Raketfart

En dag som flög förbi, får helt enkelt berätta mer en annan dag, så jättetrött nu 🙂

Gissa vad som kom från Amerikat idag 🙂

För några veckor sedan när jag var i Stockholm på Vegoforum och då tog Marie över omplaceringen en lördag. En av de planerade besöken var en S som skulle omplaceras eftersom han och B inte kom överens.

B var nyligen kastrerad och S skulle bytas mot en kvinnlig kompis, A i omplaceringen. När Marie, enligt rutin, även kollade på den kille som skulle behållas upptäckte hon att han har bölder efter sin kastrering. Hon rekommenderar B:s matte att åka till veterinär Salih, vår klippa i Halla  för att komma till rätta med bölderna. Han är duktig på att få ordning på sådana. Han har  aldrig orsakat några bölder vid kastration av marsvin och vi har gjort flera hundra sådana ingrepp under åren, Salih och jag.

Däremot har vi haft problem med att hjärtat inte klarat narkosen vilket gjort att Salih numera inte söver utan ger lugnande kompletterat med lokalbedövning vilket gör att kastrationerna går väldigt bra. Salih syr heller inte efter kastrationen och lägger alltid Streptocilin i såret efter operationen.

Denna kastreringsteknik fungerar fantastiskt bra.

Matte gjorde som Marie föreslog och B slapp sina varbölder. Väl hemma verkade allt frid och fröjd men helt plötsligt satt B still och verkade må dåligt.

Morgonstund har…gräs i munnen.

Jag och B:s matte sänder några sms fram och åter, för såklart ville jag veta hur det gick för B och  A. Efter några dagar får jag oroande sms där B helt plötsligt sackat av. Jag tog kontakt med Mirjam som bor i närheten och frågade om hon kunde göra ”första hjälpen”. Med detta menar jag: bistå med Critical Care och instruera en ovan stödmatare hur man bestämmer att ett marsvin som är självmorsdkandidat har FEL och ska leva. Mirjam grejade tveklöst detta och ni kan tro att jag blev glad när detta sms kom idag:

”Hej! ville bara berätta att B mår bra. Hade aldrig överlevt utan hjälp från Mirjam. Han har nu varit med oss på semester vilket tydligen gjorde honom gott.”

Vidaresände till Mirjam som också blev glad 🙂

 

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

9 Inlägg för Raketfart

  1. Camilla skriver:

    Jag kan ju inte säga att detta gjorde min dag eftersom det har hunnit bli kväll och nästan mer. Men det gjorde helt klart min kväll och jag kommer drömma söta drömmar efter detta.

    Hurra för Mirjam och för B:s matte som ändå tog kontakt för att få hjälp. Det är alltför många som står helt handfallna när deras små mår pyton. De vet inte vart de ska vända sig och de känner en maktlöshet som gör att ingenting görs. Och lilla grisen dör helt i onödan. Vi finns ju här! Och vi vill ju hjälpa! Bara vi får…

  2. mirjam skriver:

    Ja, jag blev väldigt glad! Glad att jag fick göra något riktigt bra, som jag kunde fixa lätt därför att även jag har begått ödesdigra misstag med dessa självmordsbenägna djur en gång i tiden. Nu kunde jag hjälpa en fin matte som behövde ett brejk och ett fint marsvin som hade en fin fru som bara väntade på hans återhämtning. I slutändan är det ändå upp till marsvinet men allt fler är det inom Eragonsgruppen som bevisar att människans kärlek kan överlista marsvinens instinkter även om det är med största svårighet. den stora människokämpen i detta dramat är inte jag utan matte som inte gav upp, jag erbjöd bara lite första hjälpen och frustrationsventilering. Men att få läsa det smset idag, var precis vad jag behövde då jag känt mig ledsen under dagen, så tack för det alla inblandade!

  3. Rose-Marie skriver:

    Härligt att läsa!

  4. Petra skriver:

    Det skulle bli bra om alla marsvinskunniga veterinärer (vet du, Marianne T, Gunnel A osv) kunna göra som Salih med kastrering. Undrar på vilket sätt en veterinär lära sig nya tekniker?

  5. Petra skriver:

    Jag har en liten kille som skulle kastreras hos Gunnel nästa vecka, hålla tummarna att han klara narkos.

    /Petra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *