Om Super-Stella, Stålmannen-Peter och om när prins Philip kraschade vetchecken

Royal Windsor Horse Show, vilken tävling! Har du aldrig upplevt tävlingarnas Rolls Royce föreslår jag ett besök. En tävlingsplats med lite guldkant. Oerhört brittiskt på det mest charmiga vis och galet vackert såklart, det är ju drottningens trädgård vi bor och jobbar i under tävlingarna. Själva tävlingsmomentet är som vilken tävling som helst, ja iallafall tills prins Philip bestämmer sig för att krascha vetchecken. Veterinärbesiktningen på en svensk tävling och en veterinärbesiktning på en internationell tävling är långt ifrån samma sak. En vetcheck på internationell tävling är som ytterligare ett tävlingsmoment. Nerverna är på helspänn, alla är lite extra stingsliga. Det är full puts på hästarna med noggrant flätade manar, lackade hovar och babyolja på mulen. Alla håller andan tills hela ritualen är klar och sista hästen i teamet får den godkända nicken. Men i Windsor fick den här nervpersen ytterligare en twist när prins Philip kommer körandes med sitt fyrspann rakt in i vetchecken. Hästarna blev uppjagade och kuskarnas svett pärlande sig i pannan. Sammanbrottet var nära hos en och annan kusk.

Efter att hela teamet fått tummen upp för tävlande selade vi ut dressyrspannet för att trimma med hjälp av Mischas granskande öga. Humöret var på topp, spannet gjorde sitt bästa träningspass någonsin och vi kände alla att det inte skulle vara någon omöjlighet att bättra på kuskens personbästa från tävlingarna i Horst för några veckor sedan. Men, på dressyrdagens morgon tyckte Stella att det var ett bra tillfälle att brunsta. Så med ett sto vid stången som hellre ville åka på stången än att dra vagnen blev det för svårt att prestera en dressyr att vara nöjd över. Sånt som händer med levande varelser, frustrerande men det är också en del av charmen. För övrigt går Stella under namnet Super-Stella av oss som jobbar i stallet. Anledningen till det visar sig i maraton. Pannbenet på den bruden alltså! Även om hon helst vill kissa och sitta på stången mest hela tiden så när det verkligen gäller är hon grym! En riktig tuffing som flyttar hela spannet en meter åt sidan när hon hör sitt namn. Och det var just vad hon gjorde! Vi hade några kniviga svängar i maraton där det självklart låg bollar på hinderdelarna. Varför göra det lätt..? 😉 Men vi i teamet kände oss aldrig oroliga, vi har ju Super-Stella på vänster sida av stången, vänstersvängar är inga problem hur svåra de än må vara.

Nu var det inte bara Super-Stella som visade klass i lördags, hela spannet gjorde sig förtjänt av prefixet “super”. Hinder efter hinder lämnade vi bakom oss med snabbaste tiden. Vi startade visserligen rätt tidigt på grund av den mindre bra dressyren men även när det stora maratonkanonerna hade kört visade det sig att våra hindertider var riktigt vassa. I hinder 7 hände dock det som inte får hända men som händer alla någon gång. Vår klippa längst bak på vagnen ramlade av när vi våldsamt kolliderade med en stolpe på grund av en sladd. Det fanns ingen chans för Peter att hålla sig kvar, rekylen i vagnen var allt för kraftig. Vem som helst hade sannolikt blivit kvar på marken efter att ha tacklat ner ett maratonhinder som Peter gjorde men Stålmannen-Peter rusade fram och gensköt vagnen på väg ut ur hindret.

När vi senare efter målgång fick se resultatet byttes den deppig känslan ut mot en uppsluppen stämning i teamet, vi var 9:a i maraton! Trots de extra straffen på grund av tappad groom. Det firade vi med att gå på kvällsshowen inne på stora arenan. En viktig del i framgången i maraton var allt pepp från depn del av teamet som sprang med mellan hindren och gav oss uppdateringar. Att hela tiden få feedback på att vi kör riktigt snabbt och har ledartider i hindren är en fantastisk självförtroendeboost! Att springa i full fart mellan hindren tills man nästan kräks och behöver låna hästarnas liniment för att kunna gå dagen efter, det är dedikering det!

Sista dagen och konkörning på programmet. Kusken hade fått order från tränaren Mischa att köra fort och hålla vägarna korta. Och som han körde! En boll ner men inga tidsfel och ledning i klassen. Vi i teamet som stod kvar på marken fick fullständigt glädjefnatt, vrålade rakt ut och gjorde någon slags segerdans där vissa blev snurrade i luften av Stålmannen-Peter. Ledningen höll nästan hela vägen, till slut blev det en tredje plats i konerna vilket räckte till en 10:e plats totalt! Stämningen gick genom taket! Nu är vi på väg hem, framgången i Windsor firade vi med en hotellfrukost i Tyskland. Hästarna fick springa lösa i ridhuset en stund innan vi åkte vidare och verkade väldigt nöjda med det.

— 

Hälsningar: 

Pernillha Engström stallchef Team dengg
Foto :Anton & Pernillha Engström

 

Detta inlägg är publicerat i 2017, Systrar, Tävling, Windsor. Skapa ett bokmärke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *