Vad tittar domaren på …

… i de olika klasserna när hen dömer heelwork? Här kommer lite tankar ur regler och anvisningar.

Klass 1

Precision och samarbete: I klass 1 ska samarbetet ska vara gott, men det behöver inte vara felfritt för uppflyttningspoäng. Man vill se att hunden är uppmärksam på föraren och att hunden trivs i ringen men lite små missar här och där är helt acceptabelt. Viktigt är ändå att hunden uppvisar förståelse för de positioner som finns med i programmet, även om handhjälper är helt ok i klassen.

Innehåll: För uppflyttningspoäng kan programmet vara uppbyggt kring relativt få, enkla positioner (cirka 1-3 stycken) och enkla övergångar mellan dem. Om programmet är uppbyggt kring få positioner bör även riktningsändringar ingå, så som back- och sidledsrörelser.

Tolkning av musik: Tolkningen kan vara enkel för uppflyttningspoäng, men man vill gärna se att den tävlande haft någon slags tanke med sitt musikval och att man inte bara har radat upp positioner och byten till bakgrundsmusik.

Foto: Tomas Englöf

Klass 2

Precision och samarbete: Det förväntas en högre grad av precision i hundens positioner och att hunden mer självständigt håller positionerna och utför övergångarna med mindre tydliga hjälper, samt en ökad koncentration och fokus på uppgiften, genom större delen av programmet.

Innehåll: Här krävs ett mer genomarbetat program, där exempel på ökad svårighetsgrad kan vara sidvärtsrörelser, backande och tempoväxlingar. Även antalet positioner kan påverka svårighetsgraden. För att kunna variera innehållet behövs därför en utökad repertoar av positioner samt att man utnyttjar ringen på ett bra sätt. Här är det även önskvärt att föraren visar upp hunden för domaren och inte skymmer hunden i positionerna och att man visar övergångar som gör att programmet flyter.

Tolkning av musik: Det ska framgå att ekipaget är i samklang med musiken till exempel att övergångar och tempoväxlingar tajmas till ändringarna i musiken.

Foto: Tomas Englöf

Klass 3

Precision och samarbete: Det förväntas en högre grad av precision i hundens positioner och rörelser där hunden klarar dessa självständigt med diskreta hjälper som vävs in i koreografin. Att hunden har mycket god koncentration och fokus på uppgiften genom hela programmet är också utmärkande för klassen.

Innehåll: Programmet ska i hög utsträckning uppfattas som en sammanhängande helhet. Högre krav ställs också på kreativitet i programmets utformning. Här krävs ett väl genomarbetat program, där exempel på ökad svårighetsgrad kan vara att hunden självständigt håller positionen medan föraren utför saker som kan vara distraherande för hunden, men även sidledsrörelser, både mot och från föraren, bakåt och tempoväxlingar. Även antalet positioner påverkar svårighetsgraden. För att kunna variera innehållet behövs därför en utökad repertoar av positioner och rörelser. Här ställs högre krav på att man visar upp hunden för domaren och inte skymmer hunden i positionerna och att man visar upp olika typer av övergångar som gör att programmet flyter.

Tolkning av musik: Det ska tydligt framgå att hund och förare följer musiken till exempel genom att övergångar och tempoväxlingar tajmas till ändringarna i musiken och att programmet följer musikens fraseringar och takt. Det ska tydligt framgå att programmet har skapats för att tolka den aktuella musiken. Känslan och stämningen i musiken ska framgå i programmet.

Foto: Tomas Englöf

Vid tangenterna / Johanna L