Presentation: Pavlos

Pavlos, ja…vad ska jag berätta om honom? Det är ju lite knäppt, men Pavlos är en aning ointressant och det menar jag…hur konstigt det än låter, på ett positivt sätt.

Sjukt snygg. Lik min underbara Ayla och älskade Kenzo

Han var ju blöt, säkert chockad och rädd som alla de andra; men han hittades nästan först den 28 augusti och fick vara tillsammans med mamma och flera syskon hela tiden.

Blöt, säkert chockad och rädd som alla de andra.

Han vägde mest, på hittekvällen 160 gram har inte visat några sjukdomstecken överhuvudtaget. Han har ökat jättebra, väger 227 gram idag, har börjat plana ut nu, ökar inte fullt så raketartat.

I famnen på sin upphittare Caroline

Igår kväll fick han träffa tanterna i min flock. Kafka känner han sedan flera dagar och vid sammanslagningen (värsta Robinson 😀 ) av flockarna, visste han inte till sig av upphetsning. Han blev snabbt nedtagen på jorden, eftersom det var Sue Ellen han ville göra fler marsvin med. Först tyckte S E att denna invit inte ens var värd att nobba.

Mys

Sen bestämde hon sig för att Pavlos var värdig samma behandling som de flesta andra enligt henne. Efter det var Pavlos något stukad i sin manlighet, men fick snart luft att uppvakta Ayla istället.

1 del vetegroddar, 2 delar vetekli spädd med morotsjouce för bebisar. Smaskens.

Ayla, hade fler modersinstinkter än Sue Ellen tydligen, hon var vänlig men bestämd i sitt avvisande. Hon sa till honom;

Du är snygg, men kom igen när du växt till dig!

Vissa av min flickor liksom inte passar att nämna i samma mening som ”vänlig” och det finns andra som är inget annat än vänliga.

Habibi är underbart vänlig, Ayla likaså och ibland vill jag liksom försöka se Sue Ellen, Lola eller Musse med lite annorlunda ögon, så jag provar ”vänlig” epitetet på dem. Sen sätter jag mig och iakttar dem. Då inser jag att min första analys av deras personlighet äger sin riktighet och lägger ner projektet.

Tema muggar; köper ofta som souvenir. Denna är från Parga. Handmålad sa de. Vem vet?

Men tillbaka till Pavlos, hans reaktion på snygga damer skulle kunna indikera att han är något äldre än den födelsedag jag gett honom. Men intresset för att hänga och slänga som en vante på de tanternas ryggar avtog och jag har sett treveckors uppvakta förut så en chans till får han att uppföra sig. Jag tror inte han är fyra veckor, no way, och det är då man bör separera.

Några förkultiverade hade inte tagit sig. Hällde ut jorden vid muren…

Men en stund kan han allt få lära sig hyfs och fason, det blir en intensivkurs, inte för att slöfockarna i min flock är så intensiva, utan för att de är många. De fostrar så gärna, att få vara lite taskig mot någon som inte kan ta för sig, piggar upp. De snälla små limporna..hmmm.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

7 Inlägg för Presentation: Pavlos

  1. Camilla skriver:

    Jag tycker lite synd om de små marsvinspojkarna som ska få så många törnar bara för att de är glada i flickor. Han kanske bara försöker kramas… Han ser nog bara massor med stora mjuka mammor som man kan krama på och så blir han bannad och ganska snart bortplockad från gemenskapen för att leva sitt liv med bara en kompis.

    Och kompisen har samma erfarenhet. De vill inte krama på varandra heller. Det är ju mammor och flickor som är mjuka och goa. Och ska de någonsin få träffa och krama på tjejer igen så ska de opereras, i värsta fall med livet som insats eller åtminstone riskera en böld i rumpan.

    Ibland är jag glad att jag inte är ett marsvin och jag är jätteglad att jag är tjej…

    Så tänk på det alla ni som dissar marsvinspojkar. Det är de som verkligen behöver er och er sympati.

  2. Tinna skriver:

    Härligt att läsa att självkänslan inte fick sig en törn ute i skogen… och att han gör det marsvinskillar ska göra 🙂

    Mamman ser tunn ut som om hon har en del gram att hämta igen, eller

    Men du måste berätta vem är den stora fluffiga varelsen som står till höger om Pavlo vid ”maten”?

  3. Frida skriver:

    Så lik våran Bullen i sina färger! Låter spännande med så många marsvin..

  4. Susanna skriver:

    Alltid lika roande att läsa dina marsvinsanalyser 😀
    Det är tur att det finns olika personligheter i flocken, det måste ju skapa balans och harmoni 🙂 … Får vi hoppas 😉

  5. Åsa skriver:

    Ja, lilla Askanois försökte både med sina systrar och mamma när han började uppfatta att de var daaaamer. Han kom upp på deras ryggar med vad man skulle gör där uppe hade han ingen aning om, så då gick han ner igen, nöjd med sig själv. Ibland fick han ett litet nyp eller kiss på sej, eftersom han, som alla marsvinspojkar/män gör, så gav han aldrig upp.

    Men nu har han ju Poseidon som uppfostrar honom och som enligt Askanois kan vara lite dum ibland. Men är man en uppkäftig tonåring så är man 😉

  6. Lena Rössel skriver:

    Heja Pavlos, vi älskar tuffa killar <3

  7. Pingback: Pysseldag i omplaceringen | Marsvinsbloggen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *