Åh, nej! jag trodde såklart det berodde på att han fått den på grund av försök att para ihop men andra hanar men när Lurvis blev opereread var den bara fylld av blod, inte var.
Livet har varit bättre...
Det kan bero på trauma men skulle även kunna vara någon typ av blodcancer enligt Bosse. Ingen säker diagnos alltså men bulan är borta och är nu ersatt med …ONT! Lurvis verkar vid gott mod ändå, han fick stark värkstillande Nobligan med sig och den ger jag bara om han verkar modstulen.
Men titta va duktigt jag äter ändå!
Så är inte läget nu, visst är det skit men inte värre än att det gröna guldet kan pigga upp. Så fort jag skakar flaskan med Critical Care tuggar han och han brottas för att slippa stödmatningen. Men jag har vart med förr, mig lurar han inte. Han får Critical Care, basta. Jag chansar inte med detta.
Fast sen blir jag trött och kryper in i min crash
Varför? de luras! de tar tre tuggor gräs och sen tror vi det är lugnt;
– Han äter ju!
men sen tuggar jag lite igen...
Men det brukar vara de tuggor vi ser så jag går inte på inkomsterna, jag går på utgifterna.
Ser bajsarna ut som vanligt?
-Nähä, då åker du på CC tills de gör det. Jag kan stå ut med att de är något mindre men inga halvmesyrer eller klet.
Man kan säga att dett var ett skitinlägg 🙂
Småbebisföräldrar och människor med marsvin i familjen är de största ”skitpratare” jag känner till!
Vem älskar inte en välfylld marsvinsplutt, liksom… 😀
Lurvis, en kille med stor trygghet inombords, en mjukis trots att han är okastrerad. Han har massor med tid kvar att träffa nya kompisar och uppleva nya somrar med vidsträckta gräsmattor fulla med gott.
Klart att han tuggar på, så länge det inte gör för ont så… Och jag vet/vill veta att det var något ofarligt han hade under hakan! Och om man vill något tillräckligt mycket, är det så. 😉
Det är kanonviktig med bra pluttar ! Heja Lurvis!