor, rapphöns osv), ”hålla fast” fågeln genom att ”eyea” dem, typ som en vallhund, invänta föraren och dennes resningskommando och då få fågeln att lätta och då snabbt sätta/lägga/ställa sig helt stilla så att föraren kan skjuta fågeln utan att hunden är i vägen och riskerar att skadas. Den ska alltså vara självständig, modig och kunna ta egna initiativ på långa avstånd som kan vara flera hundra meter, men ändå ha så pass god kontakt med föraren att den inväntar denne utan att resa fågeln på eget bevåg. Klassiska orden om en setter är att det är full fart ute och väldigt lugn inomhus.
Berner sennen är en gårds-/boskapsvaktande hund från början och älskar att få hänga med sin familj eller ligga utomhus på en gård/tomt och hålla koll på ägorna och larma om någon kommer. De användes/används även till att dra tex kärror med mjölk på och detta tas idag tillvara på tex via dragtävlingar utformade för just sennenhundar. De älskar sin flock och trots att de kan larma på främmande så är det mest ljud och sen tackar de inte nej till lite gos om personen i fråga delar ut sånt. Oftast väldigt människokära.

Vad fick dig att välja denna ras?
Berner sennen är min ”ursprungsras” och en drömhund sedan barnsben. Dock så stiftade jag då även bekantskap med en gordon setter-kille som jag fick äran att ta promenader med, så min andra längtan var att skaffa en sådan, och till slut så gick min dröm i uppfyllelse. De andra raserna , irländsk setter, cocker spaniel och cavalieren, är också drömmar som gått i uppfyllelse. Man lever bara en gång har jag hört. Bernern har jag fastnat för totalt tack vare deras enorma förarkärlek och stora vilja att vara tilllags och göra så gott de kan oavsett vad man än ber dem om. Otroligt enkel hund på många sätt. Settrarna har jag ”fått” för mina synders skull eller vad det heter De är såå häftiga, roliga, påhittiga, energiska, men där kommer det troligtvis stanna vid dessa jag har nu och jag är tacksam över att jag fått chansen att få prova på hur det är att äga en gordon/irländare. Cockern och cavalieren är dock potentiella raser i framtiden. Nuvarande berner är min 5te berner och varje gång säger jag att just denna blir min sista berner pga deras tyvärr väldigt korta medellivslängd, MEN när jag väl står där utan en berner så är tomrummet obeskrivligt, för den kärleken en berner ger sin ägare är ofantlig. Så vi får se! Bernern är bara 3 år än så länge så hon måste hänga till många år till. Settrarna är 7 resp 8 år så de borde också ha många härliga, glädjefyllda år kvar.  Cockern är 4 år och lilla cavalieren bara 2 år så de kommer helt klart också hänga till länge till.

Hur kommer det sig att du började att träna/tävla i freestyle och htm?
Jag började att tävla lydnad, men känner att det blivit för strikt nu när gordon settern är uppe i class 3 (tidigare elitklass, har inte startat class 3 pga de nya reglerna). Gick över mer till rallylydnad för några år sedan istället och har nu tagit championatet med gordon settern och berner sennen-hunden. Blev nyfiken på heelworken iom att vi ändå tränat och tävlat så mycket ”fotgående” på både höger och vänster sida så jag kände att där har vi ju lite ”till godo” tack vare det. Verkade jättekul att få tävla i något vi ändå känner är roligt och då under ljudet av härlig musik som vi själva valt och som får en att komma in i en härlig stämning. Så än så länge har jag, min gordon, min berner sennen och min cocker spaniel tagit första titeln i klass 1 i heelworken. Vi har även gjort en liten debut i freestylen med uppflytt för både gordon settern och berner sennen och det kändes jättehäftigt! Det känns dock mycket tryggare med heelworken iom att vi har övat så mycket på det inom andra sporter, men freestylen är också väldigt lockande! Så inför 2018 hoppas jag på sista uppflyttningarna i klass 2 med gordon settern och bernern för att då hamna i den läskiga klass 3 med chans till cert och championat! Irländaren tar förhoppningsvis sin sista uppflytt i klass 1 och får titeln och då ska jag se om vi kan klura på något freestyleprogram som passar just henne. Jag bara älskar klass 1 i både freestyle och heelworken för man har ändå en rimlig chans att lyckas och få känna sig stolt och duktig, så egentligen skulle jag lätt kunna stanna där och mysa länge till. Men, samtidigt så blir man ju lite sporrad att gå vidare och se om man kan övervinna nya läskiga mål. Vill försöka behålla känslan av glädje framför prestationsångest och hellre känna mig lite mer säker på en start än att gå in och testa något halvdant och riskera att sabba självförtroendet på både mig och vovven.  Så därför tävlar vi inte särskilt ofta för jag vill inte hamna i en ond spiral av press framför glädje som sagt. Men, hur häftigt vore det inte med en freestyle-/htm-/setter-/berner-champion liksom. Så vi tuffar på så får vi se vart det leder. Jag gillar att vissa tävlingar är lite mer ”intima” typ, då det inte är allt för många anmälda och jag inte känner så många på plats. Vet inte om min rädsla för andra människor någonsin kommer gå över helt, men jag gillar sporten som sådan. Riktigt häftigt, glädjande och känslostormande att få tävla till musik, helt klart! Man glömmer omvärlden för en liten stund och hur det än går så är det jag och hunden som har kul ihop.

Vad är det som utmärker sig med din ras i freestylearbetet?
Min gordon lämpar sig nog mer till freestyle än heelworken just pga hennes kroppsspråk, iver, sprallighet och instinkten att jobba längre ifrån föraren än nära denne. Stor apporteringslust och rörelsevilja som gör att möjligheterna ökar rejält. Hon kan jobba i flera timmar om det gäller fågelarbete och inte tröttna förrän hon stupar så kan man bara hålla hennes intresse vid liv så är ju 1-4 minuter freestyle en baggis.
Berner sennen har lättare för alla heelworkpositioner då hon bara älskar att vara nära mig. Lite svårare till avståndsarbete och utnyttja planen när det gäller freestylen. Men, vi har den där härliga, ryska (?) new foundlandshunden med sin matte som inspirationskälla, så vi ska nog kunna leka mera freestyle också så småningom. Så settrarna vill hoppa, skutta, springa, bromsa, apportera och passar därmed bättre till freestylen, medans bernern vill trycka sig tätt intill matte och passar därmed bättre till heelworken.

Vilka fördelar har din ras?
Settrarna är showiga, clowniga, charmerande, springälskande, orädda och berner sennen är förarälskande, uthållig, lättmotiverad, lättlärd och lättmutad.

Vad skulle du säga till dem med en ovanlig ras och/eller med dem som har samma ras som du, om de var sugna på att träna freestyle/htm?
Det kluriga/roliga/utmanande är att hitta ”rätt knappar” som funkar för just denna ras/individ. Man får testa sig fram, ha tålamod, gnugga geniknölarna, se lösningar istället för problem och våga prova! Oftast får man sån härlig, positiv feedback från domarna så att det blir jättepeppande och stärkande att visa upp att även en ovanlig/”svår” ras kan den med, även om det inte alltid går som man tänkt sig. De relativt ”fria” reglerna gör ju att man har väldigt stor möjlighet att kunna framhäva just sin egna ras/individs fördelar och utnyttja dem till något positivt och att tävlandet/tränandet sker till musik brukar kunna peppa både förare och hund.

På vilket sätt utformar du programmet och väljer tricks efter din hundtyp? – har du några tips?
Så här i början har vi mest kört heelwork och då i den lättaste klassen och därmed fått mycket på köpet av vad vi lekt till vardags och i tidigare sporter, så det har bara varit att fortsätta på den linjen. I de högre klasserna blir det lite klurigare och det gäller att försöka fånga upp det som jag vet just min hund tycker är extra kul. I freestylen för min gordon settern är det tex att få springa fort, hoppa, skutta, runda saker och bära på saker. Bernern blir lite svårare i freestylen, även i klass 1 iom att hon är så mattekär, men även där försöker jag fånga upp sånt som jag vet att hon kan göra av sig själv automatiskt. Hon älskar tex att trampa/lyfta med/på tassarna och det försöker jag utnyttja och få under kontroll. Så att iaktta hunden i vardagen och fånga upp sånt som den gärna gör spontant tycker jag är en bra tanke.


Hur motiverar du din hund till träning?
Gordon settern är otroligt godisfixerad så hon är lätt på så sätt, men samtidigt så är hon ju så pass rutinerad/smart att hon även vet att godis sällan följer med in på plan i tävlingsliknande situationer och då är det jätteviktigt att jag har ett program som uppmuntrar sånt som blir självbelönande för henne. Jag vill att hon ska jobba/samarbeta för att hon tycker det är kul, inte för att hon ska få det överstökat snabbast möjligast för att kunna springa av plan och där få sin belöning. Irländska settern är ännu mera svårmotiverad för hon är inte särskilt intresserad av samarbete med matte över huvud taget då hon anser att hon roar sig bäst på egen hand/tass Hon är även väldigt kräsen då det gäller både ätbar belöning och leksaker. Med irländaren så känner jag att det får bli som det blir och vill hon inte så vill hon inte Släpp istället för att tjata Men, testa för att se om det funkar just då Bernern gör allt, allt, allt för mig och är så tacksam att jobba med, för att bara ett litet berömmande ord, en uppskattande blick, en kärleksfull strykning över kroppen är nog för henne.

Vad inspireras du av?
Många gånger av musik, som får hjärnan att börja spinna loss på tänkbara trix/program, men även då jag ser andras träningar/tävlingar på en nivå som jag ändå känner är hanterbar. Extra motiverande är det när jag ser någon som tränar/tävlar med en hund av någon av mina egna raser, för då känner jag att om de kan detta så borde mina också kunna något liknande.

Har du någon ”fun fact” om dina hundar?
Settrarna kan lätt ”fastna” med blicken på något och kan då vara otroligt envisa och inte släppa det förrän de undersökt det de ”fastnat” för. Det är något man får leva med för det är deras instinkter och händer det på tävling så är det bara att ge upp. Jag föredrar utomhustävlingar framför inomhustävlingar pga ”människotätheten”, men nackdelen med att vara utomhus är att det finns risk för fåglar, stenar, plastpåsar, väskor eller övrigt liknande och därmed en hund som ”fastnar”. En mer rutinerad tränare kanske kan få hunden att skilja på fågelarbete och övrigt arbete, men där är inte vi och det lär nog inte ändras. Tar det som en charmig grej istället.

Detta inlägg är publicerat i Freestyle med en ovanlig ras. Skapa ett bokmärke

Kommentering låst.