Tolkning av musik, vad tittar domaren på?

I den tredje bedömningskategorin, Tolkning av musik, ska domaren både titta och lyssna för att göra sin bedömning. Det som granskas i kategorin är bland annat följande:

  • Är rörelserna sammansatta för att passa musikens växlingar?
  • Är musiken anpassad till hundens rörelsemönster och tempo?
  • Följs musiken även vid moment som utförs vid/med rekvisita?
  • Passar tempo och rörelser musikens känsla och takt?
  • Fångar ekipaget känslan och stämningen i musiken?
  • Är programmet tajmat både till stycken/fraser och accenter i musiken?
  • Förstärks höjdpunkter och klimax i musiken?
  • Återspeglas eventuella markeringar i musiken (accenter) i hundens rörelser, till exempel att hunden stannar vid paus i musiken, gör allt snabbare/kraftfullare rörelser när musiken ökar i tempo/styrka eller långsammare/mjukare rörelser när musiken minskar i tempo/styrka?

Foto: Yvonne Öster

Ett program ska vara koreograferat med rörelser anpassade till musiken. Det är alltid musiken som tolkas, inte texten. I klass 1 är kravet på tolkningen inte särskilt stor men man vill som domare ändå se att det finns en tanke med musikval och tolkning. I klass 2 och 3 ökar kraven, precis som  i de tidigare två kategorierna, och man vill se, och känna, att ekipaget verkligen använder sig av sin musik.

Att ha en historia/tema är valfritt. Om en historia/tema finns är den av underordnad betydelse. Det viktigaste är alltid att rörelserna är anpassade till musiken. Det är självklart fritt fram för föraren att klä ut- eller upp sig men fokus i bedömningen ligger alltid på hunden. Förarens förmåga (eller som i mitt eget fall, oförmåga) att dansa eller spela teater bedöms inte alls. Förarens insats bedöms till viss del i helhetsintrycket som faller under kategori 1, Precision och samarbete, men då handlar det mer om att man vill se ett fint samarbete och en samhörighet mellan hund och förare.

Det många tävlande, inklusive jag själv, upplever som svårast med den här kategorin är att hitta rätt musik till sin hund och sitt program. Det ska helst vara musik med lagom mycket tempoväxlingar och accenter, det ska passa hunden och det ska passa mig (mina rörelser bedöms ju inte men jag ska helst kunna förflytta mig till musiken utan att svimma eller få andnöd …). Dessutom ska jag gilla låten. Jag, och mina träningskamrater, kommer ju att lyssna på den väldigt många gånger.

Men musik är fantastiskt och att som domare få sitta och lyssna och titta på tävling är härligt! Personligen tycker jag att man gott kunde införa bakgrundsmusik i alla hundsporter, det blir så väldigt mycket mer party!

Vid tangenterna / Johanna L