Sockan… Sockan.. Sockan…suck!

Jag är Sockan, och eftersom hon som skryter om att hon omplacerar, satt mig på undantag har jag fullt jobb med att omplacera mig själv.

En del yngre hanar gör mig lite matt. Ungefär så som hormonstinna tonårskillar gör. Du vet, de som nyligen insett att det där med fortplantningsprocessen är för dem också!

Hade hon inte framhärdat i att marsvin inte ska bo ensamma hade jag haft ett hem för länge sedan...

Och när de inser detta blir de så himla glada att de får svårt att tänka på nåt annat, vilket leder till att allt de säger gör och andas handlar om detta. Vilket gör dem…något förutsägbara. Du vet?!

Nu ska jag kastreras. Bekymrar mig inte nämnvärt, vet inte vad det betyder riktigt men det ska göra så att jag ska träffa en massa tjejer. Flockterapi är bra för osäkra, påstår hon.

Sockan är en sådan…dessutom är han otroligt osäker vilket gör att jag känner så för honom, det lilla livet.

Jag väger prick 1 kilo. 1000 gram. Har du sett nån snyggare?

Till och med lille Brian gjorde Sockan så osäker att han var en ren pina mot honom. Tack vare osäkerheten uteblev den där goa känslan mellan dem och till slut gjorde Brian ett kamikazehopp hellre än att dela kupe med Sockan. När Petra, en av de snälla söndagsmatarna, kom sprang den lille Brian omkring vilsen på golvet.

Varför hon har en tjock handske? dumskallen snackar om nåt som hände för flera veckor sedan. Råkade rispa hennes lillfinger lite. Himla ståhej om det!

Då fick jag nog och sedan dess har Sockan häckat i egen inhägnad. Ibland har jag delat av med galler till nån annan stackare som inte passat i pusslet men vid ett tillfälle slutade det med skada på människoskötare. Vilket inte alls var Sockans avsikt, det var Viktor som skulle märkas för livet. Men nu var det dags. Pengar, tid och Sockan har sammanstrålat på samma gång hos veterinär Salih.

Jag brukar vänta tills jag har två men eftersom Sockan är som en vandrande naturkatastrof så är det bara en tidsfråga innan han bryter sig in till tjejer. Lika bra att få detta överstökat.

Sockan sitter i en bur bredvid min flock, enkelt för mig att ha koll på hans läkning då.

Allt gick bra hos veterinären men efteråt! jag har bara haft en så vild förut, det var Bullen. Det är som att själva kastreringen inte ens är ett myggbett. Kattransporterna betraktar jag normalt som säkra, men som Sockan härjade på vägen hem så trodde jag allvarligt att han skulle skaka sönder transporten i sina beståndsdelar. Han skakade vilt och sedan visslade han högt som att han på det sättet skulle besvärja luckan att öppna sig. Vilken energi!

Är bara med för att hon är så fantiskt go & fin. SötNiobe.

Sockan kommer att bli en fantastisk duktig flockledare. Så småningom.

För det tar tid. Han behöver en del harmoni först, det lilla livet – och jag tror att flockterapi är vägen dit.

Sockan <3

 

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

8 Inlägg för Sockan… Sockan.. Sockan…suck!

  1. Mikaela skriver:

    Jag är oxå lite svag för Sockan. Han och jag hade ett långt samtal genom gallret sist=)

  2. Anna skriver:

    Å vad söt! Hoppas han får ett gott liv med flickor!

  3. Camilla skriver:

    Har du fått pröjsa med kulorna nu, Sockan. Jag sa ju att du skulle få göra det om du inte skärpte dej… Det hjälper inte att massakrera en transportbur. Du kan inte få dem tillbaka när det väl är gjort. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Jag säger bara tjejer… en hel massa tjejer!

  4. Susanna skriver:

    Lilla Sockan 🙂

  5. Emelie skriver:

    Hej Irene!

    Har nyss hittat till din hemsida och blogg och älskar dem! Önskar att jag också var en sån som omplacerade djur, men det närmaste jag har kommit är att vara jourhem åt en kattmamma med ungar. I stället har jag försökt mig på kattuppfödning och nu senast två kullar dvärghamstrar. Har dock blivit riktigt trött på kattutställningar och blivit allt mer intresserad av vad det egentligen innebär att ta ansvar för sina husdjur. Pendlar fram och tillbaka mellan att vilja föda upp djur eller att inte vilja föda upp djur och har många inre konflikter på grund av detta….

    Intressant att läsa hur du gör för att marsvinen ska trivas ihop. Fast vad jag vet så kastrerar man inte dvärghamstrar, så det går inte att överföra rakt av.

    Det ser så mysigt ut med en hel flock marsvin som betar i trädgården! Tänk om alla marsvin fick ha det så bra! Och tänk om alla människor fick ha det så bra som du!

    • ireneljunggren skriver:

      Det låter bra och jag tror att det finns god anledning att fundera både en och femton gånger innan man föder upp djur. Det är ett stort ansvar att sätta ett nytt liv till jorden. Särskilt katter; som det finns så otroligt många hemlösa av. Någonstans kommer de ju ifrån – alla dessa förvildade små stackare som ingen vill ta hand om. En honkatt kan få ca 120 ungar under sin livstid.

    • ireneljunggren skriver:

      Min dotter har haft flera hamstrar. Jag tycker lite synd om dem, de lever ju ofta ensamma. Ja marsvin i trädgården- det borde alla ha.

  6. Emelie skriver:

    Hej Irene!

    Du har förstås helt rätt, men jag vill bara nämna att jag föder upp en allergivänlig ras katter, och de köps ofta av allergiker som annars inte hade kunnat ha katt alls. Jag skriver också mycket om avel och uppfödning och om katthem på bloggen för att jag vill få människor att tänka till. Dvärghamstrarna säljer jag i par.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *