Big Bang 2

Amy. Har hon tur väntar hon inte fler. Tyvärr brukar de göra det men nu får vi göra det bästa av situationen.

Amy. Har hon tur väntar hon inte fler. Tyvärr brukar de göra det men nu får vi göra det bästa av situationen.

Gårdagens berättelse från J fortsätter

Jag fick mer och mer ångest ju längre in i telefonsamtalet vi kom. Jag kände väldigt starkt att jag måste göra något och på stående fot bestämde jag mig för att hämta alla marsvinen, att hämta en och lämna kvar resten skulle vara helt meningslöst. Vi kom överens om att hämtningen skulle ske nästa dag. Så fort vi lagt på gick jag ut i Facebookgruppen för att få hjälp att lägga upp en strategi för att hitta nya permanenta hem. Jag fick snabbt flera olika erbjudanden om både praktisk och ekonomisk hjälp.

Nu återstod bara att berätta för sambon… Jag måste säga att han tog det bra. Han förstod att detta var viktigt för mig och att det handlade om en kortare tid och att det fanns mer hjälp att få via Eragons. Vi var inte ensamma i detta. Det ska sägas att han är en mycket hängiven husse som är otroligt fäst vid våra fyra ögonstenar. Det pussas och gullas och kelas varje dag och det finns inget han inte skulle göra för dem. Men ungefär där går gränsen för hans engagemang. Men han beslutade sig för att hjälpa till att hämta dessa djur och för det är jag honom evigt tacksam.

 Nästa dag körde vi iväg för att hämta marsvinen. Vi kom till ett stort lantbruk och när vi knackade på öppnade en mamma med ett barn på höften. Vi klev rakt in i ett kaos! Tre uppspelta barn, en skällande lösspringande hund och en katt, allt i en enda röra i hallen! Och mitt i allt detta stod buren med marsvinen. Vi hälsade och jag började ställa frågor om födelsedatum och sjukdomshistoria för djuren. Samtidigt som jag och mamman försöker ha en konversation springer det yngsta barnet i blöja och slår på buren, kastar sina leksaksbilar mot den och försöker klättra in i den. Det lite äldre barnet öppnar locket och lyfter undan huset och marsvinen börjar springa runt i vild panik. Barnet börjar jaga dem runt i buren med händerna och fångar dem med ett hårt grepp om magen och börjar dela ut dem kors och tvärs till alla som står i hallen. Under tiden springer hunden runt benen på oss och skäller.

Plötsligt börjar barnen berätta om hur det gick till när hunden råkade äta upp deras kaninungar… Jag och sambon bytte en blick som sa mer än tusen ord! Jag avslutade affären med mamman och han såg till att djuren kom helskinnade ner i buren samtidigt som han distraherade det yngsta barnet från att slå eller kasta fler saker mot buren. Mamman skojade om att hennes barn hade kastat in allt möjligt i buren, så djuren var minsann allätare. Om vi ville kunde vi få det yngsta barnet med på köpet! När vi stod och lastade in buren i bagageutrymmet kom mamman och den äldsta dottern ut på trappan. De ville att vi skulle höra av oss och skicka bilder om vi fick fler kullar på djuren. Jag nickade och log och sa något trevligt men egentligen ville jag bara skrika rakt ut!

 

På vägen hem pratade jag konstant, det var väl ett sätt att smälta alla hemska intryck. Min sambo satt i princip knäpptyst hela vägen. På vägen hem hämtade vi upp en marsvinskunnig vän till oss som har erfarenhet av honor med kullar. När vi kom hem till oss och hade satt buren i hallen tog vi ut marsvinen en i taget och kollade igenom hud och päls, ögon, öron, tassar, klor och kön. Vi vägde alla och antecknade vikterna. Resultatet var nedslående! Riktigt sorgligt!

Kontrasten mellan våra fyra friska honor med glansig päls och muskler och hull och dessa små magra och smutsiga djur blev väldigt tydlig. Jag kunde känna skuldrorna direkt under skinnet på mamman och hon hade en stor kal fläck på ryggen som jag blev mycket bekymrad över. Vi klippte ner pälsen på alla de vuxna djuren direkt. Det var så mycket fastklibbad avföring och stora tovor och det kändes som ett relativt enkelt ingrepp. Efteråt bjöd vi på en buffé av hö, paprika och gurka och sedan lämnade vi dem ifred för att inte stressa dem i onödan.

Fortsätter imorgon.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Big Bang 2

  1. Lena Bj skriver:

    Herregud – ja, herregud….
    Så hemskt! Så fruktansvärt hemskt!
    Finner inga ord, läser med tårar i ögonen, och är tacksam att du tog hand om de små liven, nu har de i alla fall chansen till ett gott liv!
    Tur att du finns Irene!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *