Mera pengar

Rosfrossa

Länge var jag försäkringsmotståndare. Jag hade via min familj gamla dåliga
erfarenheter av försäkringsbolag som inte betalade för försäkrade djur och då
tänkte jag, som jag så ofta gör; ä, jag fixar det själv!

Hur man än vänder sig så har man ändå alltid rumpan bak!

Så jag gjorde en egen försäkring. Det var på den tiden som det fanns något som hette Allemansspar. Det var särskilt bra att spara på just detta, sa mina föräldrar, och antydde att bara nån som absolut inte kunde, skulle låta bli att spara på Allemansspar. Allt annat var direkt korkat. De pengar jag satte undan där, var min veterinärvårdsförsäkring. Jag vill minnas att jag sparade maxbelopp, tror det var 800:- i månaden, jag var i 20-årsåldern, bodde billigt,  jobbade skift och tjänade massor.

Nalle

Detta var när djuren i mitt liv var fyra katter och i princip bara en av dem behövde
vård. De fyra syskonen katt var tre honor som åt p-piller och en hane, Nisse,  som var kastrerad. Nisses främsta fritidssysselsättning var att piska upp en annan hankatt i grannskapet.

Nisse var troligen den dyraste katt som jag haft. Han blev sövd och hade dränslangar var och varannan månad. Klippkort på Blå Stjärnan :D. Ändå räckte mina pengar gott och väl. Nu är detta drygt tjugo år gamla siffror. På senare tid, på 90-talet när det blev barn i familjen blev jag snålare mot djuren, som då bara var två katter dessutom, då sparade jag 500 kronor i månaden till veterinärkostnader.

Plz?

500:- går på stående överföring ännu. Men numera försäkrar jag, särskilt marsvinsförsäkringen tycker jag är riktigt bra. Marsvin är ju sjuka mycket och jag har många 🙂 Bufferten på kontot kan vara till självrisken, dyra mediciner eller som här om året när vi tog en dyr kurs till hunden Maxi.

För mig som har många djur är det trygghet. Jag vill inte stå och välja emellan liv eller död på ekonomiska premisser, beslutet ska tas ur helt annat perspektiv för att jag ska må så bra det går när det är en av familjemedlemmarna inte gör det. Jag skulle aldrig ta ett sånt beslut för en av mina mänskliga familjemedlemmar och jag har riktigt svårt att se varför skillnaden skulle vara så stor? För att de inte pratar? jag älskar dem ju och jag blir otroligt ledsen när de dör. Varför skulle jag inte önska dem allt gott; mat i magen, varmt bo, sova tryggt och slippa onödiga smärtor?

När jag ibland hör en del personer resonera så får jag känslan av att de inte
räknar alls med vård till djuren i familjen. De tycker att kostnaderna för ett djur slutar vid inköp, mat och husrum. Lyckas de skaffa ett gratisdjur, ja då gör de ett kap. Själva inköpet; det är väl ändå den mer blygsamma kostnaden? om vi inte talar om prisbelönta araber…

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Mera pengar

  1. Försäkring är skönt att ha, speciellt i kombination med en stående överföring!

    Jag har varit lite dålig på dator i sommar och inte hållt mig uppdaterad på marsvinsbloggar, vilken ledsam eragonssommar det varit! Alldeles för många fina som gått över regnbågsbron…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *