Symtom

Det finns en lag som säger att när marsvin blir sjuka så märks det inte. Eller så märks det för mycket. I den aktuella lagtexten finner man följande formulering; akuta symton på marsvin kommer med fördel på kvällen och gärna på fredag eller lördagkväll när alla marsvinskunniga veterinärer för länge sedan gått hem.

Laidback.

De sitter redan framför tv:n, nattar småbarn eller kör tyska Märlintåg i källaren. De som jobbar är duktiga; men mest på hund och katt. Vi som är modiga, desperata nog eller ovetande åker akut och detta resulterar alldeles för ofta i dålig utgång.

Lagtexten fortsätter; om marsvinet mot förmodan skulle visa sig akuta symtom på vardag och dagtid så beror det på du befinner dig långt från alla marsvinskunniga veterinärer. Dessa platser är ofta en ö, djup skog eller liknande, svårtillgängliga platser, eller så är bilen sönder, tåget inställt eller bussen går på sommarturlista.

Fina

Detta leder till att när man haft marsvin en tid, när man är det jag kallar en aktiv, vuxen marsvinsägare så går en stor del av umgänget med djuren ut på att vara hypokondrisk å deras vägnar.

Exempelvis när jag vägde och klippte klor för nån dryg vecka sedan. Musse har ett annorlunda gapande när jag tar upp henne. Musse är lite gapig, hon har varit hos mig ett år och jag har tänkt på henne som lite “divig”. Hon har varit ensamdjur i fyra år. Nu lät det annorlunda och jag tyckte nog att magen var spänd också. Hon har varit lite rinnig i ögat de senaste men inte tillräckligt för att jag ska dra i brandlarmet. Tillsammans var dessa symtom nästan överväldigande. I princip var Musse döende  :<

Sen klippte jag klor och kollande vikten på Soozie och per automatik kollar jag över kroppen, det går liksom av sig själv…inget konstigt…men vänta nu…riktigt belagda skrovliga bröstvårtor.

Skit…tänker jag…men är egentligen inte orolig, var och varannan marsvinshona lever med cystor vilket de skrovliga bröstvårtorna ofta indikerar. Men de kan vara riktigt hormonella, brunstiga nästan nonstop och även bli tunnhåriga på sidorna av magen. Så vad Soozie än hade i den vägen så var det troligen alldeles i början, och de kan leva länge med det. Dessutom finns en behandling på Exo. De får en spruta med någon månads mellanrum med ett hormon som kallas Lupron. Då kan brunsten normaliseras och cystorna bli mindre spända..cystor är som vätskefyllda blåsor som sitter på äggstockarna.

-Ja, ja… tänker jag. Musse ska defintivt till veterinären och Soozie får följa med. Jag fortsätter att väga och kolla…och det är olycksbarnet Habibis tur. Hon ska också med, det visste jag egentligen men hade väl halvt om halvt förträngt det. I början av sommaren var vi inne och hon hade en misstänkt njurcysta och det var ju allvarligare än de cystor hon har på livmodern som inte verkar varit särskilt allvarliga eftersom hon inte fått Lupron.

Habibi är lite tunnpälsad men har ingen överdriven brunst. Hon har starr på ena  ögat och en kindtand som växer lite tokigt också. Därför i princip självskriven, evetuell njurcysta lät inte bra. Stressad veterinär i kombination med upptaget  ultraljud gjorde att jag avvaktade förra gången men nu är sommaren över så ska hon opereras eller riskera livhanken på nåt annat sätt får det bli nu.

Lilith

Sen dör Soozie kvällen innan veterinärbesöket och eftersom Amy haft ett vitt öga ända sedan hon kom in så får hon följa med istället.

Inget som brådskar men lika bra att kolla upp det.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Symtom

  1. C skriver:

    Marsvinen känner också på sig när matte har lite extra cash över på kontot i slutet av månaden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *