Big Bang 5

Sheldon, lillkillen. Han väger bara lite drygt 100 gram, borde vägt mer. Nu ökar han snabbt men eftersom både mamma Amy och syskonen ligger lite efter så tar det lite extra tid.

Jag är glad för att jag fått se hela processen med Big Bang gänget genom J:s ögon, det är så jag inser hur mycket av hur och vad vi gör i dessa sammanhang som numer är självklart – för mig men inte för alla andra. Genom nybörjarens ögon ser man sina egna framsteg.

Jag förstår varför jag ”lost my mind but found my soul” då för många år sedan. Jag såg resterna efter uppfödning och utställning som satt staplade i gamla minkburar hemma hos en kvinna med ADHD. Hon ville bli viktig uppfödare och istället fick hon bli avdumpningstation för de andras uppfödarambitioner. Hennes förmåga att neka när de andra i föreningen ville bli av med avelsskräp var obefintlig.

Jag såg uppfödaren till en stor zooaffär i ett av Göteborgs största och äldsta köpcentra. Jag hade själv köpt djur där och sökte bakåt och fann den typ av penninghungriga verksamhet som inte skyr några medel. Uppfödaren gjorde fler av allt, marsvin, hamstrar, råttor, möss, fåglar, hundar…

Alla honor av alla arter satt konstant med hane och de djur jag hämtade var inte delade från hanen trots att min hämtning var planerad sedan länge, hon skulle sluta föda upp just marsvin. Det barnet som den ena honan fått bara ett par dagar tidigare följde också med.

De uppfödare till zooaffärer som jag haft kontakt med sedan dess har bara sett ännu värre ut. Det var nog tur att jag inte visste det då, livet har gett mig precis vad jag orkat med. Dock har det varit på gränsen och när jag var hos en zooaffärsuppfödare i Karlstadtrakten satt jag tyst, chockad i över en timme när vi åkte därifrån, min kompis som istället reagerade med febril aktivitet på det vi såg, blev riktigt orolig för mig. Det är relativt ovanligt att jag blir tyst.

Efter sådana upplevelser väger det lätt att någon lämnar fb-gruppen i ilska när de lättvindigt handlar marsvin i zooaffär och tycker att jag ska ha förståelse för att de har långt att ta sig till andra alternativ.

Jag tänker på mamman i familjen där Big Bang familjen bodde…hon vill skydda sina barn men hon gör det omöjligt för mamma Amy att göra detsamma. Hon vill ge sina barn mat, men gör det omöjligt för Amy och Raj att göra detsamma. Både föräldrarna och barnen är undernärda. Varför skaffar man djur för att behandla dem illa?

De har behandlats för ohyra och klor och päls är klippta. De verkar ok även om mamma Amy är hjärtskärande stressad. De har installerats i jourhem hos Marie som börjar bli rutinerad i den rollen. De kullar med bebisar som troligen finns i mamma Amy och dottern Bernadette kommer ju inte förrän om flera månader så nu ska de bli trygga, så trygga det går. Vi kastrerar nog Raj så snart vi kan efter helgerna så att han får fortsätta att vara sin familjs trygghet, det kändes inte alls bra att dela dem. Just nu sitter han i sällskap med resultatet av en annan vårdslös uppfödning och mer om det kan ni läsa på eragonssidan så småningom.

Imorgon postar jag mitt sista inlägg på bloggen och sedan kommer jag troligen inte att skriva så mycket på ett slag, jag vill smaka på friheten 🙂