Glad när de gråter…

Lördagsöppet idag och mycket att göra. Först flyttade Messi, Arya & Sansa till en kastrat Cris, som på kort tid mist sina två fruar; Pocky och Fisen. De var mor och dotter som flyttade från Eragons i februari 2009.

Underbara Messi fick en egen familj idag.

De nya fruarna har varit i omplacering sedan i somras. Särskilt Messi var farligt nära att bli kvar i Bohus vid höstflytten från lekstugan och ner till Hisingen. Jag brukar kunna klara att ha omplaceringarna på rätt plats men när de är hemma över sommaren blir jag alldeles yr i huvudet. Men nu känns det bra, nu vet jag att dessa är i ett tryggt hem.

Döttrarna blev både glada och ledsna när de fick se Pocky & Fisen i nya upplagan av infohäftet; eftersom de små saknade grisarna nu ligger begravda i familjens trädgård.

Sen var det dags för Prickens familj. Han flyttade tillsammans med Tromb från Eragons i mars 2009. Tromb, som varit ganska sjuklig med hjärtproblem, dog för en dryg vecka sen och Pricken familj fick nog lite halvpanik. De visste att ensam skulle Pricken inte vara. Det märktes på honom också, han undrade, även om han inte kan berätta det i ord var Trombkompisen blivit av.

Pricken blev ensam.

Så de hade bestämt att de skulle omplacera Pricken men…när de kom in i omplaceringen blev det ganska tydligt att det inte var ett bra beslut. De är en djurälskande familj och tårarna rann på både mamma och dotter. Pappa i familjen försökte hålla skenet uppe men jag tror allt det var rätt kämpigt där också.

Pricken är inte ensam längre, Pavlos blev hans sambo.

Hur som helst; jag frågade om de måste omplacera? är de allergiska? ska de utomlands eller vad är läget?

Pavlos fick en ny kompis och ett nytt namn; Torsten.

Svaret var NEJ, vi måste inte men om man bara skaffar en ny så tar det ju aldrig slut?!

Nej i och för sig…men det kanske inte måste ta slut? iallafall inte nu? Nä, det måste det kanske inte…men vem ska bli kompis då? har du någon som passar. Ja Pavlos passar. Ung, pigg och upphittad i skogen en regnig dag i slutet av augusti – kan det bli bättre?

Var är du?

Den nakna apan av Desmond Morris. Från 1967; men läsvärd.

Det blev alldeles utmärkt och det var en lättad familj som tog sina fina killar och åkte hem. Det låter inte så bra men jag är så glad när de gråter…då har jag gett rätt familjer förtroendet att ta hand om guldlimporna.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

4 Inlägg för Glad när de gråter…

  1. Camilla skriver:

    Lycka till nu Pavlos/Torsten 🙂 Jag tror att du hamnat helt rätt. En familj som gråter när de tror de måste lämna sina små är en familj man kan lägga sin framtid hos. Empatiska, medkännande och i stånd att älska, även de små fyrfota utan ord men med så mycket annat att ge.

    Och Messi, Arya och Sansa kommer säkert fylla den största biten av hålet Pocky och Fisen har lämnat efter sig i sin familj. Lycka till även till er 🙂

  2. Karin H skriver:

    Vad härligt det är när tidigare oönskade grisar får nya kärleksfulla hem! Jag älskar såna här små berättelser.

  3. Susanne skriver:

    Vad roligt att se att det gått bra för honom!

    Hälsningar från Prickens ”fostermamma”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *