… i de olika klasserna när hen dömer freestyle? Här kommer lite tankar ur regler och anvisningar.
Klass 1
Precision och samarbete: I klass 1 ska samarbetet ska vara gott, men det behöver inte vara felfritt för uppflyttningspoäng. Man vill se att hunden är uppmärksam på föraren och att hunden trivs i ringen men lite små missar här och där är helt acceptabelt.
Innehåll: För uppflyttningspoäng kan det räcka att programmet är uppbyggt kring relativt få, enkla rörelser (cirka 3-6 stycken) och enkla övergångar mellan dem. Vid få uppvisade rörelser är det önskvärt med variation i typen av rörelser, vilket innebär att till exempel slalom framåt, bakåt och i sidled inte är helt optimalt om man inte dessutom visar upp andra moment som snurrar och andra trick.
Tolkning av musik: Tolkningen kan vara enkel för uppflyttningspoäng, men man vill gärna se att den tävlande haft någon slags tanke med sitt musikval och att man inte bara radar upp tricks till bakgrundsmusik. Musiken bör såklart passa hunden och dess rörelsemönster och energi. Hunden måste inte gå i takt till musiken men det lyfter tolkningen en hel del om den gör det. Är hunden jättesnabb väljer man kanske inte en ballad, vilket då skulle passa bättre till en hund som är långsammare i sina rörelser. Har hunden hög energinivå, är sprallig och tokig, så väljer man musik som speglar den typen av känsla. Har hunden låg energinivå så kan en lugnare typ av musik passa bättre.
Foto: Tomas Englöf
Klass 2
Precision och samarbete: I klass 2 förväntas en högre grad av precision i hundens rörelser. Med precision menas att hunden gör rörelser på ett kontrollerat sätt där det tydligt syns när hunden går in i rörelsen, gör själva rörelsen och avslutar rörelsen. Hunden bör mer självständigt klara rörelser och övergångar med mindre tydliga hjälper, samt ha en ökad koncentration och fokus på uppgiften genom större delen av programmet.
Innehåll: Här krävs ett mer genomarbetat program, där exempel på ökad svårighetsgrad kan vara att hunden jobbar på distans eller att hunden gör en sak medan föraren gör en annan. Även antalet rörelser kan påverka svårighetsgraden. För att kunna variera innehållet behövs därför en utökad repertoar av rörelser, ett längre program i förhållande till klass 1, och bra utnyttjande av ringen.
Tolkning av musik: Det ska framgå att hund och förare följer musiken till exempel att övergångar och tempoväxlingar tajmas till ändringarna i musiken eller att programmet följer musikens fraseringar och takt. Musiken ska passa hundens rörelsemönster och energi.
Foto: Tomas Englöf
Klass 3
Precision och samarbete: I den här klassen bör hunden klara rörelser och övergångar självständigt, med diskreta hjälper som vävs in i koreografin. Hunden bör utföra rörelserna stilrent och tydligt. Att hunden har mycket god koncentration och fokus på uppgiften genom hela programmet är också utmärkande för klassen.
Innehåll: Programmet ska i hög utsträckning uppfattas som en sammanhängande helhet med övergångar som skapar flyt. Högre krav ställs också på kreativitet och variation i programmets utformning. Här krävs ett väl genomarbetat program, där exempel på ökad svårighetsgrad kan vara att hunden jobbar på distans, utan ögonkontakt med föraren eller att hunden gör en sak medan föraren gör en annan. Tempoväxlingar och nivåskillnader mellan hund och förare är andra saker som kan påverka svårighetsgraden. Även antalet rörelser påverkar naturligtvis svårighetsgraden. För att kunna variera innehållet behövs därför en utökad repertoar av rörelser, ett längre program i förhållande till klass 2, samt att ringen utnyttjas på ett bra sätt.
Tolkning av musik: Det ska tydligt framgå att ekipaget är i samklang med musiken, till exempel genom att övergångar och tempoväxlingar tajmas till ändringarna i musiken och att programmet följer musikens fraseringar och takt. Det ska tydligt framgå att programmet har skapats för att tolka den aktuella musiken och att musiken passar hundens rörelsemönster och energi. Känslan och stämningen i musiken ska framgå i programmet.
Vid tangenterna / Johanna L