Autopilot

Jag matar och medicinerar. Städar och grejar. Kör bil och svarar i telefon. Jobbar på. Det mesta går automatiskt och tankarna går i snurr.

På det stora hela tar vi det ganska lugnt…
Poppydarling!

Precis som jag någon gång reflekterat över att förälskade människor inte borde få fatta avgörande livsbeslut, på samma sätt känner jag med sorg.

Bente mitt i grönskan, relaxad.

Jag funkar inte, så enkelt är det. Inte som vanligt och absolut inte bra. Det som i vanliga fall gör mig glad, ledsen, engagerad eller rent av arg ger inga avtryck alls.

Linn tar en middagslur.

Sorgearbete. Det måste få ta sin tid.

Ett å annat blir gjort i alla fall. Jag och David hjälptes åt att få till en hage av gamla träbroar. Det blev ett fort! Ännu så länge är det bara Sixten och Ida som huserar här men det kommer att bli några fler så småningom.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

6 Inlägg för Autopilot

  1. Camilla skriver:

    Som sambo med djur, och speciellt marsvin, tror jag man blir expert på att sörja till sist. Men de lämnar oss aldrig. Jag kan fortfarande inte tänka på mina som gått utan att bli alldeles gråtmild.

    Sedan måste jag säga att det var både snyggt och smart, det där att använda träbroarna som palisad.

    • ireneljunggren skriver:

      Javisst blev de en värdig hage? Sixten var så nöjd att han ville stanna där igår kväll. Eller som David sa när vi skulle montera den;
      – Du ser inget problem med att lägga den runt ett buskage?
      Problem -det är krångligheter som är till för att lösas, eller hur?

  2. Tinna m Caviagänget skriver:

    En väldigt mild och klok person berättade för mig när jag själv befann mig i djupaste sorg, att ett ”sorgeår” inte alls är så dumt utan t.o.m viktigt…

    Sorgen finns i vår kropp, känslor och minnesbilder som både är glada och ledsamma
    Överväldigande trötthet är tydligt när sorgen är påtagligt närvarande. Men som den vise sa till mig, det är viktigt att möta och uppleva alla vardagar och högtidsdagar, födelsedag, jul, midsommar osv och årsdagen för dödsfallet. Det ger många tillfällen att minnas

    Saknaden försvinner inte efter ett år men sorgen har mildrats…
    Som du själv skrev…låt det ta tid…

    Tankarna går till dig…

    • ireneljunggren skriver:

      Tröttheten är väldigt påtaglig. Jag sover så mycket mer än vanligt och visst kommer även sorgen över pappa fram i detta. Samtidigt tröstar de mig att två så kära personer för mig; Zorro och min pappa nu kan vara tillsammans när jag inte kan det. De älskade verkligen varann de två, och de tröstar mig att de nu finns på samma plats. En annan del i sorgejobbet är flykten, det gör så ont att jag vill fly smärtan. Genom att titta på annonser om hundar som behöver hem gör jag det. Men jag ska inte ha en hund skaffad i sorg. Om jag ska ha någon annan hund ska den komma till mig i glädje.

  3. marsvinsrumporna skriver:

    För att kunna älska måste man veta vad hat är
    För att kunna skratta måste man veta hur det är att gråta.
    För att kunna sörja måste man veta hur det är att glädjas.

    Det viktigaste dock är att man lyssnar till sitt eget hjärta och låter sig följas med.
    I Glädje – i Sorg – I Skratt – I Gråt.

    Att våga.

    Sorgen finns kvar men minnen består.
    Jag stoppar mina minnen i en liten ask närmast hjärtat och tar fram dessa vid behov.

    Ta hand om dig och var rädd om dig

    kram <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *